Allmän jordbruksräkning 1944

Har ni märkt att det har trillat in en hel del nytt material hos Arkiv Digital? Mängden nya volymer gjorde mig nyfiken, och svaret var ”Uppgifter för allmän jordbruksräkning år 1944”, året innan andra världskriget äntligen tog slut. Jordbruksräkningen genomfördes tack vare en kunglig förordning (nr 525) från den 15 juli 1944.  

För att hitta detta material så söker ni helt enkelt på SCB, och där får ni upp Byrån för jordbruksstatistik. Sen är det bara och börja leta efter önskad härad och socken, så kommer ni snart hitta rätt.

jordbruksrakning1944-1

Personligen valde jag att söka upp Arvidstorp i Djursdala där min mamma kom att några år senare tillbringa sin barndom. Vi ser här att lägenheten Arvidstorp ägdes av Axel Nilsson, men brukades av Erik Nilsson som var hans son.

Vidare kan vi se att åkerarealen som hörde till Arvidstorp var 3 hektar och 50 ar. Själva tomten huset står på var 10 ar, och slutligen fanns det 17 hektar och 40 ar skogsmark som hörde till fastigheten. 1944 fanns det varken vatten, avlopp eller el indraget i huset.

Även om det inte är en uppsjö med uppgifter, så är det ändå ett välkommet tillskott då vi kartlägger våra släktingars liv. Som en liten bonus så är varje blankett undertecknad av ägaren själv, så kanske hittar du via detta din morfars fars namnteckning, vem vet?

jordbruksrakning1944-2

”Enligt det av statistiska centralbyrån i skrivelse till Konungen den 5 februari 1927 framlagda förslaget till jordbruksstatistikens omorganisation skulle de för denna gren av statistiken grundläggande uppgifterna angående bl. a. ägoslagens areal, åkerjordens användning samt antalet husdjur insamlas vid allmänna, vart femte år återkommande jordbruksräkningar i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna. Sådana allmänna jordbruksräkningar ägde rum åren 1927, 1932 och 1937. Då den därpå närmast följande allmänna fastighetstaxeringen på grund av krisförhållandena blev uppskjuten tvenne år. kunde ny allmän jordbruksräkning i samband med fastighetstaxering äga rum först år 1944. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 februari 1944 framlade statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen gemensamt ett förslag angående allmän jordbruksräkning samma år i anslutning till 1945 års allmänna fastighetstaxering, för vilken deklarationerna skulle avlämnas senast den 15 september 1944.”

Här kan ni se torpet Arvidstorp och läsa historien om vem som levt där…
Sommar i Arvidstorp, Djursdala

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Söka i Stockholm 1878-1939

stockholm

”♪♪ Stockholm i mitt hjärta…” …pyttsan tänker vi bonnläppar ute på landet när vi hittar en anteckning i kolumnen utflyttad som lyder… Stockholm. Då vet vi att det blir letande av. Möjligheten att på det vanliga sättet följa personer i husförhörslängder upphör nämligen i Stockholm i slutet av 1870-talet. Jag är långt ifrån en expert på Stockholmsforskning men här kommer några tips.

För det första, vilka församlingar hörde till Stockholms stad? Nedan är en karta över församlingarna och rote-indelningarna enligt 1924/25.

rotekarta_1924

När du är i Arkiv Digital finns ett smart sätt att lista alla församlingar på en och samma gång. Under Avancerade sökalternativ, välj Arkivtyp Församling/socken och Län Stockholm stad. Du kan nu enkelt välja bland stadens församlingar.

searchstockholm

I och med industrialiseringen på 1800-talets andra hälft så ökade befolkningen i Stockholm lavinartat. Ser vi på staden (bestående av Gamla Stan och malmarna) så bodde här 109.878 personer år 1860, 40 år senare vid sekelskiftet hade befolkningen ökat till 300.523 personer. Många var de som ville söka lyckan i städerna, det var där i de nya fabrikerna som man hoppades få jobb. Det var inte heller bara stort inflöde till huvudstaden, människor flyttade friskt runt bland de olika stadsdelarna. Prästerna i de olika församlingarna hann nu inte med folkbokföringen, och därför skapades Rotemansinstitutionen 1878 som var en ny, kommunal organisation. Staden indelades i rotar och folkbokföringen sköttes nu av rotemän. På detta sätt fördes sedan folkbokföringen i Stockholm fram till 1926.

Mycket av dessa uppgifter har indexerats under åren, och den mest kompletta databasen idag är den så kallade Rotemannen 2 som omfattar alla församlingar i staden 1878-1926 förutom Vasastan och Bromma. Denna DVD kan man köpa bland annat i Rötters bokhandel och Riksarkivets webbutik. Databasen omfattar 5,7 miljoner poster. (En ny version av skivan är under produktion och kommer omfatta samtliga församlingar i staden.) Så har du mycket släkt i Stockholm är denna skiva en bra investering.

Det finns även ett gratis tillgängligt Rotemansarkiv publicerat på nätet:

http://digitalastadsarkivet.stockholm.se/Rotemannen2012/Search.aspx

Detta register omfattar förvisso endast Södermalm, Gamla stan, Kungsholmen och delar av Norr- och Östermalm, men innehåller ändå 4,3 miljoner poster. Jag tänkte vi skulle söka lite i detta register. På hösten 1913 flyttar flickan Stina då 9 år gammal med sin familj från Frysände i Värmland till Stockholm. I församlingsboken har prästen skrivit flyttat till Stockholm, men han har även angivit församlingen som var Hedvig Eleonora (eller ja, han har skrivit Hidvig Eleonor, men vi förstår vilken han menar). Söker vi i Arkiv Digital på Hedvig Eleonora ser vi mycket riktigt att husförhörslängderna slutar 1878. Vi går istället in i rotemansarkivet på nätet.

roteman

Här finns som synes gott om fält att söka på, och jag väljer i detta fall att ange Stinas födelsedatum som var 11 september 1904, och hennes förnamn Stina. När vi klickar på Sök, så får vi upp två poster ur databasen. Den första är för åren 1913-1915, i vilken vi kan utläsa att Stina bodde på Nybrogatan 43 och Kommendörsgatan 17.

stina

Den 8 februari 1915 flyttar hon till rote 24, det vill säga Oscars församling. Den församlingen finns inte med i nätversionen, men 28 september 1922 flyttar Stina tillbaka till Hedvig Eleonora, till Östermalmsgatan 29 och Grefturegatan 64. Hon är då 18 år gammal och ensamstående utan barn. Året därpå flyttar hon åter till Oscars församling, och då till Rote 20.

Tips! Om personen i fråga flyttade till Stockholm före 1878 kan det ändå vara idé att börja söka i rotemansarkivet först och sedan följa personen bakåt i aktuell församlings hurförhörslängder, istället för att mödosamt gå igenom inflyttningslängderna i de olika församlingarna vilket kan vara tidskrävande.

Men hur gick det sen, vart tog Stina vägen, och fann hon kärleken? När Rotemansarkivet tar slut 1926 så kan vi använda en annan källa, de så kallade folkregisterkorten som fördes 1926-1939. Dessa fördes i två serier, dels de som avled i Stockholm, dels de som flyttade ut. Korten är sorterade i alfabetisk ordning, så efter lite bläddrande hittar vi Stina Boman i Volym Dva2:106. Här kan vi se att hon den 2 mars 1934 gifte sig med avdelningschef Karl Uno Sahlström, född 18 december 1898.

folkkort1

På baksidan av kortet kan vi utläsa att Stina då hon flyttade tillbaka till Oscars församling 1923 bosatte sig på Östermalmsgatan 101. Då hon senare gifte sig flyttade hon efter bröllopsfirandet till sin make på Birger Jarlsgatan 66 i Engelbrekts församling.

folkkort2

Nästa anhalt man kan gå vidare med är Sveriges befolkning 1950 som finns hos Arkiv Digital. Här ser vi att paret har fått barn, och att de bor kvar i samma lägenhet på Birger Jarlsgatan 66 på sjätte våningen. Faktum är att de bodde kvar på samma adress ända fram till Stinas död den 28 februari 1970, men då hade de flyttat ner till fjärde våningen.

Så nog går det att följa även de som bodde i Stockholm om man känner till vart man ska söka. Lycka till!

 

Källreferens:

Fryksände AIIa:5 (1911-1923) Bild 2980 / sid 640 (AID: v171513.b2980.s640)
Folkregisterkort (ÖÄ) DVa2:106 (1926-1939) Bild 1690 (AID: v644793.b1690)
Sveriges dödbok 1901-2013
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Till jultomten…

Från att ha varit ett förhållandevis okänt fritidsintresse för många har släktforskning på senare år presenterats för den breda allmänheten på ett föredömligt sätt. Aldrig förr har media lockat och väckt intresse i samma omfattning som nu för den hobby som vi redan invigda och inbitna älskar att lägga vår fritid på. Så här i kommande jultider så har jag dock en önskan som jag återkommer till lite senare i inlägget.

who

I TV började resan våren 2009 då första säsongen av Vem tror du att du är började sändas. Programidén kom från England som då redan var inne på sin 6:e säsong. Året efter, 2010 började serien även produceras och sändas i USA. Men åter till Sverige. I höstas sändes den 9:e säsongen, och även om vissa avsnitt som det med Leif Mannerström var intressant, så kändes det som att årets avsnitt passerade nästan obemärkt i mediebruset, även om jag fortfarande gillar serien. En eloge till Leif Andrée som med behaglig röst guidar oss genom programmen, och som är programmets enda kontinuitet då en i bild synlig programledare saknas. Jag förstår konceptet, skapa intresse hos den breda massan genom att ha med en kändis som får delar av sitt släktträd och sin släkthistoria presenterad för sig. Men här har vi också programmets svaghet, för mig är historien intressant, inte kändisen. Inga namn nämnda, men en handfull kändisar som deltagit har nästan verkat ointresserade av sin historia och tycks endast ha medverkat för att ytterligare en gång pusha för sitt eget kändisskap. Rätt eller fel, det är så som jag uppfattat det emellanåt. Trots allt är serien fortfarande sevärd, även om konceptet borde förnyas något.

allt

Då kommer vi in på Allt för Sverige. Vi är nu inne på 6:e säsongen, den första sändes 2011 och är ett koncept importerat från Norge, där serien heter Alt for Norge. I denna serie möter vi tio amerikaner med svenska rötter som under några sommarveckor får uppleva vårt vackra land och veta sin egen släkthistoria. Programledare är Anders Lundin som enligt mig passar perfekt för detta program, då han är lugn, humoristisk och bra på att berätta om landets historia på ett lättsamt sätt. Till skillnad från Vem tror du att du är så möter vi i denna serie helt vanliga människor, och det är också ett av programmets styrkor. Att få lära känna nya människor, ta del av deras liv och få följa med på deras resa när de får de första glimtarna av sin släkts historia är trevligt. Programmet passar dessutom perfekt så här under senhösten och början på vintern, att få se underbara vyer från Sveriges gångna sommar är härligt. Det som programmet brukar få kritik för är utslagstävlingarna. Personligen har jag inget emot dessa, men de tillför dock inte heller programmet något. Jag förstår att tanken är att införa dramatik och lite spänning, men för mig är alltid höjdpunkten när personerna får läsa sitt personliga blev.

vaggarna

Så har vi nykomlingen, Det sitter i väggarna vars första säsong började sändas 2015. Här följer vi historikern Christopher O’Regan och byggnadsantikvarien Erika Åberg som i varje avsnitt besöker ett äldre hus. Vi får veta husets historia, blandat med tips på hur man varsamt renoverar just äldre hus. Det här är ett program som jag verkligen gillar, Christopher och Erika sätter en lugn och harmonisk prägel på programmet, och detta i kombination med mötet av helt vanliga människor ger ett väldigt trevligt program att se. Jag hoppas verkligen att vi kommer få se fler säsonger under de kommande åren av denna serie.

slakthistoria

I tryckt media återfinner vi tidningen Släkthistoria som varje gång den kommer ut ger en stunds spännande läsning och ny inspiration att släktforska. Tidningen utkom med sitt första nummer i början av 2014. Självklart finns det andra tidskrifter om släktforskning, men detta är den första tidningen som lanserats på bred front och som kan köpas i varje mataffär runt om i landet. Tidningen varvar släkthistorier med tips på källor och hur man går till väga för att släktforska. Tidningen är också ett utmärkt nästa steg från det att det har väckts ett intresse genom tv-programmen, till att få konkreta guidningar hur man går till väga.

Men nu kommer vi till min önskan. Jag vill ha en programserie till oss – för och av släktforskare fullt ut som tar vid där de andra serierna slutar. Tiden är mogen för en serie där vi får både lära oss grunderna i släktforskning på ett pedagogiskt sätt, men även tips om mer okända källor som ännu är långt från digitalisering och som gömmer sig i Sveriges lands- och stadsarkiv. Blanda detta med inslag där vi möter hängivna släktforskare som talar om hur de gått till väga när de löst problem så som okända fäder, anor som försvunnit och andra problem som vi släktforskare stöter på. Låt oss få träffa arkivarierna, de som arbetar i lands- och stadsarkiven samt krigsarkivet och låt de berätta. Det måste ha hänt mycket spännande och roligt i mötet med landets släktforskare genom åren som de kan dela med sig av, och även ge en inblick i arkiven och deras innehåll. Låt oss hålla kändisar och tävlingsmoment borta från denna serie. Däremot gärna inslag med historiker så som Annika Sandén och Dick Harrisson som kan berätta dels hur de forskar i äldre tiders källor men även kan berätta hur livet var förr i tiden då våra äldre anor levde och brukade jorden. Det finns även en del kända namn inom den svenska släktforsknings-världen som skulle vara intressanta att ha med som sporadiska gäster. Slutligen kommer vi till valet av programledare, och finns det någon bättre än allas vår Ted Rosvall? Han skulle ge en trevlig och seriös inramning av programmet. Dessutom skulle det vara intressant att få ta del av Teds egna erfarenheter under alla dessa år som han varit en hängiven släktforskare, och vad han har stött på för familjehistorier och hur han går till väga bland arkiven. Sist men inte minst, göm inte ett sånt här program i UR med sändningstid klockan halv tio på förmiddagen då alla är på arbetet, utan ge det en seriös chans klockan 20:00 en vardagskväll.

Det här är första punkten på min önskelista till Jultomten – må hända återkommer jag med fler.

 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Kriminella släktingar

annaelisabeth

Levde man sitt liv som en god människa, en gudfruktig troende och helt enkelt skötte sitt så lämnade man inte heller alla gånger så många spår efter sig i de historiska källorna. Om man där emot hamnade bland de kriminellas skara, väldigt ofta tack vare stor fattigdom så lämnade man däremot efter sig en hel del information till oss släktforskare. I detta inlägg tänkte jag gå igenom några av de källor som finns att tillgå.

Låt mig börja med att berätta om mannen Fredric Reinhold som inte bara blev dömd en gång utan många gånger under sitt liv. Reinhold föddes den 25 maj 1858 i Kohagsbyggningen under Adelsnäs ägor i Åtvid socken (Linköpings län). Han var son till slöjdarbetaren Petter Hansson och Johanna Tingström, och hade sju äldre syskon. När Fredric bara var ett år gammal så dog hans mor Johanna av slag endast 40 år gammal. Fadern, som varit gift tidigare, gifte om sig 1860 i sitt tredje äktenskap.  Men inte heller fadern fick Fredric behålla i livet speciellt länge. Vintern 1868 sjuknar Petter in i lunginflammation som är så allvarlig att han avlider den 26 februari. Fredric är då nio år gammal och kom att uppfostras av sin styvmor, Lena Stina Jonsdotter. När Fredric är 18 år gammal är han redo att pröva lyckan på egen hand.  Efter en kort drängtjänst i Andersgården blir han dräng i Östantorp, och här får han betyg för att börja arbeta vid järnvägen, men av det blir inget av med det då han är sjuk efter ett hugg i ena foten. 1878 flyttar han till Nyholm, men här vantrivs han så mycket så han rymmer från sin husbonde, och må hända är det nu hans kriminella bana börjar.

Dagstidningar

Vi går några år framåt i tiden, den 11 mars 1885 publicerar tidningen Dagens Nyheter följande notis:

dagens-nyheter-1885-03-11

Tack vare dagstidningen får vi i den korta texten en väl beskrivande skildring hur Fredrik levt senaste tiden. Dagstidningar är en källa för mycket information, inte bara brottslighet. Kungliga biblioteket har ett pågående projekt där redan en stor mängd tidningar har digitaliserats. Dock är det endast tidningar fram till och med 1900-01-01 som är tillgängliga via internet, nyare tidningar måste man läsa på plats i Stockholm. Detta är naturligtvis tråkigt för alla släkt- och historieforskare som inte bor i huvudstaden. Tjänsten är gratis, och du hittar den här:

http://tidningar.kb.se/

Projektet är egentligen inte nytt, på länken nedan finns den äldre varianten för att söka i dagstidningar, även den publicerad av kungliga biblioteket:

http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/

Både Fredric och Hulda sätts i förvar i Kisa häkte. Men det går inte många dagar innan det publiceras ännu en notis om paret den 18 mars (Dagens nyheter). Fredric hade nämligen  lyckats rymma:

dagens-nyheter1885-03-18

Hur har jag då stött på denna Fredric? Flickan Hulda som var hans fästmö och medbrottsling är syster till min farfars farmor, Sofia Jonsdotter. Deras far Jonas Eriksson var även han fängslad vid ett antal tillfällen.

Husförhörslängden

Går vi in i husförhörslängden för Horn socken 1877-81 och letar upp Gatstugan där Hulda var född och växt upp, så ser vi bland annat följande anteckning om hennes far:

jonasdomd

”Dömd vid Kinda häradsrätt den 15/1 1879 för 1 resan stöld med inbrott till straffarbete i 2 år 6 månader samt till förlust af medborgerligt förtroende under 4 år.”

Det är som regel i husförhörslängden vi släktforskare upptäcker att någon av våra släktingar har utfört någon brottslig handling. År 1811 genomfördes en lagförändring som gjorde att brottet skulle antecknas i kyrkboken så att prästen hade kännedom om detta då ett frejdebetyg skulle skrivas. Innan 1800-talets början antecknades därför enligt min erfarenhet så gott som aldrig brott i husförhörslängderna, och då får man aktivt leta själv efter möjliga fall. Ett bra tips är att använda sig av fånglistorna som finns digitaliserade av Arkiv Digital för åren 1750-1825. Sök på Justitiekanslern så hittar du dessa. Nackdelen är naturligtvis att om man inte hann sitta i slottshäktet i väntan på rannsakning, så finns man inte heller med i dessa listor. Det kan vara så att man satt i det lokala stadshäktet istället. Fånglistorna är skrivna månadsvis, och anger namn på personen, brottet den är anklagad för, och vilka rannsakningar denne har varit på. Varje person kan alltså förekomma på flera platser i fånglistorna till dess den blev frikänd eller avstraffad.

Innan 1864 års strafflag var det dock svårt att säga om ett brott medförde förlust av medborgerligt förtroende, så kallad vanfrejd. Men om man blev dömd till straffarbete efter 1864 så blev man också av med sitt medborgerliga förtroende. Det innebar i praktiken att man blev av med sitt ämbete, tjänst eller annan allmän befattning om man hade någon sådan. Man kunde inte heller under tiden vittna vid rättegång, gå i ed eller rösta, och man fick inte heller gifta sig.

Dessa små anteckningar kunde sedan följa personen under många år i de efterföljande husförhörslängderna, även efter att personen avtjänat sitt straff och återfått sitt medborgerliga förtroende.

Dombok och polisprotokoll

När man hittat en anteckning av brott i husförhörslängden är nästa steg att läsa domboken. Den förvaras hos respektive lands- och stadsarkiv. Arkiv Digital har digitaliserat äldre tiders domböcker från 1600-talets början fram till mitten på 1700-talet. Därefter kan man mot en förmånlig kostnad på beställa fotografering av önskad volym, och då omfattar det hela boken som dessutom blir tillgänglig för alla som har abonnemang hos Arkiv Digital. I domboken kan man sedan läsa i detalj om brottet och hur detta har gått till. Hos lands- och stadsarkiven förvaras även protokoll från polisförhör.

Både i dombok och polisförhör kan man ibland få reda på personliga saker om den häktade. 1918 stal min morfar i sin ungdom en cykel och en plånbok, och fick tre månaders fängelse för detta. I polisens protokoll berättade han följande om sig själv: ”att han kan läsa och skriva samt år 1912 blivit konfirmerad; att han vistades i föräldrahemmet tills han var 14 år; att han sedan kom i skomakarlära hos Albin Andersson i Åkroken, Frödinge, och var där 6 månader; att han därefter lika länge varit som jordbruksarbetare hos Leonard Hallberg i Svartingstorp och sedan i 7 månader hos Nils August i Bruntebäck; att han därpå tjänade i 1½ år hos Oskar Svensson i Frödinge, att han därefter först arbetat 14 dagar å Grantorpets tändsticksfabrik och sedan tjänat dräng hos åkare Edström i Västervik 4 eller 5 månader; att han så tagit värvning och tjänat vid Smålands husarer i Eksjö 2 år och 3 månader; att han på grund av sjukdom erhållit avsked därifrån i februari i år; att han sedan tog tjänst å skjutsstationen i Vimmerby en månad, innan han antog den sist innehavda platsen i Ulriksborg; samt han senast varit kyrkskriven i Eksjö och hittills aldrig varit tilltalad för brott.” En del av dessa uppgifter var helt nya för mig.

Fängelsets kyrkböcker

Vi återvänder till Jonas Magnus, Huldas far. Han förpassas till kronohäktet i Linköping. I fängelset fördes kyrkoböcker över fångarna, och Jonas återfinner vi i på sida 274 i volymen för 1874-79. Dessa böcker fördes i kronologisk ordning allteftersom personerna kom till fängelset. Varje fånge fick sitt eget nummer, Jonas blev nr 28.

jonaslinkoping

I boken kan man bland annat se födelseår och ort, uppgift om föräldrarna, och uppfostran, civilstatus, vad personen är straffad för, läs- och kristendomskunskap, nattvardsgång, och när personen slutligen frigavs. För Jonas kan vi läsa att han uppfostrats i föräldrahemmet och att han inte hade gått i skola men kunde både läsa och skriva ändå, vilken han med andra ord hade lärt sig hemma. Däremot så får man rätt snart insikten om man studerar dessa volymer att det var långt ifrån alla som kunde läsa – trots att den allmänna folkskolan infördes 1842.

Tiden i Linköping blir kort, Jonas förpassas vidare till straffängelset i Malmö den 30 januari där han fick avtjäna sitt straff.

Fotografier

På 1870-talet började man att fotografera fångarna då de frigavs, för att de lättare skulle kunna identifieras om de fortsatte på brottets bana. Hos Arkiv Digital finns dessa digitaliserade för åren 1876-1910, hos SVAR några år till fram till 1925. Sök på Kriminalpolisen i Malmö hos Arkiv Digital. Hos både AD och SVAR finns sökbart register över vilka fångar som finns med, för att söka hos Arkiv Digital går du in på följande länk:

https://www.arkivdigital.se/register/frigivna

I detta dokument är naturligtvis det värdefullaste för oss släktforskare fotografiet. Att få se hur vår släkting såg ut, om vi inte tidigare haft något fotografi på denne är alltid riktigt roligt. Så låt mig presentera Jonas:

jonas

Förutom fotot kan vi i dokumentet läsa att han efter första resan stöld med inbrott blev frigiven från straffängelset i Malmö den 24 juni 1881. Förutom när han dömdes och till vad, så står även vart han förpassades efter frigivningen, vilket var hem till Horn. Att han hade ”beloppet af egna medel och besparad arbetsförtjenst vid frigifningen: 80 kr 99 öre.” Förutom fotot beskrivs även hans utseende i text; han hade mörkt hår och skägg, blå ögon, rak näsa och ordinär mun. Hans hy var blek, och han var 5,6 fot lång samt av ordinär kroppsbyggnad. Jonas var dessutom något lomhörd.

Det verkar inte som om alla fångar fotograferades dock. Återvänder vi till Fredric så fick han faktiskt stå inför kameran två gånger. Här är fotot från 1889:

fredrik

Men hur gick det sedan för hästtjuvarna Fredric och Hulda? Förhållandet avslutades efter att de blivit dömda. Fredric fortsatte på brottets bana. Den 11 maj 1905 dömdes han för sjunde resan stöld i Linköpings häradsrätt, och fick då 6 månaders straffarbete. När Fredric är 59 år gammal gifte han sig den 30 oktober 1917 med den 26 år yngre Hilma Sofia Blom med vilken han fick tre barn. Fredric dör den 10 oktober 1925 då 67 år gammal.

Hulda som blev frisläppt den 15 februari 1887 blev intagen på hemmet för frigivna kvinnor i Stockholm, inneboende på Högbergsgatan 39A. Hon återvände aldrig till Horn där hon var född, utan blev kvar i Stockholm. Hulda lever under tio års tid i ett förhållande med svarvaren Johan Fredriksson, men det äktenskapet upplöstes den 8 maj 1906 och resulterade inte i några barn. Den 18 augusti 1907 gifter sig Hulda med Nils Hamrén och de lever tillsammans fram till Huldas död den 22 maj 1921. Det finns brev bevarade från Hulda till sin syster Sofia (min farfars farmor), och även om Hulda blev kvar i Stockholm hela livet, så glömde hon aldrig de där hemma, och mellan raderna kan man ana att hon stundom längtade tillbaka till sin hembygd…

Andra källor

Fotografier i Stockholm

Det finns flera andra intressanta källor för den som söker sina kriminella anor. Nu i höstas publicerade Stockholms stadsarkiv ett nytt register med över 10.000 polisbilder på brottslingar under åren 1869-1920 framtaget av Karin Gustafsson. Tyvärr är detta endast på personer som begått brott i Stockholm, men även födelseort är sökbart, kanske har du tur ändå att hitta något. Här är länken till detta register:

http://digitalastadsarkivet.stockholm.se/Databas/stockholmspolisens-spaningsfotografier-1869-1920/Sok

Hos Arkiv Digital finns fler fotografier; Sök exempelvis på Kriminalvårdsanstalten i Malmö så har du fotografirulla för åren 1909-1924.

Lösaktiga och prostituerade kvinnor

Sök på Kriminalpolisen i Malmö hos Arkiv Digital så hittar du liggare över lösaktiga och prostituerade kvinnor för åren 1874-1902. Här finns information om bostad, utseende, födelse- och familjebild, förutvarande sysselsättning och levnadsomständigheter.

Indexerade register

Det finns indexerade register av fångrullor hos Linköpings universitet för Linköpings kronohäkte 1806-1892, Norrköpings fångvårdsanstalt 1826-1886 samt Norrköpings spinnhus 1814-1920. Dessa register är gratis att söka i, och du hittar dom på följande adress:

http://www.ep.liu.se/databases/fangrullar/default.sv.aspx

Polisunderrättelser

Från och med år 1878 publicerade polisen ett informationsblad kallat Polisunderrättelser i vilken det fanns information om lösdrivare, efterlysta och även frigivna personer samt begångna stölder. Detta skickades ut som brev till landets polismyndigheter, häkten, domstolar och fängelser. Dessa har digitaliserats till sökbara PDF:er, och finns att köpa här:

http://www.obdr.se/index.html

polis

Det finns dessutom en Facebook-grupp (Polisunderrättelser 1878-1945) startad av Eva Skog där man kan ställa frågor till de som har skivorna.

Avslutningsvis…

Flickan på fotot överst i inlägget är Anna Elisabeth Andersson, född den 1 juni 1877 i Östra Ryd (AB). Hon varnades 1893, 1896, 1898 och 1901 för lösdriveri i Stockholm. Varningen utfärdades av föreståndaren för Besiktningsbyrån. På denna tid var det lagligt med prostitution, men staten ville hålla uppsikt och verka för att hindra spridning av könssjukdomar. De prostituerade undersöktes regelbundet av läkare vid en så kallad besiktningsbyrå/prostitutionsbyrå. Detta system fanns i Sverige 1859-1918. Men det var alltså lösdriveri som Anna Elisabeth blev anmäld för, det vill säga hon hade inget fast arbete. Det tragiska är att på fotot då hon anmäldes första gången är hon bara 16 år gammal. Anna var femte barnet till arrendator Carl Erik Andersson och Anna Brita Carlsdotter i Carlsudd under Borgesunds Rote.

Källförteckning

Åtvid CI:9 (1849-1861) Bild 124 / sid 237 (AID: v42529.b124.s237)
Åtvid AI:25 (1857-1862) Bild 232 / sid 221 (AID: v26782.b232.s221)
Åtvid FI:2 (1855-1861) Bild 36 / sid 65 (AID: v42546.b36.s65)
Åtvid FI:3 (1861-1869) Bild 105 / sid 95 (AID: v42547.b105.s95)
Åtvid AI:36 (1876-1881) Bild 75 / sid 60 (AID: v26793.b75.s60)
Åtvid AI:36 (1876-1881) Bild 15 / sid 8 (AID: v26793.b15.s8)
Åtvid AI:36 (1876-1881) Bild 141 / sid 126 (AID: v26793.b141.s126)
Horn AI:7 (1877-1881) Bild 329 / sid 313 (AID: v25972.b329.s313)
Kronohäktet i Linköping vol:220 (1874-1879) Bild 2770 / sid 274 (AID: v222581.b2770.s274)
Kriminalpolisen i Malmö FIa:12b (1889-1889) Bild 153 / sid 145 (AID: v136508.b153.s145)
Östra Ryd C:6 (1861-1889) Bild 1130 (AID: v95035.b1130)
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ibland får man tänka till lite…

nas

I jakten på våra förfäder när vi kryssar fram och tillbaka i noteringarna gjorda av forna tiders präster så stöter vi då och då på små frågetecken där vi som släktforskare får tänka till lite extra för att lösa gåtan. Nutida släktforskning går i rasande fart, inte bara tack vare att kyrkböckerna är lätt tillgängliga via internet, utan även mycket tack vare alla indexerade register och databaser där vi snabbt och smidigt kan söka och få ledtrådar. Men ibland räcker det inte att förlita sig på dessa databaser, utan man får använda sunt förnuft och en gnutta klurighet.

Jag har under några månader till och från släktforskat åt en vän, men när jag kom till en av hennes anfäder, Magnus Persson som var hemmansägare i Cronoberg, Tuna socken så fick jag tänka till lite.

stinalisa1

I husförhörslängden har prästen skrivit född uti Hvena, 4 mars 1805, och hitkom derifrån 1824. Glasklart eller hur? Snabbt och lätt slår jag upp Vena födelsebok C3, och hittar naturligtvis inte någon Magnus född i mars månad 1805. Det föds fyra barn i mars; Per, Stina, Nils Peter och Lars, men som sagt var ingen Magnus.

Nu vet jag av erfarenhet att det inte är helt ovanligt att prästen anger födelseort till samma ort som personen inflyttat ifrån, ett felaktigt antagande av prästen helt enkelt. Som tur är så har jag PLF-CD 1 & 2, så raskt går jag in i dessa databaser och söker på barn födda 18050304 med namn som börjar på bokstaven M och vars faderns namn börjar på P. En väldigt bred sökning, men enda träffen jag fick upp var Hedvig Maria född i Ålem socken, uppenbart helt fel person.

Då följer vi ledtråden att han skulle vara inflyttad från Vena 1824, året innan han gifter sig med Brita Persdotter. Självklart finns ingen utflyttningslängd för åren 1818-1860. Hur göra då? Man kommer osökt och tänka på det klassiska Youtube-klippet Norsk IT-support, där en präst ska lära sig att använda böcker istället för skriftrullar, och supportkillen säger på norska till prästen ”Så tar du tag i ett ark och så blaaar du over…”

Ibland finns det helt enkelt inga snabba genvägar, utan det blir att söka sida upp och sida ner. Även om perioden 1818-1825 består av två separata volymer för den aktuella socknen så är ändå det totala sidantalet inte mer än 408 sidor. Så, när ni blaaar genom en husförhörslängd, börjar ni bakifrån eller framifrån? Oavsett vilket man brukar välja så hittar man alltid personen i andra änden av volymen än vad man började söka. Personligen börjar jag alltid söka bakifrån i boken, och i vanliga fall brukar jag ögna igenom sidorna genom att kika på födelseår, men i detta fall valde jag istället att fokusera på kolumnen utflyttat till.

Den här gången hade jag faktiskt tur, efter bara ett nittiotal sidor stöter jag på en Magnus i Telleryd rusthåll född just den 4 mars 1805 och son till en Per Olofsson.

stinalisa2

Men varför fanns då inte Magnus med i födelseboken? Jag söker efter hans storebror Nils, född hösten 1802, och mycket riktigt, han finns med snyggt och prydligt inskriven på sida 207 i födelseboken. Jag går då tillbaka till året 1805 och söker igenom alla födslar det året, och hittar en Måns född den 6 december. Rätt person, eftersom föräldrarna är Per Olofsson och Lisken Persdotter i Telleryd. Vid denna tid finns det nämligen bara en Per Olofsson i Telleryd bondby med en son som heter Magnus/Måns.

Men varför står det fel födelsedatum redan i den första husförhörslängden som Magnus är med i? Att det senare blir fel i Tuna husförhörslängd är lätt att förstå, då det är det datum som står angivet i inflyttningsintyget. Här har alltså Johan Neuwijk som var kyrkoherde i Vena gjort ett misstag. Men vilket födelsedatum är det rätta?

Visa släktforskare (undertecknad inkluderad) hävdar att man alltid ska lita på den uppgift som antecknades närmast i tiden då händelsen skedde, det innebär att lita alltid på födelsedatumet i dopboken istället för husförhörslängden. Men om nu Magnus föddes runt samma tid på året som husförhöret troligen genomfördes, varför skrev kyrkoherde Neuwijk då den 4 mars? Han borde ju ha haft koll på ungefär när de nyfödda barnen i socknen kom till världen under det gångna året.
Kunde det helt enkelt vara så att jag stött på fel Magnus? Att det fanns en Magnus till i Vena som flyttade till Tuna år 1824 och att prästen kanske hade blandat ihop dessa två? Möjligheten fanns ju faktiskt att det existerade en Magnus till vid denna tid som i såna fall troligen var född utsocknes.

För att stilla mitt sinne så var det bara att fortsätta och blaaaa igenom de resterande 318 sidorna för att se om det fanns någon mer Magnus/Måns som flyttade till Tuna runt 1824. En stund senare kunde jag dock bekräfta att så inte var fallet, det var rätt person jag hade hittat, eller man kanske ska säga den som i allra troligaste grad är rätt person.

Den här gåtan krävde inte något större detektivarbete och var löst ganska snabbt, vilket var tur eftersom det var ”Det sitter i väggarna” på tv igår, ett småmysigt och intressant program som tilltalar släktforskaren i mig och som jag ogärna missar. Men vad kan vi ta för lärdom av detta fall? Som jag ser det två stycken.

För det första, ha aldrig för stor tilltro till sökbara databaser. Trots att jag använde väldigt få sökparametrar i detta fall så dök inte rätt person upp. Register och databaser är ett hjälpmedel att snabbt hitta till originalkällan. Ge inte upp bara för att du inte får någon sökträff. I detta fall berodde det inte heller på fel i registret, för posten var helt korrekt avskriven från källan.

För det andra, vi kan aldrig veta med säkerhet att de uppgifter som står i de gamla kyrkböckerna är korrekta. Vi brukar ibland skämtsamt fråga oss om prästen varit full när vi stöter på tveksamheter, men även präster var människor som kunde göra fel, minnas fel och skriva fel av misstag. Hur gärna vi än vill så kan vi släktforskare aldrig få reda på den exakta sanningen, när i tiden händelsen verkligen skedde. Däremot ska vi alltid sträva efter att vara noggranna, vända på alla stenar och följa de ledtrådar som finns, och inte minst sträva efter att utesluta möjliga alternativ så vi känner en säkerhet i de uppgifter som vi sammanställer.

Bilden längst upp visar Vimmerby prästboställe Näs vackert inramat i sommarens härliga växlighet, ett hus där många präster har suttit och mödosamt fört några av alla de kyrkböcker som vi har tillgång till idag.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Artikel: Hantera släktfoton

En rolig del av att släktforska är att få ta del av alla gamla släktfoton som man får se när man besöker sin släkt. Att få se hur sin farfars far eller morfars mor såg ut, vars livshistoria man tidigare bara fått genom text i olika källor är speciellt. I denna tredelade artikel har jag tänkt gå igenom grundläggande tips på hur man: 1) Digitaliserar (skannar) foton, 2) restaurera foton och 3) Organiserar och delar med sig av foton. 

preview_hanterafoton

Syftet med artikeln är att ge inspiration och tips på hur du ska gå tillväga när du digitaliserar och sedan förvaltar dina släktfoton. Jag har i artikeln berättat hur jag gör, och vad jag brukar rekommendera när jag får frågor som vilken skanner ska  man ha eller hur kan man trolla bort reporna från ett foto?

Hantera släktfoton – Digitalisera, organisera och dela

I artikeln nämner jag vikten av att ta backup, för en mer ingående text om backup kan du läsa mitt blogginlägg från februari i år:

Din släktforskning kan överleva mänskligheten

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ett av pestens offer i Vimmerby 1711

pesten_1000_547633a

År 1711 drabbades Vimmerby i Småland av pesten för sista gången. Pestens drog in över staden både från Kalmar i söder och från Jönköpings- och kronobergs län i väster. Vår lilla stad var omringad av den fasansfulla smittan, och det var oundvikligt att vi skulle drabbas.

Det finns kyrkböcker bevarade från denna tid, men i början på 1700-talet antecknades inte dödsorsaken, så vi vet inte med säkerhet vilka som hade drabbats av pesten av de som dog 1711-13. Undantaget är borgmästarfamiljen Collin som drabbades obarmhärtigt hårt. Den 15 juli 1711 dog deras piga Karin, och bara några veckor senare den 8 augusti dog både dottern Helena Collin och borgmästarhustrun Margareta Prytz. Slutligen dog sonen Jonas Collin den 15 augusti.

Men i domboken för Vimmerby rådhusrätt från den 10 augusti 1713 så finner vi faktiskt ett offer till för pesten namngiven. Närvarande vid rådhusrätten denna dag var borgmästaren Niclas Budeen och rådmännen Lars Grönfelt, Johan Wilhelm, Sven Erichsson, Anders Hellers samt Jöns Arvidsson Borre.

pesten

Fram för rätten steg bonden Pehr Gudmundsson ”å egne och dess swågers” Johan Spetz vägnar med stämning mot änkehustru Maria Månsdotter efter arv av sin salige svärmoder Anna Elisabeth Spetz. Arvet bestod av en åkerlott vid lerbacken, en kålgård och 100 daler kopparmynt samt procent i gården. Anna Spetz var änka efter borgaren och länsman Magnus Olofsson.

Maria Månsdotter, änka efter Anders Larsson steg därefter fram för rätten och anförde att hon ”måst i 18 åhs tijd skiöta och föda sin moder” utan att syskonen eller svågern hade hjälpt till överhuvudtaget. Dessutom hade modern legat till sängs de sista 8 åren och varit tvungen att skötas som ett barn då ett av hennes ben hade varit förtärt av maskar. För att Maria hade ensam vårdat sin mor alla dessa år hade modern muntligt lovat henne att hon skulle få ärva åkerlotten och kålgården. De 100 daler kopparmynten som Pehr påstod att hennes avlidne make Anders Larsson skulle ha förstulit så nekade hon alldeles dertill, och sa att det måste bevisas med obligationer (skuldebrev).

Borgaren Johan Olufsson, efter avlagd ed, intygade att salig Anna Elisabeth Spetz på sin sotesäng (sjukdomsäng) och då hon var inficierad (infekterad) av pesten 1711 skall ha yttrat, att denne hennes dotter hustru Maria skulle efter hennes död åtminstone få den lilla egendom hon efterlämnade då Maria slitit å det värsta med henne. Herr rådman Heller berättade i sin tur att denna hustruns broder, skomakaren i Stockholm, salig mäster Oluf Spetz även han ska ha utlåtit sig, att denna hans syster skulle ha kvarlåtenskapen för sitt stora besvär.

anna_spetz_familj

Pehr Gudmundsson hade ”intet bewijs till sin tahlan”, och erkände att svägerskan hade haft mycket besvär och annat av deras salig moders och svärmoders födande. Därefter fattade rådhusrätten sitt beslut och meddelade; För den skull som deras salig moder och svärmoder Anna Elisabeth Spetz vid gott förstånd förklarat för sitt yttersta, det skulle denne hennes dotter Maria behålla för allt sitt besvär den ringa kvarlåtenskapen som hon och ensam henne i så lången tid fött. Dessutom hade Maria sett till att Anna Spetz kommit i jorden (stått för begravningen). Därför dömde nu rätten att Maria Månsdotter ensam skulle få ärva den lilla egendomen som efterlämnats av hennes mor ”och hafwer [de övriga] arfwingarna inget tilltalan wijdare till henne i detta måhl”.

Denna stackars kvinna Anna Elisabeth Spetz som i 8 års tid hade varit liggande till sängs med smärtor och maskangripet ben och som slutligen drabbades av den hemska pesten är inte okänd i Vimmerby stads historia. Detta var nämligen samma kvinna som var skyldig till den stora branden i Vimmerby 1683 då eldens giriga flammor svepte fram över hela den lilla trästaden och alla 33 gårdar brann ner tillsammans med rådhuset och rektorsgården. Anna hade på grund av fylleri varit vårdslös med elden i spisen och hon hade vaknat på natten den 4 oktober av att det brann i hennes tak. Men det är som sagt var en annan historia.

 

Källreferens

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län EVIIBAA:6532 (1713-1720) Bild 670 (AID: v280119.b670)
Vimmerby stadsförsamling CI:4 (1706-1755) Bild 150 / sid 349 (AID: v41466.b150.s349)
Vimmerby stads historia 1350-1799, Daniel Johnsson 2015
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar