200 år sedan Vimmerby stad brann ner

Jag har skrivit om de hemska bränderna i Vimmerby både i min första bok ”Vimmerby stads historia” från 2015 och även här på bloggen. Idag ramlade jag på en artikel från Upsala Stads och Länstidning från den 8 mars 1821, och tänkte låta er ta del av den här. Den beskriver den hjälplöshet och det kaos som rådde denna dag i vår stad för 200 år sedan:

Wimmerby Morgonen den 24 Febr. uppkom en häftig wådeld, så widt man ännu känner, uti Apotheket, som är beläget nästan midt i denna stad. Den förfärliga storm som rasade kringspridde elden med hastighet. Släcknings-anstalterna woro i dåligt tillstånd och alldeles otillräckliga wid en större brand. Omtankan att söka undanrycka lågorna det lilla man ägde och misströstan kunna bidraga något till gemensam räddning, försatte dessutom inwånarne i en nästan owerksam willrådighet i afseende på släckningen.

Sedan allmoge från kringliggande byar hunnit ankomma, började man tänka på brandgators öppnande, hwilket ock under några unga Militärers ledning med biträde af ett litet antal Soldater och Dragoner werkställdes med framgång, så att elden hindrades att widare framtränga. Emedlertid woro inom några timmars förlopp 30 a 40 gårdar lagda i aska och enligt uppgift 5 a 600 personer utan tak öfwer huvudet. De hus, som icke lidit af branden, äro dock skadade och utblottade på möbler och husgeråd, hwilka utkastades om hwarandra på gator och gränder, för att bortföras undan elden. Ibland de mäst lidande inwånarne äro Apothekar Bergelin med hustru och twenne små barn, hwilka icke engång kunde rädda sina kläder. Likaledes Capiten Löfwenadler, hwilken, utan stånd att sielf röra sig från stället, bars af halfnakna barn undan lågorna ifrån det ena huset till det andra. För hela ordet är derjemte apothekets förlust ganska kännbar under en nästan allmänt gångbar sjukdom, då man nu nödgas söka läkemedel på 10 a 12 mils afstånd från hemorten.

Skadan är nästan oberäknelig för en så liten och fattig stad. De bäste enskildte husen, till en del nybyggde under de senare åren, afbrunno; äfwenså Rådhuset, Rectorgården, Stadens Magazin, hwarest man nyligen insamlat det spannmålsförlag, som war ämnadt till undsättning för fattige och behöfwande borgare, hwilka under sommarmånaderne hafwa liten eller ingen förtienst och ringa afsättning på sina små förlager; slutligen försam-lingens enskildta Fattigmagazin med all den deri befintliga och för årets behof påräknade spannmål. Med möda räddades genom någre tilltagna bönders behjertenhet Scholhuset och kyrkan med dess tillhörigheter; det förra blef likwäl illa skadadt och kan ej utan betydlig reparation begagnas. Skoleungdomen lärer ock i anledning häraf blifwit hemförlofwad.

Till ytterligare olycka bidrog äfwen att torget war uppfylldt af salustånd efter den ännu ej aflysta marknaden; från de flesta woro warorne icke bortförda, hwarföre en stor del af både främmande marknadssiökande och stadsboer sågo sin egendom uppbrinna, utan att kunna rädda den.

I anledning af ofwanstående underrättelse öppnas en Subscription hos Mad. Boktryckare Palmblad & Co för de brandskadade i Wimmerby. De inflytande subscriberade penningarne skola med det första öfwersändas med posten till Wimmerby och för dem skall i denna tidning redowisas.  

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Hitta okänd moder

Detta inlägg vänder sig till dig som börjar närma dig slutet av husförhörs-längderna, när man börjar komma ner till 1700-talets mitt och bakåt i tiden på sin släkthistoria.

De flesta av oss har någongång i släktträdet stött på en okänd fader, och beroende på när i tiden kan det vara varierande svårt att lösa den gåtan. Men när vi kommer tillbaka till första hälften av 1700-talet och tidigare, så stöter vi på ett nytt fenomen, nämligen okänd moder. Hur löser man det, när modern inte står angiven i födelseboken, och det kanske saknas husförhörslängder?

Anledningen till att modern inte angavs i de tidiga födelseböckerna under 1600- och början på 1700-talet var helt enkelt för att hon närvarade inte vid dopet. Detta för hon ansågs vara oren efter förlossningen. Välkommen tillbaka till kyrkan blev hon först efter kyrktagningen, en ceremoni som hölls 40-60 dagar efter barnets födelse. Det gör att man får vara lite mer kreativ för att hitta namnet på barnets mor.

Vigsel- och dödböcker

Finns det vigsel- och dödböcker för tiden, så är de det första steget att använda för att hitta modern. Vi kikar på ett exempel:

Nils Börjesson, född omkring 1702, död 13 mars 1769 i Vimmerby fick 10 barn under åren 1731-1764. I födelsenotiserna är endast modern för de fem sista barnen angiven; Beata Månsdotter. Som ny släktforskare kan man ibland vara lite snabb och anta att hon även är mor till de övriga fem, men är det verkligen så?

Nils                1731-08-06
Bengt            1735-08-10
Anna             1739-01-21
Börge            1742-07-24
Britta             1743-07-24
Carin             1745-12-22
Karin              1749-09-17
Måns             1752-02-24
Sara              1759-09-15
Pehr              1764-03-09

Vigsellängden brukar innehålla relativt få brudpar varje år och går snabbt att läsa igenom, så jag brukar börja leta något eller några år före första barnets födelse, i detta fall Nils född 1731. Att fadern var gift då vet vi ju eftersom sonen Nils inte är angiven som oäkta.

Mycket riktigt, den 15 oktober 1727 gifter sig Nils med Karin Börgesdotter, båda då boende i Bygget i Vimmerby. Nästa uppgift är att se när Karin dog, fram till det så var ju hon mor till de barn som föddes. I dödboken hittar vi henne den 9 augusti 1741; ”Nils Börgessons hustru i Gryssebo Karin Börgesdotter, 36 år.” Då vet vi att Karin föddes omkring 1705. Söker man lite i födelseboken så hittar vi Karin född 17 april 1707 i Bygget, Vimmerby.

Vi vet nu att Karin är mor till de tre första barnen, Nils, Bengt och Anna. Nästa barn är Börge född 1742. Så när gifte sig Nils med Beata? Vi letar vidare i vigsellängden, och hittar brudparet den 8 augusti 1742. Så nu vet vi att Beata är mor även till Börge och Britta.

När man arbetar på detta sätt, bör man vara försiktig, fanns det fler Nils Börgesson i samma församling som också fick barn under samma period? Här kan mantalslängderna vara till hjälp som skrevs varje år. Glöm inte heller att man som regel förr gifte sig i kvinnans hemförsamling, varför det kan kräva att man söker i närbelägna socknars vigselböcker också.   

Födelseböcker

I vissa födelseböcker där modern saknas i dopnotisen kan det vara lönt att kika runt på andra barn som föddes samma år, Då kanske det står bland dopvittnena exempelvis ”Karl Svenssons hustru Karin Jonsdotter” och därigenom får man namnet på barnets mor.

Domböcker

När man kommer så långt tillbaka i tiden att kyrkböcker kanske saknas helt, så kan man få hjälp av domböckerna. Förr i tiden var man rätt ofta vid tinget, ibland själv anklagad för något brott, kan ha varit så enkelt som svordomar, men mer ofta som vittne.

Den 5 Julij 1651 var Hindrich Fransson uppe i tinget i Vimmerby och berättade att han och hans familj hade blivit överfallen den 16 maj av Knut Hammarskölds tjänare Jacob Jacobsson. När Hindrich beropade sina vittnen står det; ”Åbiörn Nilssons hustru Karin Nilsdotter, Lars Gisslessons hustru Karin Arfwesdotter, Peer Jönssons hustru Sara Esbiörnsdotter.” Här får vi alltså namn på tre stycken hustrur på en och samma gång.


Från Arkiv Digital; Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H)
EVIIBAA:6529a (1614-1664) Bild 2030 (AID: v222252.b2030)

Så har du barn som föds under säg en 20-årsperiod, börja läsa domböckerna för just den perioden. Många gånger beskrivs även andra släktförhållanden, för det var viktigt att beskriva relationen mellan de olika inblandade personerna om de var släkt.

Många tycker att just domböckerna är svåra att komma igång med, de är tjocka och det är mycket text att läsa. Men samtidigt kanske det ibland är det enda sättet att komma vidare på 1600-talet. Det finns också flera fördelar med att ge sig i kast med domböckerna, dels är det väldigt bra träning på att läsa äldre skrivstilar, och dessutom kommer du säkert hitta intressanta fall om dina släktingar och vad de har varit med om.

På fotot ovan ser ni Frödinge kyrka som invigdes år 1744.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vad bouppteckningarna kan berätta om dina släktingar

Bouppteckningar är en givande källa för oss släktforskare som vill veta mer om våra anor. I äldre tider angavs allt i bouppteckningen, fastigheter, kreatur, kläder, böcker, och alla saker i hemmet, ofta uppdelat på silver, järn, malm och träsaker etc. Här kan man få veta om personen hade glasögon, ägde ett bisamhälle eller om han gillade att snickra. Man får även veta hur ekonomin såg ut för personen, om den hade skulder, eller lånat ut pengar till andra, det vill säga om personen var rik eller fattig.

Innan vi går in mer i detalj på ett exempel av bouppteckning, så tänkte jag tala om var någonstans du hittar dessa. Originalen finns bevarade hos lands- och stadsarkiven samt hos Skatteverket för de upprättade efter 1 juli 2001.

Arkiv Digital och Riksarkivet har fotograferat av många av de äldsta bouppteckningarna. Här har dock Arkiv Digital kommit mycket längre, ibland ända fram till 1960-talet, medan Riksarkivet ofta slutar redan på 1800-talet. Hos Arkiv Digital finns även ett mycket tidssparande register över bouppteckningarna. En upptäckt jag gjorde tack vare detta register är efter min anfader Peter Hiertstedt, borgmästare i Vimmerby som dog hösten 1760. Hans bouppteckning upprättad den 4 november kände jag väl till sedan många år tillbaka, men tack vare Arkiv Digitals register hittade jag ytterligare en avskrift från 1763 gällande Peters kvarlåtenskapen som jag annars hade missat.

Fram till och med 31 december 1979:
Om bouppteckningen inte finns fotograferad, och den är upprättad före den 31 december 1979 så kan den beställas från Riksarkivet här:

https://riksarkivet.se/bouppteckning

1 januari 1980 – 30 juni 2001:
Bouppteckningar upprättade mellan 1 januari 1980 och 30 juni 2001 beställer man från det här formuläret, och inom en minut eller två så har man bouppteckningen i sin mail:

https://riksarkivet.se/bouppteckning-skannad

1 juli 2001 – idag:
Slutligen, för bouppteckningar upprättade efter den 1 juli 2001 och fram till idag, använder du detta formulär, även här har du inom kort bouppteckningen i din mail:

Bouppteckning hos Skatteverket

Fullständigt personnr måste anges på de två senare länkarna, och på den översta är det rekommenderat för en snabbare handläggning. Personnumret kan du få exempelvis genom Sveriges dödbok eller folkbokföringen på Skatteverket. En bouppteckning är en allmän handling. Nya bouppteckningar måste vara inlämnade till Skatteverket senast tre månader efter dödsfallet. Låt oss nu se på en bouppteckning från 1700-talet:

Margaretha Lindahl dog av rödsot den 8 september 1758 i Vimmerby stadsförsamling. Hon var änka efter hattmakaren Anders Kreuger (som dog den 7 maj 1726). I första husförhörslängden, 1753 finner vi Margareta boendes i Norra kvarteret med sin dotter Christina, 26 år. Året efter, 1754 beskrivs hon som ”gammal och svag, blir inte bättre.”

Vi ska nu se vad hennes bouppteckning avslöjar:

År 1759 den 12 Novembris, uppå Borgmästare och Rådhs förordnande, sammanträdde underteknade Rådstuwu Rättens ledamöter uti Afledna hattmakareenkan Margaretha Lindahls sterbhus, til at uptekna then efter henne befinteliga qwarlåtenskap. Wid efterfrågan i sterbhuset äro följande arfwingar i lifwa, nämligen 1. äldsta sonen Petrus Krögers efterlämnade dotter Margaretha Catharina Kröger, 2. Dottren Anna Margaretha Kröger, 3. Dottern Catharina Kröger, 4. Dottren Johanna Kröger, kopparslagaren Magnus Lignells hustru i Norrköping, 5. Dottren Christina Kröger, borgaren Anders Hultboms hustru härstädes; Och medan bortsringa förmögehet icke tillåtit någon kostnad till arfwingarnas sammankallande så tilkommer det borgmäsare och Råds närwaro medel, at the frånwarande arfwingarnas rätt bewaka. Mågen Anders hultbom, jemte hustru Christina Kröger upgåfwo egendomen, som följer.

Första delen av en bouppteckning talar alltså om vem det är som kommer ärva den avlidna. Här kan man få bra ledtrådar till var arvingarna bodde, till exempel dottern Johanna hade flyttat ända till Norrköping. Härefter följer den fastighet som hon bodde i:

Hälften uti then så kallade Brunsgården, bestående af en mycket förfallen stufwa, med nattstufwa ofwanpå utan eldstad, en liten gårdstomt, samt et gammalt foderhus, wärderat till 50 daler.

Härefter upptas Margaretas lösöre, som även det vittnar om hennes fattigdom; ett gammalt utslitet fjäderbolster, en huvuddyna (kudde) gammal och utsliten, en liten grepkorg, en malmgryta som vägde 7½ lod och en gammal förskämd jerngryta. Vi får även veta vilka möbler hon hade i stugan; ett omålat gammalt matskåp, 2 stycken ekestolar och en liten furustol, en gammal bordbänk, en fållbänk (träsoffa), ett gammalt furubord och 2 gamla utsletna ryor (ryamattor). Allt, inklusive hennes hälft i Brunsgården, värderades till 63 daler och 14 öre.

Från detta skulle nu skulden för själva begravningen dras, utgifter som mågen Anders Hultbom stått för; En kista, likstol, avgift till kyrkan, ringning, klockarens betalning, svepning, tvenne hustrus betalning för betjäning före och efter dödsfallet, med flera andra utgifter, 36 daler och 13 öre.

Margaretha var en fattig kvinna och ägde inte mycket i slutet av livet, så hennes bouppteckning var ganska kort, medan andra som var rikare kunde efterlämna sig en bouppteckning på flera tiotals sidor. Ibland finns det ingen bouppteckning upprättad, men när det gör det, så kommer du få veta spännande saker om din släkting.

Källreferens

Vimmerby stadsförsamling (H) AI:1 (1753-1785) sida 9 (AID: v24375.b15.s9)
Vimmerby stadsförsamling (H) AI:1 (1753-1785) sida 33 (AID: v24375.b27.s33)
Vimmerby rådhusrätt och magistrat (H) FI:2 (1776-1820) sida 1 (AID: v78939.b3.s1)

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Hustru Elisabeths stölder i 1600-talets Vimmerby

Vitsippor

Idag tänkte jag att vi skulle ta oss tillbaka till mitten av 1600-talet i Vimmerby och kika lite närmare på en familjs öden i staden, där hustru Elisabeth vid flertalet gånger dömdes vid rådstugan för stöld.

Håkan Andersson svor borgared den 20 april 1664, löftesman var då Brodde Swensson som var hans svärfar. Samma dag valdes Håkan till rotemästare i staden. Men det är inte Håkan utan hans hustru, Elisabeth Bråddesdotter som är den intressanta personen. Elisabeth nämndes som piga den 9 juni 1663, då hon smitit från sin pigtjänst hos löjtnant Börge Sabelsköldh så någon gång efter det datumet skedde bröllopet med Håkan. De nyförälskade bosatte sig nu i Vimmerby stad. Redan året därpå anklagades Elisabeth för stöld av Raal Bothwedsson:    

Den 2 september 1665 ”klagade Raal Botwedsson på Håkan Anderssons hustru Elisabet Broddes dotter at hon honom från tagit een träkanna om 12 öre kopparmynt och ett trästoop om 8 öre kopparmynt. Kannan försålt til Lars Nillssn för enn kanna öhl och en kaka tillhopa räknat för 10 öre. Stopet sålt till Jöns Bengtsson för 8 öre kopparmynt.” Dessutom hade Raal förlorat en mässingsstake som han nu beskyllde Elisabeth för att ha stulit. Någon dom blev det dock inte, då Håkan inte var tillstädes, utan saken sköts upp till nästa rådstuga. Håkan verkade inte ha så bråttom att rentvå sin hustru, då han uteblev från rådstugan den 18 september för vilket han fick böta 3 mark. Inte heller den 30 september dök Håkan upp.

Målet togs upp igen först den 20 december, men då hade Raal Botwedsson avlidit: Dito upsende sal: rådmannens Raal Bowedssons änkia klåckaren Lars Erichsson och Rätten tilkenna gaf efter hennes sal: mann hafwer några resor anklagat Håkan Anderssons hustru Elisabeth Bråddes dotter om enn messnings liusstaake och en trääkanna och ett trästopp och hennes sal: man för detta icke saaken till enda uthfort, och han nu i medler tijdh ähr dödh worden och hon nu meera ähr en åldrigh qwinna och weth inthet något synnerligt her om wille hon icke heller meer der om taala eller sit samwet beswära, helst på sine ålderdoms dagar, och tilstundandhe höghe Juhlefest, uthan lemna det till Gudh och tijdenn.

Så den gången blev det inget av med någon dom för det som Elisabeth stulit, och troligen så lärde hon sig inte något av detta, för snart stod hon åter i Rådstugan, anklagad för stöld:

Den 9 februari 1667 anklagadhe Hans Georgh (Linck) sämskemakaren Håkan Anderssons hustru Elisabet Broddesdotter hafwa stulit ifrån honom 14 stycken lärffsgarn och 7 små Blåånegarns garn. Aff hwilka han hafwer igenn fått 18 stycken och honom ähnu 3 st: feelar. För detta fick Elisabeth böta det tredubbla värdet av det garn hon stulit.

Vi går nu tre år framåt i tiden, och kommer till 1670. Håkan och Elisabeth har varit gifta i sex år, och nu är det återigen dags för Elisabeth att kliva fram för rådet i Vimmerby rådstuga:

Den 18 Junij 1670 anklagadhe byfogden Elisabet Broddesdotter för det hon i går stora bönedagen hade waret uthur kyrkan alle tre predikningarna, derföre drages till henne mistankar, effter utur h: Elin semskemakaren kiällare är stulet någet tobak, Skånsill och öhl, att hon det måtte giort hafwa, framhade en lijten poike Nils Persson hennes egen systerson om 8 åhr, hwilken säger sigh waret med henne wed Elin semskemakars kielledöör, der hon bröth opp dörrn medh en knijf och tog femb öre penningar, och wed kielledörrn hang ett klädhe, der uti lade hon någre siller och en half rulle tobak; Ett kruus hade hon med sigh som går tre kanner uti, detta tog hon och bad honom tijga, och lofwadhe honom en half öre den fick han intet, och gick sedan i en råglycka.

Frågades hennes man Håkan Andersson om han wille swara för sin hustru, der till han sadhe, nog hafwer hon någet stulet så må hon sielf swara. Denne Elisabeth hades till förhör, och nekte fuller: Förstone sigh någet taget, lichwähl om sidher eefter skarp ransakan, bekiendhe tiufnaden som effterfölliar:

30 stop öhl, 9 öre
2 öre kopparmynt
4 alner tobak, 1 mark 8 öre
3 st Skånsiller 6 öre    

Resolverades det Elisabeth Broddesdotter betaler tiufnaden, och böte tredubbelt effter 3 puncten Straffordningen, och för det hon stora bönedagen war uthur kyrkan plichta effter Bönedag placat: 40 marker och fly uthur staden effter hon så offta har waret beslagen med tiufweri.

Elisabeth hade nu alltså förlorat stödet av sin make, och hela stadens företroende på grund av hennes återkommande stölder. Detta är sista spåret i domboken efter Elisabeth, och den 5 oktober året därpå 1671 nämns hennes make Håkan för sista gången; ”…antoge sigh Brodde Svensson, Suen Giötersson, Håkan Andersson och Bengdt Båtsman att reparera och teckia skolemester gårdhen.”

Innan vi lämnar denna familj bör även Elisabeths systers öde nämnas. Sigrid som var storasyster till Elisabeth var gift med Erik Johnsson, även han borgare i Vimmerby. Erik var son till borgaren Joen Nilsson och dennes hustru Brijta.

Men vid årets första rådstuga den 10 februari 1658 kan vi läsa om hennes makes tragiska öde; ”Samma dagh instelte sigh för sitiande Rätten hustru Segredh Bråddes dotter medh sin fader Brådde Swensson, och sin sal. Mans Erich Jonsson morbroder Hans Erichsson och sin sal. Mans broder Anders Jonsson, klageligen tillkenna gaff huru hennes sal. Man Erich Jonsson förleden söndagz natt, emillan söndagen och måndagen, som war emillan den 7 och 8 Feb: ithi Peer Bengtssons gårdh bleff ynkeligen ihiälslagen och bekommet 6 styngh, såår aff han strax på stunden ähr dödh blefwen, förmante det dråpet vara skiet af Ryttemestaren Skönbäck af tyskarne, och öfwerste Otto Wilhelm Perssons Regemente…”

Sigrid levde kvar i staden efter sin makes död, efter vilken hon endast hade en dotter vars namn är okänt. Det verkar som att hennes svärfar dog samma år som Erik blev mördad, och därefter brukade hon och svärmodern varsin del av Joens gård. Men Sigrid levde nu ett hårt liv, då hon var helt utfattig, och nämns sista gången i domboken i 1669 års restlängd.

(Fotot ovan är taget i Gästgivarhagen, mitt emot Östra tullstugan.) 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Jag har tappat gnistan med att släktforska!

Det är bara ett ändlöst hav av bönder och torpare i min släkt, det finns inget som sticker ut och är spännande… Jag kommer inte få några egna barn, så vad är det för mening att släktforska vidare? Det känns som jag har kört fast helt och hållet, kommer inte vidare längre, jag ger upp!

Bored

Har du känt så någon gång? Eller kanske hört någon annan säga så? Man får lätt intrycket av att alla andra mer eller mindre lever för sin släktforskning, medan man själv kanske kommit in i en svacka då det inte längre känns så kul, eller man inte riktigt vet hur man ska komma vidare.

Jag har bara bönder i släkten, inget spännande alls!  

Fram till industrialiseringen på 1800-talet så var merparten av Sveriges befolkning jordbrukare innan massinflyttningen till städerna tog sin fart. Att stöta på många jordbrukare i släkten gör alla. Det man får tänka på är att adel exempelvis är det få som stöter på i släkten under 1800-talet, utan sin grindana mot adel brukar komma på 1600- eller möjligen 1700-talet. Har du kommit tillräckligt långt tillbaka än? Ibland hindras man också av att kyrkböckerna har blivit förstörda i brand, kanske fanns din spännande ana på just den släktgrenen.

Sen tycker jag det är synd att säga att det inte är spännande med jordbrukare. Javisst, när du börjar bygga trädet, och tar dig bakåt i kyrkböckerna kan de måhända kännas lite enformigt. Men sen, när du börjar djupdyka i källorna, det är då de spännande livsödena börjar träda fram. Börja med att ta reda på vad som hände i socknen under deras liv, missväxt, bränder, extrema vintrar, eller när rödsot och pest drog in över bygden. Ta dig in i domböckernas spännande värld, det är först några decennier in på 1800-talet som prästerna börjar anteckna om brott i kyrkböckerna, men våra förfäder var flitiga besökare vid både häradsting och rådstuga även under 1600- och 1700-talen, antingen som anklagad, offer eller vittne. Glöm inte heller att gamla tidningar är en källa till mycket spännande information, både stort och smått. Sök här på Kungliga biblioteket.

Jag kommer inte få några egna barn, varför släktforska vidare?

Jag erkänner att när jag åter började släktforska i vuxen ålder var det för att min dotter skulle få veta mer om sitt ursprung. Hon är idag 17 år och totalt ointresserad av släktforskning. Skulle nyfikenheten vakna så står det två böcker hemma i bokhyllan med hennes släkt, redo att upptäckas. Men för min egen del, tog nyfikenheten väldigt fort över, för mig har själva resan varit det spännande, att hela tiden få upptäcka nya saker om min egen släkts historia. Dessutom har jag träffat på släktingar jag inte alls visste om fanns tidigare som har blivit väldigt glada att få ta del av det jag forskat fram. Har du inga barn, ladda upp ditt forskningsresultat på internet och låt andra ta del av det, man vet aldrig vem som kommer uppskatta det du har fått fram och den tid du lagt ner i ditt sökande.

Själv har jag på senare tid helt gått över till att forska om lokalhistoria, och även om jag stöter på några enstaka släktingar här och där, är det uteslutande personer jag inte är släkt med som jag skriver om, men det gör det absolut inte mindre spännande för det, och i det fallet handlar det ju inte om att lämna något efter mig specifikt åt min dotter.

Det känns som jag har kört fast helt och hållet!

Alla släktforskare kan nog skriva under på att de kört fast någon gång i sitt sökande. Kyrkböcker som saknas, präster som efterlämnat svårlästa texter, personer som försvinner ur kyrkboken utan att lämna minsta spår efter sig vart den tog vägen. Orsakerna kan vara många.

Mitt första tips är – ha inte för bråttom. Det är allt för ofta man märker att en person hastat igenom 1800-talet, och sen tar det stopp för de inte kan läsa handstilarna, eller känner inte till vilka fler källor än ministerialböcker och husförhörslängder som det finns. Så gjorde även jag i början, och det är spännande att komma ner till 1600-talet, men gör det du de första månaderna av din släktforskning har du nog haft lite för bråttom. 

Många gånger handlar det också om att ta sig tid att lära sig den tyska (nygotiska) handstilen för att inte missa viktiga detaljer i 1600- och 1700-talets kyrkböcker som till och med i värsta fall gör att du kommer in på helt spår. Jag rekommenderar fortfarande Henrik Anderös Läsebok för släktforskare. Tyvärr finns den inte att köpa i nytryck längre, men finns att låna på biblioteket eller köpa där begagnade böcker säljs.

Tillåt dina släktgåtor och vila också. Kör du helt fast på en gren, så fokusera på en annan några månader. Släktforskar du bara med Riksarkivet, unna dig själv ett abonnemang hos Arkiv Digital. Bara deras register Befolkningen i Sverige 1840–1947 (BiS) löser många gåtor när folk försvinner spårlöst. Själv är min släkt väldigt fokuserad till norra Småland, men lyckades med den databasen hitta min försvunna person på Gotland av alla ställen, det hade jag aldrig gjort utan BiS.

Framför allt, ta hjälp av andra kanske mer erfarna släktforskare! Även om man inte kommer ända fram till lösningen på problemet, så kan man få tips på hur man ska komma vidare, och bara diskutera frågan brukar åtminstone för mig innebära en nytändning.

Vad har du själv för tips till den som tillfälligt tappat glöden med släktforskningen? 

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Pestens offer i Vimmery år 1711

OBS: Detta är en rättelse till min bok som jag släppte 2015; Vimmerby stads historia. I den skrev jag att få av offren för pesten år 1711 i staden är kända, vilket jag nu upptäckt var fel. Så här kommer en lista över de 23 personer som avled: 

Pesten 1711

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ny bok om livsöden i Sevede härad

Så har jag avslutat ännu ett bokprojekt, och kan med glädje presentera en ny, lokalhistorisk bok; Ur Kalmar Läns historia Sevede Härad. Denna gång med livsöden hämtade från socknarna i Sevede härad (Djursdala, Frödinge, Pelarne, Rumskulla, Södra Vi, Vimmerby och Vena) under 1600- och 1700-talen. Läs om olovlig sex, mord, tyranniska husbönder, stölder, slagsmål, svart magi, barnamord och mycket annat som som i värsta fall ledde till avrättning vid galgbacken i Skillingarum.

Bok2020

I den här boken har jag samlat ett stort antal livsöden hämtade från Sevede härads domböcker under 1600- och 1700-talen, många fall som tidigare inte har varit publicerade i tryckt bokform. 

Blev du häktad i Sevede kunde du bli förd till Kalmar slottsfängelse i väntan på nästa häradsting. Bokens första del tar därför upp slottets fängelsehistoria och ger insikt i hur fasansfullt livet kunde vara inspärrad i det fuktdrypande, mörka och iskalla fängelset. Med halvgalna medfångar, själviska fångvaktare, undermålig mat, ohyra och smitt-samma sjukdomar var det inte säkert man överlevde…

Två mer kända fall jag tagit med i boken, men som här återges i sin helhet är Tideman i Borghult, ståtrövaren som steglades i Vimmerby 1658 och Sergeant Swen Cronoskytt som 1723 anklagades för att ha haft en sexuell relation med sin svägerska, Britta Maria Tornefeldt. Men boken innehåller många fler spännande livsöden och en del tyvärr även mycket tragiska, som de som valde att själva avsluta sitt liv. Jag har i många fall valt att modernisera stavningen, men i några fall – och framför allt de kortare notiserna från tidigt 1600-tal har jag istället behållit dåtidens stavning för att ge dig som läsare en inblick i hur det kunde se ut. 


”gaf bössan löst och träffade drängen
Måns Andersson mitt genom hufwudet, at
han aldrig sedan talade itt ordh.”


”Klagade hustru Kierstin i Hagen att Peer

och hans hustru i Åhlåkra skola öfwerfallit
henne med skiälsord af tiufkona och kåcketäfwa”


”först slagit medh een stofwell hans

hufwudh förderfwat, sedan medh een
stoohl tänderna uthur hans mun, och
således skrämbdt honom till bekiänna een
hoop osanningh på sigh sielf och flere”

 

Nedan kan du ladda ner en PDF i vilken du ser bokens innehållsförteckning: 

Bokens innehållsförteckning

Förutom bokens huvudavsnitt avslutas flera av kapitlen med ett avsnitt kallat Livsöden från Sevede härad under vilket jag har samlat de lite kortare notiserna från domböckerna.

Det här har varit ett mycket spännande bokprojekt som vuxit fram och avslutades 2019. De delar som handlar om Kalmar slott skrev jag redan 2017, medan merparten av bokens övriga kapitel sammanställdes under 2018-2019.

Så till er som plockar upp denna bok önskar jag spännande läsning och vem vet, kanske hittar du själv någon av dina anor i ett av fallen som togs upp i det lilla tingshuset vid torget i Vimmerby. Boken kommer finnas tillgänglig hos Sveriges bokhandlare, samt på nätet hos exempelvis Bokus, Adlibris och CDON.  

Artikel i Dagens Vimmerby:
Mord, tyranneri och olovligt sex i ny lokalhistorisk bok

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Släktforskarens nyårslöfte?

Dagbok

Så vad har du avgett för nyårslöfte i år? Äta mindre onyttigt, motionera mer? Det brukar vara så här dags, typ dag två som man upptäcker att man plötsligt har handen nere i en godispåse igen. Men vad ska man då ge för nyårslöfte som kanske kan ge något, och som kan vara givande att göra under det kommande året?

Som släktforskare älskar vi när vi får ta del av det där lilla extra utöver kyrkböckerna, mormors dagbok, kärleksbreven farfars far fick när han var ung och andra personliga, handskrivna dokument som ger oss en liten mer personlig inblick i våra äldre släktingars liv.

Jag har tidigare tipsat om att man borde sätta sig och skriva ner berättelsen om sitt eget liv – att det är en viktig pusselbit i sin släktforskning. Men det kanske inte är något för alla, att skriva sin självbiografi. Kanske känns projektet övermäktigt.

Själv funderar jag på om man skulle skriva en dagbok under året. Som kille känns det något främmande, men hade tänkt att det skulle vara något mer än bara en logg över väder och vind och kärlekstrassel. Förutom vad som händer för en personligen under året kan man ju även ta med små berättelser om släktingar och vänner, tankar man har om aktuella världshändelser, och ta med foton som man tar under året och berätta lite om vad man gjorde när man tog dom. Ett tips kan ju även vara att ta med sina egna favoritrecept lite här och där i dagboken, så de inte försvinner den dagen du själv är borta. Upplevelser man råkar ut för i vardagen kan ju också göra att man tänker tillbaka på sådant som hänt för länge sen, barndomsminnen, bästa vännen, den där underbara sommardagen när man träffade sin ungdomskärlek, varför inte teckna ner det också? Eller ta med några mittuppslag i dagboken med några av dina bästa familjefoton från förr och berätta lite korta minnen och historier om dessa släktingar. Det kan ju också vara intressant att ta med när du gör lite större upptäckter i din släktforskning och berätta om dom. 

Skriv kravlöst, och glöm tankar som att det aldrig kommer vara någon som tycker det här blir intressant att läsa. Det här kommer lämna ett spår efter dig, dina tankar och din egen personlighet som någon framtida ättling kommer tycka är en skatt att hitta. Att skriva lite varje dag tar inte heller så lång tid, och kan ge en bra reflektion över dagen som varit. Min erfarenhet är också att ju mer man skriver om gamla minnen från barndom och förr, desto mer kommer man ihåg.

För den som vill kan ju skriva för hand, eller så gör man som jag tänkt, skriva i datorn och sedan trycka upp ett ex eller två med foton och bilder och annat som hör till det som händer under 2020 och det jag skrivit om. Själv håller jag på och testar ett nytt recept på bananmuffins medan jag skriver detta, får se om det kommer med i boken.

God fortsättning på det nya året!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

God Jul alla!

Winterland

Med detta årets sista inlägg på min blogg vill jag passa på och tacka alla som under året har läst, gillat och kommenterat mina inlägg samt hört av er via mail. Jag vill dessutom önska er alla en riktigt härlig och mysig jul!

Som ni kanske har märkt så har jag under 2019 inte publicerat lika många inlägg som tidigare år. Personligen bloggar jag när jag har något jag vill dela med mig av, kunskap inom släktforskning eller intressanta levnadsöden och händelser, men det gäller också att ha tid att blogga.  

Våren 2019 tog istället ett annat projekt merparten av min fritid, ett projekt som påbörjades 2018 och som resulterat i en ny, lokalhistorisk bok som jag kommer släppa under början på 2020. Jag har åter dykt djupt ner i domböckerna, denna gång från Sevede härad, och funnit många intressanta, och tyvärr en del mycket tragiska livsöden från tidigt 1600-tal och framåt. I boken kan ni läsa om olyckliga kärleksaffärer, mord, våld, stölder och anklagelser om utövande av svart magi eller att ha varit i tjänst hos både skogsrået och självaste satan. Boken tar även upp Kalmar slotts fängelsehistoria, hur fasansfullt livet kunde vara för den som satt och väntade på sin rättegång eller för den delen att få avtjäna sitt straff.

Men först ska vi fira jul. För mig handlar jul om att få en stunds avkoppling och tid för rekreation, att njuta av god julmat och självklart att umgås med familjen. Glöm inte heller att julnatten är en magisk natt, då man gör bäst i att hålla sig inomhus. Förr trodde man att det var då de döda återvände, och då gällde det att man lämnade julmaten framme över natten för att de inte skulle bli förargade. Det var också viktigt att ljusen brann hela natten, annars varslade det om dödsfall. Denna natt kunde djuren tala, och i skogarna smög troll, vättar och andra oknytt omkring som man skulle passa sig för. Glöm för all del inte heller att ställa fram lite mat till gårdstomten, så han blir mätt och belåten.

 

God jul alla!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Bråk om en brunn 1731

Den 17 maij 1731 hölts ordinarie rådstuga, sedermehra lätt Rådstugu Rätten sig förekomma den beswärsskrift, som sämskemakare änkian hustru Anna Möller deröfwer insinuerat, att handelsmannen Östen Beckstedt skall förwägra henne frij tillgång till wattens hämpltande i hans gård uthur den brunn, till hwad uparbetande och förfärdigande hon hafva bekåstnaden skall effter öfwerenskommande med hustru Anna Rosenhagen gjort, då hon war ägare af bemälte gård, hwilken sedermehra dess nu warande man besökiaren Nils Fröberg igenom byte transporterat till afleden handelsmannen Pehr Börjesson, hwars måg handelsmannen Östen Beckstedt nu denne gård såsom arf, possiderar; påståendes hustru Anna Möller det måtte henne antingen gifwas frij tillgång till watten i brunnen, eller betahlning för dess der å giorde bekåstnad.

Här öfwer hafwer handelsmannen Östen Beckstedt uti inkommen förklaring reponerat, att han ingalunda finner sig förplicktad hwarken att lembna hustru Anna Möller något watten tagande i hans gårdh, hwarest den förmälte brunnen är nu alldeles förstördh, eij heller att betahla hennes der å giorde kåstnad, uthan skall hon derom böra sökia Nils Fröberg, om han försålt eller bortbytt någon hennes i gården ägande rättighet, hwarpå hon likwäl icke skall något åtahl giort, hwarken när transactionsinstrumentet uprättades eller när wijdare der med blef lagfarit eij heller wid inventeringen och dehlningen öfwer förenembde afledne Pehr Börjessons qwarlåtene egendomb, förmodandes alltså Östen Beckstedt att för en slijk gravation blirwa frij, förklarad och enligt Bytes brefwet åthniuta frij disposition öfwer alt hwad inom gårdens staquete tompten tillhörer, i widrig händelse finner han sig nögdh att berörde gårde byte må uphäfwas och hwar gå till sin förra egendom igen, med mehra som uti skriffterne widlyffteligare andrages.

Rådstugu Rättens fandt nödigt att här öfwer höra så wäl besökiaren Nils Fröberg som Östen Beckstedt med öfwrige och svåger handelsmannen Börje Beckman, hwilka igenom stadsbetienterne effterskickades och förelästes dem förenembde inkomne skriffter, hwar på Nils Fröberg uthlätt sig, att afledne handelsmannen Pehr Börjesson, som denne gård af honom sig tillbytt, har warit äfwen så wähl som han öfwerens med hustru Anna Möller att hon skulle få niuta brunnen och wattnet då som tillförenne, här emot Östen Beckstedt och Börje Beckman förklarade att de lembna henne gierna hela brunnen, men de willja hafwa tompten reen och åstunda eij widare att hafwa eller hålla någon brunn der på gården, förmodandes att hon bör sökia Fröberg om ersättning, så wida han någon hennes rätt och egendom, uthan lof och tillstånd bortbytet medh sin gårdh.

Resolutio: Rådstugu Rätten hafwer parternes wäxlade skriffter samt deras ytterligare tahl och gienswar i rättwijst och noga öfwerwägande tagit, och ehuruwäl det eij wordet förnekat att ju icke hustru Anna Möller uppå besökiaren Nils Fröberg nu warande hustrus Anna Rosenhagens begiäran, giort halfa bekåstnaden till en brunns uptagande och förfärdigande uti den gård, hwaraf Fröberg för detta ägare warit, men sedermehra bortbytt; dock alldenstund dett contract och öfwens kommande, som i dy måhl emellan hustru Möller och hustru Rosenhagen warit, icke kan eller bör gravera den, som nu är ägare af gården, emedan det giorde gårdabyte befinnes gått i andra och tredie handen samt med lagfart och fasta blifwit Corroborerat, hwarunder och dess förinnan hustru Möller intet klander eller åtahl kan bewijsa sig hafwa giort på någon till berörde brunn ägande rättighet, som och den af henne åberopade sakens instämbning och åhr 1723 fälte resolution icke med ett ordh finnas uthi bemälte åhrs protokoll och dombook omrörd; Fördenskull som handelsmannen Östen Beckstedt bör niuta frij disposition öfwer alt hwad dess nu ägande tompt tillhörer, ty finner Rådstugu Rätten icke skiäligt att förplichta honom till den förfallne brunnens uprättande och wid machthållande till hustru Möllers betiening mindre att betahla dess giorde bekostnad, uthan har hon att derföre tilltahla besökaren Fröberg och dess hustru Anna Rosenhagen med hwilken senare hon om mehranembde brunn och watten tillgång accorderat, det bästa hon kan och gitter, och om hon förmehnar sig der till skiähl hafwa.

Källa

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6534 (1730-1735) Bild 1180 (AID: v280121.b1180)
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar