Polisunderrättelser hos Arkiv Digital

Polisunderrättelserna gavs ut av polisen i Stockholm med början år 1878 och skickades ut tre gånger i veckan till landets alla domstolar, häkten/fängelser och polismyndigheter. I underrättelserna kan man läsa om efterlysta och häktade personer, frigivning av fångar samt diverse underrättelser.  Polisunderrättelserna finns samlade årsvis i bokform med tillhörande register, och dessa finns tillgängliga hos Arkiv Digital. 

Polisunderrättelser

Så misstänker man att en släkting under åren 1878-1948 utfört någon kriminell handling, eller som i mitt fall, jag visste det genom anteckning i kyrkboken, så kan denna källa ge värdefull information. Jag fick nämligen reda på att landsfiskalen hade stått och knackat på torpet Gatstugans dörr med bister min vid fler tillfällen än vad jag kände till.

Börja med att sök på Polisunderrättelser hos Arkiv Digital. De 13 första volymerna innehåller personregister för respektive års underrättelser. Sök först på efternamn, sedan på förnamn. Det står även angivet födelsedatum på respektive person, så att du vet att det är rätt person som du har hittat.

Polisunderrättelserna som är sorterade i kronologisk ordning är indelade i följande sektioner:

A.  Efterlysta personer
B.  Häktade personer och avlysningar
C.  Diverse underrättelser
D.  Uppgifter om frigivna fångar
E.  Stulen och bortkommen egendom

Jag valde som sagt att söka efter min släkting, Jonas Magnus Eriksson, född 21 maj 1834 i Horn, som jag visste hade en kriminell historia. Mycket riktigt hittade jag honom i registret. I polisunderrättelserna hade han dock i vissa böcker döpts om till Johan Magnus, och fått ett något felaktigt födelsedatum, men då jag kände till en del av hans brott, visste jag att det var rätt person. I första registerboken för åren 1878-1884 fanns träff på Jonas Magnus i tre av årskolumnerna;

1878   B101,18
1881   D69
1884   B56,10

Därefter är det bara att slå upp volymen för 1878, leta fram polisunderrättelse nr 101, kika i sektion B (häktade personer och avlysningar), och leta upp 18:e stycket:

Polisunderrättelser2

Här får jag alltså även en liten beskrivning av hans utseende. Sen är det bara att kika vidare på de två sidorna för åren 1881 och 1884 och se vad man hittar där. Dessutom hittade jag två träffar till på Jonas Magnus i efterföljande registerbok:

1886   D70,6
1887   B110,7

Det jag kände till sen tidigare var de två tillfällen som Jonas Magnus spenderat tid i fängelse för stöld, tack vare polisunderrättelserna så fick jag nu veta att han även varit dömd för bruk av livsfarligt vapen och misstänkt för giftmord! Eftersom giftmordet aldrig nämndes i husförhörsboken, så antar att han inte blev dömd för det, men utan polisunderrättelserna hade jag aldrig uppmärksammat det, och självklart blir det nu mitt nästa steg i släktforskningen att undersöka detta.

Än så länge finns inget indexerat register, men lär man sig slå i dessa registerböcker så går det ändå rätt fort att hitta den person man söker. I dessa underrättelser får man även veta vid vilken häradsrätt och vilket datum personen dömdes för sitt brott, så man sen lätt kan gå vidare och hitta fallet i rätt dombok. Så lycka till i ditt letande efter kriminella släktingar och spännande livsöden!

Avslutningsvis, i registret Frigivna straffarbetsfångar får vi även se en bild på Jonas: 

Polisunderrättelser3
Jonas Magnus Eriksson
1834-1909

 

Källreferenser:
Polisunderrättelser (o) Reg:1878-1884 Bild 600 (AID: v948257.b600.s111)
Polisunderrättelser (o) Reg:1885-1890 Bild 400 (AID: v948258.b400.s71)
Polisunderrättelser (o) 1878 (1878) Bild 2060 (AID: v948280.b2060)
Polisunderrättelser (o) 1881 (1881) Bild 1490 (AID: v948283.b1490)
Polisunderrättelser (o) 1884 (1884) Bild 1190 (AID: v948286.b1190)
Polisunderrättelser (o) 1886 (1886) Bild 1660 (AID: v948288.b1660)
Polisunderrättelser (o) 1887 (1887) Bild 2580 (AID: v948289.b2580)
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

SmåDisigt Nr 3-2019

I senaste numret av SmåDisigt finns en artikel skriven av undertecknad, alltid lika trevligt att få vara med i den medlemstidningen som håller en väldigt hög kvalité, med bra artiklar och intressant och lärorikt innehåll.

DISsma2019-3

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Carl Fredrik Pechlins ättlingar

Pechlin

I min kommande bok har jag med två sidor som tar upp när Gustav III höll ting i Skillingarum år 1781. En karaktär, som förvisso inte är på något sätt okänd för oss boende i dessa trakter, som dök upp vid denna händelse var herr Pechlin. En man som kom till Sverige vid 6 års ålder, gjorde militär karriär, och ägnade mycket tid även åt politiken, en karriär som skulle få ett abrupt slut då han utpekades för att vara delaktig i sammansvärjningen och mordet på just Gustav III den 29 mars 1792. Fredrik Pechlin köpte Ålhult gård av sin svåger 1755 och även de 37 gårdar som hörde till Ålhults säteri. Detta till böndernas förtret, då Pechlin visade sig vara en hänsynslös bondplågare. Men det är inte all denna historia, eller Pechlins härkomst som jag tänkte ha med i dagens blogginlägg, utan min nyfikenhet väckte istället frågan; Efter att Pechlin dött på Varbergs fästning den 29 maj 1796, vilka ättlingar lämnade han efter sig i trakten?

Pechlin gifte sig 1749 med Anna Christina Plomgren, född 3 mars 1727 i Stockholm. Tillsammans fick de fyra barn, en dotter och tre söner.

Äldsta sonen, Carl Fredrik föddes 30 april 1755, men dog redan som liten 7 år gammal av halssjuka. Familjen bodde då fortfarande i Hagelsrum, Målilla socken.

Yngsta sonen, Carl Vilhelm föddes 4 augusti 1767 i Stockholm, men dog bara nio dagar senare. Så inte heller detta barn förde Pechlins blodslinje vidare.

Näst äldsta barnet, sonen Johan Adolf föddes 1762 och lyckades överleva sin barndom. 1795 köpte han Ålhult med underliggande gårdar av sin far, och nu fick bönderna en mer behaglig vardag, då Johan Adolf var något mer ödmjuk än sin far. Johan Adolf gifte sig aldrig, men hade ett förhållande med hushållerskan Elna Nilsdotter. Elna fick en son den 3 januari 1792 i Vinslöv socken som döptes till Bengt, och även om betjänten Nils Hallgren anges som fader, finns det stark tro på att det faktiskt var Johan Adolf Pechlin som var biologisk fader. Det förändrar dock inte vårt sökande tyvärr. Bengt Hallgren gifte sig i Södra Vi 1833 med Carolina Nordström, som dog i barnsäng på Ålhult den 27 september 1834. Bengt gifte aldrig om sig, utan dog 23 april 1870 i Vimmerby stadsförsamling. Så även här slutade ättaspåren efter Carl Fredrik Pechlin.

Vi har nu bara ett barn kvar, det näst yngsta i barnaskaran och den enda dottern till Carl Fredrik och Anna Christina:

Dottern Amalia Fredrika föddes 27 juli 1764 i Stockholm. Precis som sin bror Johan Adolf överlevde även hon barndomen, och gifte sig 22 år gammal den 31 januari 1786 med överstelöjtnant och greve Axel Otto Cronhielm af Hakunge.

Tillsammans fick de fem barn, de tre yngsta dog redan som små. Endast två döttrar växte upp till vuxen ålder; Christina Carlotta Amalia 4 februari 1787 och Lovisa Gustava Ottiliana 13 januari 1788. Den yngre dottern Lovisa gifte sig med friherre Josua Sylvander, men det verkar ha varit ett barnlöst äktenskap. Lovisa dog den 17 april 1842 i Stockholm.

Carl Fredrik Pechlins barnbarn, Christina blev den som kom att föra blodslinjen vidare. Hon var gift två gånger och fick fyra barn, sonen Axel Göran Posse af Säby (barnlös), Johan Otto Blomstedt (en stor barnaskara), Fredrika Lovisa Blomstedt (tre barn) samt Sophia Charlotta Blomstedt (tre barn). Men när vi kommer in på Christinas släktgren, så har vi lämnat Södra Vi socken, och rör oss vad jag kan förstå uteslutande i Stockholmstrakten.

Det finns garanterat de som ägnat många år att grundligt släktforska om släkten Pechlin, själv ville jag bara stilla min nyfikenhet denna onsdag på frågan vilka ättlingar som Pechlin lämnade efter sig i trakten. Även om hans blodslinje inte dog ut, så visade det sig ganska snart att trädet bestod av mången återvändsgränd, eller som det kanske mer passande heter på engelska, dead end.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Johanna Nilsdotter från Norra Vi

Kvinnan på bilden heter Johanna Nilsdotter. Hon ser trött ut, ögonlocken är tunga, det tunna håret är samlat i nacken i en knut och händerna skvallrar om att hon har fått hugga i och arbeta hårt under sitt långa liv. Men knapparna är prydligt knäppta och finklänningen har tagits på dagen till ära då hon sitter hos fotografen i Kisa.

JohannaNilsdotter1822

Johanna föddes hösten 1822 i en liten torparstuga i Norra Vi socken i Östergötland. Då hade redan fyra av hennes äldre syskon avlidit av dåtidens dödliga sjukdomar – frossa, kikhosta och lunginflammation. Endast en äldre syster fanns kvar i livet 1822, och det var Anna lisa. Sorgligt nog led Anna Lisa av fallandesot, och dog 20 år gammal: ”Anna Lisa, dotter af torparen Nils Carlsson i Gröndahl har hon sedan sitt femtonde år, varit besvärad af den sjukdom, som blef en orsak till dess hastiga död, då hon var på vägen till hellgedomen.” En lillasyster till Johanna föddes 1827 när Johanna var 5 år gammal.

Den lilla familjen levde under väldigt fattiga förhållanden, det fanns säkert många kvällar Johanna fick gå och lägga sig utan att vara mätt i magen. 1837–1838 var det stor missväxt i Sverige, och i slutet av 1830-talet var det så illa ställt för familjen att de tvingades gå runt i socknen och tigga.

Fattigdomen skulle följa Johanna under hela hennes liv. När hon var 20 år fyllda gifte hon sig med Gustav Persson och deras liv tillsammans började i en backstuga i Norra Vi. Tillsammans fick de fem döttrar och en son. Både Gustav och Johanna var duktiga på att läsa ur bok, även om inte kunskaperna i kristendom var lika starka. När maken dog våren 1881 av lungsot så var alla barnen utflugna ur föräldrahemmet, och Johanna var nu ensam kvar i backstugan Björkvik i Norra Vi.

Men här satt hon nu hos fotografen. Möjligen var det ett av hennes barnbarn, Emilia som tog initiativet till det. Emilia var dotter till Johannas tredje barn, Johanna Maria som dog tidigt vid 43 års ålder, även hon av fallandesjuka. Något foto finns mig veterligen inte efter Johanna Maria, och troligen kände Emilia att hon åtminstone ville ha ett fotografi av sin mormor innan hon gick bort. Man kan nästan ana det i fotot, ”Men varför ska jag bli fotograferad, gamla människa, …men jag gör det väl för din skull.” Samtidigt tycker jag mig kunna se att hon ändå verkar lite stolt där hon sitter, att hon skulle få bli förevigad hos fotografen. Den 17 november 1908 dog Johanna 86 år gammal av ålderdom. Johanna är min farfars mormors mor, en kvinna jag är stolt över att ha i mitt släktträd – en av mina starka anmödrar som aldrig gav upp trots livets många svårigheter.

 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Mitt första intryck av Arkiv Digitals Släktträd

Vilket släktforskningsprogram ska man välja? Den frågan dyker ständigt upp i Facebookgrupperna på nätet, och det är verkligen en relevant fråga, då det finns en hel del att välja på. En del rekommenderar program som installeras lokalt på datorn som MinSläkt, Genney och DisGen, medan andra förespråkar något av världsträden som FamilySearch, Geni eller Wikitree där tanken är att man ska samarbeta tillsammans. Fram tills nu har Ancestry haft en lite unik tjänst att erbjuda, nämligen både svenska kyrkböcker (om än i låg bildkvalité), databaser och möjlighet att bygga släktträd i samma produkt. Men nu har Arkiv Digital gläntat lite på dörrarna för sitt Släktträd – en ny trädbyggarfunktion integrerad med deras applikation och kan snart med andra ord erbjuda samma paketlösning som Ancestry.

”Men behöver vi verkligen ett släktforskningsprogram till? Jag har kört MinSläkt i många år och är nöjd med det. Arkiv Digital borde lägga sin tid på att fotografera källor och inte utveckla släktträd!”

Låt oss backa några år i tiden, vi behöver inte gå så långt tillbaka, då var det MinSläkt, DisGen och Holger som var de svenska alternativen. Holger har sedan några år somnat in, utvecklingen verkar ha lagts ner. Däremot kom en ny programvara kallad Genney runt 2015. På bara några få år har det utvecklats till (enligt många) det mest kompetenta svenska släktforskningsprogrammet på marknaden idag, och har till och med lockat över användare från bland annat MinSläkt. Utveckling är aldrig fel och att få nya alternativ att välja på är positivt.

”Det saknas ju grundläggande funktioner i Arkiv Digitals Släktträd!”

När man får tillgång till Arkiv Digitals nya Släktträd så måste man ha i åtanke att det i skrivande stund är en beta-version, programmet är inte färdigutvecklat ännu. Det är därför inte rättvist att jämföra programmet med exempelvis MinSläkt som har väldigt många år av utveckling bakom sig. Vilka funktioner som slutligen kommer att ingå i den färdiga versionen (eller efterföljande) vet endast Arkiv Digital. Efter att ha arbetat med programutveckling i större delen av mitt yrkesliv så vet jag att det allra viktigaste för att lyckas med en applikation är att skapa ett tilltalande, lättbegripligt och smidigt gränssnitt. Det jag än så länge har sett av Arkiv Digitals Släktträd så har deras utvecklare lyckats med just det.

ADTree4

Gränssnittet har ett ganska ljust färgschema vilket tilltalar mig. Att skapa en ny person går förvånansvärt smidigt, allt sker i samma fönster, inget hoppande mellan flikar, och tabordningen gör att man snabbt kan fylla på namn, födelse- och dödsdata och sedan spara.  Arbetar man bara med en skärm så finns även möjlighet att ”dra ner” fönstret till halva skärmen, och på så sätt se både kyrkboken och Släktträdet på samma gång, så man inte behöver flippa mellan fönster hela tiden och risken för att skriva av fel minskar.

ADTree2

Att lägga till källreferenser till en händelse är också väl genomtänkt. Enklast är att klicka på ”Importera källa från bild”, och då skapas en källreferens till den aktuella sidan i originalkällan som du har fokus på för stunden. Annars kan du göra detta manuellt, och självklart kan du ha flera källor till en och samma händelse. Att ha den digitaliserade källan (bilden) och släktträdet åtkomligt i samma applikation ser jag som en klar fördel.

ADTree3

Om intresse finns kommer jag att i kommande inlägg att gå mer in i detalj på de olika funktionerna, och följa utvecklingen av Arkiv Digitals släktträd och ge mina synpunkter på det. Om det är Arkiv Digitals vision att skapa en fullfjädrad konkurrent till Genney och MinSläkt vet jag inte, men de har helt klart skapat en stabil och tilltalande grund att bygga vidare på. Jag är dock ganska övertygad om att nytillkomna svenska släktforskare på sikt kommer tycka att Arkiv Digital är ett bättre alternativ än Ancestry när man vill ha åtkomst till kyrkböcker och sin egen forskning i samma applikation. Det kommer definitivt bli spännande att se utvecklingen av Arkiv Digitals Släktträd, och vilka funktioner som tillkommer framöver.   

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Att söka en grav

Gravplats

När man har följt en ana från födelsen och genom hela livet så vill man naturligtvis veta var någonstans och när personen blev begravd och fick sin sista vila. I skuggan av Arkiv Digitals register Befolkningen i Sverige 1860-1947 (BiS) och Sveriges dödbok 1860-2017 så saknas ännu en fullt rikstäckande databas för var avlidna personer är begravda. Men det finns flera olika källor att söka information om gravplatser, och förhoppningsvis så kan du hitta den grav du söker med hjälp av följande tips.

Den än så länge mest omfattande källan är databasen Begravda i Sverige 2 utgiven år 2012 efter ett samarbete mellan Sveriges släktforskarförening och Sveriges kyrkogårds-förvaltningar. Det är en databas som man köper på USB eller DVD från bland annat Riksarkivets webbutik eller Rötters bokhandel. Databasen omfattar omkring 3000 kyrkogårdar, och drygt 6,4 miljoner begravda personer. En kyrkogård kan helt eller delvis saknas i denna databas och de nyaste gravarna som finns med är från våren 2012.

Gravar.se är till för dig främst med släkt begravd på landsbygden. Databasen omfattar drygt 1,7 miljoner begravda personer på 1948 kyrkogårdar (augusti 2019). Man kan både söka på persondata eller klicka sig fram via län, församling och slutligen kyrkogårds-kvarter. Vid sökning får man veta när personen begravdes och var. Gravrättstid saknas.

Svenska gravar är populär bland de större kyrkogårdsförvaltningarna och städer och omfattar idag 59 stycken kyrkogårdsförvaltningar, bland annat Göteborg, Malmö, Uppsala, Falun, Linköping och Karlstad. Även här får man vid sökning veta när personen begravdes och var, en karta till gravplatsen samt gravrättstid.

FinnGraven har en databas med kyrkogårdar från 53 orter spridda över landet. Vid sökning får du fram när personen begravdes och var. Gravrättstid saknas. 

Hitta graven är till för dig som söker begravda i Stockholm och omfattar 11 kyrkogårdar med totalt 600.000 begravda personer och 185.000 gravplatser. Vid sökning får du fram när personen begravdes och var, och du har även möjlighet att på en karta se var gravplatsen finns. Gravrättstid saknas.

Gravstensinventeringen är en databas på Rötters hemsida (Sveriges släktforskar-förbund) där den som vill kan lägga upp foton på gravar. Den omfattar idag nästan 850.000 begravda personer, information om gravsättning och gravrättstid saknas. Det finns två amerikanska motsvarigheter som heter Find a grave samt Billiongraves som är bra när du ska söka personer som har emigrerat eller om du har utländska förfäder.

En annan källa man kan använda, framför allt om personen dött de senaste åren är de olika minnessidorna där man kan hitta dödsannonser: Familjesidan, Fonus och Tillminne.  

Vet du på vilken kyrkogård personen du söker är begravd, kan du även ta kontakt med dess församling via Svenska kyrkans hemsida, om du exempelvis vill fråga om graven finns kvar, var på kyrkogården graven finns, eller vem som är gravrättsinnehavare.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att undvika vanliga misstag

Då och då stöter vi på fel i andras släktträd som publicerats på internet eller i bokform – ibland är det till och med ganska lätt att peka ut dessa misstag. Men hur säker är du på att din egen släktforskning är korrekt? Hur ska man säkerställa att det man forskar fram är så korrekt som det bara går att få utifrån de originalkällor som finns tillgängliga?

old_letters

Först och främst, alla drar vi en felaktig slutsats ibland eller läser fel vilket gör att vi får felaktigheter i vår forskning. Även hos mer erfarna släktforskare smyger det sig in fel emellanåt, det är helt enkelt oundvikligt. Men det finns sätt att undvika en hel del av de misstag man kan göra, och det är ingen stor hemlighet hur, utan det handlar nästan uteslutande om att vara noggrann och ta sig tid att kontrollera varje enskild uppgift. Det kan kännas bekvämt att ta genvägar genom andras forskning och indexerade register, men halkar du in på fel anor, så kommer du att lägga stor tid helt i onödan på personer som inte alls hör till ditt träd.

Det finns även en liten del fel som beror på felaktigt angivna fäder i kyrkböckerna, då som nu skedde små hemliga otrohetsromanser och felsteg, något som endast kan avslöjas med DNA idag. Man räknar dock med att det är runt 1% felaktiga fäder, så andelen är som tur är ganska liten, men låt oss nu fokusera på vad man kan hitta i de skrivna originalkällorna. Här nedan har jag sammanställt ett par punkter som du kan läsa igenom och fundera över.

Husförhörslängder

Husförhörslängden (senare församlingsboken) ger en bra beskrivning över hur en familj såg ut; far, mor, barn, åldringar och övrigt tjänstefolk på gården. Här får man som regel reda på när och var varje person är född.

Men uppgift om födelsedatum och ort samt dödsdatum är som regel i husförhörslängden en sekundär uppgift. Ju kortare tid som gått mellan händelsen och nedtecknandet av densamma, desto mer trovärdig är en uppgift. Kontrollera därför alltid födelsedatum mot dopboken, och dödsdatum mot begravningsboken. Här gör dock Håkan Skogsjö en intressant iakttagelse; nämligen att husförhörslängden ofta användes som en kladdbok, och att vissa präster förde födelse- och dödsnotiser på lösa lappar, för att sedan renskriva allt i originalboken. ”Det innebär att när det gäller husförhörslängder kontra dödböcker torde förhållandet snarast vara det motsatta, att dödboken är den mindre tillförlitliga källan. Men för att i det enskilda fallet avgöra detta måste man ingående försöka studera hur kyrkböckerna har förts i församlingen.”

Man bör alltid försöka följa en person i så många husförhörslängder som är möjligt. Uppgifter kopierades ofta från föregående bok och kan ha blivit fel, så gå inte direkt till födelseboken med första bästa födelsedatum, det är tyvärr ett lätt sätt att halka in på fel person. Ju längre tillbaka i personens liv du kommer i husförhörslängden, desto större sannolikhet är det också att du stöter på personens föräldrar, vars namn du då förhoppningsvis kan matcha mot de i födelseboken.

En del präster utelämnade födelseort i husförhörslängden när födelsen skett i aktuell församling. Men det kan även vara så att gården tillhörde annexförsamlingen, eller i vissa fall låg gården nära övriga gårdar i församlingen, men ändå tillhörde intilliggande socken. Så står inte födelseort angivet och du inte hittar personen i födelseboken, utöka då gärna din sökning till annex- och intilliggande socknars födelseböcker.

Födelse- och dopboken

Ju mer osäker man är på födelsedatumet för en person, desto mer viktigt är det då att vara noggrann när man går igenom födelseboken. Kanske har man bara ett födelseår att gå på. Letar du efter Lisa Andersdotter född ett visst år så ta inte första bästa barn som heter Lisa med en far vid namn Anders, utan fortsätt leta igenom hela det året, troligen kommer du hitta fler barn som matchar. Man ser nämligen ganska ofta att ett visst namn blev populärt i en församling under ett år eller två, och flera barn döptes under denna tid till samma namn. När man har två eller fler kandidater, försök att följa varje barn framåt i tiden. Barndödligheten var stor förr, kika därför i dödboken de kommande åren, en eller flera av kandidaterna kanske dog som liten och kan avskrivas som möjlig ana. Var inte heller för snabb att avfärda en kandidat som inte riktigt matchar, till exempel kanske är det datum du har från husförhörslängden inte riktigt korrekt.

Sen har vi det här med namnformer. Lisa och Lisken kan vara kortformer för Elisabeth. I husförhörslängden användes den mer alldagliga formen, smeknamnet om du så vill, så har du en Lisa, sök även på Lisken, Lisbet och Elisabeth i födelseboken. På Rötters hemsida finns en utmärkt lista (sökbar) för att hitta olika former på namn: Personnamn  

Ju längre tillbaka i tiden vi kommer, desto mer knapphändiga uppgifter står det i födelseboken. En av de allra äldsta dopnotiserna i Vimmerby lyder; ”Anno 1675 then 24 Augusti döptes Lars Giösta sons barn wedh napn Giösta.” För det första, för prästen och kyrkan var själva dopet det viktiga, när barnet upptogs i den kristna församlingen, därför antecknades bara dopdatum, inte själva födelsedatumet. För det andra, modern anges inte alls, detta på grund av att hon inte var närvarande vid dopet.

Vilket är då bästa sättet att hitta vem som var mor till barnet? Leta efter syskon i födelseboken, kanske står modern angiven vid ett av syskonens dop. Men se upp, fadern kan ha gift om sig, så försök kartlägga vilka kvinnor som fadern varit gift med, med hjälp av vigsel- och dödböcker. Se även övriga dop i närtid till barnets födelse, ibland kan modern stå angiven som dopvittne eller den som bar fram barnet till prästen.

Död- och begravningsboken

Efter att ha bläddrat i dödböcker med knapphändiga notiser så brukar det kännas som en guldgruva när man kommer till en präst som skrivit ner små biografier om varje avliden församlingsmedlem. Men här bör man se upp med uppgift om föräldrar. Då få kände till när de var födda förr i tiden, så var det lite si och så med åldersuppgiften. Utgick prästen från en felaktig ålder, och letade upp en person i födelseboken (förd av hans företrädare) som han tyckte matchade, så är det inte säkert att han valde rätt person, och fick därför med fel föräldrar i biografin.

Hur många barn födde egentligen hustrun? För det första, för att veta hur många barn som föddes i en familj måste man följa familjen genom alla tillgängliga husförhörslängder och församlingsböcker. Men ibland räcker det inte, för dödfödda barn fördes som regel inte in i husförhörslängden, och vissa präster tog inte heller med barn som dog bara några dagar gamla. Därför måste man söka igenom både födelse- och dödböcker för de år som hustrun födde barn. Vissa gånger skrev prästerna bara in uppgiften i födelseboken, andra gånger bara i dödboken. Var speciellt misstänksam när det är en lite större lucka tidsmässigt sett mellan några av barnen.

Andras uppgifter – hur ska man hantera dem?

Med försiktighet! Andras forskning, oavsett om den är publicerad på internet eller i tryckt form ska ses som ett stöd vid din egen forskning – kopiera aldrig in andras uppgifter i din egen forskning förrän du själv verifierat uppgifterna mot originalkällorna. Andras forskning kan dock spara dig mycket tid, om du använder den på rätt sätt, och är kritisk till densamma. Ett sätt är att se på åldersuppgifterna, verkar de rimliga? Jag har stött på exempel där modern dog 14 år innan hennes barn föddes och en annan kvinna som föddes tiotalet år innan sin egen far. Är kvinnan 10 eller 60 år då hon anges som moder för ett barn bör man nog också se upp, eller att man gifte sig vid 9 års ålder. Men en del fel i andras forskning är inte lika lätta att hitta, utan här kräver det att man tar sig tid och verifierar uppgift för uppgift i möjligaste mån, det räcker inte heller med att tänka; ”Jag vet att det är en seriös och kunnig släktforskare”, för som jag skrev inledningsvis, alla gör fel ibland.

Att uppgifter (framför allt publicerade på internet) kopieras så friskt gör att en och samma felaktiga uppgift tillslut förekommer på så många ställen att den kan upplevas som vedertaget korrekt. Men det innebär många gånger bara att uppgiften härstammar från en och samma felaktigt dragna slutsats/tolkade uppgift. Det kanske är den enda, ensamma och avvikande uppgiften på internet som är den rätta.

Men som sagt var, om du kommer fram till samma slutsats som andra som forskat om samma anor, och ni har använt samma källor, så kan du vara rätt säker på att du själv har gjort rätt. Om det däremot skulle vara så att ni har kommit fram till olika slutsatser, så bör man ta nya tag för en av er har fel, frågan är bara vem.   

Kontrollera varje uppgift mot alla tillgängliga källor

Ju fler originalkällor som du kan verifiera en och samma uppgift emot, desto mer troligt är det att den är korrekt. Utgå dock ifrån att primär källa är övervägande rätt, för dödsdatum är det död- och begravningsbok, men verifiera gärna även mot bouppteckning, notering i husförhörslängd, dödsannons i tidning eller gravsten. Det är en del av forskningen – att använda så många källor som det finns tillgängligt för att få en så komplett och korrekt bild av varje person i sitt släktträd.

Ta hjälp av andra

Ensam är inte alltid stark – ibland behöver man ta hjälp av andra släktforskare. Det är lätt att känna att man har kört fast – speciellt första tiden man börjar släktforska, man kanske inte kan läsa handstilen i originalkällan, man saknar lokalkännedom för trakten man forskar i för stunden, eller man vet helt enkelt inte riktigt vilka fler källor som skulle kunna lösa problemet. Går vi tillbaka några år i tiden så var det en stor fördel att tillhöra en lokal släktforskarförening, och det är det fortfarande då medlemmarna har en stor lokalkännedom om trakten, men faktum är att det största samarbetet släktforskare emellan sker idag i de olika grupperna på Facebook. 

Låt inte handstilen hindra dig

Känner du dig uppgiven när du slår upp en kyrkbok och det är till synes helt omöjligt att läsa vad som står där? Förvisso, ibland har kyrkböcker skadats av brand, vatten och mögel och då kan viss text ha gått förlorad. Men oftast beror det på att man inte ännu har lärt sig tyda handstilen.

I detta läge är det en utmärkt idé att fråga någon annan om hjälp för att tyda vad det står i exempelvis en födelsenotis. Men ta sen inte uppgiften och hasta vidare, utan sätt dig ner i lugn och ro och gå igenom ”översättningen” ord för ord, bokstav för bokstav och försök lära dig prästens handstil. Det kommer du tjäna på, ju mer du kan läsa själv framöver desto roligare blir det.

Avslutningsvis…

Så med sunt förnuft, noggrannhet och tid så kommer man långt. Som vanligt gäller det också att dokumentera källorna, och jag skulle även vilja rekommendera att dokumentera hur du har löst de lite svårare problemen i ditt släktträd – hur du har resonerat dig fram till att just den uppgiften är den rätta. Det är bra att ha om du återvänder till den grenen av ditt släktträd efter flera år, och framför allt underlättar det för andra att ta del av din forskning och utvärdera om du har kommit till rätt slutsats.

Läs gärna även…

Att planera sin släktforskning
Källhänvisningar i släktforskning
Namnskick i äldre tider

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar