Hustru Elisabeths stölder i 1600-talets Vimmerby

Vitsippor

Idag tänkte jag att vi skulle ta oss tillbaka till mitten av 1600-talet i Vimmerby och kika lite närmare på en familjs öden i staden, där hustru Elisabeth vid flertalet gånger dömdes vid rådstugan för stöld.

Håkan Andersson svor borgared den 20 april 1664, löftesman var då Brodde Swensson som var hans svärfar. Samma dag valdes Håkan till rotemästare i staden. Men det är inte Håkan utan hans hustru, Elisabeth Bråddesdotter som är den intressanta personen. Elisabeth nämndes som piga den 9 juni 1663, då hon smitit från sin pigtjänst hos löjtnant Börge Sabelsköldh så någon gång efter det datumet skedde bröllopet med Håkan. De nyförälskade bosatte sig nu i Vimmerby stad. Redan året därpå anklagades Elisabeth för stöld av Raal Bothwedsson:    

Den 2 september 1665 ”klagade Raal Botwedsson på Håkan Anderssons hustru Elisabet Broddes dotter at hon honom från tagit een träkanna om 12 öre kopparmynt och ett trästoop om 8 öre kopparmynt. Kannan försålt til Lars Nillssn för enn kanna öhl och en kaka tillhopa räknat för 10 öre. Stopet sålt till Jöns Bengtsson för 8 öre kopparmynt.” Dessutom hade Raal förlorat en mässingsstake som han nu beskyllde Elisabeth för att ha stulit. Någon dom blev det dock inte, då Håkan inte var tillstädes, utan saken sköts upp till nästa rådstuga. Håkan verkade inte ha så bråttom att rentvå sin hustru, då han uteblev från rådstugan den 18 september för vilket han fick böta 3 mark. Inte heller den 30 september dök Håkan upp.

Målet togs upp igen först den 20 december, men då hade Raal Botwedsson avlidit: Dito upsende sal: rådmannens Raal Bowedssons änkia klåckaren Lars Erichsson och Rätten tilkenna gaf efter hennes sal: mann hafwer några resor anklagat Håkan Anderssons hustru Elisabeth Bråddes dotter om enn messnings liusstaake och en trääkanna och ett trästopp och hennes sal: man för detta icke saaken till enda uthfort, och han nu i medler tijdh ähr dödh worden och hon nu meera ähr en åldrigh qwinna och weth inthet något synnerligt her om wille hon icke heller meer der om taala eller sit samwet beswära, helst på sine ålderdoms dagar, och tilstundandhe höghe Juhlefest, uthan lemna det till Gudh och tijdenn.

Så den gången blev det inget av med någon dom för det som Elisabeth stulit, och troligen så lärde hon sig inte något av detta, för snart stod hon åter i Rådstugan, anklagad för stöld:

Den 9 februari 1667 anklagadhe Hans Georgh (Linck) sämskemakaren Håkan Anderssons hustru Elisabet Broddesdotter hafwa stulit ifrån honom 14 stycken lärffsgarn och 7 små Blåånegarns garn. Aff hwilka han hafwer igenn fått 18 stycken och honom ähnu 3 st: feelar. För detta fick Elisabeth böta det tredubbla värdet av det garn hon stulit.

Vi går nu tre år framåt i tiden, och kommer till 1670. Håkan och Elisabeth har varit gifta i sex år, och nu är det återigen dags för Elisabeth att kliva fram för rådet i Vimmerby rådstuga:

Den 18 Junij 1670 anklagadhe byfogden Elisabet Broddesdotter för det hon i går stora bönedagen hade waret uthur kyrkan alle tre predikningarna, derföre drages till henne mistankar, effter utur h: Elin semskemakaren kiällare är stulet någet tobak, Skånsill och öhl, att hon det måtte giort hafwa, framhade en lijten poike Nils Persson hennes egen systerson om 8 åhr, hwilken säger sigh waret med henne wed Elin semskemakars kielledöör, der hon bröth opp dörrn medh en knijf och tog femb öre penningar, och wed kielledörrn hang ett klädhe, der uti lade hon någre siller och en half rulle tobak; Ett kruus hade hon med sigh som går tre kanner uti, detta tog hon och bad honom tijga, och lofwadhe honom en half öre den fick han intet, och gick sedan i en råglycka.

Frågades hennes man Håkan Andersson om han wille swara för sin hustru, der till han sadhe, nog hafwer hon någet stulet så må hon sielf swara. Denne Elisabeth hades till förhör, och nekte fuller: Förstone sigh någet taget, lichwähl om sidher eefter skarp ransakan, bekiendhe tiufnaden som effterfölliar:

30 stop öhl, 9 öre
2 öre kopparmynt
4 alner tobak, 1 mark 8 öre
3 st Skånsiller 6 öre    

Resolverades det Elisabeth Broddesdotter betaler tiufnaden, och böte tredubbelt effter 3 puncten Straffordningen, och för det hon stora bönedagen war uthur kyrkan plichta effter Bönedag placat: 40 marker och fly uthur staden effter hon så offta har waret beslagen med tiufweri.

Elisabeth hade nu alltså förlorat stödet av sin make, och hela stadens företroende på grund av hennes återkommande stölder. Detta är sista spåret i domboken efter Elisabeth, och den 5 oktober året därpå 1671 nämns hennes make Håkan för sista gången; ”…antoge sigh Brodde Svensson, Suen Giötersson, Håkan Andersson och Bengdt Båtsman att reparera och teckia skolemester gårdhen.”

Innan vi lämnar denna familj bör även Elisabeths systers öde nämnas. Sigrid som var storasyster till Elisabeth var gift med Erik Johnsson, även han borgare i Vimmerby. Erik var son till borgaren Joen Nilsson och dennes hustru Brijta.

Men vid årets första rådstuga den 10 februari 1658 kan vi läsa om hennes makes tragiska öde; ”Samma dagh instelte sigh för sitiande Rätten hustru Segredh Bråddes dotter medh sin fader Brådde Swensson, och sin sal. Mans Erich Jonsson morbroder Hans Erichsson och sin sal. Mans broder Anders Jonsson, klageligen tillkenna gaff huru hennes sal. Man Erich Jonsson förleden söndagz natt, emillan söndagen och måndagen, som war emillan den 7 och 8 Feb: ithi Peer Bengtssons gårdh bleff ynkeligen ihiälslagen och bekommet 6 styngh, såår aff han strax på stunden ähr dödh blefwen, förmante det dråpet vara skiet af Ryttemestaren Skönbäck af tyskarne, och öfwerste Otto Wilhelm Perssons Regemente…”

Sigrid levde kvar i staden efter sin makes död, efter vilken hon endast hade en dotter vars namn är okänt. Det verkar som att hennes svärfar dog samma år som Erik blev mördad, och därefter brukade hon och svärmodern varsin del av Joens gård. Men Sigrid levde nu ett hårt liv, då hon var helt utfattig, och nämns sista gången i domboken i 1669 års restlängd.

(Fotot ovan är taget i Gästgivarhagen, mitt emot Östra tullstugan.) 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Jag har tappat gnistan med att släktforska!

Det är bara ett ändlöst hav av bönder och torpare i min släkt, det finns inget som sticker ut och är spännande… Jag kommer inte få några egna barn, så vad är det för mening att släktforska vidare? Det känns som jag har kört fast helt och hållet, kommer inte vidare längre, jag ger upp!

Bored

Har du känt så någon gång? Eller kanske hört någon annan säga så? Man får lätt intrycket av att alla andra mer eller mindre lever för sin släktforskning, medan man själv kanske kommit in i en svacka då det inte längre känns så kul, eller man inte riktigt vet hur man ska komma vidare.

Jag har bara bönder i släkten, inget spännande alls!  

Fram till industrialiseringen på 1800-talet så var merparten av Sveriges befolkning jordbrukare innan massinflyttningen till städerna tog sin fart. Att stöta på många jordbrukare i släkten gör alla. Det man får tänka på är att adel exempelvis är det få som stöter på i släkten under 1800-talet, utan sin grindana mot adel brukar komma på 1600- eller möjligen 1700-talet. Har du kommit tillräckligt långt tillbaka än? Ibland hindras man också av att kyrkböckerna har blivit förstörda i brand, kanske fanns din spännande ana på just den släktgrenen.

Sen tycker jag det är synd att säga att det inte är spännande med jordbrukare. Javisst, när du börjar bygga trädet, och tar dig bakåt i kyrkböckerna kan de måhända kännas lite enformigt. Men sen, när du börjar djupdyka i källorna, det är då de spännande livsödena börjar träda fram. Börja med att ta reda på vad som hände i socknen under deras liv, missväxt, bränder, extrema vintrar, eller när rödsot och pest drog in över bygden. Ta dig in i domböckernas spännande värld, det är först några decennier in på 1800-talet som prästerna börjar anteckna om brott i kyrkböckerna, men våra förfäder var flitiga besökare vid både häradsting och rådstuga även under 1600- och 1700-talen, antingen som anklagad, offer eller vittne. Glöm inte heller att gamla tidningar är en källa till mycket spännande information, både stort och smått. Sök här på Kungliga biblioteket.

Jag kommer inte få några egna barn, varför släktforska vidare?

Jag erkänner att när jag åter började släktforska i vuxen ålder var det för att min dotter skulle få veta mer om sitt ursprung. Hon är idag 17 år och totalt ointresserad av släktforskning. Skulle nyfikenheten vakna så står det två böcker hemma i bokhyllan med hennes släkt, redo att upptäckas. Men för min egen del, tog nyfikenheten väldigt fort över, för mig har själva resan varit det spännande, att hela tiden få upptäcka nya saker om min egen släkts historia. Dessutom har jag träffat på släktingar jag inte alls visste om fanns tidigare som har blivit väldigt glada att få ta del av det jag forskat fram. Har du inga barn, ladda upp ditt forskningsresultat på internet och låt andra ta del av det, man vet aldrig vem som kommer uppskatta det du har fått fram och den tid du lagt ner i ditt sökande.

Själv har jag på senare tid helt gått över till att forska om lokalhistoria, och även om jag stöter på några enstaka släktingar här och där, är det uteslutande personer jag inte är släkt med som jag skriver om, men det gör det absolut inte mindre spännande för det, och i det fallet handlar det ju inte om att lämna något efter mig specifikt åt min dotter.

Det känns som jag har kört fast helt och hållet!

Alla släktforskare kan nog skriva under på att de kört fast någon gång i sitt sökande. Kyrkböcker som saknas, präster som efterlämnat svårlästa texter, personer som försvinner ur kyrkboken utan att lämna minsta spår efter sig vart den tog vägen. Orsakerna kan vara många.

Mitt första tips är – ha inte för bråttom. Det är allt för ofta man märker att en person hastat igenom 1800-talet, och sen tar det stopp för de inte kan läsa handstilarna, eller känner inte till vilka fler källor än ministerialböcker och husförhörslängder som det finns. Så gjorde även jag i början, och det är spännande att komma ner till 1600-talet, men gör det du de första månaderna av din släktforskning har du nog haft lite för bråttom. 

Många gånger handlar det också om att ta sig tid att lära sig den tyska (nygotiska) handstilen för att inte missa viktiga detaljer i 1600- och 1700-talets kyrkböcker som till och med i värsta fall gör att du kommer in på helt spår. Jag rekommenderar fortfarande Henrik Anderös Läsebok för släktforskare. Tyvärr finns den inte att köpa i nytryck längre, men finns att låna på biblioteket eller köpa där begagnade böcker säljs.

Tillåt dina släktgåtor och vila också. Kör du helt fast på en gren, så fokusera på en annan några månader. Släktforskar du bara med Riksarkivet, unna dig själv ett abonnemang hos Arkiv Digital. Bara deras register Befolkningen i Sverige 1840–1947 (BiS) löser många gåtor när folk försvinner spårlöst. Själv är min släkt väldigt fokuserad till norra Småland, men lyckades med den databasen hitta min försvunna person på Gotland av alla ställen, det hade jag aldrig gjort utan BiS.

Framför allt, ta hjälp av andra kanske mer erfarna släktforskare! Även om man inte kommer ända fram till lösningen på problemet, så kan man få tips på hur man ska komma vidare, och bara diskutera frågan brukar åtminstone för mig innebära en nytändning.

Vad har du själv för tips till den som tillfälligt tappat glöden med släktforskningen? 

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Pestens offer i Vimmery år 1711

OBS: Detta är en rättelse till min bok som jag släppte 2015; Vimmerby stads historia. I den skrev jag att få av offren för pesten år 1711 i staden är kända, vilket jag nu upptäckt var fel. Så här kommer en lista över de 23 personer som avled: 

Pesten 1711

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ny bok om livsöden i Sevede härad

Så har jag avslutat ännu ett bokprojekt, och kan med glädje presentera en ny, lokalhistorisk bok; Ur Kalmar Läns historia Sevede Härad. Denna gång med livsöden hämtade från socknarna i Sevede härad (Djursdala, Frödinge, Pelarne, Rumskulla, Södra Vi, Vimmerby och Vena) under 1600- och 1700-talen. Läs om olovlig sex, mord, tyranniska husbönder, stölder, slagsmål, svart magi, barnamord och mycket annat som som i värsta fall ledde till avrättning vid galgbacken i Skillingarum.

Bok2020

I den här boken har jag samlat ett stort antal livsöden hämtade från Sevede härads domböcker under 1600- och 1700-talen, många fall som tidigare inte har varit publicerade i tryckt bokform. 

Blev du häktad i Sevede kunde du bli förd till Kalmar slottsfängelse i väntan på nästa häradsting. Bokens första del tar därför upp slottets fängelsehistoria och ger insikt i hur fasansfullt livet kunde vara inspärrad i det fuktdrypande, mörka och iskalla fängelset. Med halvgalna medfångar, själviska fångvaktare, undermålig mat, ohyra och smitt-samma sjukdomar var det inte säkert man överlevde…

Två mer kända fall jag tagit med i boken, men som här återges i sin helhet är Tideman i Borghult, ståtrövaren som steglades i Vimmerby 1658 och Sergeant Swen Cronoskytt som 1723 anklagades för att ha haft en sexuell relation med sin svägerska, Britta Maria Tornefeldt. Men boken innehåller många fler spännande livsöden och en del tyvärr även mycket tragiska, som de som valde att själva avsluta sitt liv. Jag har i många fall valt att modernisera stavningen, men i några fall – och framför allt de kortare notiserna från tidigt 1600-tal har jag istället behållit dåtidens stavning för att ge dig som läsare en inblick i hur det kunde se ut. 


”gaf bössan löst och träffade drängen
Måns Andersson mitt genom hufwudet, at
han aldrig sedan talade itt ordh.”


”Klagade hustru Kierstin i Hagen att Peer

och hans hustru i Åhlåkra skola öfwerfallit
henne med skiälsord af tiufkona och kåcketäfwa”


”först slagit medh een stofwell hans

hufwudh förderfwat, sedan medh een
stoohl tänderna uthur hans mun, och
således skrämbdt honom till bekiänna een
hoop osanningh på sigh sielf och flere”

 

Nedan kan du ladda ner en PDF i vilken du ser bokens innehållsförteckning: 

Bokens innehållsförteckning

Förutom bokens huvudavsnitt avslutas flera av kapitlen med ett avsnitt kallat Livsöden från Sevede härad under vilket jag har samlat de lite kortare notiserna från domböckerna.

Det här har varit ett mycket spännande bokprojekt som vuxit fram och avslutades 2019. De delar som handlar om Kalmar slott skrev jag redan 2017, medan merparten av bokens övriga kapitel sammanställdes under 2018-2019.

Så till er som plockar upp denna bok önskar jag spännande läsning och vem vet, kanske hittar du själv någon av dina anor i ett av fallen som togs upp i det lilla tingshuset vid torget i Vimmerby. Boken kommer finnas tillgänglig hos Sveriges bokhandlare, samt på nätet hos exempelvis Bokus, Adlibris och CDON.  

Artikel i Dagens Vimmerby:
Mord, tyranneri och olovligt sex i ny lokalhistorisk bok

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Släktforskarens nyårslöfte?

Dagbok

Så vad har du avgett för nyårslöfte i år? Äta mindre onyttigt, motionera mer? Det brukar vara så här dags, typ dag två som man upptäcker att man plötsligt har handen nere i en godispåse igen. Men vad ska man då ge för nyårslöfte som kanske kan ge något, och som kan vara givande att göra under det kommande året?

Som släktforskare älskar vi när vi får ta del av det där lilla extra utöver kyrkböckerna, mormors dagbok, kärleksbreven farfars far fick när han var ung och andra personliga, handskrivna dokument som ger oss en liten mer personlig inblick i våra äldre släktingars liv.

Jag har tidigare tipsat om att man borde sätta sig och skriva ner berättelsen om sitt eget liv – att det är en viktig pusselbit i sin släktforskning. Men det kanske inte är något för alla, att skriva sin självbiografi. Kanske känns projektet övermäktigt.

Själv funderar jag på om man skulle skriva en dagbok under året. Som kille känns det något främmande, men hade tänkt att det skulle vara något mer än bara en logg över väder och vind och kärlekstrassel. Förutom vad som händer för en personligen under året kan man ju även ta med små berättelser om släktingar och vänner, tankar man har om aktuella världshändelser, och ta med foton som man tar under året och berätta lite om vad man gjorde när man tog dom. Ett tips kan ju även vara att ta med sina egna favoritrecept lite här och där i dagboken, så de inte försvinner den dagen du själv är borta. Upplevelser man råkar ut för i vardagen kan ju också göra att man tänker tillbaka på sådant som hänt för länge sen, barndomsminnen, bästa vännen, den där underbara sommardagen när man träffade sin ungdomskärlek, varför inte teckna ner det också? Eller ta med några mittuppslag i dagboken med några av dina bästa familjefoton från förr och berätta lite korta minnen och historier om dessa släktingar. Det kan ju också vara intressant att ta med när du gör lite större upptäckter i din släktforskning och berätta om dom. 

Skriv kravlöst, och glöm tankar som att det aldrig kommer vara någon som tycker det här blir intressant att läsa. Det här kommer lämna ett spår efter dig, dina tankar och din egen personlighet som någon framtida ättling kommer tycka är en skatt att hitta. Att skriva lite varje dag tar inte heller så lång tid, och kan ge en bra reflektion över dagen som varit. Min erfarenhet är också att ju mer man skriver om gamla minnen från barndom och förr, desto mer kommer man ihåg.

För den som vill kan ju skriva för hand, eller så gör man som jag tänkt, skriva i datorn och sedan trycka upp ett ex eller två med foton och bilder och annat som hör till det som händer under 2020 och det jag skrivit om. Själv håller jag på och testar ett nytt recept på bananmuffins medan jag skriver detta, får se om det kommer med i boken.

God fortsättning på det nya året!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

God Jul alla!

Winterland

Med detta årets sista inlägg på min blogg vill jag passa på och tacka alla som under året har läst, gillat och kommenterat mina inlägg samt hört av er via mail. Jag vill dessutom önska er alla en riktigt härlig och mysig jul!

Som ni kanske har märkt så har jag under 2019 inte publicerat lika många inlägg som tidigare år. Personligen bloggar jag när jag har något jag vill dela med mig av, kunskap inom släktforskning eller intressanta levnadsöden och händelser, men det gäller också att ha tid att blogga.  

Våren 2019 tog istället ett annat projekt merparten av min fritid, ett projekt som påbörjades 2018 och som resulterat i en ny, lokalhistorisk bok som jag kommer släppa under början på 2020. Jag har åter dykt djupt ner i domböckerna, denna gång från Sevede härad, och funnit många intressanta, och tyvärr en del mycket tragiska livsöden från tidigt 1600-tal och framåt. I boken kan ni läsa om olyckliga kärleksaffärer, mord, våld, stölder och anklagelser om utövande av svart magi eller att ha varit i tjänst hos både skogsrået och självaste satan. Boken tar även upp Kalmar slotts fängelsehistoria, hur fasansfullt livet kunde vara för den som satt och väntade på sin rättegång eller för den delen att få avtjäna sitt straff.

Men först ska vi fira jul. För mig handlar jul om att få en stunds avkoppling och tid för rekreation, att njuta av god julmat och självklart att umgås med familjen. Glöm inte heller att julnatten är en magisk natt, då man gör bäst i att hålla sig inomhus. Förr trodde man att det var då de döda återvände, och då gällde det att man lämnade julmaten framme över natten för att de inte skulle bli förargade. Det var också viktigt att ljusen brann hela natten, annars varslade det om dödsfall. Denna natt kunde djuren tala, och i skogarna smög troll, vättar och andra oknytt omkring som man skulle passa sig för. Glöm för all del inte heller att ställa fram lite mat till gårdstomten, så han blir mätt och belåten.

 

God jul alla!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Bråk om en brunn 1731

Den 17 maij 1731 hölts ordinarie rådstuga, sedermehra lätt Rådstugu Rätten sig förekomma den beswärsskrift, som sämskemakare änkian hustru Anna Möller deröfwer insinuerat, att handelsmannen Östen Beckstedt skall förwägra henne frij tillgång till wattens hämpltande i hans gård uthur den brunn, till hwad uparbetande och förfärdigande hon hafva bekåstnaden skall effter öfwerenskommande med hustru Anna Rosenhagen gjort, då hon war ägare af bemälte gård, hwilken sedermehra dess nu warande man besökiaren Nils Fröberg igenom byte transporterat till afleden handelsmannen Pehr Börjesson, hwars måg handelsmannen Östen Beckstedt nu denne gård såsom arf, possiderar; påståendes hustru Anna Möller det måtte henne antingen gifwas frij tillgång till watten i brunnen, eller betahlning för dess der å giorde bekåstnad.

Här öfwer hafwer handelsmannen Östen Beckstedt uti inkommen förklaring reponerat, att han ingalunda finner sig förplicktad hwarken att lembna hustru Anna Möller något watten tagande i hans gårdh, hwarest den förmälte brunnen är nu alldeles förstördh, eij heller att betahla hennes der å giorde kåstnad, uthan skall hon derom böra sökia Nils Fröberg, om han försålt eller bortbytt någon hennes i gården ägande rättighet, hwarpå hon likwäl icke skall något åtahl giort, hwarken när transactionsinstrumentet uprättades eller när wijdare der med blef lagfarit eij heller wid inventeringen och dehlningen öfwer förenembde afledne Pehr Börjessons qwarlåtene egendomb, förmodandes alltså Östen Beckstedt att för en slijk gravation blirwa frij, förklarad och enligt Bytes brefwet åthniuta frij disposition öfwer alt hwad inom gårdens staquete tompten tillhörer, i widrig händelse finner han sig nögdh att berörde gårde byte må uphäfwas och hwar gå till sin förra egendom igen, med mehra som uti skriffterne widlyffteligare andrages.

Rådstugu Rättens fandt nödigt att här öfwer höra så wäl besökiaren Nils Fröberg som Östen Beckstedt med öfwrige och svåger handelsmannen Börje Beckman, hwilka igenom stadsbetienterne effterskickades och förelästes dem förenembde inkomne skriffter, hwar på Nils Fröberg uthlätt sig, att afledne handelsmannen Pehr Börjesson, som denne gård af honom sig tillbytt, har warit äfwen så wähl som han öfwerens med hustru Anna Möller att hon skulle få niuta brunnen och wattnet då som tillförenne, här emot Östen Beckstedt och Börje Beckman förklarade att de lembna henne gierna hela brunnen, men de willja hafwa tompten reen och åstunda eij widare att hafwa eller hålla någon brunn der på gården, förmodandes att hon bör sökia Fröberg om ersättning, så wida han någon hennes rätt och egendom, uthan lof och tillstånd bortbytet medh sin gårdh.

Resolutio: Rådstugu Rätten hafwer parternes wäxlade skriffter samt deras ytterligare tahl och gienswar i rättwijst och noga öfwerwägande tagit, och ehuruwäl det eij wordet förnekat att ju icke hustru Anna Möller uppå besökiaren Nils Fröberg nu warande hustrus Anna Rosenhagens begiäran, giort halfa bekåstnaden till en brunns uptagande och förfärdigande uti den gård, hwaraf Fröberg för detta ägare warit, men sedermehra bortbytt; dock alldenstund dett contract och öfwens kommande, som i dy måhl emellan hustru Möller och hustru Rosenhagen warit, icke kan eller bör gravera den, som nu är ägare af gården, emedan det giorde gårdabyte befinnes gått i andra och tredie handen samt med lagfart och fasta blifwit Corroborerat, hwarunder och dess förinnan hustru Möller intet klander eller åtahl kan bewijsa sig hafwa giort på någon till berörde brunn ägande rättighet, som och den af henne åberopade sakens instämbning och åhr 1723 fälte resolution icke med ett ordh finnas uthi bemälte åhrs protokoll och dombook omrörd; Fördenskull som handelsmannen Östen Beckstedt bör niuta frij disposition öfwer alt hwad dess nu ägande tompt tillhörer, ty finner Rådstugu Rätten icke skiäligt att förplichta honom till den förfallne brunnens uprättande och wid machthållande till hustru Möllers betiening mindre att betahla dess giorde bekostnad, uthan har hon att derföre tilltahla besökaren Fröberg och dess hustru Anna Rosenhagen med hwilken senare hon om mehranembde brunn och watten tillgång accorderat, det bästa hon kan och gitter, och om hon förmehnar sig der till skiähl hafwa.

Källa

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6534 (1730-1735) Bild 1180 (AID: v280121.b1180)
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Simon i Korka i slagsmål

Den 21 februari 1730 vid Vimmerby rådstuga hade garfwaren Mäster Jochim Henric Mankell låtit tills i dag instämma Simon Simonsson i Kårcka som är beläget på stadsens grund, för det han 1) d. 14. Huius öfwerfallit dess hustru Annika Linck uti förstugan som är emellan deras stufwor samt opryckt dess stugudörr med uthbristande uti mångfalldiga skiällsordh på Mankell af rackare, skiällen, tiuf och hund med mehra. 2) För det Simon d. 18. Huius warit åter inne i dess stufwa och öfwerfallit honom och dess hustru med skiällsordh af tiuf, skiällm och märflängare. 3) För det Simon med dess hustru Margaretha Johans dotter, döttrarne Lisken och Brigitta och sonen Jonas sidstnämbde dag åter inkommit till honom, försedde med stafrar och såstänger, samt swårligen tracterat honom och dess hustru, uthkiört dem med deras späda barn uthur stufwan, uttagit der uthur 3ne fönster, medan de warit inne, och utgutit skiällsordh på dem och dess slächt. 4) För det Simon uthur garfwarens stallrum uthkiört dess häst och i stallet på hans foder insatt sin sons häst. 5) För expenser.

Till wittnes i denna saak hafwer käranden låtit instämma hattmakaren Mäster Samuel Dahl för detta miölnaren Eric Jonsson och dess hustru Kierstin Johans dotter sampt hustru Brigitta Bengtz dotter ifrån Södra Fogellhemb.

Parterne med wittnen woro alla tillstädes, kiäranden förklarade sig ingen ting hafwa att föredrag annat än det stämbningen innehåller, begiärandes att wittnen måtte blifwa afhörde. Swaranden androg, det han eij hafwer något jäf emot de framstälte wittnen, hwarföre aflade de med hand å Book den wanlige wittnes Eeden och dereffter berättade hwar för sig, som fölljer:

Mäster Samuel Dahl wittnade, att då han i förleden onsdag warit hoos garfwaren Mankell i Korka att af honom handla fallspån, har garfwaren warit uthe och wattnat sin häst hwar effter han satt honom in i en kiällarswahle och gifwit honom äta, då Simon kommit uth och sagt: Om du intet stänger igenom min kiällardörr så skall den och den fahra i hufvudet på digh, der på gick mester Dahl in med garfwaren i dess tuga, då han hörde Simon säga, du gambla tyfwatijk, will du intet uth ännu? Litet der efter har Simon kommit in i Mankells stuga och satt sig på en huggstock in om dörren, då han sagt till garfwaren: Kan iag intet få igen men mössa, då den andra swarat, sig eij hafwa hans mössa, uthan fordrat bewijs deröfwer, hwilket Simon sagt sig kuna biwisa, sägandes: Du skall rätt nu få titta i gluggarna och skall jag lyfta fönstren och dörren af hakarna, och i det samma kallat garfwaren Märflängare, då garfwarens hustru swarat Simon: Då är man lijk dig, som går i boden och stiähl kalck, der uppå hafwer Simon gådt uth men straxt kommit in igen, satt sig åter på huggstocken och mullrat några ordh för sig sielf, då witttnet hört honom säga att garfwarens hustru ridit uti socknen medan hon war hedan, då garfwaren sagt: Det är oförlijkt än det att du slog min hustru då hon war hean, hwar på Mankells hustru sagt sig hafwa der öfwer wittne nog, tagandes fram uthur vaggan en hoop hår.

Erich Jonsson wittnade, att d 12: huius har han suttit inne i Simons stufwa, då dörren stådt uppe och har han hört att de swurit uthe i förstugan sampt sedt att Simon och garfwarens hustru stådt och hållit hwar annan i håret, äfwen har och wittnet hört, att Simon kallat den andra rackare, skiällm, tiuf och hund, och skall garfwarens hustru uthgutit lijka skiälls ordh på Simon igen, men icke har wittnet så noga kunnat åthskillja hwad ordwäxling dem emellan warit, skolandes Simons hustru kommit och skillt dem åth och skuffat in sin man igenom sin stufwudörr; berättandes wittnet att trätan der igenom kommit, i det garfwaren lagt rijs och wedbråte för Simons boddörr.

Hustru Kierstin Johans dotter wittnade, att d. 12 huius, som war i torsdags 8 dagar sedan, har hon warit uti en kammare innan före Simons stufwa och wäl hört att de dundrat och slagits uthi förstugan, men icke har hon sedt huru det tillgådt förr än Simons hustru skutit in sin man igenom stufwudörren, hwareffter garfwarens hustru sagt till wittnet: Sij hwad blodwijte iag fådt, hwilket och wittnet sedan sedt att hon war blodig och rifwen på kindbenet.

Sedermehra skall och i förledne onsdag Simon och garfwaren och bägge deras hustrur warit alle ihop med hwarandra ock slagits uti garfwarens stugudörr sombligen innan och somblige uthan före då Simons dotter Lisken sprungit till och sagt åth garfwarens hustru det hon icke skulle draga hennes moor i håret, och skilde dem så åth, hwareffter Simon fuhrit inn med i garfwarens stufwa, och dörren blifwit igenslagen så att Simons qwinsfolck intet sluppit inn då de gådt åstad och tagit uth 3: stycken fönster men det 4de har garfwarehusturn slagit uth och sönder, änteligen har dörren låtit opp och Simons qwinsfolck gådt in samt haft honom uth med sig der ifrån, så har och wittnet hördt att de warit lijka oförskiämbda mot hwar annan med skiälls ordh af tiuf och skiällm, rackare och märrflängare. Widare har och wittnet sedt att Simon ledt uth garfwarens häst uthur stallet som är en gammal kiällare, och ledt sin sons häst der inn igen.

Hustru Brigitta Bengts dotter berättade, att hon har wäl i förleden onsdag warit uti garfwarens stuga då Simon kommit der in och frågat effter sin myssa, men hwad de mehra tahlts widh, har wittnet eij hört emedan hon gaf ingen acht på hwad de sagt, då de woro druckne.

Kiäranden påstår plicht för all den oförrätt honom är tillfogad och måste swaranden wara answarit för det läder han har om händer att förfärdiga emedan Simon uthdrifwit honom uthur stufwan och tagit uth fönstrerne der lädret ligger, hwaremot swaranden påstår att han må slippa den giästen uhr huset, som han till sig intagit, hafwandes han i förleden höstdag honom utsagt, men han ändå skall med twång sittia der qwar.

Härutinnan giorde Rätten effter fölljande sluth och domb:

Rådstugu Rätten hafwer af parternes tahl och gienswar sampt särdeles af de producerade wittnens enunciatis (angivelser) och berättelser inhämptat, hwad ogudachtigt och straffbart lefwerne och owäsende dageligen föres emellan desse parter och någrannar (grannars granne); Till hämmande och förekommande hwaraf Rådstugu Rätten  skiähligt pröfwar att föreläggia garfwaren mester Jochim Henric Mankell 14 dagars tijd, då han bör medh sitt huushåldh wara ifrån Korka afflyttiad, hwarjempte äfwen Simon Simonssons härigenom förplichtad warder att på nästa allmänna Rudstugu dagh in för Rätten framwijsa hwad besittning frijhat han sig på stadens grund kunna förwärfwa. Imedlertijd och alldenstund det är wordat fulltygat, att Simon Simonsson 1) d. 12 huius kallat garfwaren Mankell och dess hustru märflängare och tiufwatijk, hwar emot garfwarens hustru beskyllt honom för det han brukar gå i annans bodh och stiähla kalck, det hon liijwähl nu icke påstådt bewijsa. 2) Att Simon och hustru Mankell straxt dereffter på samma dagen med hwar andra slagits och hårdragits, hwar wid den senare fådt ett blodwijthe i ansichtet, då och Simon ropat: Du rackare, skiällm, tiuf och hund, hwilcka alla oqwädins ordh garfwarens hustru tillbaka uthgutit på Simon. 3) Att bägge karlarne med deras hustrur åther d. 18 huius slagit och hårdragit hwar annan uti Mankells stufwudörr, sampt alla warit lijka ofröskiämbde med oqwädins ordh, uthropandes den ena den andra för tiuf och skiällm, rackare och märrflängare.

För den skull plichtar Simon Simonsson för det han 2ne särskilte gånger hårdragit och slagit, i förmågo af 12 Cap: Såramålsbalken med willja; sina 4 gånger 6 marker silfwermynt, såsom och för de åkomne och blodwijte hustru Mankell af honom fådt, 12 marker silfwermynt argumento 9 Cap: ejusd: tituli, äfwenledes för 10 stycken på garfwaren och dess hustru uthgutne oqwädins ordh, 10 gånger 6 marker silfwermynt, enligt Rådstugu bokens 31: Cap: §2: I anseende till hwilka lagsens rum hustru Mankell för hårdrag och slagh dömes till 4 gånger 6 marker silfwermynt sampt för 5: oqwädins ordh till 5: gånger 6 marker silfwermynt böter. Äfwenledes plitchtar garfwaren Menkell för hårdrag och slag 2 gånger 6 marker och för qwädins ordh 4: gånger 6 marker silfwermynt.

Hwad Simons hustru Margaretha Johans dotter angår, så emedan wittnen intygat att hon sidsta gången eller d. 18 huius warit med de andra lijka dehlachtigh uti slagsmålet och oqwädins ordh uthgiutande, ty warder äfwen hon med 6 gånger 6 marker silfwermynt böther belagdh;

Beträffande garfwaren Mankells instämbde tahlan om den af Simon och dess folck föröfwade hembgång, så emedan intet skiäl deröfwer är inkommit, ty blifwer swaranden i dij måhl lag likmätigt frijkiänd; men skulle någon bewijslig skada och olycka hända på det läder garfwaren hafft under händer att förfärdiga, bör Simon derföre wara answarig och effter mätismanna ordom (värderingsmans uttalande) dem samma ärsättia, särdeles som han förr än dess inhyses man kommit lagligen att uthflyttias, uthtagit fönsterne uthur stufwan, och honom således ålegat wårda hwad der inne kunnat finnas. Härrörande sluteligen kärandens klagan, att Simon tagit hans häst uthur dess strallrum och insatt sin sons häst på kiärandens foder, så emedan sådant staxt blifwit rättat och ingen skada bewijses der igenom wara någon tillfogad, ty dömmer Rådstugu Rätten Simon Simonsson i dij måhl för mäster Jockim Mankells tilltahl frij. Actum ut supra.  

Den 11 maj 1730 vid den allmänna rådstugan, insunuerade stads torparen Simon Simonsson i Krocka en skrifft, hwar igenom han anhåller att blifwa förskont för de af Rådstugu Rätten honom och dess hustru ådömde 33: daler silfwermynt slagsmålsböter med mehra, eller och att han måtte få samma afsittia uti arrest; Hwar öfwer resolverades, att som tillgång hoos honom finnes till samma böter ärläggieande och här under verserar så wähl Kongliga Maijestäts höga rätt som stadens, så kunde Rätten denne dess ansökning icke bijfalla.

Källreferens:

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6534 (1730-1735) Bild 100 (AID: v280121.b100)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6534 (1730-1735) Bild 380 (AID: v280121.b380)

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Polisunderrättelser hos Arkiv Digital

Polisunderrättelserna gavs ut av polisen i Stockholm med början år 1878 och skickades ut tre gånger i veckan till landets alla domstolar, häkten/fängelser och polismyndigheter. I underrättelserna kan man läsa om efterlysta och häktade personer, frigivning av fångar samt diverse underrättelser.  Polisunderrättelserna finns samlade årsvis i bokform med tillhörande register, och dessa finns tillgängliga hos Arkiv Digital. 

Polisunderrättelser

Så misstänker man att en släkting under åren 1878-1948 utfört någon kriminell handling, eller som i mitt fall, jag visste det genom anteckning i kyrkboken, så kan denna källa ge värdefull information. Jag fick nämligen reda på att landsfiskalen hade stått och knackat på torpet Gatstugans dörr med bister min vid fler tillfällen än vad jag kände till.

Börja med att sök på Polisunderrättelser hos Arkiv Digital. De 13 första volymerna innehåller personregister för respektive års underrättelser. Sök först på efternamn, sedan på förnamn. Det står även angivet födelsedatum på respektive person, så att du vet att det är rätt person som du har hittat.

Polisunderrättelserna som är sorterade i kronologisk ordning är indelade i följande sektioner:

A.  Efterlysta personer
B.  Häktade personer och avlysningar
C.  Diverse underrättelser
D.  Uppgifter om frigivna fångar
E.  Stulen och bortkommen egendom

Jag valde som sagt att söka efter min släkting, Jonas Magnus Eriksson, född 21 maj 1834 i Horn, som jag visste hade en kriminell historia. Mycket riktigt hittade jag honom i registret. I polisunderrättelserna hade han dock i vissa böcker döpts om till Johan Magnus, och fått ett något felaktigt födelsedatum, men då jag kände till en del av hans brott, visste jag att det var rätt person. I första registerboken för åren 1878-1884 fanns träff på Jonas Magnus i tre av årskolumnerna;

1878   B101,18
1881   D69
1884   B56,10

Därefter är det bara att slå upp volymen för 1878, leta fram polisunderrättelse nr 101, kika i sektion B (häktade personer och avlysningar), och leta upp 18:e stycket:

Polisunderrättelser2

Här får jag alltså även en liten beskrivning av hans utseende. Sen är det bara att kika vidare på de två sidorna för åren 1881 och 1884 och se vad man hittar där. Dessutom hittade jag två träffar till på Jonas Magnus i efterföljande registerbok:

1886   D70,6
1887   B110,7

Det jag kände till sen tidigare var de två tillfällen som Jonas Magnus spenderat tid i fängelse för stöld, tack vare polisunderrättelserna så fick jag nu veta att han även varit dömd för bruk av livsfarligt vapen och misstänkt för giftmord! Eftersom giftmordet aldrig nämndes i husförhörsboken, så antar att han inte blev dömd för det, men utan polisunderrättelserna hade jag aldrig uppmärksammat det, och självklart blir det nu mitt nästa steg i släktforskningen att undersöka detta.

Än så länge finns inget indexerat register, men lär man sig slå i dessa registerböcker så går det ändå rätt fort att hitta den person man söker. I dessa underrättelser får man även veta vid vilken häradsrätt och vilket datum personen dömdes för sitt brott, så man sen lätt kan gå vidare och hitta fallet i rätt dombok. Så lycka till i ditt letande efter kriminella släktingar och spännande livsöden!

Avslutningsvis, i registret Frigivna straffarbetsfångar får vi även se en bild på Jonas: 

Polisunderrättelser3
Jonas Magnus Eriksson
1834-1909

 

Källreferenser:
Polisunderrättelser (o) Reg:1878-1884 Bild 600 (AID: v948257.b600.s111)
Polisunderrättelser (o) Reg:1885-1890 Bild 400 (AID: v948258.b400.s71)
Polisunderrättelser (o) 1878 (1878) Bild 2060 (AID: v948280.b2060)
Polisunderrättelser (o) 1881 (1881) Bild 1490 (AID: v948283.b1490)
Polisunderrättelser (o) 1884 (1884) Bild 1190 (AID: v948286.b1190)
Polisunderrättelser (o) 1886 (1886) Bild 1660 (AID: v948288.b1660)
Polisunderrättelser (o) 1887 (1887) Bild 2580 (AID: v948289.b2580)
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

SmåDisigt Nr 3-2019

I senaste numret av SmåDisigt finns en artikel skriven av undertecknad, alltid lika trevligt att få vara med i den medlemstidningen som håller en väldigt hög kvalité, med bra artiklar och intressant och lärorikt innehåll.

DISsma2019-3

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar