Släktforskarens nyårslöfte?

Dagbok

Så vad har du avgett för nyårslöfte i år? Äta mindre onyttigt, motionera mer? Det brukar vara så här dags, typ dag två som man upptäcker att man plötsligt har handen nere i en godispåse igen. Men vad ska man då ge för nyårslöfte som kanske kan ge något, och som kan vara givande att göra under det kommande året?

Som släktforskare älskar vi när vi får ta del av det där lilla extra utöver kyrkböckerna, mormors dagbok, kärleksbreven farfars far fick när han var ung och andra personliga, handskrivna dokument som ger oss en liten mer personlig inblick i våra äldre släktingars liv.

Jag har tidigare tipsat om att man borde sätta sig och skriva ner berättelsen om sitt eget liv – att det är en viktig pusselbit i sin släktforskning. Men det kanske inte är något för alla, att skriva sin självbiografi. Kanske känns projektet övermäktigt.

Själv funderar jag på om man skulle skriva en dagbok under året. Som kille känns det något främmande, men hade tänkt att det skulle vara något mer än bara en logg över väder och vind och kärlekstrassel. Förutom vad som händer för en personligen under året kan man ju även ta med små berättelser om släktingar och vänner, tankar man har om aktuella världshändelser, och ta med foton som man tar under året och berätta lite om vad man gjorde när man tog dom. Ett tips kan ju även vara att ta med sina egna favoritrecept lite här och där i dagboken, så de inte försvinner den dagen du själv är borta. Upplevelser man råkar ut för i vardagen kan ju också göra att man tänker tillbaka på sådant som hänt för länge sen, barndomsminnen, bästa vännen, den där underbara sommardagen när man träffade sin ungdomskärlek, varför inte teckna ner det också? Eller ta med några mittuppslag i dagboken med några av dina bästa familjefoton från förr och berätta lite korta minnen och historier om dessa släktingar. Det kan ju också vara intressant att ta med när du gör lite större upptäckter i din släktforskning och berätta om dom. 

Skriv kravlöst, och glöm tankar som att det aldrig kommer vara någon som tycker det här blir intressant att läsa. Det här kommer lämna ett spår efter dig, dina tankar och din egen personlighet som någon framtida ättling kommer tycka är en skatt att hitta. Att skriva lite varje dag tar inte heller så lång tid, och kan ge en bra reflektion över dagen som varit. Min erfarenhet är också att ju mer man skriver om gamla minnen från barndom och förr, desto mer kommer man ihåg.

För den som vill kan ju skriva för hand, eller så gör man som jag tänkt, skriva i datorn och sedan trycka upp ett ex eller två med foton och bilder och annat som hör till det som händer under 2020 och det jag skrivit om. Själv håller jag på och testar ett nytt recept på bananmuffins medan jag skriver detta, får se om det kommer med i boken.

God fortsättning på det nya året!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

God Jul alla!

Winterland

Med detta årets sista inlägg på min blogg vill jag passa på och tacka alla som under året har läst, gillat och kommenterat mina inlägg samt hört av er via mail. Jag vill dessutom önska er alla en riktigt härlig och mysig jul!

Som ni kanske har märkt så har jag under 2019 inte publicerat lika många inlägg som tidigare år. Personligen bloggar jag när jag har något jag vill dela med mig av, kunskap inom släktforskning eller intressanta levnadsöden och händelser, men det gäller också att ha tid att blogga.  

Våren 2019 tog istället ett annat projekt merparten av min fritid, ett projekt som påbörjades 2018 och som resulterat i en ny, lokalhistorisk bok som jag kommer släppa under början på 2020. Jag har åter dykt djupt ner i domböckerna, denna gång från Sevede härad, och funnit många intressanta, och tyvärr en del mycket tragiska livsöden från tidigt 1600-tal och framåt. I boken kan ni läsa om olyckliga kärleksaffärer, mord, våld, stölder och anklagelser om utövande av svart magi eller att ha varit i tjänst hos både skogsrået och självaste satan. Boken tar även upp Kalmar slotts fängelsehistoria, hur fasansfullt livet kunde vara för den som satt och väntade på sin rättegång eller för den delen att få avtjäna sitt straff.

Men först ska vi fira jul. För mig handlar jul om att få en stunds avkoppling och tid för rekreation, att njuta av god julmat och självklart att umgås med familjen. Glöm inte heller att julnatten är en magisk natt, då man gör bäst i att hålla sig inomhus. Förr trodde man att det var då de döda återvände, och då gällde det att man lämnade julmaten framme över natten för att de inte skulle bli förargade. Det var också viktigt att ljusen brann hela natten, annars varslade det om dödsfall. Denna natt kunde djuren tala, och i skogarna smög troll, vättar och andra oknytt omkring som man skulle passa sig för. Glöm för all del inte heller att ställa fram lite mat till gårdstomten, så han blir mätt och belåten.

 

God jul alla!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Bråk om en brunn 1731

Den 17 maij 1731 hölts ordinarie rådstuga, sedermehra lätt Rådstugu Rätten sig förekomma den beswärsskrift, som sämskemakare änkian hustru Anna Möller deröfwer insinuerat, att handelsmannen Östen Beckstedt skall förwägra henne frij tillgång till wattens hämpltande i hans gård uthur den brunn, till hwad uparbetande och förfärdigande hon hafva bekåstnaden skall effter öfwerenskommande med hustru Anna Rosenhagen gjort, då hon war ägare af bemälte gård, hwilken sedermehra dess nu warande man besökiaren Nils Fröberg igenom byte transporterat till afleden handelsmannen Pehr Börjesson, hwars måg handelsmannen Östen Beckstedt nu denne gård såsom arf, possiderar; påståendes hustru Anna Möller det måtte henne antingen gifwas frij tillgång till watten i brunnen, eller betahlning för dess der å giorde bekåstnad.

Här öfwer hafwer handelsmannen Östen Beckstedt uti inkommen förklaring reponerat, att han ingalunda finner sig förplicktad hwarken att lembna hustru Anna Möller något watten tagande i hans gårdh, hwarest den förmälte brunnen är nu alldeles förstördh, eij heller att betahla hennes der å giorde kåstnad, uthan skall hon derom böra sökia Nils Fröberg, om han försålt eller bortbytt någon hennes i gården ägande rättighet, hwarpå hon likwäl icke skall något åtahl giort, hwarken när transactionsinstrumentet uprättades eller när wijdare der med blef lagfarit eij heller wid inventeringen och dehlningen öfwer förenembde afledne Pehr Börjessons qwarlåtene egendomb, förmodandes alltså Östen Beckstedt att för en slijk gravation blirwa frij, förklarad och enligt Bytes brefwet åthniuta frij disposition öfwer alt hwad inom gårdens staquete tompten tillhörer, i widrig händelse finner han sig nögdh att berörde gårde byte må uphäfwas och hwar gå till sin förra egendom igen, med mehra som uti skriffterne widlyffteligare andrages.

Rådstugu Rättens fandt nödigt att här öfwer höra så wäl besökiaren Nils Fröberg som Östen Beckstedt med öfwrige och svåger handelsmannen Börje Beckman, hwilka igenom stadsbetienterne effterskickades och förelästes dem förenembde inkomne skriffter, hwar på Nils Fröberg uthlätt sig, att afledne handelsmannen Pehr Börjesson, som denne gård af honom sig tillbytt, har warit äfwen så wähl som han öfwerens med hustru Anna Möller att hon skulle få niuta brunnen och wattnet då som tillförenne, här emot Östen Beckstedt och Börje Beckman förklarade att de lembna henne gierna hela brunnen, men de willja hafwa tompten reen och åstunda eij widare att hafwa eller hålla någon brunn der på gården, förmodandes att hon bör sökia Fröberg om ersättning, så wida han någon hennes rätt och egendom, uthan lof och tillstånd bortbytet medh sin gårdh.

Resolutio: Rådstugu Rätten hafwer parternes wäxlade skriffter samt deras ytterligare tahl och gienswar i rättwijst och noga öfwerwägande tagit, och ehuruwäl det eij wordet förnekat att ju icke hustru Anna Möller uppå besökiaren Nils Fröberg nu warande hustrus Anna Rosenhagens begiäran, giort halfa bekåstnaden till en brunns uptagande och förfärdigande uti den gård, hwaraf Fröberg för detta ägare warit, men sedermehra bortbytt; dock alldenstund dett contract och öfwens kommande, som i dy måhl emellan hustru Möller och hustru Rosenhagen warit, icke kan eller bör gravera den, som nu är ägare af gården, emedan det giorde gårdabyte befinnes gått i andra och tredie handen samt med lagfart och fasta blifwit Corroborerat, hwarunder och dess förinnan hustru Möller intet klander eller åtahl kan bewijsa sig hafwa giort på någon till berörde brunn ägande rättighet, som och den af henne åberopade sakens instämbning och åhr 1723 fälte resolution icke med ett ordh finnas uthi bemälte åhrs protokoll och dombook omrörd; Fördenskull som handelsmannen Östen Beckstedt bör niuta frij disposition öfwer alt hwad dess nu ägande tompt tillhörer, ty finner Rådstugu Rätten icke skiäligt att förplichta honom till den förfallne brunnens uprättande och wid machthållande till hustru Möllers betiening mindre att betahla dess giorde bekostnad, uthan har hon att derföre tilltahla besökaren Fröberg och dess hustru Anna Rosenhagen med hwilken senare hon om mehranembde brunn och watten tillgång accorderat, det bästa hon kan och gitter, och om hon förmehnar sig der till skiähl hafwa.

Källa

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6534 (1730-1735) Bild 1180 (AID: v280121.b1180)
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Simon i Korka i slagsmål

Den 21 februari 1730 vid Vimmerby rådstuga hade garfwaren Mäster Jochim Henric Mankell låtit tills i dag instämma Simon Simonsson i Kårcka som är beläget på stadsens grund, för det han 1) d. 14. Huius öfwerfallit dess hustru Annika Linck uti förstugan som är emellan deras stufwor samt opryckt dess stugudörr med uthbristande uti mångfalldiga skiällsordh på Mankell af rackare, skiällen, tiuf och hund med mehra. 2) För det Simon d. 18. Huius warit åter inne i dess stufwa och öfwerfallit honom och dess hustru med skiällsordh af tiuf, skiällm och märflängare. 3) För det Simon med dess hustru Margaretha Johans dotter, döttrarne Lisken och Brigitta och sonen Jonas sidstnämbde dag åter inkommit till honom, försedde med stafrar och såstänger, samt swårligen tracterat honom och dess hustru, uthkiört dem med deras späda barn uthur stufwan, uttagit der uthur 3ne fönster, medan de warit inne, och utgutit skiällsordh på dem och dess slächt. 4) För det Simon uthur garfwarens stallrum uthkiört dess häst och i stallet på hans foder insatt sin sons häst. 5) För expenser.

Till wittnes i denna saak hafwer käranden låtit instämma hattmakaren Mäster Samuel Dahl för detta miölnaren Eric Jonsson och dess hustru Kierstin Johans dotter sampt hustru Brigitta Bengtz dotter ifrån Södra Fogellhemb.

Parterne med wittnen woro alla tillstädes, kiäranden förklarade sig ingen ting hafwa att föredrag annat än det stämbningen innehåller, begiärandes att wittnen måtte blifwa afhörde. Swaranden androg, det han eij hafwer något jäf emot de framstälte wittnen, hwarföre aflade de med hand å Book den wanlige wittnes Eeden och dereffter berättade hwar för sig, som fölljer:

Mäster Samuel Dahl wittnade, att då han i förleden onsdag warit hoos garfwaren Mankell i Korka att af honom handla fallspån, har garfwaren warit uthe och wattnat sin häst hwar effter han satt honom in i en kiällarswahle och gifwit honom äta, då Simon kommit uth och sagt: Om du intet stänger igenom min kiällardörr så skall den och den fahra i hufvudet på digh, der på gick mester Dahl in med garfwaren i dess tuga, då han hörde Simon säga, du gambla tyfwatijk, will du intet uth ännu? Litet der efter har Simon kommit in i Mankells stuga och satt sig på en huggstock in om dörren, då han sagt till garfwaren: Kan iag intet få igen men mössa, då den andra swarat, sig eij hafwa hans mössa, uthan fordrat bewijs deröfwer, hwilket Simon sagt sig kuna biwisa, sägandes: Du skall rätt nu få titta i gluggarna och skall jag lyfta fönstren och dörren af hakarna, och i det samma kallat garfwaren Märflängare, då garfwarens hustru swarat Simon: Då är man lijk dig, som går i boden och stiähl kalck, der uppå hafwer Simon gådt uth men straxt kommit in igen, satt sig åter på huggstocken och mullrat några ordh för sig sielf, då witttnet hört honom säga att garfwarens hustru ridit uti socknen medan hon war hedan, då garfwaren sagt: Det är oförlijkt än det att du slog min hustru då hon war hean, hwar på Mankells hustru sagt sig hafwa der öfwer wittne nog, tagandes fram uthur vaggan en hoop hår.

Erich Jonsson wittnade, att d 12: huius har han suttit inne i Simons stufwa, då dörren stådt uppe och har han hört att de swurit uthe i förstugan sampt sedt att Simon och garfwarens hustru stådt och hållit hwar annan i håret, äfwen har och wittnet hört, att Simon kallat den andra rackare, skiällm, tiuf och hund, och skall garfwarens hustru uthgutit lijka skiälls ordh på Simon igen, men icke har wittnet så noga kunnat åthskillja hwad ordwäxling dem emellan warit, skolandes Simons hustru kommit och skillt dem åth och skuffat in sin man igenom sin stufwudörr; berättandes wittnet att trätan der igenom kommit, i det garfwaren lagt rijs och wedbråte för Simons boddörr.

Hustru Kierstin Johans dotter wittnade, att d. 12 huius, som war i torsdags 8 dagar sedan, har hon warit uti en kammare innan före Simons stufwa och wäl hört att de dundrat och slagits uthi förstugan, men icke har hon sedt huru det tillgådt förr än Simons hustru skutit in sin man igenom stufwudörren, hwareffter garfwarens hustru sagt till wittnet: Sij hwad blodwijte iag fådt, hwilket och wittnet sedan sedt att hon war blodig och rifwen på kindbenet.

Sedermehra skall och i förledne onsdag Simon och garfwaren och bägge deras hustrur warit alle ihop med hwarandra ock slagits uti garfwarens stugudörr sombligen innan och somblige uthan före då Simons dotter Lisken sprungit till och sagt åth garfwarens hustru det hon icke skulle draga hennes moor i håret, och skilde dem så åth, hwareffter Simon fuhrit inn med i garfwarens stufwa, och dörren blifwit igenslagen så att Simons qwinsfolck intet sluppit inn då de gådt åstad och tagit uth 3: stycken fönster men det 4de har garfwarehusturn slagit uth och sönder, änteligen har dörren låtit opp och Simons qwinsfolck gådt in samt haft honom uth med sig der ifrån, så har och wittnet hördt att de warit lijka oförskiämbda mot hwar annan med skiälls ordh af tiuf och skiällm, rackare och märrflängare. Widare har och wittnet sedt att Simon ledt uth garfwarens häst uthur stallet som är en gammal kiällare, och ledt sin sons häst der inn igen.

Hustru Brigitta Bengts dotter berättade, att hon har wäl i förleden onsdag warit uti garfwarens stuga då Simon kommit der in och frågat effter sin myssa, men hwad de mehra tahlts widh, har wittnet eij hört emedan hon gaf ingen acht på hwad de sagt, då de woro druckne.

Kiäranden påstår plicht för all den oförrätt honom är tillfogad och måste swaranden wara answarit för det läder han har om händer att förfärdiga emedan Simon uthdrifwit honom uthur stufwan och tagit uth fönstrerne der lädret ligger, hwaremot swaranden påstår att han må slippa den giästen uhr huset, som han till sig intagit, hafwandes han i förleden höstdag honom utsagt, men han ändå skall med twång sittia der qwar.

Härutinnan giorde Rätten effter fölljande sluth och domb:

Rådstugu Rätten hafwer af parternes tahl och gienswar sampt särdeles af de producerade wittnens enunciatis (angivelser) och berättelser inhämptat, hwad ogudachtigt och straffbart lefwerne och owäsende dageligen föres emellan desse parter och någrannar (grannars granne); Till hämmande och förekommande hwaraf Rådstugu Rätten  skiähligt pröfwar att föreläggia garfwaren mester Jochim Henric Mankell 14 dagars tijd, då han bör medh sitt huushåldh wara ifrån Korka afflyttiad, hwarjempte äfwen Simon Simonssons härigenom förplichtad warder att på nästa allmänna Rudstugu dagh in för Rätten framwijsa hwad besittning frijhat han sig på stadens grund kunna förwärfwa. Imedlertijd och alldenstund det är wordat fulltygat, att Simon Simonsson 1) d. 12 huius kallat garfwaren Mankell och dess hustru märflängare och tiufwatijk, hwar emot garfwarens hustru beskyllt honom för det han brukar gå i annans bodh och stiähla kalck, det hon liijwähl nu icke påstådt bewijsa. 2) Att Simon och hustru Mankell straxt dereffter på samma dagen med hwar andra slagits och hårdragits, hwar wid den senare fådt ett blodwijthe i ansichtet, då och Simon ropat: Du rackare, skiällm, tiuf och hund, hwilcka alla oqwädins ordh garfwarens hustru tillbaka uthgutit på Simon. 3) Att bägge karlarne med deras hustrur åther d. 18 huius slagit och hårdragit hwar annan uti Mankells stufwudörr, sampt alla warit lijka ofröskiämbde med oqwädins ordh, uthropandes den ena den andra för tiuf och skiällm, rackare och märrflängare.

För den skull plichtar Simon Simonsson för det han 2ne särskilte gånger hårdragit och slagit, i förmågo af 12 Cap: Såramålsbalken med willja; sina 4 gånger 6 marker silfwermynt, såsom och för de åkomne och blodwijte hustru Mankell af honom fådt, 12 marker silfwermynt argumento 9 Cap: ejusd: tituli, äfwenledes för 10 stycken på garfwaren och dess hustru uthgutne oqwädins ordh, 10 gånger 6 marker silfwermynt, enligt Rådstugu bokens 31: Cap: §2: I anseende till hwilka lagsens rum hustru Mankell för hårdrag och slagh dömes till 4 gånger 6 marker silfwermynt sampt för 5: oqwädins ordh till 5: gånger 6 marker silfwermynt böter. Äfwenledes plitchtar garfwaren Menkell för hårdrag och slag 2 gånger 6 marker och för qwädins ordh 4: gånger 6 marker silfwermynt.

Hwad Simons hustru Margaretha Johans dotter angår, så emedan wittnen intygat att hon sidsta gången eller d. 18 huius warit med de andra lijka dehlachtigh uti slagsmålet och oqwädins ordh uthgiutande, ty warder äfwen hon med 6 gånger 6 marker silfwermynt böther belagdh;

Beträffande garfwaren Mankells instämbde tahlan om den af Simon och dess folck föröfwade hembgång, så emedan intet skiäl deröfwer är inkommit, ty blifwer swaranden i dij måhl lag likmätigt frijkiänd; men skulle någon bewijslig skada och olycka hända på det läder garfwaren hafft under händer att förfärdiga, bör Simon derföre wara answarig och effter mätismanna ordom (värderingsmans uttalande) dem samma ärsättia, särdeles som han förr än dess inhyses man kommit lagligen att uthflyttias, uthtagit fönsterne uthur stufwan, och honom således ålegat wårda hwad der inne kunnat finnas. Härrörande sluteligen kärandens klagan, att Simon tagit hans häst uthur dess strallrum och insatt sin sons häst på kiärandens foder, så emedan sådant staxt blifwit rättat och ingen skada bewijses der igenom wara någon tillfogad, ty dömmer Rådstugu Rätten Simon Simonsson i dij måhl för mäster Jockim Mankells tilltahl frij. Actum ut supra.  

Den 11 maj 1730 vid den allmänna rådstugan, insunuerade stads torparen Simon Simonsson i Krocka en skrifft, hwar igenom han anhåller att blifwa förskont för de af Rådstugu Rätten honom och dess hustru ådömde 33: daler silfwermynt slagsmålsböter med mehra, eller och att han måtte få samma afsittia uti arrest; Hwar öfwer resolverades, att som tillgång hoos honom finnes till samma böter ärläggieande och här under verserar så wähl Kongliga Maijestäts höga rätt som stadens, så kunde Rätten denne dess ansökning icke bijfalla.

Källreferens:

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6534 (1730-1735) Bild 100 (AID: v280121.b100)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6534 (1730-1735) Bild 380 (AID: v280121.b380)

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Polisunderrättelser hos Arkiv Digital

Polisunderrättelserna gavs ut av polisen i Stockholm med början år 1878 och skickades ut tre gånger i veckan till landets alla domstolar, häkten/fängelser och polismyndigheter. I underrättelserna kan man läsa om efterlysta och häktade personer, frigivning av fångar samt diverse underrättelser.  Polisunderrättelserna finns samlade årsvis i bokform med tillhörande register, och dessa finns tillgängliga hos Arkiv Digital. 

Polisunderrättelser

Så misstänker man att en släkting under åren 1878-1948 utfört någon kriminell handling, eller som i mitt fall, jag visste det genom anteckning i kyrkboken, så kan denna källa ge värdefull information. Jag fick nämligen reda på att landsfiskalen hade stått och knackat på torpet Gatstugans dörr med bister min vid fler tillfällen än vad jag kände till.

Börja med att sök på Polisunderrättelser hos Arkiv Digital. De 13 första volymerna innehåller personregister för respektive års underrättelser. Sök först på efternamn, sedan på förnamn. Det står även angivet födelsedatum på respektive person, så att du vet att det är rätt person som du har hittat.

Polisunderrättelserna som är sorterade i kronologisk ordning är indelade i följande sektioner:

A.  Efterlysta personer
B.  Häktade personer och avlysningar
C.  Diverse underrättelser
D.  Uppgifter om frigivna fångar
E.  Stulen och bortkommen egendom

Jag valde som sagt att söka efter min släkting, Jonas Magnus Eriksson, född 21 maj 1834 i Horn, som jag visste hade en kriminell historia. Mycket riktigt hittade jag honom i registret. I polisunderrättelserna hade han dock i vissa böcker döpts om till Johan Magnus, och fått ett något felaktigt födelsedatum, men då jag kände till en del av hans brott, visste jag att det var rätt person. I första registerboken för åren 1878-1884 fanns träff på Jonas Magnus i tre av årskolumnerna;

1878   B101,18
1881   D69
1884   B56,10

Därefter är det bara att slå upp volymen för 1878, leta fram polisunderrättelse nr 101, kika i sektion B (häktade personer och avlysningar), och leta upp 18:e stycket:

Polisunderrättelser2

Här får jag alltså även en liten beskrivning av hans utseende. Sen är det bara att kika vidare på de två sidorna för åren 1881 och 1884 och se vad man hittar där. Dessutom hittade jag två träffar till på Jonas Magnus i efterföljande registerbok:

1886   D70,6
1887   B110,7

Det jag kände till sen tidigare var de två tillfällen som Jonas Magnus spenderat tid i fängelse för stöld, tack vare polisunderrättelserna så fick jag nu veta att han även varit dömd för bruk av livsfarligt vapen och misstänkt för giftmord! Eftersom giftmordet aldrig nämndes i husförhörsboken, så antar att han inte blev dömd för det, men utan polisunderrättelserna hade jag aldrig uppmärksammat det, och självklart blir det nu mitt nästa steg i släktforskningen att undersöka detta.

Än så länge finns inget indexerat register, men lär man sig slå i dessa registerböcker så går det ändå rätt fort att hitta den person man söker. I dessa underrättelser får man även veta vid vilken häradsrätt och vilket datum personen dömdes för sitt brott, så man sen lätt kan gå vidare och hitta fallet i rätt dombok. Så lycka till i ditt letande efter kriminella släktingar och spännande livsöden!

Avslutningsvis, i registret Frigivna straffarbetsfångar får vi även se en bild på Jonas: 

Polisunderrättelser3
Jonas Magnus Eriksson
1834-1909

 

Källreferenser:
Polisunderrättelser (o) Reg:1878-1884 Bild 600 (AID: v948257.b600.s111)
Polisunderrättelser (o) Reg:1885-1890 Bild 400 (AID: v948258.b400.s71)
Polisunderrättelser (o) 1878 (1878) Bild 2060 (AID: v948280.b2060)
Polisunderrättelser (o) 1881 (1881) Bild 1490 (AID: v948283.b1490)
Polisunderrättelser (o) 1884 (1884) Bild 1190 (AID: v948286.b1190)
Polisunderrättelser (o) 1886 (1886) Bild 1660 (AID: v948288.b1660)
Polisunderrättelser (o) 1887 (1887) Bild 2580 (AID: v948289.b2580)
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

SmåDisigt Nr 3-2019

I senaste numret av SmåDisigt finns en artikel skriven av undertecknad, alltid lika trevligt att få vara med i den medlemstidningen som håller en väldigt hög kvalité, med bra artiklar och intressant och lärorikt innehåll.

DISsma2019-3

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Carl Fredrik Pechlins ättlingar

Pechlin

I min kommande bok har jag med två sidor som tar upp när Gustav III höll ting i Skillingarum år 1781. En karaktär, som förvisso inte är på något sätt okänd för oss boende i dessa trakter, som dök upp vid denna händelse var herr Pechlin. En man som kom till Sverige vid 6 års ålder, gjorde militär karriär, och ägnade mycket tid även åt politiken, en karriär som skulle få ett abrupt slut då han utpekades för att vara delaktig i sammansvärjningen och mordet på just Gustav III den 29 mars 1792. Fredrik Pechlin köpte Ålhult gård av sin svåger 1755 och även de 37 gårdar som hörde till Ålhults säteri. Detta till böndernas förtret, då Pechlin visade sig vara en hänsynslös bondplågare. Men det är inte all denna historia, eller Pechlins härkomst som jag tänkte ha med i dagens blogginlägg, utan min nyfikenhet väckte istället frågan; Efter att Pechlin dött på Varbergs fästning den 29 maj 1796, vilka ättlingar lämnade han efter sig i trakten?

Pechlin gifte sig 1749 med Anna Christina Plomgren, född 3 mars 1727 i Stockholm. Tillsammans fick de fyra barn, en dotter och tre söner.

Äldsta sonen, Carl Fredrik föddes 30 april 1755, men dog redan som liten 7 år gammal av halssjuka. Familjen bodde då fortfarande i Hagelsrum, Målilla socken.

Yngsta sonen, Carl Vilhelm föddes 4 augusti 1767 i Stockholm, men dog bara nio dagar senare. Så inte heller detta barn förde Pechlins blodslinje vidare.

Näst äldsta barnet, sonen Johan Adolf föddes 1762 och lyckades överleva sin barndom. 1795 köpte han Ålhult med underliggande gårdar av sin far, och nu fick bönderna en mer behaglig vardag, då Johan Adolf var något mer ödmjuk än sin far. Johan Adolf gifte sig aldrig, men hade ett förhållande med hushållerskan Elna Nilsdotter. Elna fick en son den 3 januari 1792 i Vinslöv socken som döptes till Bengt, och även om betjänten Nils Hallgren anges som fader, finns det stark tro på att det faktiskt var Johan Adolf Pechlin som var biologisk fader. Det förändrar dock inte vårt sökande tyvärr. Bengt Hallgren gifte sig i Södra Vi 1833 med Carolina Nordström, som dog i barnsäng på Ålhult den 27 september 1834. Bengt gifte aldrig om sig, utan dog 23 april 1870 i Vimmerby stadsförsamling. Så även här slutade ättaspåren efter Carl Fredrik Pechlin.

Vi har nu bara ett barn kvar, det näst yngsta i barnaskaran och den enda dottern till Carl Fredrik och Anna Christina:

Dottern Amalia Fredrika föddes 27 juli 1764 i Stockholm. Precis som sin bror Johan Adolf överlevde även hon barndomen, och gifte sig 22 år gammal den 31 januari 1786 med överstelöjtnant och greve Axel Otto Cronhielm af Hakunge.

Tillsammans fick de fem barn, de tre yngsta dog redan som små. Endast två döttrar växte upp till vuxen ålder; Christina Carlotta Amalia 4 februari 1787 och Lovisa Gustava Ottiliana 13 januari 1788. Den yngre dottern Lovisa gifte sig med friherre Josua Sylvander, men det verkar ha varit ett barnlöst äktenskap. Lovisa dog den 17 april 1842 i Stockholm.

Carl Fredrik Pechlins barnbarn, Christina blev den som kom att föra blodslinjen vidare. Hon var gift två gånger och fick fyra barn, sonen Axel Göran Posse af Säby (barnlös), Johan Otto Blomstedt (en stor barnaskara), Fredrika Lovisa Blomstedt (tre barn) samt Sophia Charlotta Blomstedt (tre barn). Men när vi kommer in på Christinas släktgren, så har vi lämnat Södra Vi socken, och rör oss vad jag kan förstå uteslutande i Stockholmstrakten.

Det finns garanterat de som ägnat många år att grundligt släktforska om släkten Pechlin, själv ville jag bara stilla min nyfikenhet denna onsdag på frågan vilka ättlingar som Pechlin lämnade efter sig i trakten. Även om hans blodslinje inte dog ut, så visade det sig ganska snart att trädet bestod av mången återvändsgränd, eller som det kanske mer passande heter på engelska, dead end.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar