Att söka en grav

Gravplats

När man har följt en ana från födelsen och genom hela livet så vill man naturligtvis veta var någonstans och när personen blev begravd och fick sin sista vila. I skuggan av Arkiv Digitals register Befolkningen i Sverige 1860-1947 (BiS) och Sveriges dödbok 1860-2017 så saknas ännu en fullt rikstäckande databas för var avlidna personer är begravda. Men det finns flera olika källor att söka information om gravplatser, och förhoppningsvis så kan du hitta den grav du söker med hjälp av följande tips.

Den än så länge mest omfattande källan är databasen Begravda i Sverige 2 utgiven år 2012 efter ett samarbete mellan Sveriges släktforskarförening och Sveriges kyrkogårds-förvaltningar. Det är en databas som man köper på USB eller DVD från bland annat Riksarkivets webbutik eller Rötters bokhandel. Databasen omfattar omkring 3000 kyrkogårdar, och drygt 6,4 miljoner begravda personer. En kyrkogård kan helt eller delvis saknas i denna databas och de nyaste gravarna som finns med är från våren 2012.

Gravar.se är till för dig främst med släkt begravd på landsbygden. Databasen omfattar drygt 1,7 miljoner begravda personer på 1948 kyrkogårdar (augusti 2019). Man kan både söka på persondata eller klicka sig fram via län, församling och slutligen kyrkogårds-kvarter. Vid sökning får man veta när personen begravdes och var. Gravrättstid saknas.

Svenska gravar är populär bland de större kyrkogårdsförvaltningarna och städer och omfattar idag 59 stycken kyrkogårdsförvaltningar, bland annat Göteborg, Malmö, Uppsala, Falun, Linköping och Karlstad. Även här får man vid sökning veta när personen begravdes och var, en karta till gravplatsen samt gravrättstid.

FinnGraven har en databas med kyrkogårdar från 53 orter spridda över landet. Vid sökning får du fram när personen begravdes och var. Gravrättstid saknas. 

Hitta graven är till för dig som söker begravda i Stockholm och omfattar 11 kyrkogårdar med totalt 600.000 begravda personer och 185.000 gravplatser. Vid sökning får du fram när personen begravdes och var, och du har även möjlighet att på en karta se var gravplatsen finns. Gravrättstid saknas.

Gravstensinventeringen är en databas på Rötters hemsida (Sveriges släktforskar-förbund) där den som vill kan lägga upp foton på gravar. Den omfattar idag nästan 850.000 begravda personer, information om gravsättning och gravrättstid saknas. Det finns två amerikanska motsvarigheter som heter Find a grave samt Billiongraves som är bra när du ska söka personer som har emigrerat eller om du har utländska förfäder.

En annan källa man kan använda, framför allt om personen dött de senaste åren är de olika minnessidorna där man kan hitta dödsannonser: Familjesidan, Fonus och Tillminne.  

Vet du på vilken kyrkogård personen du söker är begravd, kan du även ta kontakt med dess församling via Svenska kyrkans hemsida, om du exempelvis vill fråga om graven finns kvar, var på kyrkogården graven finns, eller vem som är gravrättsinnehavare.

 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att undvika vanliga misstag

Då och då stöter vi på fel i andras släktträd som publicerats på internet eller i bokform – ibland är det till och med ganska lätt att peka ut dessa misstag. Men hur säker är du på att din egen släktforskning är korrekt? Hur ska man säkerställa att det man forskar fram är så korrekt som det bara går att få utifrån de originalkällor som finns tillgängliga?

old_letters

Först och främst, alla drar vi en felaktig slutsats ibland eller läser fel vilket gör att vi får felaktigheter i vår forskning. Även hos mer erfarna släktforskare smyger det sig in fel emellanåt, det är helt enkelt oundvikligt. Men det finns sätt att undvika en hel del av de misstag man kan göra, och det är ingen stor hemlighet hur, utan det handlar nästan uteslutande om att vara noggrann och ta sig tid att kontrollera varje enskild uppgift. Det kan kännas bekvämt att ta genvägar genom andras forskning och indexerade register, men halkar du in på fel anor, så kommer du att lägga stor tid helt i onödan på personer som inte alls hör till ditt träd.

Det finns även en liten del fel som beror på felaktigt angivna fäder i kyrkböckerna, då som nu skedde små hemliga otrohetsromanser och felsteg, något som endast kan avslöjas med DNA idag. Man räknar dock med att det är runt 1% felaktiga fäder, så andelen är som tur är ganska liten, men låt oss nu fokusera på vad man kan hitta i de skrivna originalkällorna. Här nedan har jag sammanställt ett par punkter som du kan läsa igenom och fundera över.

Husförhörslängder

Husförhörslängden (senare församlingsboken) ger en bra beskrivning över hur en familj såg ut; far, mor, barn, åldringar och övrigt tjänstefolk på gården. Här får man som regel reda på när och var varje person är född.

Men uppgift om födelsedatum och ort samt dödsdatum är som regel i husförhörslängden en sekundär uppgift. Ju kortare tid som gått mellan händelsen och nedtecknandet av densamma, desto mer trovärdig är en uppgift. Kontrollera därför alltid födelsedatum mot dopboken, och dödsdatum mot begravningsboken. Här gör dock Håkan Skogsjö en intressant iakttagelse; nämligen att husförhörslängden ofta användes som en kladdbok, och att vissa präster förde födelse- och dödsnotiser på lösa lappar, för att sedan renskriva allt i originalboken. ”Det innebär att när det gäller husförhörslängder kontra dödböcker torde förhållandet snarast vara det motsatta, att dödboken är den mindre tillförlitliga källan. Men för att i det enskilda fallet avgöra detta måste man ingående försöka studera hur kyrkböckerna har förts i församlingen.”

Man bör alltid försöka följa en person i så många husförhörslängder som är möjligt. Uppgifter kopierades ofta från föregående bok och kan ha blivit fel, så gå inte direkt till födelseboken med första bästa födelsedatum, det är tyvärr ett lätt sätt att halka in på fel person. Ju längre tillbaka i personens liv du kommer i husförhörslängden, desto större sannolikhet är det också att du stöter på personens föräldrar, vars namn du då förhoppningsvis kan matcha mot de i födelseboken.

En del präster utelämnade födelseort i husförhörslängden när födelsen skett i aktuell församling. Men det kan även vara så att gården tillhörde annexförsamlingen, eller i vissa fall låg gården nära övriga gårdar i församlingen, men ändå tillhörde intilliggande socken. Så står inte födelseort angivet och du inte hittar personen i födelseboken, utöka då gärna din sökning till annex- och intilliggande socknars födelseböcker.

Födelse- och dopboken

Ju mer osäker man är på födelsedatumet för en person, desto mer viktigt är det då att vara noggrann när man går igenom födelseboken. Kanske har man bara ett födelseår att gå på. Letar du efter Lisa Andersdotter född ett visst år så ta inte första bästa barn som heter Lisa med en far vid namn Anders, utan fortsätt leta igenom hela det året, troligen kommer du hitta fler barn som matchar. Man ser nämligen ganska ofta att ett visst namn blev populärt i en församling under ett år eller två, och flera barn döptes under denna tid till samma namn. När man har två eller fler kandidater, försök att följa varje barn framåt i tiden. Barndödligheten var stor förr, kika därför i dödboken de kommande åren, en eller flera av kandidaterna kanske dog som liten och kan avskrivas som möjlig ana. Var inte heller för snabb att avfärda en kandidat som inte riktigt matchar, till exempel kanske är det datum du har från husförhörslängden inte riktigt korrekt.

Sen har vi det här med namnformer. Lisa och Lisken kan vara kortformer för Elisabeth. I husförhörslängden användes den mer alldagliga formen, smeknamnet om du så vill, så har du en Lisa, sök även på Lisken, Lisbet och Elisabeth i födelseboken. På Rötters hemsida finns en utmärkt lista (sökbar) för att hitta olika former på namn: Personnamn  

Ju längre tillbaka i tiden vi kommer, desto mer knapphändiga uppgifter står det i födelseboken. En av de allra äldsta dopnotiserna i Vimmerby lyder; ”Anno 1675 then 24 Augusti döptes Lars Giösta sons barn wedh napn Giösta.” För det första, för prästen och kyrkan var själva dopet det viktiga, när barnet upptogs i den kristna församlingen, därför antecknades bara dopdatum, inte själva födelsedatumet. För det andra, modern anges inte alls, detta på grund av att hon inte var närvarande vid dopet.

Vilket är då bästa sättet att hitta vem som var mor till barnet? Leta efter syskon i födelseboken, kanske står modern angiven vid ett av syskonens dop. Men se upp, fadern kan ha gift om sig, så försök kartlägga vilka kvinnor som fadern varit gift med, med hjälp av vigsel- och dödböcker. Se även övriga dop i närtid till barnets födelse, ibland kan modern stå angiven som dopvittne eller den som bar fram barnet till prästen.

Död- och begravningsboken

Efter att ha bläddrat i dödböcker med knapphändiga notiser så brukar det kännas som en guldgruva när man kommer till en präst som skrivit ner små biografier om varje avliden församlingsmedlem. Men här bör man se upp med uppgift om föräldrar. Då få kände till när de var födda förr i tiden, så var det lite si och så med åldersuppgiften. Utgick prästen från en felaktig ålder, och letade upp en person i födelseboken (förd av hans företrädare) som han tyckte matchade, så är det inte säkert att han valde rätt person, och fick därför med fel föräldrar i biografin.

Hur många barn födde egentligen hustrun? För det första, för att veta hur många barn som föddes i en familj måste man följa familjen genom alla tillgängliga husförhörslängder och församlingsböcker. Men ibland räcker det inte, för dödfödda barn fördes som regel inte in i husförhörslängden, och vissa präster tog inte heller med barn som dog bara några dagar gamla. Därför måste man söka igenom både födelse- och dödböcker för de år som hustrun födde barn. Vissa gånger skrev prästerna bara in uppgiften i födelseboken, andra gånger bara i dödboken. Var speciellt misstänksam när det är en lite större lucka tidsmässigt sett mellan några av barnen.

Andras uppgifter – hur ska man hantera dem?

Med försiktighet! Andras forskning, oavsett om den är publicerad på internet eller i tryckt form ska ses som ett stöd vid din egen forskning – kopiera aldrig in andras uppgifter i din egen forskning förrän du själv verifierat uppgifterna mot originalkällorna. Andras forskning kan dock spara dig mycket tid, om du använder den på rätt sätt, och är kritisk till densamma. Ett sätt är att se på åldersuppgifterna, verkar de rimliga? Jag har stött på exempel där modern dog 14 år innan hennes barn föddes och en annan kvinna som föddes tiotalet år innan sin egen far. Är kvinnan 10 eller 60 år då hon anges som moder för ett barn bör man nog också se upp, eller att man gifte sig vid 9 års ålder. Men en del fel i andras forskning är inte lika lätta att hitta, utan här kräver det att man tar sig tid och verifierar uppgift för uppgift i möjligaste mån, det räcker inte heller med att tänka; ”Jag vet att det är en seriös och kunnig släktforskare”, för som jag skrev inledningsvis, alla gör fel ibland.

Att uppgifter (framför allt publicerade på internet) kopieras så friskt gör att en och samma felaktiga uppgift tillslut förekommer på så många ställen att den kan upplevas som vedertaget korrekt. Men det innebär många gånger bara att uppgiften härstammar från en och samma felaktigt dragna slutsats/tolkade uppgift. Det kanske är den enda, ensamma och avvikande uppgiften på internet som är den rätta.

Men som sagt var, om du kommer fram till samma slutsats som andra som forskat om samma anor, och ni har använt samma källor, så kan du vara rätt säker på att du själv har gjort rätt. Om det däremot skulle vara så att ni har kommit fram till olika slutsatser, så bör man ta nya tag för en av er har fel, frågan är bara vem.   

Kontrollera varje uppgift mot alla tillgängliga källor

Ju fler originalkällor som du kan verifiera en och samma uppgift emot, desto mer troligt är det att den är korrekt. Utgå dock ifrån att primär källa är övervägande rätt, för dödsdatum är det död- och begravningsbok, men verifiera gärna även mot bouppteckning, notering i husförhörslängd, dödsannons i tidning eller gravsten. Det är en del av forskningen – att använda så många källor som det finns tillgängligt för att få en så komplett och korrekt bild av varje person i sitt släktträd.

Ta hjälp av andra

Ensam är inte alltid stark – ibland behöver man ta hjälp av andra släktforskare. Det är lätt att känna att man har kört fast – speciellt första tiden man börjar släktforska, man kanske inte kan läsa handstilen i originalkällan, man saknar lokalkännedom för trakten man forskar i för stunden, eller man vet helt enkelt inte riktigt vilka fler källor som skulle kunna lösa problemet. Går vi tillbaka några år i tiden så var det en stor fördel att tillhöra en lokal släktforskarförening, och det är det fortfarande då medlemmarna har en stor lokalkännedom om trakten, men faktum är att det största samarbetet släktforskare emellan sker idag i de olika grupperna på Facebook. 

Låt inte handstilen hindra dig

Känner du dig uppgiven när du slår upp en kyrkbok och det är till synes helt omöjligt att läsa vad som står där? Förvisso, ibland har kyrkböcker skadats av brand, vatten och mögel och då kan viss text ha gått förlorad. Men oftast beror det på att man inte ännu har lärt sig tyda handstilen.

I detta läge är det en utmärkt idé att fråga någon annan om hjälp för att tyda vad det står i exempelvis en födelsenotis. Men ta sen inte uppgiften och hasta vidare, utan sätt dig ner i lugn och ro och gå igenom ”översättningen” ord för ord, bokstav för bokstav och försök lära dig prästens handstil. Det kommer du tjäna på, ju mer du kan läsa själv framöver desto roligare blir det.

Avslutningsvis…

Så med sunt förnuft, noggrannhet och tid så kommer man långt. Som vanligt gäller det också att dokumentera källorna, och jag skulle även vilja rekommendera att dokumentera hur du har löst de lite svårare problemen i ditt släktträd – hur du har resonerat dig fram till att just den uppgiften är den rätta. Det är bra att ha om du återvänder till den grenen av ditt släktträd efter flera år, och framför allt underlättar det för andra att ta del av din forskning och utvärdera om du har kommit till rätt slutsats.

Läs gärna även…

Att planera sin släktforskning
Källhänvisningar i släktforskning
Namnskick i äldre tider

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Tjuvpojkarna Linck i Vimmerby 1689

Det är nu ett tag sedan jag bloggande, efter 160 inlägg under drygt 4 år kände jag att både jag och mina läsare kunde behöva ett välförtjänt avbrott. Under våren har jag arbetat en hel del med min nästa lokalhistoriska bok som nu är färdigskriven och som jag planerar att publicera under augusti månad – låt mig få återkomma med mer detaljer om den boken vid ett senare tillfälle. Men idag ska vi åter rikta blickarna mot Vimmerby stad, året är 1689 och denna gång är det bröderna Niclas och Melchior Linck som fångat mitt intresse.

Vimmerby1709Linck

Den 20 juli var det rådstuga, och närvarande var borgmästare Nils Collin tillsammans med samtliga rådmännen. Fram för rätten steg Swän Swänsson och anklagade sämskemakare Hans Georg Lincks son Niclas för att på Knutsmässomarknaden den 10 juli ha tagit ifrån honom en pung innehållande ungefär 15 daler och 20 öre kopparmynt. Till detta nekade förstås Niclas, men omsider erkände han att han hade tagit pungen av organistens son Anders, men Niclas påstod att han inte hade fått mer än 1 daler silvermynt av dess innehåll. För dessa pengar hade han samma dag köpt sig ett par skor för en daler kopparmynt och tobak. Så Anders var den som från början påstods ha tagit pengarna, och Anders skulle enligt Niclas bett honom att gömma pungen, och gett honom 2 daler kopparmynt för att han inte skulle berätta det för någon.

Nu inkallades Anders, som hade varit anförtrodd att se om Swän Swänssons varor på torget medan Swän var borta i ett ärende. Rätten frågade hur det stod till med pengarna och sa åt Anders att ”intet förtijga sanningen”, men Anders nekade enständigt till att någon pung eller pengar tagit och inte heller haft någon som helst kunskap om det.

Den 22 juli, två dagar senare var det åter rådstuga i Vimmerby. Nu tillfrågade rätten Niclas ”hwem som honom instigerat (pådriva, intala) att bekenna osanning på spelemansgossen Anders, att han skolat tagit penningarne ifrån Swän Swänsson?” På det svarade Niclas att det var ingen som hade övertygat honom till det, utan att det var hans egen idé. Rätten frågade vidare om han för någon tid sedan hade borttagit ett får på moen? Det nekade Niclas först till, men omsider bekände han att förra året hade han tillsammans med sin bror Melchior tagit ett vitt får utom åbron, som han hade fått ett stycke kött av, men ingen korv, då det inte hade gjorts någon korv. Rätten ansåg inte att hela sanningen hade framkommit, och lät nu därför föra ner Niclas till stadens arrest.

Den 29 juli, en vecka senare, hämtades Niclas upp ur häktet, för att åter få möjlighet att berätta hela sanningen. Niclas erkände att han hade tagit Swän Swänssons pengar, men att det inte hade varit en så stor summa som Swän hade angivit. Niclas berättade även att han hade nedgrävt en del av dem vid en husknut, och därför tog byfogden med sig pojken ut för att leta reda på det nedgrävda bytet. De båda var dock snart tillbaka i rådstugan, utan att ha funnit det som blivit nedgrävt. Niclas sa då att hans broder Casper vetat om att Niclas hade grävt ner pengarna, men nu tog stadstjänaren Swen med sig pojken ut en andra gång, och denna gång hittade de pengarna; insvepta i ett litet stycke lintyg fanns 1 daler och 14 öre kopparmynt som byfogden Johan Zachriasson tog emot och förvarade.

En stund senare samma dag tillfrågades tjuvpojken Niclas om han hade någon mer kännedom om några fårs bortstjälande, vilket han först nekade till, men omsider tillstod att hans broder Melchior föregående år fasttagit ett får på moen, berättades sig ha mött sin bror på åbron, när Niclas var på väg till Korka kvarn. Melchior hade då bett honom att hålla fåret och bära det under åbron. Niclas hade sedan gått vidare till till Korka.

Den 4 augusti framhades åter tjuvpojken Niclas Linck och tillfrågades vidare om de bortstulna pengarna från Swän Swänsson på marknaden, men Rätten kunde inte få fram någon mer bekännelse än den som tidigare hade getts; nämligen att i pungen hade det inte varit mer än 4 daler för vilja Niclas hade köpt ett par skor, lite vetebröd och russin, resterande pengar hade nu byfogden i förvar. Mycket längre kom man inte denna dag, utan Niclas fick återvända till arresten.

Den 19 augusti omtalades åter Niclas Linck, men nu i ett annat ärende. Det var Anna, hustru till avlidne Anders Hindersson, som berättade hur Magnus Keyser förleden lördag tilltalade tjuvpojken Niclas Linck, att han förra sommaren hade bortstulit ur Keysers källare 5 rullar med tobak genom att ha uppbrutit märlan för dörren medan Keyser låg och sov och Keysers hustru varit vid bykällan för att tvätta byk. Niclas berättade nu att det var hans bror Melchior som hade sagt åt honom att stjäla: Melchior hade sagt åt Niclas att gå nedför Lillegatan med tobaken gömd i sina byxor, och när Niclas kom ner till porten där Melchior bodde (hos Gabriel Nilssons), hade brodern kastat ner en nyckel så Niclas kunde låsa upp och komma in. Melchior bar sedan genast ner och gömde tobaken i källaren. Några dagar senare hade bröderna sålt den stulna tobaken uti i Södra Vi socken.

Drängen Pehr Nilsson från Vena uppkallades till rådstugan och förmanades att bekänna vad han föregående lördag hos Anna hade hört talas. Han berättade då att Melchior och Niclas ska ha följts åt till Ingebo för att köpa rovor, då Melchior hade sagt; ” hwar skole wij fåå lijtet toback, Magnus Keyser har fuller tobak, kan du intet komma till att taga dig någon der?” Först hade inte Niclas velat stjäla, men brodern hade övertalat honom, och stal de fem rullarna tobak när Keyser låg och sov. Melchior var vid detta tillfälle bortrest, men när han hemkom skulle det hela redas ut.

Hur det hela slutade är tyvärr oklart. Jag har inte hittat något domslut i domboken, kan det ha funnits en möjlighet att det hela löstes utanför rådstugan? Däremot så verkar inte Niclas och Melchiors framtid i Vimmerby stad ha påverkats märkbart. Den 20 maj 1692 avlade Melchior borgared, och några år senare, den 7 september 1699 gjorde Niclas detsamma. Niclas Linck blev senare själv Rådman vid Vimmerby rådhusrätt år 1715, vilket han förblev fram till sin död den 29 oktober 1732. Kartan högst upp är den från 1709 (klicka för större bild), och där kan vi se att Melchior då bodde på tomt nr 65 i början på Storgatan, medan Niclas Linck bodde vid torget på tomt nr 58 (Niclas ägde dessutom ytterligare två tomter i staden). Det finns mycket mer om dessa två bröder i domböckerna, så vi får säkert tillfälle att återkomma till deras händelserika liv framöver.

Källförteckning:

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 2990 (AID: v222255.b2990)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 3010 (AID: v222255.b3010)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 3020 (AID: v222255.b3020)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 3030 (AID: v222255.b3030)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 4480 (AID: v222255.b4480)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530b (1694-1700) Bild 3660 (AID: v222256.b3660)

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Att skriva sin släkthistoria

Hur ska man göra för att skriva sin släkts historia? Frågan kommer nog upp hos de flesta som har släktforskat under ett antal år och som skulle vilja sätta de mest spännande händelserna från sin släkts historia på pränt i en bok. Men hur kommer man igång? Vad ska man ha med, vad ska man fokusera på, och vad ska man utesluta? I dagens inlägg tänkte jag att ta upp några tips som jag tycker är tänkvärda innan man ger sig i kast med denna utmanande, men samtidigt väldigt roliga uppgift.

Familybook

Innehållet i din släktbok

 1. Alla är inte författare, men alla kan skriva.

Hur var det nu med substantiv och predikat? Att sätta sig med ett ordbehandlings-program och bara börja skriva sin släkts historia kanske låter enkelt, men jag tror att för många kan det vara svårt att komma igång. Men det är helt OK, att vara författare eller för den del journalist och kunna skapa intressanta texter av fakta framfört på ett sätt som gör att folk vill läsa det som skrivits är ett heltidsyrke. Stephen King har en gång sagt; för att bli en bra författare måste man läsa mycket och skriva mycket.

Men jag tycker ändå att man ska försöka bli av med den mentala spärren ”jag kan inte” om man har den. Det du ska skriva är inte en roman, en helt fiktiv historia, utan du ska dela med dig av de spännande livsöden som du har hittat under ditt släktforskande. Att författa texter handlar mycket om att skriva, omformulera och skriva om, ingen skriver perfekt från början, det är en lång process som du ska låta få ta tid. Försök också att skriva personligt, så som du uttrycker dig, och ta gärna med dina egna tankar, värderingar och insikter i boken.

2. Vem är mottagare av din släktbok?

Fundera en stund på vem det är du vill ska läsa din bok – vem som är mottagare av den. Troligen är svaret din familj och dina släktingar, varav de flesta inte är släktforskare. Är det tillräckligt intressanta livsöden kanske det till och med är helt främmande personer som kommer att läsa din bok.

Fundera därför på, vad är det bland alla livsöden som skulle kunna intressera dina framtida läsare? Ska du fokusera på en viss familj? Några generationer, eller tre – fyra väldigt intressanta, olika personer? Försök att planera grovt hur många kapitel din bok ska ha, och vad varje kapitel ska innehålla.

3. Begränsa innehållet i boken

Även om det är släkthistoria som kommer att dokumenteras på sidorna i boken, så se det mer som en skönlitterär bok med dina anfäder i huvudrollerna än en ren faktabok om din släkt. Det allra vanligaste misstaget som görs när en släktbok ska tryckas är att man exporterar ut sin GedCom i något rapportformat och sen försöker skapa en bok utifrån denna. Alla namn, platser och olika datum gör att läsaren ganska snabbt tappar intresset, och missar det spännande du faktiskt vill dela med dig av. 

Det är också långt ifrån säkert att du kan få med allt du vill berätta om i en enda bok, kanske bör du dela upp projektet i flera böcker, för att allt det du faktiskt vill få med ska få plats. 300 sidor tar slut fortare än man tror när man väl sätter fart.

4. Hoppa inte över information

Tänk på att den genomsnittlige läsaren av din släktbok inte är släktforskare. Om du skriver om en borgare i staden på 1700-talet, ta reda på vilka levnadsvillkor denne hade med burskap och skyldigheter/rättigheter mot övriga borgare och skriv om det, eller för den delen din roteknekt med soldattorpet, generalmönstringar och krig. Att det kunde vara en stor ekonomisk skillnad på en bonde och en backstugusittare vet vi släktforskare, men kanske inte alla dina läsare. Det är också genom att beskriva levnadsvillkoren och förhållandena som dina släktingar levde under som ger kött på benen åt dina släkthistorier.

Illustrera

 5. Illustrera din bok

Glöm inte bort att illustrera din bok, fyll den med foton, kartor som visar var dina släktingar levde och övriga bilder som hjälper till att göra dina berättelse mer levande. Vad gäller kartor kan man både använda Google maps och de historiska kartorna hos Lantmäteriet. Glöm inte heller att det är mycket lättare att ta till sig invecklade släktrelationer genom att man tar med ett övergripande släktträd över den gren du håller på att skriva om än att förklara det i textform.

 

Design av din släktbok

6. Enhetlig layout

När du har kommit så långt att du vet vad du vill ha med i boken, men innan du börjar skriva så bör du ta dig tid och fundera på hur layouten i boken ska vara. Det är alltid lättast att ta fram en mall innan man börjar, istället för att sitta och mödosamt göra om 300 sidor när man väl bestämt sig.

Skapa gärna en mall för hur du skriver grundinformationen om en person, födelse, död, yrke etc., så att dessa ser lika ut för alla personer i boken. Det blir mycket lättare för den som läser att ta till sig informationen då.

Vill du ha förslag på hur du kan skapa din layout, så kan du bildgoogla på:

genealogy book layout

7. Använd max 3 olika typsnitt

Ett beslut bör vara vilka typsnitt som du ska använda. Försök att begränsa dig till som mest tre typsnitt för att inte skapa ett rörigt intryck. Jag brukar använda ett till huvudrubriker (Trajan Pro), ett till underrubriker (Sabon) och ett till själva flödestexten (Palatino Linotype). Det finns tusentals med olika typsnitt att ladda ner från internet, så det är bara att söka och ladda ner för att testa. Tänk på att utskriven text på papper kan skilja sig något från text på skärm, så skriv ut samma textstycke med de olika kandidaterna du har av typsnitt för att se vilket du tycker är finast och inte minst mest lättläst. 

8. Vilken storlek ska du ha på boken?

Ett beslut du bör ta tidigt är vilket format du ska ha på din bok. De flesta tryckerier kan idag leverera en rad olika format, från en liten bok upp till A4. Själv använder jag 170 mm bredd och 220 mm höjd på de böcker jag trycker. Storleken på boken kan sen påverka andra layoutbeslut, exempelvis passar inte flera kolumner i en liten bok, medan det kanske är nödvändigt i en stor.

 

Verktyg vid skapande av boken

9. Vilket program ska jag skriva boken i?

En del boktryckerier erbjuder applikationer på sin hemsida i vilka du direkt kan ladda upp dina foton och skriva din text. Dessa har ofta fina layout-mallar man kan använda. Nackdelen är att du på så sätt ”låser fast” din bok hos just den leverantören. Om du skulle komma till insikt att slutresultatet inte var till belåtenhet, så får du kanske göra om hela din bok för att kunna flytta den till en annan boktryckare.

Jag skulle rekommendera dig att använda ett valfritt program DTP- eller ordbehandlingsprogram och sedan bara skapa en PDF-fil som du skickar till tryckeriet.

De som arbetar med trycksaker lite mer professionellt brukar rekommendera Adobes InDesign. En mycket kompetent och trevlig programvara, som dock i längden blir rätt dyr, då man abonnerar på den månadsvis. En gratis motsvarighet är Scribus som är Open Source, bara att ladda ner och börja använda.

Själv arbetar jag i Microsoft Word med fint resultat. Microsoft Office Home hostar runt 1500 kronor, men det är en engångsavgift. Om det är så att du använder Microsoft Office 365 på din arbetsplats, så har du faktiskt möjlighet att installera Office även hemma. En gratis ordbehandlare som du kan ladda ner från internet är OpenOffice.

Släktträd brukar jag bygga med hjälp av Microsoft Visio. Det är ett relativt dyrt men mycket kompetent program. Det finns dock flera gratis flow-chartprogram att ladda ner, förslagsvis yEd Graph Editor, ClickChart eller Dia Diagram Editor.

 

Efterbearbetning av boken

10. När du skrivit klart din bok

Ett väldigt viktigt steg när du har skrivit klart din bok är att korrekturläsa den. Detta är en process som måste få ta sin tid, och är kanske inte det roligaste steget när man ska skapa en bok. Men det är inte heller roligt varken för dig eller för dina läsare att få en hem tryckt bok som är full av stavfel och konstiga meningsbyggnader.

Ett bra råd är att när boken är färdigskriven, lägg undan den någon månad eller två för att få lite distans till din text.

Läs sedan igenom boken en gång, mening för mening, stycke för stycke och se om det är ett bra flöde i texten. Läs gärna texten högt för dig själv, och stressa inte igenom meningarna. Att skriva om meningar, ibland hela stycken hör till vardagen för en författare.

När du gjort detta, läs igenom boken ännu en gång, och jaga denna gång efter stavfel. Självklart ska man använda den inbyggda stavningskontrollen, men den klarar inte av att hitta alla fel. Ibland kan du ha stavat rätt, men använt fel ord.

Har du någon vän eller släkting som kan tänka sig att också korrekturläsa din text så är det guld värt. Men korrekturläs texten själv först i sådana fall, så du får bort de mest uppenbara felen.

Glöm slutligen inte att kontrollera att årtal, namn, platsnamn och övriga siffror, sidnumreringar och innehållsförteckningar stämmer. Se till att samma person har samma stavning i sitt namn på de sidor den förekommer. Att benämnas Pärsson, Persson och Pehrsson i samma text förvillar bara läsaren.

Tack för att du tog dig tid att läsa mitt inlägg. 
Lycka till med din framtida släktbok!

 

Relaterade inlägg:

Designa en släktbok med Microsoft Word
Att bygga släktträd…

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vilka databaser använder du?

Register

En vanlig fråga bland de som börjar släktforska är, vilka skivor med Svenska databaser bör jag köpa? Det finns ju ett stort antal och välja mellan, vi i Sverige har under många år kunnat använda oss av dödskivor, folkräkningar och annat. Men har ni tänkt på att en del skivor börjar falla i glömska och har mer eller mindre spelat ut sin roll? Medan andra, old-timers fortfarande är enormt tidssparande att använda.

Som jag ser det finns det idag två databaser som grundläggande verktyg vid släktforskning som du helt enkelt inte ska vara utan. Den första är Sveriges Dödbok 1860-2016 där kompletterande år 2017 finns att ladda ner kostnadsfritt. Detta är en rikstäckande databas med så gott som alla som avlidit i Sverige under de senaste nästan 160 åren. En ovärderlig källa till information när sekretessen slår till i slutet av 1940-talet för kyrkböckerna. 

Den andra databasen är förvisso under abonnemang, men ack så viktigt för den som är nybörjare eller inte har hållit på så många år ännu, och det är BiS – Befolkningen i Sverige 1860-1947. Den databasen omfattar indexering av alla svenska husförhörslängder och församlingsböcker under angiven period. Perfekt när man har tappat bort en person som flyttat till helt oväntad ort. (Av förklarliga skäl omfattar det inte Stockholms församlingar efter 1878.)

Med dessa två databaser kommer man mycket långt med sin släktforskning. BiS har även ersatt behovet av Sveriges befolkning 1880, 1890, 1900 och 1910 och delvis 1930. Dessa databaser finns ju även nu mera gratis att söka i hos Riksarkivet då de slog upp sina portar förra året. Har du sedan tecknat abonnemang med Arkiv Digital så har du även tillgång till 1950, 1960, 1975 och 1985, kan det bli bättre? 

Lokala register, som ofta har funnits i många år, är även de en guldgruva att ha som stöd när man forskar. Dessa sträcker sig ofta ända från den allra äldsta kyrkoboken fram till modern tid. Själv har jag under flera år haft stor nytta av PLF som gäller för Kalmar län, men det finns fler register där ute i landet. Några är till och med gratis, så som DDSS eller Kråken.

En del släktforskarföreningar har dock börjat sälja sina databaser till Arkiv Digital, vilket jag ser som en naturlig utveckling då försäljningen av de egna CD-skivorna sinar. Vi släktforskare får då tillgång till fler register även från 1600-talet, de tusentals timmar av indexering kommer än mer till nytta, och jag hoppas att fler släktföreningar gör samma val framöver.

Sveriges släktforskarförbund i samarbete med Riksarkivet håller på att ta fram Sveriges befolkning 2000 och 2010, men även om jag väntat många år på dessa databaser, så är jag inte så säker på att de blir lika stor säljsuccé som nyaste Dödboken. Inte så länge som informationen kan fås fram lika enkelt med ett telefonsamtal eller e-mail till Skatteverket. Förhoppningsvis har jag fel.

Vilka register använder du dagligen i din släktforskning, eller har använt tidigare?
Kommentera gärna och berätta!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nästa stora nyhet hos Arkiv Digital

Tree_AD

Tidigare var en av de allra vanligaste frågorna hos den som började släktforska; ”Vilken av tjänsterna ska jag använda när jag ska läsa i de svenska kyrkböckerna, Riksarkivet, Arkiv Digital eller Ancestry?” Men så blev Riksarkivet gratis att utforska från och med den 1 februari 2018. Nu mer är frågan, ”Vad finns hos Arkiv Digital som motiverar att jag betalar för den tjänsten nu när Riksarkivet är gratis?”

Här skulle en lång, och jag menar verkligen lång lista kunna följa. Tänk bara om jag hade haft tillgång till det kraftfulla registret BiS, Befolkningen i Sverige 1860-1947 när jag började utforska min släkt. Arkiv Digital har gjort en fantastisk insats för svenska släktforskare och gett oss tillgång till arkiven genom högupplösta foton i färg; kyrkböcker, domböcker, militära dokument och mycket mer, för att inte tala om alla register. Men en sak saknas. 

Trots att Ancestry har det minsta bildbiblioteket av avfotograferade, svenska kyrkböcker och alla bilder är i svartvitt, så finns det ett antal nybörjare inom släktforskningen som ändå väljer Ancestry, och jag tror att det till stor del beror på att där kan man både forska och dokumentera sitt resultat. Det är ingen hemlighet att Arkiv Digital håller på att utveckla en släktträdsfunktion, och enligt VD Mikael Karlsson ska den släppas nu i år. Att kunna erbjuda denna funktion kommer bli ytterligare ett starkt argument att välja Arkiv Digital. 

Men frågan är, behöver vi ett till svenskt släktforskarprogram? 

Det finns ju redan MinSläkt, DisGen och Genney. De två första är gamla veteraner i sammanhanget med en stor skara trogna användare, och Genney sköt upp som en nyårsraket för några år sedan, och är idag en mycket kompetent programvara, för övrigt den enda av de tre som även går att köra på både Mac och Linux.

Men jag vill ändå svara Ja på min fråga ovan, det finns definitivt utrymme även för Arkiv Digitals släktträdsfunktion. Vi kommer kunna dokumentera i samma miljö (applikation) som vi forskar, dela med oss av våra resultat med direkta länkar till originalkälla för att minimera risken för att kopiera felaktigheter. 

Personligen är jag riktigt nyfiken och ser verkligen fram emot att få se hur deras släktträdsfunktion kommer att se ut och fungera, och det är min gissning att release kommer ske i samband med Släktforskardagarna den 24-25 augusti i Borås. Men samtidigt hoppas jag att Arkiv Digital inte släpper detta till oss kunder förrän de verkligen känner att det är färdigutvecklat. 

Vad jag vill se i deras program är smidiga funktioner för att registrera personer och uppgifter, där man har god överblick över relationerna mellan personerna. Helt enkelt ett program som har ett riktigt bra användargränssnitt. Vid release behöver det inte finnas allt, dussintals med utskriftsmöjligheter och funktioner som kanske sällan används mer än vid enstaka tillfällen, utan det är bättre att vi får ett väl genomtänkt gränssnitt som gör att vi kan ägna mertiden åt att forska, och där man inte har delat upp fälten i allt för många flikar och underformulär.

Det kommer finnas de som direkt kommer jämföra Arkiv Digitals program med de tre övriga, eller Ancestry, MyHeritage etc. för den delen, men ha då i åtanke att dessa har haft många år på sig att utveckla sina programvaror. 

Det jag vill se vid release är: 

  • Ett modernt gränssnitt, där registrering av persondata går smidigt & effektivt
  • Bra översikt i släktträdet som gör att det är lätt att navigera
  • Möjlighet att ha ett träd för sig själv, eller…
  • Interagera i ett svenskt gemensamt träd där varje person är unik i databasen
  • Bra sökfunktioner, som gör att vi inte längre måste normera namn

Nu vet vi att Arkiv Digital gärna arbetar i det tysta, och helt plötsligt överraskar oss kunder med nya arkiv eller register, så något exakt datum vet vi inte, däremot har Arkiv Digital varit tydliga med att de vill släppa den här funktionen under 2019. Oavsett när, så ser jag verkligen fram emot den här ”överraskningen”.

Vad säger du själv, väntar du också på att kunna bygga släktträd hos Arkiv Digital, och vilka funktioner vill du se finns med när det släpps? 

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Vilka spår lämnar du efter dig?

En av höjdpunkterna för oss släktforskare är när gofikan med sju sorters småkakor är avklarad och ett välmående har infunnit sig efter andra påtåren kaffe. Det är nu det sker, man får följa med in finrummet, slå sig ner i soffan och fram kommer gamla fotoalbum och man får berättat för sig om vilka som är på de svartvita fotona och historier om deras liv. ”Sen finns det ju förstås de här gamla breven också, men de kanske du inte är intresserad av? Jaha, det är du, men du, jag tror jag har kvar farmors dagböcker här någonstans också…”

Med lite forskande i de svenska kyrkböckerna kan vi idag utan några större svårigheter bygga vårt släktträd ett antal generationerna tillbaka. Våra sedan länge avlidna släktingar vaknar sedan till liv genom kompletterande källor så som gamla tidningar, en och annan dombok och framför allt gamla foton, brev, betyg, dagböcker och annat som en gång har skrivits ner för hand och sparats.

Men frågan är, vilka spår har du lämnat efter dig till kommande generationer? Den 1 juli 1991 tog Skatteverket över folkbokföringen, ett uppdrag som sedan 1686 utförts av kyrkan. I sommar är det 28 år sedan allt började föras digital. Svenska folkets uppgifter finns nu mer i ett antal databaser hos Riksarkivet, och det finns de som ser det som en fara. Det har till och med föreslagits att när en person dör, ska uppgifterna ur folkbokföringen skrivas ut på arkivbeständigt papper och lämnas till respektive lands- eller stadsarkiv. Personligen har jag ingen rädsla för att Skatteverket en vacker dag skulle komma på att börja radera gamla uppgifter ur sitt system, lagringsutrymme är som sagt var inget problem idag, och dessutom känner Skatteverket till de svenska släktforskarnas behov av uppgifterna. Men de uppgifter skatteverket har, och som förvisso är väldigt viktiga, kommer framtida släktforskare endast kunna bygga skelettet (stommen) i sitt släktträd av.

vacation

Vi har aldrig varit så aktiva på sociala media som vi är idag, när vi är på semester och har checkat in, så springer vi så fort benen bär till stranden för att ta den där första semesterbilden med tårna i solvarm sand eller en härlig drink i handen och lägga upp på Facebook, Instagram och allt vad det nu kan heta. Dina foton lagras dessutom med automatik i någon molntjänst, men vem hittar den fotoskatten när du inte längre finns?

Och hur många gånger bemödar du dig med att tagga vem som är på bilderna, det är ju så självklart för dig som känner dem vilka det är.

När skrev du ett brev för hand med papper och penna senast och skickade till någon? Misstänkte väl det. Vill man meddela en person något, så ringer man med mobilen eller skickar ett sms. Det blir inte mycket till spår efter dig med den tekniken. Att skicka julkort håller också på att dö ut, önska god jul gör vi på Facebook.

Börjar ni se vart jag vill komma? Det jag är rädd för är att framtidens släktforskare inte alls kommer ha samma förutsättningar att kartlägga våra liv, och även om man själv tycker att man har levt ett ganska ”lagom” liv utan några större äventyr, så är ditt liv lika värdefullt att dokumentera och kartlägga som någon annans i ditt släktträd.

Så jag skulle vilja tipsa alla som läst detta inlägg att göra följande:

Vårda dina digitala foton

Ta hand om dina egna fotografier. Ta dig tid och i filnamnet ange vem det är på fotona. Självklart behöver du inte göra det för alla de hundratals foton du tar varje år, men när man går igenom sitt fotobibliotek brukar man hitta ett och annat foto som sticker ut, där flera av ens familjemedlemmar eller släktingar finns med, ange på dessa vem som är med på de fotona.

Att framkalla foton gör man allt mer sällan nu för tiden, om det inte är för något speciellt tillfälle. Men varför inte plocka ut 4-8 foton varje år, framkalla dessa och sätta in i ett album där du med egen hand kan skriva vem som är på fotot, och kanske vilket tillfälle det är taget. Tänk vad kul för efterkommande generationer att få ta del av det, och använda som referens när de går igenom alla dina övriga digitala foton. Glöm för den delen inte heller den viktiga aspekten att ha god backup på ditt fotobibliotek och tala om vart det finns för dina närmaste.

Skriv om ditt liv

Skriv om ditt liv, berätta det du upplever i din vardag, bra som dåligt, och reflektera av det som har hänt. Att skriva dagbok tror jag är något som allt färre ägnar sig åt, vardagsstressen tillåter inte att man tar sig den tiden, och när man släktforskar så vill man ju dyka ner i de historiska källorna. Men som jag skrev tidigare, ditt liv är också viktigt. Själv skriver jag inte dagbok, men jag har däremot skrivit ihop ett antal sidor om mitt liv, allt från mitt första minne, min barndom, att börja skolan, kompisar, äldre släktingar jag minns, att gå på marknad, cirkus och åka på semester. Att börja arbeta och bilda familj och allt det som har hänt däremellan som har fastnat som speciella minnen hos mig. Att skriva memoarer handlar inte om att fylla en hel bok, jag tror att jag har ungefär 50 A4-sidor med text om mitt liv. Men att skriva om sitt liv borde ingå i varje släktforskares checklista, jag ser det som en naturlig pusselbit i mitt släktforskningsresultat och något som förhoppningsvis kommer att glädja några i de efterföljande generationerna.

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer