Uppdaterad ansedel

Ansedel

I mars månad satt jag och designade en egen ansedel som jag publicerade här på Anforskning. Den blev uppskattad och laddades ner många gånger. Den versionen var i PDF-format, och jag har nu fått frågan att göra om den så att det går att fylla i den direkt i datorn istället.

Så nedan finns ansedeln i Word-format (i formulärutförande):

Ansedel i wordformat

 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Missväxt skördade offer bland våra förfäder

Det är inte bara den fruktade pesten, andra farsoter och otaliga krig som har drabbat våra förfäder och förkortat deras liv. Under århundradena har Sverige dessutom lidit av det enda missväxtåret efter det andra med svår hungersnöd som följd. Slog skördarna fel stod snart kornbodarna tomma, kreaturen svalt och dog, och man gjorde allt för att stilla den hemska hungern.

Dödens dans
Klimatet här uppe i norden förändras ständigt, under bronsåldern var det ett väldigt varmt och behagligt klimat, gott om vilt att jaga, och i mellersta Sverige odlades det vindruvor. Omkring 600 f. Kr sjönk temperaturen och det blev kallare. Det medelhavsliknande klimatet försvann och vi fick ett klimat likt det vi har idag. Under järnåldern flyttade många från kusterna och inåt landet för att bryta ny odlingsmark.

Under vikingatiden blev klimatet åter bättre, värmen återvände och odlingarna gav rika skördar. Dessutom hade det tagits fram en ny typ av plog som gjorde att man mer effektivt kunde bruka jorden. De goda förutsättningarna gjorde att befolkningen inte bara här, utan i hela Europa växte ordentligt, till den grad att det på 1200-talet inte längre fanns några bra odlingsbara marker att bryta.

Hungersnöden 13151317

Vi är nu framme vid medeltiden, och nu började åter igen klimatet bli sämre. Vintrarna blev kallare och somrarna regnigare. Vid den här tiden var det Birger Magnusson, son till Magnus Ladulås som var kung av Sverige. År 1315 blev ett katastrofalt år med ihållande regn och stora landområden som blev översvämmade. Skördarna blev förstörda, och hungersnöd bröt ut i stora delar av Europa. Vintern som följde var förvisso mild, men regnet gav sig inte, och höet ruttnade bort vilket gjorde att kreaturen fick ont om mat. Regnet fortsatte under våren och sommaren 1316, så inte heller det året gav någon skörd. Det var nu stor kris, kreaturen dog. Skogens skafferi av vilt, rötter och bär räckte inte till, så i desperation försökte man äta gräs. Svälten var ett faktum. Barn, sjuka och handikappade övergavs, folk lämnade sina gårdar och drog ut på landsvägarna för att tigga. När det blev som värst såg man ingen annan utväg på vissa håll än att äta upp de som avlidit av svälten. Det sägs till och med att man på Irland ska ha grävt upp lik på kyrkogårdarna som nyss blivit begravda. 1318 började så vädret att bli bättre igen, men befolkningen hade drabbats hårt, mer än var tionde person hade avlidit av svält. Dessutom, snart var den stora digerdöden att vänta… 

Klimatet förblev kallt en lång tid framöver, så pass att tiden från mitten av 1300-talet fram till mitten av 1800-talet kom att kallas för lilla istiden. Redan på 1400-talet föll vikingaättlingarna på Grönland offer för kylan då det inte längre gick att odla säd där. Det kyliga klimatet gjorde också att träden växte långsammare, något som gynnade violinmakaren Antonio Stradivari – för resultatet blev mycket tätare trä vilket anses vara hemligheten bakom det vackra ljudet i Antonios violiner förutom hans skicklighet som violinmakare.  

Hungersnöden 1596–1598

Slutet av 1500-talet var en hård tid för svenskarna. 1595 stängde hertig Karl den kvinnliga delen av Vadstena kloster som därefter stod öde. Kort därefter drabbades man av en svår missväxt framför allt i Västergötland, och man klagade nu på att marken hade blivit förbannad av Gud för Karls tilltag. Missväxten 1596–98 var så svår att ”man kunde få se människor i hungersnöd äta upp sina egna fingrar”.

Sigismund som var kung vid denna tid förbjöd utskeppning av spannmål till Sverige för att ”straffa och tvinga de kätterska svenskarne”, så från Polen väntade ingen hjälp. Som bekant är utkämpades Sveriges sista inbördeskrig kort därefter där hertig Karl segrade och Sigismund fick återvända till Polen med svansen mellan benen. Till råga på allt elände reste en fanatisk biskop vid namn Abraham Angermannus runt i Sverige vid denna tid med uppdraget att rensa ut motståndet mot lutherdomen. I praktiken ledde detta till flera häxprocesser och många var de som blev bestraffade med spö, ris och andra sadistiska gärningar. Karl IX satte honom dock snart i fängelse på Gripsholms slott där han blev kvar till sin död 1607.

8 kilometer väster om Lidköping ligger Örslösa. Enligt en gammal sägen skall socknen gått under namnet Ödeslösa, då endast tre personer ska ha överlevt digerdöden. 1596 skrev Örslösas präst om den svåra hungersnöden. Han berättar att vid midsommartid var jorden täckt med härligt gräs och mycken säd så landets kornbodar skulle bli fyllda. Men i juli kom det så mycket mycket regn och flod ”att alla broar flöto ut” och ”vattnet gick öfver åkrar och ängar så att säden och gräset blefvo förderfvade.” Om hösten blev kölden dessutom stark; ”Kläderna ruttnade af ryggen på det fattiga tiggarfolket. Om vintern blef boskapen sjuk af det ruttna hö och halm som upptogs utur vattnet”.

I desperation försökte man mala och hacka bland annat mäsk, bark, löv och till och med mossa, men det hjälpte föga – både barn och vuxna dog. Många var de som stal mat av andra, bara för att sluta i galgen som straff. Ute på marken låg döda människor med gräs i munnen. Till råga på allt elände spreds blodsoten bland de redan mycket försvagade människorna.

Hungersnöden 1649–1650

1649 är lite av en milstolpe i Sveriges historia. Detta år infördes fasta gästgiverier, längden för en svensk mil (10.689 meter) blev densamma i hela landet, och det beslutades även att det skulle sättas upp just milstolpar utmed vägarna. Men 1649 var även ett svårt år med missväxt, även denna gång på grund av kraftiga, ihållande regn med början den 27 juli. Värst drabbades denna gång Östergötland, men även i övriga delar av landet var nöden stor.

Några år senare, den 5 maj 1657 skrev prästen Endreas Emundi i Fornåsa socken följande; ” År 1649 vid Olavi tid den 27 Juli regnade af himmelen och jordenes källor upwellade, at wattenådror upsprungo, ther förr inga warit. Hwaraf floden blef ej allenast så mäktig, at qwarnar, dammar, hus, gerdesgårdar etc. omkull brötos, boskap och mycket folk på wägar, åkrar, engar etc. ömkeligen omkommo; utan ock sjelfwa watnet så förgiftigt, at träden theraf wissnade bort och aldrig sedan grönskades.

Jorden blef så sjuk, at hon på trij år liten eller kernlös gröda och äring bära kunde. Mjölet räckte icke til; the, som åto blefwo icke mätte. Af then tunna och watnagtiga spis blef folket grådigt; omätteligit, swagt och sjukt af durchlopp etc., at många dödde af en slem och skröpelig sjukdom, som kallades starksjukan, hwilken befrämjades af owanlig matredning af bark, rötter, knopp, agnar…”

Peder Månsson, senare kallad Petrus Magni Gyllenius då han blev kyrkoherde skrev i sin dagbok följande om nöden; ”…och lågo på vägarna och annorstädes hopetals döda av hunger”.

Hungersnöden 1695–1697

Även de sista åren på 1600-talet var hårda ur klimatsynpunkt. Det hela började redan 1688 med missväxt och tidig frost som tog skördarna, och allra värst blev det 1695 där vintern var både extremt kall och framför allt lång – rågen började inte blomma förrän i slutet av juli månad. Denna gång var det norra delarna av Sverige och Finland som drabbades hårdast. Så många som 150.000 personer ska ha dött i Finland. Vanligt var att människorna på landsbygden begav sig in i städerna för att tigga när det blev svåra tider, och Stockholms gator var fulla av döende och döda människor våren 1697. Det förekom till och med kannibalism bland de desperata svältande. För att minska nöden importerades 1697 runt en halv miljon tunnar med spannmål från Livland till huvudstaden. Hungersnöden återspeglades även i tryck; i 1695 års psalmbok publicerades Nicolaus Hermanns dikt från 1562 som börjar; ” Gif oss o Gudh! wårt daglig brödh. Förskona oss för hungers nödh. Förlän oss hwad som nyttigt är. Wår Gudh ästu och Fader kär.”

Hungersnöden 1708–1709

Det nya århundradet 1700-talet innebar inte någon större nåd för våra förfäder. År 1700 bröt det stora nordiska kriget ut, och det skulle pågå ända fram till 1721. Utöver krigets stora utgifter och arbetsföra män och kvinnor ute i krig, så drabbades återigen landet av svår missväxt 1708–1709. Dessutom svepte den fasansfulla pesten fram över landet för sista gången 1710–1713 och skördade många offer bland de svultna människorna.

Redan i oktober 1708 märkte man att något var på väg att hända, temperaturen föll under det normala, och i december blev det extremt kallt.  Det skulle visa sig bli den värsta vintern under hela århundradet. Kölden höll hela Europa i ett järngrepp. I Venedig frös kanalerna till is, likaså floden Seine i Paris så man kunde köra häst och vagn på den. I Frankrike och Italien frös vinrankorna och dog. Enbart i Frankrike dog 600.000 människor av svält som följd av nödåren. Som Lindqvist uttrycker sig, ”Isen tornade upp sig runt den svenska kusten som väldiga bergskedjor”. Vid denna tid låg Karl XII med sin karolinerarmé i Ukraina på väg mot Moskva, och mången knekt var den som dog då den iskalla kylan svepte fram över Ukrainas vidöppna fält.

Missväxt och hungersnöd skulle fortsätta att drabba delar av eller hela vårt land de kommande hundra åren, där följande år utmärker sig; 1725, 1770–73 , 1783–1784, 1798-1799, 1826, 1832, 1837–38, 1845, 1852. Bara i början på 1770-talet dog det över 100.000 människor som följd av missväxten.


Hungersnöden 1867-1868

På andra hälften av 1860-talet var det åter igen svår missväxt som drabbade de norra delarna av landet extra hårt. Vintern behöll sitt hårda grepp 1867 långt in på vårmånaderna, och många kunde inte så förrän vid midsommar. Isarna låg också kvar så länge så det var svårt att frakta upp livsmedel med båt till de drabbade i norr. Sommaren 1868 blev led hela landet av svår torka. Men vi var inte ensamma, hela norra Europa drabbades dessa år, och extra hårt drabbades Finland där runt 150.000 personer dog, att jämföra med några tusen i norra Sverige.

Dessa år var de sista som man hade någon större hungersnöd i Sverige. Under de sista årtiondena på 1700-talet började man allt mer odla den fantastiska knölen kallad potatis som gav god avkastning och mättade många munnar. I slutet av 1800-talet byggdes järnvägarna ut allt mer i landet så det blev inte längre något problem att frakta förnödenheter dit de behövdes. Dessutom blev jordbruket att mer effektivt under 1800-talet.

Men dessa år, 1867–68 var det ändå många av svenskarna som fick nog. Lockade av annonser i tidningarna tog de sitt livs största beslut och valde att emigrera utomlands, framför allt till Nord Amerika. Bara under svältåren på 1860-talet lämnade runt 60.000 personer landet, men långt fler skulle följa. Åren från slutet av 1860-talet fram till 1920-talet utvandrade hela 1,5 miljoner svenskar till Amerika varav bara en femtedel återvände till Sverige. 

Relaterade inlägg:

Missväxt, svält och drömmar

Äldre källor:

Berättelser ur svenska historien, C. Georg Starbäck, 1885
Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver sverige, sjunde bandet 1866
Svenska folkets underbara öden, Carl Grimberg 1924

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Introduktion till släktforskning – andra utgåvan!

Så var det då dags! I dag har jag publicerat andra utgåvan av min handbok Introduktion till släktforskning. Det är en omarbetad utgåva som är mer strukturerad och dessutom kompletterad med massor av ny information så att sidantalet är nästan det dubbla mot första utgåvan. Boken är nu indelad i tre huvudkapitel; Grunderna i släktforskning, Källor och arkiv samt Teori och historia. Boken vänder sig i första hand till nybörjare inom släktforskning, men min förhoppning är att även de som har hållit på en längre tid ska få nya kunskaper. 

Boken är i PDF-format och är gratis att ladda ner och fri att kopiera och dela med sig av till andra. För att öppna boken klickar du på länken nedan, eller högerklickar och väljer Spara som… för att spara ner den till din dator.

Handbok_Andrautgåvan
Introduktion till släktforskning utgåva 2 – 2017

Jag önskar alla en stunds trevlig läsning med förhoppning
om ny kunskap och spännande tips att utforska!

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En kvällspromenad i Vimmerby 1919

Oregon

Under 1800- och 1900-talen så emigrerade många svenskar framför allt till Amerika. Det gjorde att det trycktes en hel del tidningar på svenska även i Amerika, vilket säkert var en trygghet för den som ännu inte fullt ut lärt sig språket, men även som ville veta vad som hände i fädernelandet. En av de allra äldsta svensk-amerikanska tidningarna hette Hemlandet och utkom redan på 1850-talet. I Oregon Posten publicerades den 22 oktober 1919 denna trevliga betraktelse om Vimmerby stad. 

”Jag träffade en gång under en resa i Förenta staterna en gammal Vimmerbybo. Han var stor fabrikör där borta och hade fått det mycket bra. Så en vacker dag blir honom hans längtan att återse det gamla landet för stor, och han far hem till Sverige och sätter kosan direkt till Vimmerby.

Oregon2

Det var kväll, då han kom fram, men månen lyste som en stor grann lykta däruppe på himlavalfvet, och vår vän kunde icke styra sina känslor och vänta till följande dag för att titta på sin gamla barndomsstad. Han lämnade familj på hotellet och gaf sig ut omedelbart. Och medan månen lyste däruppe på himmelen, ströfvade han gata upp och gata ner och backe upp och backe ner i sitt gamla Vimmerby, och månskenet glittrade tårar, som sakta smögo sig ur ögat på en man, som annars var för stolt för att gråta.

Jag har dubbel anledning erinra mig detta lilla minne, som det var i månsken, då äfven jag fick titta på Vimmerby. Min tid var knapp. En natt var allt hvad jag hade på mig. Det är kanske icke rätt att söka skildra en stad, som man icke sett mer än en sen kväll och en tidig morgon, men jag gör försöket. Och jag tyckte mig hela kvällen, då jag vandrade i månskenet, ha i sällskap den hederlige och präktige amerika-svensken.

Annars bör man nog hälst se Vimmerby i vår eller sommartid och på dagen och inte som jag en vinterkväll, om ock i månsken. Vimmerbyborna berätta, att gamle lektor N. P. Ödman hade varit hos dem som föreläsare en gång i vårens sköna månad maj, och han hade blifvit så förtjust, att han inledde sin föreläsning med en lofsång åt staden i stället för att börja med sitt egentliga ämne.

Vimmerbyborna känna sig visst litet tillbakasatta. De förklara, att deras stad är den minst kända i landet, och om Vimmerby är bekant för något, så är det, säga de, blott för sin pilsner. Och pilsnern anse många inte som just någon så stor ära.

Nu tror jag inte, att Vimmerby är mindre känt än andra af våra småstäder. Med pilsnern må det vara så eller så, men Vimmerby har ju också haft sina kringlor. Och så en annan sak: det påstås att under kriget skall man inte någonstädes ha redt sig så bra i matväg som just i Vimmerby. Det erkänna Vimmerbyborna själfva också. När man på alla andra håll, från det feta Skåne upp till det steniga Kiruna, låtit illa, så medger Vimmerbybon, att på honom har det inte alls gått någon nöd. Han berättar, att staden har, trots att den ligger i det karga Småland, en rik och bördig landsbygd omkring sig. Han har Vimmerby landsförsamling, Frödinge, Jursdala, Pelarne, Vena m. fl. socknar, och där finns det öfverallt godt om mat. Vimmerbybon pekar likaledes på de väldiga maderna rundt omkring staden, hvilka uppkommit genom Stångåns sänkning, och han försäkrar, att på hösten, då säden är bärgad, inte finns någon skönare syn än att titta ut öfver dessa.

Vimmerby är en rätt ovanlig stad. Den ligger på en sandkulle i en dalgång. Kullen är inte stor och staden är det inte heller, men staden håller nu i alla fall på att sträcka benet utanför täcket, d. v. s. bebygga äfven delar af marken nedanför kullen. Vänd en aflång karott upp och ned, så får ni ungefär bilden af kullens form. Tack vara detta läge har staden gator, som slutta åt alla håll. Torget ligger bra nog på toppunkten, och härifrån har man också en lutning åt norr, söder, öster och väster. Kälkbackar har man öfverflod på, och man åker också så att ben och benpipor stundom få sitta emellan.

Vid torget har man ett stort gammalt hotell, som äges af staden själf. Det är utan konkurrens. Väldiga korridorer och väldiga utrymmen. I detta gamla träslott fick jag ett rum allra högst upp. Jag brukar inte bry mig om att följa den anmaning, som de ”resande” nu öfverallt finna, att ”omedelbart efter inflyttningen i detta hus” taga reda på trappnergångar o. d. i händelse af eldfara, men den här gången tittade jag verkligen på den där räddningslinan, som man satt fast vid fönstergafveln, och jag mätte med blicken djupet ner till marken. Det blefve en obehaglig luftfärd, om något skulle hända.

På torgets andra sida har man rådhuset, uppfört efter branden 1821. Hufvudgatan i staden hette förr Storgatan. Så var Oscar II någon gång till Vimmerby och tjusade till Vimmerbyborna, och så blef den hyggliga Storgatan omdöpt till det långa ”Oscar den andre gatan.” Men Vimmerbyborna ha nog för brådt att hinna med det långa namnet, och därför blir det Oscargatan – om inte Storgatan lefver kvar på läpparna.

Af förnämligare nybyggnader har staden bara två, såvidt jag såg rätt. En bankbyggnad och en magnifik samskola, som är en af de vackraste vi ha, men med ett ödslande af utrymmen på trappor och korridorer, som är alldeles onödigt.

Går man från torget Storgatan – aj, förlåt, Oscar den andres gatan ut, får man se en gata med tätt och fullt sammanbyggda hus. När staden 1821 brann, blef icke hela staden ödelagd. Elden gick till Båtmansgränd. Det märkte man härom året, då man vid gräfning i gatan hittade bränder ända hit. En ny eldsvåda här borta på Stor-Osarsgatan – nu fick jag visst till ett förfärligt namn! – skulle ställa till ett rysligt elände.

Längst bort få kvarteren namnet Sibirien. Det är Vimmerbys ”svarta del,” men i en stad på 3,000 invånare är det ”svarta” inte värre än att det i en storstad skulle anses som ett idylliskt sommarnöje.

Bland de gamla byggnader, som stå kvar, märkas två tullstugor. Södra tullen och Västra tullen. Vid den förra komma vägarna in från Oskarshamn och Västervik. Vid den senare från Eksjö, Kalmar och Linköping. Vid dessa tullar hade nykterhetsvännerna för åtskilliga år sedan låtit uppsätta den kända propagandataflan ”Aflöningsaftonen.” En af taflorna sitter kvar. De andra ha några mindre belåtna ”medborgare” stoppat i Stångån.

Ja, det här, det var resultatet af en kvällsvandring i Vimmerby med februarimånen och ett par trefliga Vimmerbyborgare som vägvisare.”

Vem fabrikören var framgick inte, men författaren till texten var Hjalmar Mauritz Enderstedt (1880-1933) som var en svensk redaktör och politiker.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Bedriva hor och ha köttsligt umgänge…

Hindrich_Heller

De flesta av oss med intresse för släktforskning och historia har troligen någon gång stött på fall i domböckerna där personer dragits inför rätta och anklagats för att ha begått hor. I vissa fall blev det långa, utdragna processer och rannsakningar (förhör), och ofta befann sig kvinnan i en förtvivlad situation. Det finns även många fall där kvinnan har tagit livet av barnet och försökt gömma det, lagt det å lönn som det hette förr.

Men hade man pengar, så behövde hor inte vara så farligt trots allt, vilket vi kan utläsa ur Vimmerby stads dombok hösten 1720, närmare bestämt den 26 oktober. Då steg nämligen borgaren och handelsmannen Hindrich Heller fram för rätten och erkände sin handling. Hindrich hade avlagt borgared tre år tidigare den 23 december 1717, och hade tydligen lyckats bra i sina affärer, så kapital saknades inte. Även om 20-åriga Hindrich var nervös när han klev fram inför rådhusrätten, så hade han insett att det var bättre att erkänna och ta sitt straff än att förneka det han gjort. Det är nog inte heller helt osannolikt att Hindrich även betalade Ingierds böter, då 5 daler silvermynt var mycket pengar för en piga på den tiden; 

”Samma dag förekom ogifta handelsman härstades Hindrich Heller, och sielf inför rätten bekände, det hor han häfdat pigan Ingierd Pärsdotter, och henne med barn rådt, anhållandes det wille rätten honom deröfwer meddela sitt utslag, på det han efter utstånden laga plicht må komma till församblingens gemenskap, och sina siäls salighet, medells bråkande; Ingierd Pärsdotter närvarande tillstår äfven sig wara af honom häfdad och med barn rådt, hwaröfwer afsades följande dom:

Emedan dessa begge personer Hindrich Heller och Ingierd Pärsdotter sielfwa tillstå och bekänna sig hafwa med hwarandra kiötslig beblandelse haft, och således lönskaläger begått; di blifwer han Hindrich Heller till 10 daler silfwermynt plichtfäld, och hon Ingierd Pärsdotter till 5 daler silfwermynt plichtfälds, och stånde hwardera en söndag kyrkioplicht börandes och han till barnets upfostran gifwa årligen 4 daler silfwermynt, så länge och till dess det sig sielf nähra kan.”

Trots sitt felsteg så gick det fortsatt bra för Hindrich i staden, och han blev så småningom en respekterad man. År 1734 blev han utsedd till rådman, vilket han förblev fram till sin död den 29 mars 1739 då han avled endast 40 år gammal.

Källa:

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6532 (1713-1720) Bild 5850 (AID: v280119.b5850)

Relaterade inlägg:

Lönskaläge, enfalt och twefalt hor!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Släktingar minns och berättar…

Intervju

En av de allra mest spännande delarna av att släktforska är att få berättat sånt som inte går att forska fram ur kyrkböckerna, och även att få träffa avlägsna kanske innan helt okända släktingar. Idag när man släktforskar hemma via internet i all bekvämlighet så är det viktigt att inte glömma bort den här delen av släktforskningen, väntar man för länge kan det vara för sent. Som någon klok person har sagt; ”När en person dör så försvinner ett helt bibliotek av minnen.”


Att kontakta en släktning

Innan man kan intervjua en person som man inte träffat tidigare måste man förstås ta kontakt med denne. Ibland dyker frågan upp på olika forum, vågar jag ta kontakt? Tänk om de inte vill träffas? Mitt svar på den frågan är att självklart ska man göra ett försök, men acceptera att personen kanske inte vill träffas, eller prata om äldre tider. Min egen erfarenhet är dock att nästan alla jag har tagit kontakt med har svarat och det har lett till trevliga och spännande möten.

Finns personen på Facebook är det enkelt att skicka iväg ett meddelande. Även om många äldre också har börjat söka sin in på Facebook, så är det ändå en stor del av den äldre generationen som inte har en dator, då får man ta till brev. Men vad skriver man i ett sånt brev?

Själv brukar jag börja med att presentera mig själv, vad jag heter och var jag bor, samt att jag håller på med släktforskning. Jag berättar sedan hur jag är släkt med personen i fråga, och fortsätter sedan med att berätta varför jag har tagit kontakt. I mitt fall har det oftast varit för att söka efter foton på någon gemensam släkting. Avsluta sedan brevet med att det skulle vara väldigt trevligt att få träffas, och att du har möjlighet att ta dig till personen du skrivit till. Sist i brevet lämnar du dina fulla kontaktuppgifter, namn, adress, telefonnummer och epostadress. Personligen brukar jag även skriva ut den del av min släktforskning som omfattar våra gemensamma anor och skicka med, och skriver då samtidigt i brevet att utskriften får de självklart behålla.

Sen är det bara att vänta, ibland ringer personen samma dag de fått brevet, ibland kan det ta flera veckor innan de tar kontakt, kan vara så att de varit sjuka, bortresta eller inte haft ork och tid att ta tag i det, så misströsta inte.

En del tycker man ska ringa upp själv en tid efter att man skickat brevet, men det tycker jag man ska undvika. Personen i fråga kanske inte alls vill ha kontakt med dig över huvudtaget och det måste man respektera.

Att intervjua en släkting

För oss släktforskare är det guld värt när en släkting vill berätta hur det var förr i tiden, och intressanta historier om äldre släktingar som kanske varit döda i många år. Men hur går man till väga, och vad ska man fråga?

För det första så beror allt på vem du ska intervjua. Är det din egen mormor som du känt i hela ditt liv och redan har en relation till så är det mycket enklare än att intervjua en släkting du kanske bara träffat en eller två gånger, eller kanske bara kommer träffa en enda gång (om den bor väldigt långt bort).  

En del brukar rekommendera att man både spelar in med diktafon och filmar med videokamera, och nog är det bra då man får med allt som sägs, men alla känner sig inte bekväma med att ha med en massa tekniska prylar och att allt som sägs sparas. En bra medelväg kan vara att använda mobilen som de flesta har idag, men var uppriktig med att du spelar in samtalet. Personligen så använder jag block och penna, skriver ner stödord och renskriver sedan kort efter att intervjun är klar. Försök att få intervjun att bli ett trevligt samtal efter att fikan är avklarad, och dela hellre upp den i flera besök istället för att fråga i flera timmar, då den som blir intervjuad kan bli för trött. Till nästa besök kanske personen har kommit på ännu mer att berätta om det du redan har frågat tidigare.

Undvik faktabaserade frågor som när är du född, vad hette din pappa och liknande, sånt tar du naturligtvis reda på innan du träffar personen. Ett riktigt bra och naturligt sätt att få igång någon att berätta om sin barndom och sina minnen är givetvis att sitta och titta i fotoalbum. Glöm inte och anteckna vem som är vem på fotona, och be sedan snällt att få scanna in de foton som är intressanta, bäst är att göra det på plats. Får du låna hem foton, så skicka aldrig tillbaka de med posten när du ska lämna tillbaka dom, postens hantering av brev och paket känner vi alla till, och gamla foton går inte att ersätta.

Förslag på 35 olika frågor man kan ställa

Här nedan följer förslag på vad man kan prata om, men se de som utgångspunkter, låt personen i fråga berätta så fritt som möjligt och komplettera med egna frågor om sånt som du är nyfiken på;

  1. Berätta om dina tidiga år, hur såg huset ut där du bodde, hur var det möblerat?
  2. Vad är ditt första barndomsminne?
  3. Vad var din favoritleksak när du var liten?
  4. Hade du något husdjur?
  5. Vad gillade du att göra på fritiden? Fanns det en bästa kompis/andra barn att leka med?
  6. Berätta om dina syskon, lekte ni mycket tillsammans som små?
  7. Hur träffades dina föräldrar?
  8. Vad arbetade din pappa och mamma med?
  9. Vad var dina föräldrars fritidsintressen?
  10. Hade ni jordbruk, fanns det djur på gården, vilka i såna fall?
  11. Fanns det elektricitet, telefon, tv, om inte när kom det?
  12. Vad åt ni för mat hemma? Tillverkade ni egen korv, saftade/syltade?
  13. Vilka lärdomar/visheter har du fått med dig av dina föräldrar?
  14. Fanns det andra släktingar där du bodde som var en del av din vardag?
  15. Vad minns du om din farmor/farfar och mormor/morfar?
  16. Hur var det att gå i skolan, vad tyckte du var roligt/tråkigt? Hur var lärarna?
  17. Hur länge gick du i skola, lördagar? Vad åt ni i skolan?
  18. Fick du hjälpa till hemma med sysslor och kanske passa syskon?
  19. Hur firade ni jul? Midsommar? Födelsedagar?
  20. Gjorde er familj någon längre resa när du bodde hemma?
  21. Har du några starka barndomsminnen som du minns speciellt mycket?
  22. Läste du mycket som ung, vilka var dina favoritböcker?
  23. Gick du mycket på bio? Favoritfilmer?
  24. Brukade ni besöka marknader när du var liten? Hur var dom?
  25. Har du gjort värnplikt, var i såna fall och hur var det?
  26. Hur var det att flytta hemifrån, vad var ditt första, egna boende?
  27. Vad var ditt första arbete? Vad har du haft för yrken?
  28. Hade du velat prova på något annat yrke om du haft chansen, vilket i såna fall?
  29. Hur träffade du din respektive?
  30. Berätta om din bröllopsdag.
  31. Har du varit med i tidningen någon gång?
  32. Vilka har varit dina svåraste beslut att fatta i livet?
  33. Har du haft något smeknamn, när/hur uppstod det?
  34. Finns det några spännande släkthistorier som du fått berättat för dig?
  35. Finns det några äldre släktgravar, torp eller andra platser som jag kan besöka?

Tänk på att det kan finnas saker som personen inte vill prata om. Det kan vara dålig relation med något syskon/släkting eller tragiska saker som hände för länge sedan. Förr pratade man inte om oäkta barn, kriminalitet eller osämja i familjen. Försök hela tiden vara lyhörd under samtalet och undvik sånt som personen verkar tycka är obekvämt att prata om. Vissa saker kanske personen inte vill prata om förrän han/hon lärt känna dig lite bättre. Tänk också på att samtalet ska vara givande för er båda.

Slutligen, fokusera inte bara på dina allra äldsta släktingar, även om de är de du ska börja med. Intervjua även dina egna föräldrar och syskon/kusiner till dessa, de har också mycket intressant att berätta och tillföra till din släktforskning.  

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Beställa uppgifter från Skatteverket

Sedan en tid tillbaka kan man beställa bouppteckningar från Skatteverket via ett formulär på deras hemsida. Fyll i personnummer på den döde och din egen epost-adress och du har bouppteckningen efter några få minuter i din mail. Snabbt och smidigt, mycket föredömligt Skatteverket!

Image2

Från den 1 juli 1991 tog Skatteverket över Sveriges folkbokföring från svenska kyrkan. Innan det hade kyrkan varit ålagd att för bok över sina socken- och stadsbor allt sedan Karl XI:s kyrkolag från 1686. 

Att vara folkbokförd innebär att du har ett svenskt personnummer och att du är registrerad som bosatt på en fastighet eller adress i Sverige. Kommer man från utlandet så kan man också bli folkbokförd om man planerar att bo här mer än ett år. För invandring gäller att man först har fått uppehållstillstånd innan man kan bli folkbokförd.

Beställa bouppteckning

Tack vare Skatteverkets nya tjänst har det aldrig varit enklare än nu och få tag på bouppteckningar upprättade från och med den 1 juli 2001 och framåt. Klicka in dig på följande länk: 

Beställ kopia på bouppteckning

Skriv där in personnumret på den person som du vill ha bouppteckningen efter, och även den epost-adress som du vill ha bouppteckningen skickad till. Glöm inte att bocka i att du godkänner att epost-adressen tillfälligt lagras. Klicka sedan på knappen Skicka beställning, och efter några få minuter har du den som PDF i din epost. Efter att ha beställt ett antal bouppteckningar senaste veckan kan jag inte säga annat än att tjänsten fungerar mycket bra, så tack till Skatteverket för detta initiativ. 

Kontakta skatteverket

Men det finns mycket mer att ta del av från Skatteverkets databaser. Personligen föredrar jag att ringa ifall det dyker upp följdfrågor på den information man frågar efter, och deras telefonnummer är följande: 

0771 – 567 567

När du får frågan vad ditt ärende är säg folkbokföring och du blir kopplad till rätt avdelning. Var beredd på att det tidvis kan vara lång telefonkö. Däremot så har jag alltid blivit väldigt trevligt bemött av de personer som har besvarat mina frågor. 

Man kan även maila sina frågor, vilket du gör till denna adress: 

servicejouren@skatteverket.se

Observera att det kan ta några dagar innan du får svar på dina frågor då du mailar. 

Personbild

Personbilden är vad vi släktforskare kallar utdrag ur Skatteverkets databaser som ger den mest grundläggande informationen om en person så som: 

  • Personens fullständiga namn samt personnummer och födelseort
  • Bostadsadress, var personen är folkbokförd
  • Medborgarskap samt civilstånd (exempelvis när en person gift sig)
  • Föräldrarnas namn och hela personnummer
  • Barnens namn och hela personnummer
  • Om man utvandrat, till vilket land och angiven adress (adress kan vara inaktuell)
  • När personen dog (om den är avliden)

Det kan finnas tillfällen då uppgifter i personbilden är sekretessbelagda, till exempelvis om det står om adoption eller könsbyte. Tänk också på att det endast är de personer som levde den 1 juli 1991 eller senare som finns med i Skatteverkets databaser. Skatteverket har även den regeln att de, till skillnad från bouppteckningar inte mailar personbilden, utan skickar den med vanlig post.

Det kan även förekomma en del förkortningar på personbilden som är bra att känna till: 

Typ av relation: M = make/maka, P = partner, BM = biologisk mor, BF = biologisk far, F = förälder, B = barn, BA = bortadopterat barn, AB = adoptivbarn, AM = adoptivmor, AF = adoptivfar, AP = annan person, V = vårdnadshavare.

Typ av folkbokföring: FB = folkbokförd, UV = utvandrad, D = avliden, UA = utvandrad avliden, OB = försvunnen, OA = försvunnen avliden, AA = administrativ ändring gatuadress, AF = administrativ ändring fastighet, AFB = Aldrig folkbokförd.

Civilstånd: OG = ogift, G = gift, Ä = änka/änkling, S = skild, RP = registrerad partner, SP = skild partner, EP = efterlevande partner.

Adresshistorik

Hos Skatteverket finns också ett register med adresshistorik som innehåller de adresser en person har bott på sedan 1 juli 1991. Det kan även förekomma noteringar om en person har bott på en viss adress sedan exempelvis 1988 och då är den uppgiften inskriven vid övertagandet av pastorsexpeditionernas register.

Äktenskapsregistret

Bland Skatteverkets olika dataregister finns även det så kallade äktenskapsregistret. I det finns det information från 1921 och fram till idag om äktenskap både för äkta makar och registrerade partners. Här kan du finna uppgifter så som datum för skilsmässa, bodelningar, äktenskapsförord, gåvor mellan makar, ogiltiga vigslar med mera. Varje år förs det in omkring 40 000 uppgifter i registret, och 21 000 av dem är skilsmässor. Det är dock inte alla ingångna äktenskap som registreras i äktenskapsregistret, så får du inte någon träff där så kan det ändå ha skett en vigsel.

Detta register fördes tidigare av Statistiska centralbyrån och inleddes då det antogs en ny
giftermålsbalk 1921. Den 1 oktober 2011 togs registret över av Skatteverket och det är allmän handling. För att begära ut uppgifter från registret ringer du:

010 – 574 93 00

För att det ska vara enkelt att hitta rätt person vill Skatteverket att du anger namn, personnummer och efternamn som ogift (om du söker en kvinna) om personen är född 1955 eller tidigare. För personer efter 1955 behövs bara fullständigt personnummer anges. Är du däremot bara ute efter vigseldatum och information om make/maka, då är det vanliga folkbokföringen du vänder dig till.

Tips! Spara gärna denna sida i dina favoriter så har du alltid snabb åtkomst till adresser och telefonnummer till Skatteverket. 

 

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer