Att skriva sin släkthistoria

Hur ska man göra för att skriva sin släkts historia? Frågan kommer nog upp hos de flesta som har släktforskat under ett antal år och som skulle vilja sätta de mest spännande händelserna från sin släkts historia på pränt i en bok. Men hur kommer man igång? Vad ska man ha med, vad ska man fokusera på, och vad ska man utesluta? I dagens inlägg tänkte jag att ta upp några tips som jag tycker är tänkvärda innan man ger sig i kast med denna utmanande, men samtidigt väldigt roliga uppgift.

Familybook

Innehållet i din släktbok

 1. Alla är inte författare, men alla kan skriva.

Hur var det nu med substantiv och predikat? Att sätta sig med ett ordbehandlings-program och bara börja skriva sin släkts historia kanske låter enkelt, men jag tror att för många kan det vara svårt att komma igång. Men det är helt OK, att vara författare eller för den del journalist och kunna skapa intressanta texter av fakta framfört på ett sätt som gör att folk vill läsa det som skrivits är ett heltidsyrke. Stephen King har en gång sagt; för att bli en bra författare måste man läsa mycket och skriva mycket.

Men jag tycker ändå att man ska försöka bli av med den mentala spärren ”jag kan inte” om man har den. Det du ska skriva är inte en roman, en helt fiktiv historia, utan du ska dela med dig av de spännande livsöden som du har hittat under ditt släktforskande. Att författa texter handlar mycket om att skriva, omformulera och skriva om, ingen skriver perfekt från början, det är en lång process som du ska låta få ta tid. Försök också att skriva personligt, så som du uttrycker dig, och ta gärna med dina egna tankar, värderingar och insikter i boken.

2. Vem är mottagare av din släktbok?

Fundera en stund på vem det är du vill ska läsa din bok – vem som är mottagare av den. Troligen är svaret din familj och dina släktingar, varav de flesta inte är släktforskare. Är det tillräckligt intressanta livsöden kanske det till och med är helt främmande personer som kommer att läsa din bok.

Fundera därför på, vad är det bland alla livsöden som skulle kunna intressera dina framtida läsare? Ska du fokusera på en viss familj? Några generationer, eller tre – fyra väldigt intressanta, olika personer? Försök att planera grovt hur många kapitel din bok ska ha, och vad varje kapitel ska innehålla.

3. Begränsa innehållet i boken

Även om det är släkthistoria som kommer att dokumenteras på sidorna i boken, så se det mer som en skönlitterär bok med dina anfäder i huvudrollerna än en ren faktabok om din släkt. Det allra vanligaste misstaget som görs när en släktbok ska tryckas är att man exporterar ut sin GedCom i något rapportformat och sen försöker skapa en bok utifrån denna. Alla namn, platser och olika datum gör att läsaren ganska snabbt tappar intresset, och missar det spännande du faktiskt vill dela med dig av. 

Det är också långt ifrån säkert att du kan få med allt du vill berätta om i en enda bok, kanske bör du dela upp projektet i flera böcker, för att allt det du faktiskt vill få med ska få plats. 300 sidor tar slut fortare än man tror när man väl sätter fart.

4. Hoppa inte över information

Tänk på att den genomsnittlige läsaren av din släktbok inte är släktforskare. Om du skriver om en borgare i staden på 1700-talet, ta reda på vilka levnadsvillkor denne hade med burskap och skyldigheter/rättigheter mot övriga borgare och skriv om det, eller för den delen din roteknekt med soldattorpet, generalmönstringar och krig. Att det kunde vara en stor ekonomisk skillnad på en bonde och en backstugusittare vet vi släktforskare, men kanske inte alla dina läsare. Det är också genom att beskriva levnadsvillkoren och förhållandena som dina släktingar levde under som ger kött på benen åt dina släkthistorier.

Illustrera

 5. Illustrera din bok

Glöm inte bort att illustrera din bok, fyll den med foton, kartor som visar var dina släktingar levde och övriga bilder som hjälper till att göra dina berättelse mer levande. Vad gäller kartor kan man både använda Google maps och de historiska kartorna hos Lantmäteriet. Glöm inte heller att det är mycket lättare att ta till sig invecklade släktrelationer genom att man tar med ett övergripande släktträd över den gren du håller på att skriva om än att förklara det i textform.

 

Design av din släktbok

6. Enhetlig layout

När du har kommit så långt att du vet vad du vill ha med i boken, men innan du börjar skriva så bör du ta dig tid och fundera på hur layouten i boken ska vara. Det är alltid lättast att ta fram en mall innan man börjar, istället för att sitta och mödosamt göra om 300 sidor när man väl bestämt sig.

Skapa gärna en mall för hur du skriver grundinformationen om en person, födelse, död, yrke etc., så att dessa ser lika ut för alla personer i boken. Det blir mycket lättare för den som läser att ta till sig informationen då.

Vill du ha förslag på hur du kan skapa din layout, så kan du bildgoogla på:

genealogy book layout

7. Använd max 3 olika typsnitt

Ett beslut bör vara vilka typsnitt som du ska använda. Försök att begränsa dig till som mest tre typsnitt för att inte skapa ett rörigt intryck. Jag brukar använda ett till huvudrubriker (Trajan Pro), ett till underrubriker (Sabon) och ett till själva flödestexten (Palatino Linotype). Det finns tusentals med olika typsnitt att ladda ner från internet, så det är bara att söka och ladda ner för att testa. Tänk på att utskriven text på papper kan skilja sig något från text på skärm, så skriv ut samma textstycke med de olika kandidaterna du har av typsnitt för att se vilket du tycker är finast och inte minst mest lättläst. 

8. Vilken storlek ska du ha på boken?

Ett beslut du bör ta tidigt är vilket format du ska ha på din bok. De flesta tryckerier kan idag leverera en rad olika format, från en liten bok upp till A4. Själv använder jag 170 mm bredd och 220 mm höjd på de böcker jag trycker. Storleken på boken kan sen påverka andra layoutbeslut, exempelvis passar inte flera kolumner i en liten bok, medan det kanske är nödvändigt i en stor.

 

Verktyg vid skapande av boken

9. Vilket program ska jag skriva boken i?

En del boktryckerier erbjuder applikationer på sin hemsida i vilka du direkt kan ladda upp dina foton och skriva din text. Dessa har ofta fina layout-mallar man kan använda. Nackdelen är att du på så sätt ”låser fast” din bok hos just den leverantören. Om du skulle komma till insikt att slutresultatet inte var till belåtenhet, så får du kanske göra om hela din bok för att kunna flytta den till en annan boktryckare.

Jag skulle rekommendera dig att använda ett valfritt program DTP- eller ordbehandlingsprogram och sedan bara skapa en PDF-fil som du skickar till tryckeriet.

De som arbetar med trycksaker lite mer professionellt brukar rekommendera Adobes InDesign. En mycket kompetent och trevlig programvara, som dock i längden blir rätt dyr, då man abonnerar på den månadsvis. En gratis motsvarighet är Scribus som är Open Source, bara att ladda ner och börja använda.

Själv arbetar jag i Microsoft Word med fint resultat. Microsoft Office Home hostar runt 1500 kronor, men det är en engångsavgift. Om det är så att du använder Microsoft Office 365 på din arbetsplats, så har du faktiskt möjlighet att installera Office även hemma. En gratis ordbehandlare som du kan ladda ner från internet är OpenOffice.

Släktträd brukar jag bygga med hjälp av Microsoft Visio. Det är ett relativt dyrt men mycket kompetent program. Det finns dock flera gratis flow-chartprogram att ladda ner, förslagsvis yEd Graph Editor, ClickChart eller Dia Diagram Editor.

 

Efterbearbetning av boken

10. När du skrivit klart din bok

Ett väldigt viktigt steg när du har skrivit klart din bok är att korrekturläsa den. Detta är en process som måste få ta sin tid, och är kanske inte det roligaste steget när man ska skapa en bok. Men det är inte heller roligt varken för dig eller för dina läsare att få en hem tryckt bok som är full av stavfel och konstiga meningsbyggnader.

Ett bra råd är att när boken är färdigskriven, lägg undan den någon månad eller två för att få lite distans till din text.

Läs sedan igenom boken en gång, mening för mening, stycke för stycke och se om det är ett bra flöde i texten. Läs gärna texten högt för dig själv, och stressa inte igenom meningarna. Att skriva om meningar, ibland hela stycken hör till vardagen för en författare.

När du gjort detta, läs igenom boken ännu en gång, och jaga denna gång efter stavfel. Självklart ska man använda den inbyggda stavningskontrollen, men den klarar inte av att hitta alla fel. Ibland kan du ha stavat rätt, men använt fel ord.

Har du någon vän eller släkting som kan tänka sig att också korrekturläsa din text så är det guld värt. Men korrekturläs texten själv först i sådana fall, så du får bort de mest uppenbara felen.

Glöm slutligen inte att kontrollera att årtal, namn, platsnamn och övriga siffror, sidnumreringar och innehållsförteckningar stämmer. Se till att samma person har samma stavning i sitt namn på de sidor den förekommer. Att benämnas Pärsson, Persson och Pehrsson i samma text förvillar bara läsaren.

Tack för att du tog dig tid att läsa mitt inlägg. 
Lycka till med din framtida släktbok!

 

Relaterade inlägg:

Designa en släktbok med Microsoft Word
Att bygga släktträd…

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vilka databaser använder du?

Register

En vanlig fråga bland de som börjar släktforska är, vilka skivor med Svenska databaser bör jag köpa? Det finns ju ett stort antal och välja mellan, vi i Sverige har under många år kunnat använda oss av dödskivor, folkräkningar och annat. Men har ni tänkt på att en del skivor börjar falla i glömska och har mer eller mindre spelat ut sin roll? Medan andra, old-timers fortfarande är enormt tidssparande att använda.

Som jag ser det finns det idag två databaser som grundläggande verktyg vid släktforskning som du helt enkelt inte ska vara utan. Den första är Sveriges Dödbok 1860-2016 där kompletterande år 2017 finns att ladda ner kostnadsfritt. Detta är en rikstäckande databas med så gott som alla som avlidit i Sverige under de senaste nästan 160 åren. En ovärderlig källa till information när sekretessen slår till i slutet av 1940-talet för kyrkböckerna. 

Den andra databasen är förvisso under abonnemang, men ack så viktigt för den som är nybörjare eller inte har hållit på så många år ännu, och det är BiS – Befolkningen i Sverige 1860-1947. Den databasen omfattar indexering av alla svenska husförhörslängder och församlingsböcker under angiven period. Perfekt när man har tappat bort en person som flyttat till helt oväntad ort. (Av förklarliga skäl omfattar det inte Stockholms församlingar efter 1878.)

Med dessa två databaser kommer man mycket långt med sin släktforskning. BiS har även ersatt behovet av Sveriges befolkning 1880, 1890, 1900 och 1910 och delvis 1930. Dessa databaser finns ju även nu mera gratis att söka i hos Riksarkivet då de slog upp sina portar förra året. Har du sedan tecknat abonnemang med Arkiv Digital så har du även tillgång till 1950, 1960, 1975 och 1985, kan det bli bättre? 

Lokala register, som ofta har funnits i många år, är även de en guldgruva att ha som stöd när man forskar. Dessa sträcker sig ofta ända från den allra äldsta kyrkoboken fram till modern tid. Själv har jag under flera år haft stor nytta av PLF som gäller för Kalmar län, men det finns fler register där ute i landet. Några är till och med gratis, så som DDSS eller Kråken.

En del släktforskarföreningar har dock börjat sälja sina databaser till Arkiv Digital, vilket jag ser som en naturlig utveckling då försäljningen av de egna CD-skivorna sinar. Vi släktforskare får då tillgång till fler register även från 1600-talet, de tusentals timmar av indexering kommer än mer till nytta, och jag hoppas att fler släktföreningar gör samma val framöver.

Sveriges släktforskarförbund i samarbete med Riksarkivet håller på att ta fram Sveriges befolkning 2000 och 2010, men även om jag väntat många år på dessa databaser, så är jag inte så säker på att de blir lika stor säljsuccé som nyaste Dödboken. Inte så länge som informationen kan fås fram lika enkelt med ett telefonsamtal eller e-mail till Skatteverket. Förhoppningsvis har jag fel.

Vilka register använder du dagligen i din släktforskning, eller har använt tidigare?
Kommentera gärna och berätta!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nästa stora nyhet hos Arkiv Digital

Tree_AD

Tidigare var en av de allra vanligaste frågorna hos den som började släktforska; ”Vilken av tjänsterna ska jag använda när jag ska läsa i de svenska kyrkböckerna, Riksarkivet, Arkiv Digital eller Ancestry?” Men så blev Riksarkivet gratis att utforska från och med den 1 februari 2018. Nu mer är frågan, ”Vad finns hos Arkiv Digital som motiverar att jag betalar för den tjänsten nu när Riksarkivet är gratis?”

Här skulle en lång, och jag menar verkligen lång lista kunna följa. Tänk bara om jag hade haft tillgång till det kraftfulla registret BiS, Befolkningen i Sverige 1860-1947 när jag började utforska min släkt. Arkiv Digital har gjort en fantastisk insats för svenska släktforskare och gett oss tillgång till arkiven genom högupplösta foton i färg; kyrkböcker, domböcker, militära dokument och mycket mer, för att inte tala om alla register. Men en sak saknas. 

Trots att Ancestry har det minsta bildbiblioteket av avfotograferade, svenska kyrkböcker och alla bilder är i svartvitt, så finns det ett antal nybörjare inom släktforskningen som ändå väljer Ancestry, och jag tror att det till stor del beror på att där kan man både forska och dokumentera sitt resultat. Det är ingen hemlighet att Arkiv Digital håller på att utveckla en släktträdsfunktion, och enligt VD Mikael Karlsson ska den släppas nu i år. Att kunna erbjuda denna funktion kommer bli ytterligare ett starkt argument att välja Arkiv Digital. 

Men frågan är, behöver vi ett till svenskt släktforskarprogram? 

Det finns ju redan MinSläkt, DisGen och Genney. De två första är gamla veteraner i sammanhanget med en stor skara trogna användare, och Genney sköt upp som en nyårsraket för några år sedan, och är idag en mycket kompetent programvara, för övrigt den enda av de tre som även går att köra på både Mac och Linux.

Men jag vill ändå svara Ja på min fråga ovan, det finns definitivt utrymme även för Arkiv Digitals släktträdsfunktion. Vi kommer kunna dokumentera i samma miljö (applikation) som vi forskar, dela med oss av våra resultat med direkta länkar till originalkälla för att minimera risken för att kopiera felaktigheter. 

Personligen är jag riktigt nyfiken och ser verkligen fram emot att få se hur deras släktträdsfunktion kommer att se ut och fungera, och det är min gissning att release kommer ske i samband med Släktforskardagarna den 24-25 augusti i Borås. Men samtidigt hoppas jag att Arkiv Digital inte släpper detta till oss kunder förrän de verkligen känner att det är färdigutvecklat. 

Vad jag vill se i deras program är smidiga funktioner för att registrera personer och uppgifter, där man har god överblick över relationerna mellan personerna. Helt enkelt ett program som har ett riktigt bra användargränssnitt. Vid release behöver det inte finnas allt, dussintals med utskriftsmöjligheter och funktioner som kanske sällan används mer än vid enstaka tillfällen, utan det är bättre att vi får ett väl genomtänkt gränssnitt som gör att vi kan ägna mertiden åt att forska, och där man inte har delat upp fälten i allt för många flikar och underformulär.

Det kommer finnas de som direkt kommer jämföra Arkiv Digitals program med de tre övriga, eller Ancestry, MyHeritage etc. för den delen, men ha då i åtanke att dessa har haft många år på sig att utveckla sina programvaror. 

Det jag vill se vid release är: 

  • Ett modernt gränssnitt, där registrering av persondata går smidigt & effektivt
  • Bra översikt i släktträdet som gör att det är lätt att navigera
  • Möjlighet att ha ett träd för sig själv, eller…
  • Interagera i ett svenskt gemensamt träd där varje person är unik i databasen
  • Bra sökfunktioner, som gör att vi inte längre måste normera namn

Nu vet vi att Arkiv Digital gärna arbetar i det tysta, och helt plötsligt överraskar oss kunder med nya arkiv eller register, så något exakt datum vet vi inte, däremot har Arkiv Digital varit tydliga med att de vill släppa den här funktionen under 2019. Oavsett när, så ser jag verkligen fram emot den här ”överraskningen”.

Vad säger du själv, väntar du också på att kunna bygga släktträd hos Arkiv Digital, och vilka funktioner vill du se finns med när det släpps? 

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Vilka spår lämnar du efter dig?

En av höjdpunkterna för oss släktforskare är när gofikan med sju sorters småkakor är avklarad och ett välmående har infunnit sig efter andra påtåren kaffe. Det är nu det sker, man får följa med in finrummet, slå sig ner i soffan och fram kommer gamla fotoalbum och man får berättat för sig om vilka som är på de svartvita fotona och historier om deras liv. ”Sen finns det ju förstås de här gamla breven också, men de kanske du inte är intresserad av? Jaha, det är du, men du, jag tror jag har kvar farmors dagböcker här någonstans också…”

Med lite forskande i de svenska kyrkböckerna kan vi idag utan några större svårigheter bygga vårt släktträd ett antal generationerna tillbaka. Våra sedan länge avlidna släktingar vaknar sedan till liv genom kompletterande källor så som gamla tidningar, en och annan dombok och framför allt gamla foton, brev, betyg, dagböcker och annat som en gång har skrivits ner för hand och sparats.

Men frågan är, vilka spår har du lämnat efter dig till kommande generationer? Den 1 juli 1991 tog Skatteverket över folkbokföringen, ett uppdrag som sedan 1686 utförts av kyrkan. I sommar är det 28 år sedan allt började föras digital. Svenska folkets uppgifter finns nu mer i ett antal databaser hos Riksarkivet, och det finns de som ser det som en fara. Det har till och med föreslagits att när en person dör, ska uppgifterna ur folkbokföringen skrivas ut på arkivbeständigt papper och lämnas till respektive lands- eller stadsarkiv. Personligen har jag ingen rädsla för att Skatteverket en vacker dag skulle komma på att börja radera gamla uppgifter ur sitt system, lagringsutrymme är som sagt var inget problem idag, och dessutom känner Skatteverket till de svenska släktforskarnas behov av uppgifterna. Men de uppgifter skatteverket har, och som förvisso är väldigt viktiga, kommer framtida släktforskare endast kunna bygga skelettet (stommen) i sitt släktträd av.

vacation

Vi har aldrig varit så aktiva på sociala media som vi är idag, när vi är på semester och har checkat in, så springer vi så fort benen bär till stranden för att ta den där första semesterbilden med tårna i solvarm sand eller en härlig drink i handen och lägga upp på Facebook, Instagram och allt vad det nu kan heta. Dina foton lagras dessutom med automatik i någon molntjänst, men vem hittar den fotoskatten när du inte längre finns?

Och hur många gånger bemödar du dig med att tagga vem som är på bilderna, det är ju så självklart för dig som känner dem vilka det är.

När skrev du ett brev för hand med papper och penna senast och skickade till någon? Misstänkte väl det. Vill man meddela en person något, så ringer man med mobilen eller skickar ett sms. Det blir inte mycket till spår efter dig med den tekniken. Att skicka julkort håller också på att dö ut, önska god jul gör vi på Facebook.

Börjar ni se vart jag vill komma? Det jag är rädd för är att framtidens släktforskare inte alls kommer ha samma förutsättningar att kartlägga våra liv, och även om man själv tycker att man har levt ett ganska ”lagom” liv utan några större äventyr, så är ditt liv lika värdefullt att dokumentera och kartlägga som någon annans i ditt släktträd.

Så jag skulle vilja tipsa alla som läst detta inlägg att göra följande:

Vårda dina digitala foton

Ta hand om dina egna fotografier. Ta dig tid och i filnamnet ange vem det är på fotona. Självklart behöver du inte göra det för alla de hundratals foton du tar varje år, men när man går igenom sitt fotobibliotek brukar man hitta ett och annat foto som sticker ut, där flera av ens familjemedlemmar eller släktingar finns med, ange på dessa vem som är med på de fotona.

Att framkalla foton gör man allt mer sällan nu för tiden, om det inte är för något speciellt tillfälle. Men varför inte plocka ut 4-8 foton varje år, framkalla dessa och sätta in i ett album där du med egen hand kan skriva vem som är på fotot, och kanske vilket tillfälle det är taget. Tänk vad kul för efterkommande generationer att få ta del av det, och använda som referens när de går igenom alla dina övriga digitala foton. Glöm för den delen inte heller den viktiga aspekten att ha god backup på ditt fotobibliotek och tala om vart det finns för dina närmaste.

Skriv om ditt liv

Skriv om ditt liv, berätta det du upplever i din vardag, bra som dåligt, och reflektera av det som har hänt. Att skriva dagbok tror jag är något som allt färre ägnar sig åt, vardagsstressen tillåter inte att man tar sig den tiden, och när man släktforskar så vill man ju dyka ner i de historiska källorna. Men som jag skrev tidigare, ditt liv är också viktigt. Själv skriver jag inte dagbok, men jag har däremot skrivit ihop ett antal sidor om mitt liv, allt från mitt första minne, min barndom, att börja skolan, kompisar, äldre släktingar jag minns, att gå på marknad, cirkus och åka på semester. Att börja arbeta och bilda familj och allt det som har hänt däremellan som har fastnat som speciella minnen hos mig. Att skriva memoarer handlar inte om att fylla en hel bok, jag tror att jag har ungefär 50 A4-sidor med text om mitt liv. Men att skriva om sitt liv borde ingå i varje släktforskares checklista, jag ser det som en naturlig pusselbit i mitt släktforskningsresultat och något som förhoppningsvis kommer att glädja några i de efterföljande generationerna.

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Skolreformen 1919 – 100 år av frihet

Känner du till att det är i år 100 år sedan vi fick vår första undervisningsplan för folkskolan i Sverige? Skolreformen, UPL 1919 kallad, innebar att vi fick två nya ämnen i skolan, Hembygdskunskap och medborgarkunskap (senare kallad samhällskunskap). Från och med detta år samordnades dessutom små- och folkskolan helt. Förändringens vind omsvepte våra svenska skolor, bara några år tidigare, 1906 hade stavningsreformen genomdrivits, förvisso under stort motstånd, men ändå.

Katekes1

I och med UPL 1919 avskaffades dessutom katekesen in kristendomskunskapen. Detta glädje säkert mången skolelev, då tanken var att man inte längre skulle behöva lära sig så mycket utantill. UPL 1919 anses vara en milstolpe i svensk skolhistoria, då modernare idéer om hur undervisningen skulle ske genom förändrad pedagogik. Aktivt kristna har sagt med underförstådd besvikelse att i och med att Katekesen togs bort ur den svenska skolundervisningen, och även ur den svenska kyrkans konfirmationsundervisning har det lett till att en stor del av ”Sveriges kristenhet blivit dogmatiskt ryggradslös och svenska folket generellt okunnigt om kristendomens elementa”.

Det var den sista delen av meningen, det inom citattecknen som fick mig att börja fundera. Att katekesen plockades bort var ett led i en lång, pågående process. Det svenska folket var trötta på kyrkans överhet, man valde att diskutera Gud och sin tro i egna små bönemöten utan prästens närvaro. Detta uppskattades naturligtvis inte, och i en förordning daterad den 12 januari 1726, det så kallade konventikelplakatet, blev detta kriminellt och kunde i värsta fall leda till landsförvisning. Men folket gav sig inte, och det ledde till att frikyrkor blev allt mer vanligt under framför allt andra delen av 1800-talet, dessutom började baptismen sprida sig i Sverige under det århundradet.

Då jag har en dotter som nu går i gymnasiet så har jag de senaste åren tagit del av hennes läxläsningar och pluggande inför de många proven. Det jag blivit så förvånad över vad gäller religionskunskap i skolan är att vår svenska tro, den evangelisk-lutherska läran får så pass liten del av kakan. Det finns säkert lärare med aktuell lärarplan som kan motbevisa mig, men min personliga uppfattning är att det läggs väldigt mycket religionstimmar på andra religioner som Islam, Buddhism, Hinduism etc., detta trots att Kristendomen världen över är den religion som har klart flest anhängare, runt 2,1 miljarder människor anser sig vara kristna idag, och den religion vi haft i Sverige under de senaste 900 åren. Självklart ska man läsa om andra religioner och därigenom få en förståelse för andras tro…

…MEN, det är nu släktforskaren vaknar i mig. Vad är det en del säger, För att veta vem du är måste du känna din historia. För att veta vilka vi med svenska förfäder är, måste vi känna vår svenska historia. Efter att aktivt ha släktforskat i drygt 15 år nu, och under de senaste fyra åren alltmer börjat intressera mig för min lokala historia, vad som har hänt här i norra delen av Småland, i Sevede härad och inte minst Vimmerby stad där jag idag bor och lever, så har jag fått allt mer kunskap om vilka livsvillkor mina förfäder hade, och hur mycket den svenska kyrkan påverkade deras liv.

Förr i tiden var det inte bara staten och då ytterst kungen som hade makt över människornas liv, utan även kyrkan. Ofta fick man vid brott böta både till staten och kyrkan, och det var i kyrkan man fick stå på pliktpallen och skämmas inför hela församlingens fördömande blickar, eller ännu värre, sitta i stupstocken på kyrkbacken.

När jag gick i skolan var prästen den som stod i kyrkan på skolavslutningen och pratade en stund om Gud och det kommande sommarlovet. Men för mina förfäder var prästen en maktfaktor, och då framför allt de präster i socknarna ute på landet. Här sågs prästen som en myndighetsperson, likställd med länsman. Det var prästen som varje söndag stod och mässade om vad som var rätt och fel. Prästen kunde vägra att skriva ut lysningsbevis till ett par om han själv ansåg att de inte skulle gifta sig. 

Men det är framför allt när jag i allt större grad börjat studera domböckerna, där våra förfäders liv och livsvillkor verkligen framträder, som jag börjat inse hur mycket kyrkan och dess makt påverkade människorna förr i tiden. Att man kunde bli avrättad för att man hade varit otrogen och haft sex utanför äktenskapet. Här ett exempel från Sevede härad 1632:

Katekes2

Under 1600- och 1700-talen är det allra vanligaste förekommande brottet otrohet mot äktenskapet, att man hade sex innan vigsel eller efter vigsel fast med annan person. Många är även de förtvivlade mödrar som gripits av panik och dödat sina nyfödda barn i hopp om att lyckats ha dolt sitt havandeskap och komma undan med barnamordet. Men förr var församlingarna små, alla hade koll på alla, och rykten färdades lika snabbt som Krösa-Majas krumma ben bar i böckerna om Emil i Lönneberga. Det allra vanligaste brottet bland kvinnor som som straffades med döden förr var just barnamord.

Vi får inte heller glömma kyrkans rädsla för att folk skulle försaka den kristna tron, eller att kvinnor skulle få för mycket makt. Vi får i skolan förvisso läsa om häxprocesserna som var kyrkans påfund, hur de dödade över 30.000 personer i Europa från 1400- till 1600-talet, de allra flesta av dessa var kvinnor. Här i Sverige nådde det sin kulmen under åren 1668-1676. Totalt avrättades runt 300 personer i vårt land under häxprocessen. Men domböckerna är fulla av exempel även före och framför allt efter dessa år, där folk misstänktes ha gått bakom kyrkans rygg och som hedningar utövat förbjuden magi.

Den sista avrättningen i Sverige på grund av häxeri skedde den 15 juni 1704 då den 80-åriga Anna Ersdotter från Lista socken gick sitt hemska öde till mötes, men dömd för häxeri kunde man bli även långt senare. Den 11 mars 1824 dömdes Jon Håkansson i Nytorp för att ha ”brukat signeri och på ett vidskepligt sätt sig förhållit”. För det fick den 70-åriga mannen fyra dagars fängelse på vatten och bröd på Kalmar slott. Vi får inte glömma att dessa kloka gummor och gubbar, som hade lite kunskaper om läkekonst många gånger var de enda man hade att vända sig till förr i tiden, läkarna i Sverige var förr få, och fanns det en var det ofta lång väg dit.  

Det är denna sida av den svenska kristendomens historia, den mörkare sidan, som jag också skulle vilja fick ta mer tid av lektionstimmarna i vår skola, för att vi, och då framför allt de som inte släktforskar eller redan har ett stort historieintresse ska få större förståelse för vår egen historia och våra förfäders liv och förutsättningar.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Funktionstips i Arkiv Digitals webbapplikation

Den 2 april (2019) kommer Arkiv Digitals tidigare programvara v. 1.5.4, den som allmänt gått under beteckningen Röda skölden, att stängas. Det är alltså den programvara som man tidigare installerade lokalt på sin dator för åtkomst till Arkiv Digitals bildbibliotek. Om man ska gå efter informationen i programmets Om-ruta, så slutade utvecklingen för programmet i början på 2015. Det är nu fyra år sedan, och det har hunnit hända mycket sedan dess.

Jag ska erkänna att jag var inte en early adopter när webbapplikationen publicerades av Arkiv Digital, den saknade nämligen en del grundläggande funktioner som fanns i den tidigare versionen. Men som sagt var, tiden har gått, och då jag installerade Röda skölden en sista gång för att komma till minnes hur den såg ut och fungerade, så inser man hur långt Arkiv Digital har kommit med sin webbapplikation, och hur mycket mer den faktiskt har att erbjuda.

Det jag skulle vilja ge Arkiv Digital en eloge för är framför allt hur snabb applikationen är, det är långt ifrån alla webbapplikationer, eller för den delen vanliga webbsidor som är så snabba. Den som arbetar i SharePoint vet vad jag pratar om, där sitter man ofta och väntar på att sidan man klickat på ska laddas klart. Arkiv Digitals webbapplikation känns lika snabb och smidig som en vanlig windowsapplikation.

Så för er som är sent över till webbapplikationen, eller som är nya kunder hos Arkiv Digital kommer här några tips på bra funktioner som jag tycker är smidiga att använda och underlättar när man släktforskar.

Autokontrast

Genom att uppe till höger på menyraden klicka på Bildinställningar, så får du möjlighet att bocka i Autokontrast. Detta gör att konstrasten i bilden justeras, och enligt mig även då ger en bättre skärpa. Autokontrast har jag personligen alltid ibockad.

Autokontrast2

Funktionen Autokontrast fanns förvisso även i den gamla programvaran, men var inte lika  effektiv som synes på exemplet nedan, den övre är från gamla programvaran, den har nästan helt tappat färgen med autokontrast påslagen, medan den nedre, från nuvarande webbapplikationen är mer lik originalet i färgåtergivningen, fast med bättre kontrast och skärpa. 

Autokontrast

Favoriter

Ska jag vara helt ärlig så har aldrig riktigt förstått funktionen bokmärken i Arkiv Digital. Jag tycker det är smått krångligt att hantera, och jag har inte heller behov av att skapa en massa bokmärken, de källreferenser jag vill spara dokumenterar jag i min släktforskning, enkla att kopiera in i Arkiv Digital den dag jag behöver det.

Däremot så blev jag mycket glad när funktionen favoriter togs fram. Den gör att jag kan arbeta mycket mer effektivt. När man har forskat några timmar så brukar det vara fullt med öppnade volymer, listan till vänster är lång och oöverskådlig. Då är det smidigt att markera de man vill använda längre fram som favoriter. Det gör man genom att föra musen längst till vänster och klicka på stjärnan så att den blir helfylld. När du lagt de sidor du vill spara för stunden som favoriter, klickar du på knappen Stäng alla utom favoriter längst ner till vänster. Vips så har du blivit av med alla volymer du inte längre behöver.

Favoriter

En liten finess är också, om man klickar på Filtrera ovanför listan, så kan man tillfälligt bocka i Endast favoriter, för att snabbt hitta rätt favorit utan att stänga alla andra öppna sidor.

Kortkommando för sökning

Jag är lat, det har jag inte svårt att erkänna, så därför gillar jag kortkommandon. Två av mina favoriter är Ctrl + Alt + V för att öppna sökning bland arkivhandlingarna, och Ctrl + Alt + Y för att öppna sökning bland de många eminenta registren hos Arkiv Digital. Snabbt och smidigt kan man söka vidare.

Historik

Har du någon gång mödosamt letat dig fram till rätt sida i en tjock volym, och sedan stängt volymen av misstag. Jag har det, och man kommer alltid på att man gjorde fel precis när man stängt den. Då är det skönt och veta att den finns kvar i historiken. Klicka på det namn som du är inloggad som i Arkiv Digital (längst upp till höger) och välj sedan Historik. Här är det sedan bara och klicka på den sida du vill öppna igen.

Maximera läsyta

Om man arbetar på en stor skärm med upplösning 1920 x 1080 eller högre så är sällan utrymmet något problem, men om man däremot sitter med en bärbar dator med något lägre upplösning så är varje liten kvadratcentimeter av skärmen viktig. Då finns det två sätt att maximera läsytan. Antingen trycker man på F11, och då maximeras webbapplikationen över hela skärmen. Tryck F11 igen för att få tillbaka flikarna i Chrome.

Behöver du däremot inte menyerna i webbapplikationen, utan vill se så mycket av den avfotograferade volymen som möjligt så klickar du istället på knappen Fullskärm uppe på menyraden, alternativt kan du även använda kortkommandot Shift + Alt + F. Sen är det bara att bläddra på och söka i volymen. Tryck på Escape (Esc) när du vill komma tillbaka till normalläge igen.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Barnamörderskan Karin Clemetsdotter

Darkwood

I oktober månad 2018 bloggade jag om soldathustrun Lisbeth Haraldsdotters tragiska livsöde som slutade i galgbacken i Skillingarum 1708. Idag återvänder vi till denna galgbacke och ett lika tragiskt kvinnoöde som även det bör lyftas fram.

Denna gång var det Karin Clementsdotter i Tobo ryttaretorp i Vimmerby socken som stod anklagad inför häradsrättens stränga blickar. I Sevede härads dombok för år 1714 står det;

”Anno 1714 den 1 Aprill är extra ordinarie ting hållit öfwer barnemörderskan Karin Clementsdotter i Tobo Ryttaretorp, hwar öfwer ransakningen och dommen så väl som angående ryttaren Per Böriesson i Rotebo hwilken kånan belägrat, är till högl: Kongl: Håffrätten insänd den 3 Aprill der på fölliande, och här med intygas, ut supra. Axel Scharin.”

Detta är det enda spåret jag funnit i Sevede härads domböcker om detta fall, men domen från Göta hovrätt ger oss lite mer detaljer: 

”Anno 1714 den 22 Aprilis resolverade fölljande Criminalsak ifrån Calmare Län

Tingsrätten i Sefwedes härad ransakning ock dom angående Karin Clemetsdotter i Tobo ryttaretorp 40 åhr gammal, som widgått sig blefwet med barn rådd af ryttaren Per Börjeson för Rotebo 8 dagar för missommar sistledne: Menn sådant för ingen uppenbarat, utan då födsletiden den 13 Martij näst förnekne henne åkommit, har hon bittida om morgonen mädan dhe andra legat gått uth på gården och der födt barnet som hafft lif, ock hon swept uti en gammal särk samt lagt i ladan mäd något höö uppå: men sedan intet sedt der effter förr än andra morgonen då det war dödt och hon låtet qwarligga. Och som dhet förnams några dagar effter nemligen den 20 Martij, att miölk runnet uhr brösten på Karin ock hon således blefwet der om tilltahlat har hon omsider bekiänt sig fått barn ock det således som för mält är ifrån sig skaffat.

Dhe som barnet sedermera besichtigat, befunnet skinnet wara af hufwudskåhlen ock hål på armen, samt örat skadat, som förmenas skiedt af ohyra.

Ryttaren Per Börjeson tillstår lägersmålet: Menn nekar sig hafft någon kundskap om fostrets förgiörande, som hann icke heller skall wetat henne wara hafvande: Konan har tillförne wid pass 20 åhr sedan låtet sig besofwa, då hon ock tänkt fostret döllja ock uhr wägen skaffa: Menn sådant blefvet uppenbart ock barnet wid lifwet.

Tingsrätten dömdt Karin Clemetsdotter, i anledning af Cap. 2 Högmålsbalken samt Kungliga förordningen om barnamord af åhr 1684 att mista lif sitt, halshuggas ock i båhle brännas, dock sådant Kungliga rättens ompröfwande understält. Men ryttaren Per Börgesson att effter C. 3 giftamålsbalken och Kongl. förordningen af åhr 1694 att böta för lönskeläge 40 marker silfwermynt ock undergå kyrkioplicht.

Resolutio: Kongl. Rätten pröfwar skäligt Tingsrättens öfwer barnemörderskan Karin Clemetsdotter fälta dom gilla, hwar effter hon skall mista lif sitt, halshuggas ock å båhle brännas.

Jönkiöping den 22 Aprilis 1714.” 

 

Denna tid gällde alltjämt Kristoffers landslag från 1442, och i dess högamålsbalk, andra kapitlet står det följande: 

”Draepa man eller kona meth wilia sinom eller myrder barn siit hedit eller cristit eller barn fader sin eller moder sina, eller man hustru sina eller hustru man sin, huilket thera thet gör, tha scal man steglas oc kona brennas…”

Återigen fick alltså skarprättaren tillkallas till Vimmerby och Skillingarums galgbacke. Än en gång samlades alla nyfikna som fått ledigt denna dag för att närvara vid ytterligare en hemsk avrättning. Hur Karin kände sig går inte föreställa, säkerligen ångerfull för att ha tvingats ta livet av sitt foster som hon burit inom sig, men framför allt i chock och säkerligen alldeles kall och tom inombords inför det som skulle ske. Sorlet från folkmassan kanske hon inte ens lade märke till när hon fördes fram, tvingades ner för att blotta sin nacke. När bödelsyxan föll tystande folket och huvudet rullade ner på marken. Någon kanske skyndade sig fram för att samla upp blodet som sprutade ut för att använda som botemedel mot fallandesjuka. En fasansfull händelse för bara 305 år sedan. Men som Lisbeth är inte heller Karin bortglömd, inte nu när även du har läst om hennes öde. 


Källa: 

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIAABA:440 (1714) Bild 300 (AID: v329269.b300)
Göta Hovrätt huvudarkivet, brottsmålsutslag 1714, Volym B II A:24 Mål 89

Läs gärna även: 

Halshuggen vid Skillingarum galgbacke år 1708

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar