När branden har tagit kyrkböckerna

image

Hur släktforskar man när kyrkböckerna blivit förstörda i en brand i kyrkan eller prästbostället, i värsta fall så sent som på 1850-talet? Här följer några tips på metoder och andra källor man kan använda sig av när böckerna blivit förstörda i den destruktiva elden. Skedde branden efter 1860 så är det inga större problem för då finns de så kallade SCB-utdragen att tillgå, men innan dess blir det en större utmaning.

Det är inte roligt när det saknas kyrkböcker, och man ställer sig som nybliven släktforskare frågan hur man ska ta sig vidare. Det vanligaste svaret man brukar få är att använda mantalslängderna. Men även om dessa innehåller värdefull information är det inte alltid det enklaste sättet att pussla ihop familjebilder. Här nedan är ett exempel från Vimmerby stad år 1820, från västra kvarteret:

MantalslängdVimmerby1820

Kalmar läns landskontor EIIIc:77 (1820-1820) Bild 24700 / sid 2914 (AID: v400441.b24700.s2914)

Som ni ser är det endast mannen i familjen som står angiven, hustru och barn representeras av siffrorna i de följande kolumnerna och är med andra ord väldigt anonyma, även om de kunde vara skattepliktiga vilket man blev då man fyllde 15 år och var arbetsför. Mantalslängder från äldsta tid fram till 1820 finns digitaliserade hos Arkiv Digital (sök på arkivtyp landskontor eller häradsskrivare). Då mantalslängderna upprättades förhållandevis tätt mellan åren, så är det en bra start och följa vart fadern (och därmed resten av familjen) har bott, då får man en stomme att utgå ifrån.

Domböcker kan innehålla värdefulla ledtrådar om släktförhållanden. Har man riktig tur kan det finnas mindre släktutredningar gjorda för att utreda arv och äganderätt. Dessa fall är dock enligt mig förhållandevis sällsynta. Men att bläddra igenom domböcker är, om än ett givande så framför allt tidskrävande arbete.

Har man en släkting som suttit i fängelse på 1800-talet men där man inte vet personens föräldrar så ska man söka upp personen i fängelsearkivet. Där står nämligen som regel alltid både fadern och modern angivna och var de bodde.

Dopvittnen! Kanske någon nu utropar. Jodå, dopvittnen är utmärkta ledtrådar till släktingar. Speciellt i församlingar ute på landet där man bodde kvar generation efter generation på samma ort. Att vara uppmärksam på dopvittnena är också bra när syskon till föräldrarna till synes verkar ha försvunnit spårlöst ut ur socknen, har man tur kan man då hitta igen de genom födelsenotiserna.

Men om nu dopböckerna också förstördes i branden vilket är väldigt troligt… Då får vi börja i andra änden – med bouppteckningen. En kopia av varje bouppteckning förvaras i häradsrättens arkiv, och finns med andra ord kvar även efter en eventuell lokal kyrkbrand. I bouppteckningen räknas arvtagarna upp, det vill säga de barn som var i livet då fadern eller modern gick bort och som skulle dela på kvarlåtenskapen. Hade barnen blivit vuxna står det ofta även vem kvinnorna var gifta med och var de bodde vid tiden för upprättandet av bouppteckningen. Barn i syskonskaran som dog som små får man tyvärr inte reda på denna väg.

När sedan kyrkböckerna börjar föras igen kan man ge sig ut på jakt efter barnen från bouppteckningen genom att bläddra sig igenom den första husförhörslängden. Följ sedan barnen hur de flyttar mellan de olika gårdarna och torpen. Som när jag följde sonen Stephan till min ff ff ff ff Nils Andersson, så hittade jag detta i hfl:

Brorson

Hycklinge AI:4 (1798-1804) Bild 13 / sid 13 (AID: v26004.b13.s13)

Stephan Nilsson bor i Bro, Hycklinge, och är brorson. Hustrun i familjen, Catharina Andersdotter är med andra ord en tills nu för mig okänd syster till Nils Andersson. Ett glädjande fynd!

En annan källa som kan vara guld värd i jakten på släktingar är konfirmationsböckerna. Konfirmera sig gjorde man vid som regel vid 14-15 års ålder (i vissa fall lite senare). Vid konfirmationen skrev prästen in personens namn, födelsedatum och namnet på gården/torpet där man bodde. I vissa konfirmationsböcker skrevs även in namnet på båda föräldrarna, eller åtminstone på målsman. Denna källa kan med andra ord ge namn till både föräldrar och syskon till den person man forskar om. Tack vare konfirmationsboken kan man ta sig ungefär femton år tillbaka i tiden där det saknas födelseböcker. Tyvärr är ganska få av dessa konfirmationsböcker digitaliserade. Man får då istället vända sig till sitt landsarkiv där originalet förvaras.

Som i mitt fall med min ff fm mf Eric Carlsson som levde ett fattigt liv i backstugan Gatstugan i Horn (E). På grund av kyrkbrand 1851 börjar födelseböckerna först 1836. Min ana, sonen Jonas Magnus född 1834 var känd, och även hans äldsta bror Peter Olof född 1821. Då Eric var utfattig upprättades aldrig någon bouppteckning, men i dödboken står följande:

”Född i Vimmerby socken 6/10 1792. Gift 1820 med Maja Lisa Persdotter. Efterlemnat 4 söner”.

Fyra söner? Då var det fortfarande två som var helt okända för mig. Men genom att läsa konfirmationsböckerna så hittade jag en Carl Johan Eriksson född 1824, och slutligen Gustav Eriksson född 1830, båda födda i Gatstugan. Jag hade nu hittat de fyra barn som överlevde till vuxen ålder! Troligen föddes det barn som dog som små i Gatstugan, men det lär vi aldrig få veta. Däremot kunde jag alltså tack vare konfirmationsböckerna hitta ytterligare två av de fyra sönerna i familjen.

En annan likvärdig källa är skolmatriklarna, de böcker där eleverna skrevs in när de började skolan. Även här skrevs födelsedatum, hemort och föräldrars eller målsmans namn in. Äldre skolmatriklar förvaras hos respektive landsarkiv, medan nyare  betygskataloger (som regel omkring 1880 och framåt) finns arkiverade i respektive kommunarkiv.

Sammanfattningsvis, mina tips är följande:

  • Bläddra igenom första hfl efter branden i jakt på släktrelationer
  • Var noggrann och notera dopvittnen
  • Konfirmationsböcker är värdefulla källor
  • Skolmatriklar och betygskataloger kan ge ledtrådar
  • Glöm inte domböcker och fängelsearkiv
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nya EU-förordningar kan försvåra framtida släktforskning

EU 2014 webb

Hur vi lever idag och hur våra liv dokumenteras skiljer sig från tidigare generationer. Hur påverkar det framtida släktforskare, och kan nya förordningar från EU ytterligare komma att försvåra vår släktforskning inom en inte alltför avlägsen framtid?

Känn dig privilegierad du som släktforskar idag. Aldrig förr har det varit så lätt att få tag på de uppgifter som behövs för att vi ska kunna sammanställa våra släktträd och släktutredningar. Kyrkböcker, skattelängder, bouppteckningar och militära arkiv från äldre tider finns digitaliserade och lätt åtkomliga via abonnemang hos Arkiv Digital och SVAR. Personuppgifter efter 1991? Bara och ringa till Skatteverket och önska på så får man ta del av information så som var folk har bott, vilka barn eller föräldrar de har utan att man blir ifrågasatt. Dokumentation om oss svenskar har skett under flera hundra år, och inget annat land i världen är det så enkelt att släktforska i som i Sverige.

Vigseldatum i äldre tider talar om en hel del för oss som släktforskar. För det första var det som regel efter vigseln som de två makarna flyttade ihop och fick ett gemensamt boende. Det var också efter bröllopet som det blev lagligt och accepterat av kyrkan att de älskande två hade sex (köttsligt umgänge) och fick barn tillsammans. Vigselorten var oftast den ort som den blivande hustrun bodde i. Då de gift sig tog maken över rollen från hustruns far som förmyndare, kvinnorna förr var som bekant omyndiga. Maken hade nu ansvaret för hustruns förmögenhet och eventuella inkomst. På 1600-talet och första hälften av 1700-talet då prästerna sällan angav moderns namn, kunde man genom vigseldatum med god sannolikhet avgöra vem som var moder till de olika barnen om fadern varit gift mer än en gång.

Wedding rings

Idag är däremot vigseldatum och vigselort en obetydlig källa till information om vi bortser ifrån arvsrättsfrågor.  Idag skaffar man barn utan att vara gifta. Kyrka väljer vi oftast en som vi tycker är mysig, romantisk eller har ett bra läge, det behöver inte alls vara den ort vi bor på. Dessutom är det många som gifter sig först efter att ha varit tillsammans flera år, kanske är till och med barnen vuxna och utflugna innan man gifter sig. En stor del av de som gifter sig är inte troende och går inte regelbundet i kyrkan, utan gifter sig i kyrkan för att det är tradition och att det blir ett vackert bröllop. Ska man vara lite krass så kan man till och med påstå att en vigsel är idag i paritet med en 50-årsfest eller en examensfest.

Sedan Skatteverket (tidigare Riksskatteverket) tog över ansvaret för Sveriges folkbokföring sommaren 1991 så antecknas inte längre personuppgifter i samma utsträckning som tidigare. Ett exempel är att inte vigselort registreras, ett annat exempel är dödsort. Personen kan ha dött på annan ort eller till och med utomlands, men det enda som finns registrerat hos skatteverket är sista folkbokföringsadress.  Skatteverkets huvuduppdrag är att hålla reda på medborgarna och deras ekonomiska rättigheter och skyldigheter, exempelvis att man betalar rätt mängd skatt.

Frågan är hur lätt det kommer att vara att släktforska i framtiden, när våra barnbarn om 60-70 år vill sammanställa sitt släktträd – vilka problem kommer de stöta på då? Som jag ser det blir största problemet att reda ut vem som har levt med vem, bara för att man har bott på samma adress behöver det inte betyda att man har haft ett förhållande. Detta har i och för sig inte något att göra med att Skatteverket dokumenterar färre uppgifter, utan att allt fler väljer att inte ingå äktenskap utan lever som sambos. Dessutom, om vi gifter oss så gör vi det idag allt senare i livet.

Men för att återvända till inledningen, de uppgifter som finns hos Skatteverket i deras olika register är som sagt var lättåtkomliga för oss som släktforskar. Men frågan är hur länge till. För det har nu nämligen börjat dyka upp andra orosmoln på släktforskarhimlen.

I april 2016 antogs nämligen en ny EU-förordning som innebär att vår befintliga personuppgiftslag (PUL) kommer ersättas den 25 maj 2018. Denna nya förordning ska stärka den personliga integriteten så att när du exempelvis slutar på ett företag ska du kunna begära att alla uppgifter som finns om dig ska raderas. Det kommer alltså inte att få finnas något dammigt arkiv i källaren där man kan se vem som jobbat på företaget och i vilken befattning. Självklart förstår jag också att sådan information kan vara svår att få tag på redan idag, men inte omöjligt, och troligen kommer inte denna förordning försämra framtida släktforskning nämnvärt. Men istället ser jag det här som ett varningstecken, ett första steg av tveksamheter som EU kan påverka dokumentationsgraden om svenska medborgare framöver. Nästa förordning kanske ger nya direktiv för Skatteverket vad och hur länge de får lagra olika data på ett för oss släktforskare negativt sätt.

Trots att vi som aldrig förr exponerar våra liv i digital form på Facebook, Twitter, bloggar och andra populära media så är det förhållandevis personfattig information. Även om en del massproducerar foton och inlägg då de exempelvis gifter sig så är det många som inte gör det. Det vi efterlämnar oss är i mångt och mycket av karaktären selfies från semestern, gillade kattbilder eller som trenden var för några år sedan – att fotografera maten innan vi äter den. Och vad är det som säger att Facebook ens finns kvar om 10 år? På 90-talet var det AltaVista som var den populäraste sökmotorn… idag är det Google.

Den sista ”Sveriges befolkning” visar hur vår befolkning såg ut 1990. Det är 26 år sedan, lite mer än ett kvarts sekel! Kanske är det dags att samla trupperna i landets släktforskarföreningar och börja fundera på hur man ska kunna åstadkomma en ny databas. Jag vet att det inte finns nyare mantalslängder som underlag, utan man får istället hitta nya vägar. Jag vet inte heller exakt vad den ska innehålla för information, men jag tror att behovet och önskan om en sådan är stor bland Sveriges nuvarande och även kommande släktforskare. Om nu inte EU även sätter stopp för ett sådant projekt i framtiden…

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Vad en del hinner med…

8868536_fullsize

Bara en kort reflektion… Jag har senaste veckan dokumenterat en del av de adelsätter som mynnar ut i min egen släkt (det vill säga skrivit av Den introducerade svenska adelns ättartavlor av Gustav Elgenstierna och Supplement till nyss nämnda av Carl Szabad). Det man ändå fascineras av dessa adelspersoner är vad mycket de hann med i sina liv. Ta Bengt Halstensson Bagge till Berga som är min farfars morfars farmors farmors morfars farmors farmors farfar (puh!); Här är hans liv i korthet:

Fogde i Handbörds och Uppvidinge härader 10/11 1556 fram till 1559. Häradshövding i Sevede härad 7/9 1558 (fullmakt av hertig Erik). Förseglade bland adeln 1560 kung Gustav Vasas testamente. Deltog i fälttåget i Blekinge 1564. Skeppshövidsman på skeppet Svenska Hektor 1564, slag vid Ölands norra udde 30-31 maj samma år. Ryttmästare för Amund Stenssons ryttare 6/5 1565; deltog i slaget vid Axtorna den 20/10 samma år. Knektöverste under tåget mot Norge 18/2 1567. Hövidsman över åtta örlogsskepp och Amiral på skeppet Svenska Hektor 13/6 1567 i uppdrag att hålla tillförseln öppen och sjön fri från kapare i Södra Östersjön. Avgav vid hertigarnas uppror jämte många andra frälsemän i Småland trohetsförsäkran till Johan 10/9 1568. Amiral över en örlogsflotta i Kalmar sund 6/4 1569. Han beskylldes jämte bröderna för otrohet mot kung Johan som 29/3 1577 gav befallning, icke allenast att han och hans broder Peder skulle tagas i fast borgen, utan ock att hans hustru och son samt bröderna Anders och Bröms skulle fängslas och insättas på Kalmar slott. Blev samma år i april dömd såsom förrädare och halshuggen i Stockholm, varjämte gården Berga indrogs till kronan. Den återgavs dock till arvingarna 1621 av kung Gustav II Adolf. Gift 13/3 1557 på Stockholms slott med Margareta Somme, som levde som änka 1586, dotter av ståthållaren på Kalmar Slott Germund Svensson Somme och Anna Henriksdotter Scharffenberg.

Trots att han var en högt aktad militär så slutade ändå livet med ett möte med bödeln, men tänk vad han fick vara med om innan dess. Även om slutet var tragiskt så är det spännande att få ytterligare en koppling till anrika Kalmar slott och dess historia. Möjligen fick Bengt sitta fängslad i Kuretornet då det gamla fångetornet övergavs redan 1556 som förvaring av fångar.

För er med adel som var ute på sjön på 1500-talet finns här en bra PDF som jag hittade;

Skeppshövidsmän vid Örlogsflottan under 1500-talet

Pst. Jo, jag vet att han hette kung Gustav I, men Gustav Vasa vet alla direkt vem det var.😉

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ett besök i min farmors hemtrakter

Vad innebär sommar, sol och semester för en släktforskare? Ligga och trycka på badstranden och förbättra solbrännan, eller kanske påta i landet ute vid sommarstugan? Självklart inte! Genuina släktforskare vet vad jag pratar om. Ett antal dagar av semestern ska givetvis vigas åt att söka spår efter vår släkt och våra förfäder, något vi ser fram emot hela vintern.

I onsdags var det så dags för en resa jag sett fram emot, och som jag hade goda förhoppningar om. Jag som bor i Vimmerby som ligger i norra delen av Småland fick stiga upp tidigt. Efter en blygsam frukost var det så dags att ge sig iväg, och på vägen mot resmålet hämtade jag upp min far som skulle vara med på dagens äventyr.

I vanliga fall brukar sådana här utflykter innebära att man besöker gravar på avlägsna små kyrkogårdar, eller kanske ett försök att hitta det där soldattorpet som släktingar bodde i på 1800-talet. Men idag var resmålet ett helt annat. Vi skulle återvända till min farmors hemtrakter, det lilla stationssamhället Reftele i Gislaveds kommun. Här växte hon upp, och här föddes även min far och hans två äldsta syskon.

Även om Reftele idag benämns som ett stationssamhälle så sträcker den lilla ortens historia sig långt tillbaka i tiden. Första gången det omnämns är år 1311 och då skrevs det Raeptilae.  Då det ligger tre mil från Smålandsgränsen mot Halland så har orten upplevt ett antal tillfällen då den blodtörstige dansken dragit fram och plundrat och bränt ner allt i sin väg.

Ölmestad1

I utkanten av Reftele ligger Ölmestad, vilket var resans mål för denna dag. Här ligger nämligen Ölmestads skolmuseum. Den vackra skolbyggnaden som ligger på en liten höjd är placerad på några meter när på samma ställe där Västbo härads gamla tingshus låg förr i tiden. Ölmestads skola byggdes 1926 och användes som folk- och grundskola ända fram till 1966. Innan dess var skolan inrymd i det gamla tingshuset.

I Ölmestads skola gick min farmor i början på 1930-talet, och jag hade flera gånger varit och besökt skolan, men aldrig sett hur det såg ut där inne. Den här gången hade vi tagit kontakt med Bertil Andersson som var vänlig och visade oss runt och berättade om skolans historia och alla föremål som fanns där inne.

Ölmestad2

I bottenvåningen fanns två skolsalar för klass 1-2, och en skolsal för klass 3-4. I de två förstnämnda är det samlingssal för besökare, och dessutom har Västbo – Mo släktforskar-förening sin lokal där. I skolsalen för klass 3-4 finns dock ett tidstypiskt skolrum bevarat. Det man slås av när man går in i dessa klassrum är att de är stora, luftiga, högt i tak och att de har stora fönster som släpper in mycket naturligt solsken.

Ölmestad3

Nere till vänster på bilden ser ni de äldsta skolbänkarna med svarta bänklock från 1908, och det var i en av dessa som min farmor Sigrid satt och lärde sig läsa och skriva.

På andra våningen fanns gymnastiksalen och klassrummet för klass 5-6. Dessa är idag museum för i första hand arbetsföremål från sent 1800-tal till en bit in på 1900-talet. Verktyg för allt från rallare, skomakare, skogsarbetare och jordbrukare för att nämna några samsas i den gamla gymnastiklokalen.

När jag åkte hemifrån så var målet att få se skolan, och det hade jag nu fått. Men jag hade även en förhoppning om att det kanske fanns något skolfoto bevarat från tiden då min farmor gick där. Bertil hade tagit med sig sin dator, och efter några minuters letande och med min fars hjälp så hade vi lokaliserat den lilla brunhåriga flickan på skolfotot från 1933. Längst ner till vänster stod min farmor, och när fotot togs var hon elva år gammal. Alla ni som släktforskar vet hur lycklig man blir när man får ta del av ett sådant foto. Så det gjorde verkligen min dag och var ett välkommet tillskott till släktboken som jag just nu håller på att skriva.

Ölmestad4_1933

Har ni vägarna förbi Reftele i sydvästra Småland så rekommenderar jag varmt ett besök i Ölmestads museum. Tänk på att ta kontakt med Bertil först och kom överens om en tid. På denna länk har ni mer information: Ölmestads museum.

Efter att tackat och tagit farväl av Bertil, och efter en avklarad lunch på den lokala restaurangen, så passade vi på och hälsa på de släktingar – farmors syskon – som fortfarande bor kvar här i Reftele. Min farmor dog tyvärr för ett antal år sedan, men tre av hennes syskon är i livet. Den äldsta brodern är imponerande 96 år gammal, mellansystern 88 år, och yngsta brodern 86 år. Det roliga är att alla tre är klara i huvudet och det är alltid munter och trevlig stämning när vi träffas. Dessutom bjöds det även på gofika med härliga hembakade bullar och kakor av yngsta broderns fru. Så det var en av mina väl spenderade semesterdagar i släktens fotspår.

Tips: Söker du skolbetyg för din äldre släkting så hittar du det i kommunarkivet. Som regel brukar det finnas betygskataloger bevarade från slutet av 1800-talet fram till idag.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sommarens härliga dagar

Hej alla,

Ett väldigt kort inlägg idag. Ni som följer min blogg har kanske märkt att det har varit väldigt lugnt här sista tiden. Jag har inte publicerat lika många inlägg som tidigare. Det beror inte alls på att jag har slut på idéer på inlägg eller att jag har tappat intresset. Tvärtom, jag har en hel del uppslag till vad jag hoppas intressanta inlägg framöver. Orsaken är helt enkelt att det under maj-juni varit på tok för fint väder, och att jag dessutom har arbetat hårt med boken om min fars släkt. Ni som är i startgroparna att börja släktforska eller inte har kommit så långt, glöm inte att dokumentera källreferenser så slipper ni ett stort arbete senare.

Idag hade jag en trevlig överraskning i brevlådan när jag kom hem, senaste numret av Släkthistoria där min artikel om min farfars farmor Sofia Karolina Jonsdotter finns publicerad. Det är alltid roligt när man får vara med i en så intressant och utmärkt tidning.

Artikel2016-5

Ha det gott så länge!

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Jag önskar er alla en riktigt härlig midsommar!

2365907_1200_675

Att fira midsommar och sommarsolståndet är en uråldrig tradition som härstammar från tiden långt innan vi blev kristna i Sverige. Midsommarafton är tillsammans med julafton en av våra viktigaste högtider, men till skillnad från julafton (från jólablót) så vet vi ganska lite om hur midsommar firades under fornnordisk tid. Det är dock ingen hemlighet att människorna förr visste ganska väl när sommarsolståndet inträffade, den tiden på året då vi har mest sol och ljus. Första gången midsommar nämns i skrift är på 1200-talet i de isländska kungasagorna; ”Han [Olav Tryggvasson] avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli.” Men då var som sagt var midsommar redan en etablerad högtid.

Firande av midsommar är också en hyllning till naturen i dess grönskande skönhet. Vårens arbete på åkrar och tegar var avslutade, och fram till slåtter och skörd i slutet av juli och i augusti fanns det nu möjlighet till ett något lugnare och mindre stressigt liv på gården under några veckor.

När vi så småningom blev kristna i norden så var det viktigt för Påven i Rom att vi övergav all gammal asatro och dess traditioner. Enligt kristen tro så firar vi nu mer midsommar för att fira helgonet Johannes Döparens födelsedag. I nya testamentet nämns det att Johannes föddes omkring sex månader före Jesus. Själv är jag inte bevandrad i bibeln, men för mig blir det ett problem. Som jag skrev vid jul så föddes inte Jesus den 25 december, utan detta var ett påhitt av Påven Liberius år 354. Enligt Lukasevangeliet var Jesus född den tiden på året då man vallar får, det vill säga sommaren, och enligt mer kunniga personer mer precist på våren. Om Johannes föddes sex månader före Jesus skulle han alltså vara född någon gång i November. Men bibeln – världens mest spridda sagobok – handlar inte alla gånger om logik.

Men även om kristendomen fick ett starkt grepp om våra förfäder under flera hundra år, så fanns ändå mycket av våra äldre traditioner och vår fornnordiska folktro kvar, långt fram i modern tid. Inte minst våra domböcker från 1600-talet och långt fram in på 1800-talet är fulla av fall av olovlig utövning av magi, samröre med magiska väsen som Näcken och Skogsrået och till och med dyrkan av djävulen.

blomsterkrans

Natten mellan midsommarafton och midsommardagen är årets ljusaste natt, och även en natt fylld av magi och övernaturliga väsen. Runt midsommar är naturen som vackrast och blomsterprakten som störst. De unga flickorna knyter vackra blomsterkransar att ha i håret. Kransen sparade man förr för att sedan lägga i julbadet, då skulle man nämligen vara frisk och stark vintern ut.

Den mest välkända traditionen är annars att plocka sju olika sorters blommor, klättrandes över sju gärdsgårdar och detta under tystnad. La man sedan blommorna under kudden skulle man drömma om man skulle gifta sig med. Att midsommarafton var förknippad med kärlek och en gnutta erotik var kanske inte så märkligt, efter att ha firat med god mat och glädjen var i topp, och midsommarnatten var ljus fanns alltid tillfälle att smyga iväg hand i hand…

Men det fanns många andra aktiviteter som man kunde ägna sig åt denna magiska natt. Kloka gummor och gubbar passade på att samla in läkeväxter som enligt tron skulle vara extra kraftfulla denna natt. För den mer äventyrliga kunde man ge sig ut på skattjakt då man trodde att förtrollade skatter magiskt steg upp ur jorden och kunde hittas. Skattjakten var dock även den tvungen att ske under tystnad, annars försvann skatten. Det var inte heller bara blommor som kunde spå om framtid. Satt man tyst på en jordfast sten eller vid en vägkorsning och lyssnade kunde man få varsel om sitt kommande liv beroende på vad man hörde.

nacken

Samtidigt fick man tänka på att gränsen mellan vår värld och det övernaturliga var farligt tunn denna natt, exempelvis skulle man passa sig för att bada för då skulle Näcken ta en. Var du född på en torsdag så skulle du passa dig för att gå genom tre grindar åt norr denna natt, för annars skulle du få se djävulen.

Oavsett vad eller vem man väljer att tro på, Näcken eller Påven, så är midsommarafton en härlig festtid då vi umgås med släkt och vänner. Precis som förr i tiden så dukar vi upp dignande bord med god mat och dryck som följs av svenska solmogna jordgubbar med nyvispad grädde. (Visste du förresten att vår svenska jordgubbe är en hybrid framodlad i Frankrike på 1740-talet, och som sedan kom till Sverige under andra delen av samma århundrade? Visste du dessutom att jordgubbar är mer rika på C-vitamin än apelsiner?)

Munterhet och avslappnad gemenskap avnjuts sedan i den varma sommarsolen. Passa på och gläds åt att få bo i ett så underbart land som Sverige, med dess natur, trevliga folk och möjlighet att få vara sig själv. På midsommardagen skall sedan vår blågula svenska flagga hissas, och gör det med stolthet.

Och skulle det nu vara så på midsommaraftonen att det som vissa tidigare år regnar och blåser kallt, och man tvingas stå där ensam vid grillen under paraplyet och huttra, så tänk på att så småningom spricker himlen åter upp, och dessutom är faktiskt inte semestern så avlägsen. Jag önskar er alla en riktigt härlig och glad midsommarafton! Ta väl hand om varandra, låt kärleken blomma, och kanske till och med unna dig ett äventyr i den magiska natten som följer!

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Astrid Lindgren och hennes Vimmerby

När jag i januari 2015 påbörjade arbetet med min blogg så var tanken att jag här skulle skriva om både tips och mina erfarenheter inom släktforskning, men även få med en portion av lokalhistoria och intressanta livsöden. Jag har nu passerat 50 inlägg under de 17 månader som jag bloggat. Som Vimmerbybo så finns det så klart en person som jag ännu uppenbart inte skrivit om – allas vår sagotant Astrid Lindgren. Men vad skulle jag kunna skriva som inte redan har skrivits om Astrid?

Astrid1Astrid i Vimmerby födelsebok

Vimmerby är en liten stad belägen i de djupa skogarna i norra Småland. Genom århundradena har Vimmerby varit en naturlig knutpunkt för handel med varor och inte minst oxar. I denna lilla idylliska stad föddes Astrid en kall novemberdag 1907. Tack vare sin fantasi och genom sitt författarskap har Astrid blivit näst intill synonym med Vimmerby. På Vimmerby torg sitter Astrid staty där barn och vuxna klänger och klättrar varje sommar för att bli fotograferade. Varje skolstart står eleverna utanför Astrid Lindgrens skola och får höra av rektorn att det finns bara en enda skola i hela landet som får heta Astrid Lindgrens skola och på skolavslutningen sjungs Idas sommarvisa i kyrkan. Ute vid brandstationen ligger Astrid Lindgrens värld, ett stenkast ifrån hennes föräldrahem Näs. När jag var liten spinkig grabb hette det Sagobyn då det grundades 1981. Då fanns endast Katthult uppbyggt – Emil i Lönnebergas hus med några små uthus. Från början ville Astrid att det skulle vara gratis inträde för alla barn, men idag har det vuxit till en stor kommersiell nöjespark på 130.000 kvadratmeter. Varje år besöker över 400.000 personer nöjesparken och merparten av dessa är svenskar, danskar, norrmän och tyskar.

Astrid2Astrid inskriven som elev 497 i huvudboken för Folkskolan i Vimmerby 1908-1922
Astrid Lindgren skolfoto
Här ett skolfoto från 1917 i Vimmerby. Ser du vilken flicka som är Astrid Ericsson?

Astrid är den som satte Vimmerby på världskartan, och även om hon växte upp och gick i skola här, och dessutom arbetade två år på Vimmerby tidning, så är det få som tänker på att hon faktiskt flyttade ifrån Vimmerby redan 1926. Astrid flyttade till Stockholm och där blev hon kvar hela sitt liv. Sitt barndoms Småland bar hon dock med sig i hjärtat livet ut. Mycket av de upplevelser, synintryck och fantasier från sin uppväxt sattes på pränt i de härliga och fantastiska böckerna om Emil i Lönneberga, Alla vi barn i Bullerbyn, Rasmus på luffen, Madicken och Mästerdetektiven Blomkvist för att nämna några. Vi har alla läst hennes böcker när vi var små, och när vi växer upp läser vi de i sin tur för våra barn. Astrids böcker har nått långt utanför Sveriges gränser, och berättelserna tilltalar både ung och gammal.

Borgmästargården1910Att Astrid hade mycket inspiration att hämta från sitt barndoms Vimmerby ser vi ett utmärkt exempel på här. Fotot är taget runt 1910 vid borgmästargården, och det är nästan så man kan ana Emil eller Pippi ska komma gående utmed gatan.

Hur är det då att bo i en liten stad som Vimmerby, som översvämmas med turister varje år? Det finns både positiva och negativa sidor förstås. Att springa in på ICA för att handla två liter mjölk på vägen hem från jobbet tar inte bara några få minuter. I centrala Vimmerby där det redan från början är mycket enkelriktat och även avstängda gator får man kryssa och pressa sig förbi felparkerade bilar.

Men samtidigt är det roligt att staden ändå blommar upp så mycket som den gör på sommaren. Det har också varit väldigt positivt att ha en så pass stor lekplats för min dotter när hon växt upp.
Det roliga är också att Astrid Lindgrens värld är unik. Det är skönt att en varm sommardag strosa runt bland träden, titta på folk, och äta god mat allt medan barnen leker och har roligt. Även om det är mycket turister i parken så är det inte dessa timslånga köer som det är på Liseberg och Gröna lund. Du måste inte heller som på Kolmården gå långa sträckor för att ta dig mellan sevärdheterna utan allt känns nära, gemytligt och glatt.

På eftermiddagarna runt klockan 17:00 går det ett lämmeltåg med turister, framför allt barnfamiljer med trötta, gråtande och skrikande barn från Astrid Lindgrens värld till hotellet uppe vid torget och andra boenden. Det är nog inte så många av dessa som vet om att på vägen tillbaka passerar de Vimmerby kyrkogård där Astrid Lindgren har sin eviga vila i ett fridfullt hörn. Vid samma gravplats vilar även hennes föräldrar Samuel och Hanna.

AstridLindgren

Även om Astrid själv flyttade från Vimmerby redan 1926, och att hon i ett resebrev publicerat i Vimmerby tidning 1925 skrev; ”Kära lilla Vimmerby, du är egentligen ingen dum stad att komma hem till, meen Gud bevare oss för att stanna här för alltid.”, så har hon ändå starka band till staden genom sin släkts historia. Båda hennes föräldrar var förvisso födda utsocknes, fadern Samuel i Homphorva i Pelarne socken och modern Hanna i Pelarnehult i Pelarne. Men går vi längre tillbaka i tiden så finner vi Astrids Vimmerby-anor. Hennes farfars farmors farfars farfar var Carl Olofsson, född i Vimmerby på slutet av 1580-talet. Han var senare skattebonde i Näs Västergård i Rumskulla samt även sexman och kyrkovärd. Hans far var Olof Månsson som var bonde och gästgivare i Vimmerby, nämndeman i Sevede härad och riksdagsman. Olof var med under Carl IX kröning i Uppsala där han mördades den 15 mars 1607. Olof Månsson har jag skrivit om i min bok ”Vimmerby stads historia” under historien Öjar Benedictis kamp.

Men vi behöver faktiskt inte gå så långt tillbaka i tiden för att hitta släkt till Astrid i Vimmerby. Hennes morfar Jonas Peter Jonsson föddes 1832 i Djurstorp Vimmerby lfs, och hans maka, Astrids mormor Anna Lovisa Petersdotter föddes 1842 i Gryssebo i Vimmerby lfs.

NäsAstrids barndomshem Näs.

Astrids morfars far, Jonas Persson föddes 19 september 1800 i Gissemåla, Vimmerby lfs och blev bonde i Djurstorp. Han dömdes för dråp och förpassades till Malmö där han var fången i flera år innan han benådades 1848 och fick återvända till Vimmerby.

Adlig släkt då? Jodå, även Astrid hade sin beskärda del av blott blod i ådrorna, men vi får gå tillbaka till 1500-talets Belgien. Astrids farfars morfars mormors morfars farfars far var Thomas De Rees som föddes 7 september 1535. Han var en förnäm och betydande köpman i Antwerpen men som fick fly för den spanska inkvisitionen då han tillhörde fel tro. Hans far var Louis De Rees som adlades 1531 av kejsaren Karl V.

Återvänder vi för en stund till Vimmerby kyrkogård så finns inte så långt från Astrids grav ett järnkors på vilket det står; ”Späda bröderna Johan Magnus och Achates Phalen döde 1860”.Denna grav gav Astrid inspiration till att skriva boken om Bröderna Lejonhjärta som gavs ut hösten 1973.

Lejonhierta

Johan Magnus Evald, född 1/8 1850 och Gustav Leo Achates född 3/6 1858 var söner till kapten och riddaren Adolph Christer Phalén och Eva Carolina von Segebaden. Familjen bodde i Västra kvarteret på gård nr 17. Båda bröderna drabbades på hösten 1860 av rödsoten. Först dog Johan Magnus den 9/9 och några dagar senare dog Achates den 14/9. Något stort utbrott av rödsot var det dock inte detta år, förutom bröderna Phalén var det bara 3-åriga skomakardottern Albertina som dog av rödsoten.

Relaterade inlägg:

Båtsmansbacken i Vimmerby
Vimmerby Näs – prästbostället med anor från medeltiden

Källreferens

Vimmerby landsförsamling CI:4 (1895-1921) Bild 102 / sid 94 (AID: v175235.b102.s94)
Vimmerby stadsförsamling CII:1 (1846-1861) Bild 140 / sid 269 (AID: v41473.b140.s269)
Vimmerby stadsförsamling AI:12 (1859-1862) Bild 61 / sid 48 (AID: v24386.b61.s48)
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar