Lönskaläge, enfalt och twefalt hor!

2015-02-21 Lönskaläge

Tillfälliga sexuella relationer var något som man förr såg mycket allvarligt på. I Upplandslagen som gällde från 1200-talets början till omkring 1350 och kung Magnus Erikssons stadslag gav den person som drabbats av äktenskapsbrott rätten att döda både sin make/maka och dennes medbrottsling om de togs på bar gärning. Från mitten av 1400-talet gällde Kung Kristoffers landslag från 1442 (tryckt första gången 1608) där både enkelt och twefalt hor var så allvarliga brott att de skulle bestraffas med döden. I Erik XIV Hof-ordning från 1560, paragraf 33 kan man läsa: ”En gifft man som lägrar sig med en ogifft qvinna eller piijga” bör straffas med vatten och bröd och böta 40 mark, men den ”som lägrar sig med gifft mans hustru, wari liifzstraff”.

Allvarligheten av att ha sex innan eller utanför äktenskapet delades in i fyra olika kategorier:

Lönskaläge var sex mellan två ogifta personer och innebar böter, och i början på 1600-talet var det bara mannen som kunde dömas till böter som var 10 daler. Tanken var att kvinnan och barnet skulle få hjälp med den framtida försörjningen. Först 1658 kunde även kvinnan dömas för brottet, och då till 5 daler. Upprepades brottet så höjdes sedan bötesbeloppen. Dessutom så skulle man skämmas så mycket som det gick, och det skedde genom att man fick stå pliktpall i kyrkan under söndagspredikan, så alla kunde se vem som hade begått lönskaläge. Lönskaläge kommer av fornsvenska löskaläghe, lönskaläghe, av löösker lös, kringstrykande, ogift, och skulle i dagens samhälle alltså vara det klart mest förekommande brottet i Sverige.

Enfalt hor var sex mellan två personer där bara den ena var gift. Hor förr hade alltså inte den betydelsen som det har idag – prostitution. Fram till 1656 var det dödsstraff på detta brott, men som regel så ändrades straffet till böter i hovrätten. Böterna var 80 daler för den gifta, och 40 daler för den ogifta. Detta var mycket pengar på den tiden, och hade man inte råd och betala, så omsattes straffet till kroppsstraff, 6 gatulopp för gift man, 4 gatulopp för ogift man. Kvinnan i sin tur dömdes till att slita ris vid tingsstugudörren, så att den som ville kunde stå och se på, alla straff knutna till kyrkan var att förnedra och trycka ner den enskilda människan. Dessutom kunde de dömda få stå vid kyrkodörren med blottade axlar och ris i handen. Det var inte ovanligt att man efter bestraffningen fördrevs ur staden för detta brott.

Twefalt hor eller dubbelt hor som det också kallades var när två gifta personer från två olika äktenskap hade sex med varandra. Detta var det dödsstraff på (halshuggning), även om det förekom benådning. I Sweriges Rikes lag 1734 så står det: ”Giör gift man hor med annars mans hustru; miste både lifwet.” men i realiteten så blev det nästan aldrig något dödsstraff som följd efter 1734 för detta brott.

Trefalt hor var sex mellan två gifta personer från olika äktenskap men som dessutom var släkt i förbjudet led (se blodskam nedan). Detta brott, även om det var väldigt sällan förekommande, ansågs så gravt att man inte kunde bli benådad från det.

Andra relaterade brott som kan nämnas är blodskam (incest); ”Lägrar någor sin ächta, eller oächta blodsfränko i rätt nedstigande eller upstigande led, såsom fader sin dotter, eller dotterdotter; och son sin moder, modermoder, eller fadermoder; tå skola the begge halshuggas, och ej i Kyrkiogård begrafwas.” Både blodskam och våldtäkt bestraffades med döden.

Eller för den del horeri: ”Håller någor sådana hus och samqwem, ther otucht och lösachtighet drifwes; stånde för sådant kopleri tre dagar wid kåken, och warde then tridie dagen af bödelen hudstruken, och hålles sedan til almänt arbete i try åhr. Finnes någor thermed annan gång; warde sammaledes wid kåken hudstruken, och arbete i hela sin lifstid. The qwinnor, som i sådana hus låta sig til skiörlefnad bruka, skola genast gripas och i hächte sättas, och sedan dömas efter brott theras, til böter, eller almänt arbete. Komma the oftare åter; straffes med ris efter omständigheterna.” Ytterligare ett (och mer motbjudande) brott var Tidelag – sex med djur. Detta brott var så allvarligt att man fram till 1644 kunde dömas till att bli levande bränd på bål tillsammans med djuret. Efter 1644 ändrade hovrätten så gott som samtliga domar av tidelag till halshuggning. Under 1600-talet var tidelag så vanligt förekommande att det kom en förordning att endast kvinnor och äldre skulle få arbeta som vallhjon och vistas ensamma med kreatur.

Jag tänkte avsluta detta inlägg med lite intressanta domar från min hemstad Vimmerby:

Den 12 januari 1730 tilltalade stadsfogden och guldsmedsmästaren Anders Castman drängen Per Persson och kvinnfolket Karin Johansdotter för att begått lönskaläge. Men drängen Per hade varit så nervös inför den här dagen, så han hade tagit sig ett järn, eller rättare sagt flera stycken, och var nu så drucken att han varken kunde stå eller tala.

Karin var däremot mer talför, och berättade att Per och hon hade efter predikan påskdagen 1729 haft ”köttsligt umgänge” för första gången, och efter det haft umgänge åtskilliga gånger. Per ska också vara fader till barnet Karin fött i december. Men då Per var tvungen att hemledas då han var för full, så kunde inte rätten döma i detta mål den dagen. Rätten hade också överseende med att Per var full, då han var ung, och trovärdiga män kunde intyga att han inte var fyllerist. Däremot fick han en skarp varning av rätten.

Den 21 januari var det åter rådstuga, och den här gången var drängen Per nykter och klar i huvudet. Rätten frågade först om Per var far till Karins barn, och det erkände han. Därefter frågade rätten om Per lovat henne äktenskap, men det nekade Per till, något sånt hade han inte lovat Karin. Karin å sin sida hävdade kategoriskt att Per var fadern, och att han lovat henne äktenskap. Hade Per gått med på att gifta sig med Karin så hade det bara blivit böter för otidigt sängelag, men Per var som sagt var inte sugen på äktenskap med Karin, och valde att tacka nej till ett sådant öde.

Nu dömde rådshusrätten, att då Per och Karin hade erkänt lönskaläge, och inte någon av de var gifta, så fick Per plikta med fyrtio daler silvermynt, och Karin 20 daler silvermynt. Dessutom skulle de bägge stå kyrkoplikt kommande söndag, och om de inte orkade stå kyrkplikt skulle han straffas med 4 par spö 3 slag av varje, och hon med 2 par ris, 3 slag av varje. Karin ville däremot inte att Per skulle ha något med barnets uppfostran att göra, vilket kanske inte är så svårt och förstå.

Vi backar nu hundra år i tiden. Den 17 april 1633 döms borgaren Erich Nilsson (gift med Kirstin Andersdotter) för att ha belägrat Bertells dotter i Wij (Södra Vi), och döms till uppfostran utgiva 1 tunna råg och ½ skålpund smör årligen. En annan person som tog sig friheter var Måns Arffwedsson som var stadsfogde i Vimmerby stad 1616, han hade samma år varit anklagad för att ha haft lägerskap med sin piga, men det hade inte kunnat bevisas. Däremot så fick han böta för mökränkning av pigan Gunnil Jonsdotter 21 januari 1617. Böterna uppgick till 10 daler till staden, 2 daler till de fattiga och 1 daler till kyrkan, totalt 13 daler. Mökränkning innebar sexuellt umgänge mellan två ogifta, men där kvinnan var oskuld, eller jungfru som man sa förr. Vid mökränkning var mannen och hans släkt skyldiga att betala böter till kvinnans släkt för att hon mist sin oskuld.

Den 16 april 1664 döms Susanna Michelsdotter av rådhusrätten för hor tillsammans med Lars Nilsson. Susanna skulle plikta med 40 daler silvermynt, höga böter för en fattig kvinna, och då hon inte hade pengarna så skulle hon hudstrykas. Hudstrykning innebar att sitta vid tingshusdörren med bar rygg och slås blodig genom att alla som skulle gå ut gav henne ett eller ett par slag över ryggen. Stackars kvinna.

Vem var det då som anmälde de kärlekskranka människorna till rådhusrätten? För då, som nu så försökte man naturligtvis träffas så diskret som möjligt. Som regel var det så, att om ryktet började spridas så var det antingen stadsfiskalen eller prästen som anmälde detta, men det kunde även ske av andra personer. Och det spelade ingen roll vilket samhällsskikt man tillhörde. Den 31 december 1741 tvingades Eric Watzell, borgmästare i Vimmerby stad (1729-1741) avgå från sitt ämbete för att han haft lönskaläge med en flicka vid namn Annika. Komminister Petrus Ekman, som var en nitisk (och troligen avundssjuk) man, hade i sin iver att få bevis mot Watzell gått upp tidigt på morgonen för att kolla spåren i snön hos Watzell. Inför rådhusrätten vittnade nu Ekman att ”Annikas spår i snön ledde till, men inte därifrån”. Det räckte för rådhusrätten för att döma bägge för lönskaläge.

Däremot kunde naturligtvis pengar göra sitt till. Även Vimmerby stads borgmästare 1761-1784, Eric Norén blev anklagad för lönskaläge. Men tack vare fullmakten från landets kung, så kunde han inte avsättas som borgmästare. Den stora skillnaden var också att dels så erkände Norén att han hade gjort Ulrica Åbrant gravid, och dels så ämnade han både plikta (betala) för sitt och Ulricas brott, och dessutom försörja sitt barn genom att årligen betala 52 daler silvermynt till Ulrica. Eftersom både Ulrica själv, och hennes bror Abraham Åbrandt var nöjda med ersättningen, så var även rådhusrätten nöjda och avgav en positiv dom.

Advertisements
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Lönskaläge, enfalt och twefalt hor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s