Dags att beskära släktträdet

Beskara_slaktträd

Att skapa en släktbok – del 1

Under de år som jag har släktforskat så har hela tiden drivkraften varit nyfikenheten – vad hände sen? Vad mer kan jag hitta? Det har resulterat i att mitt släktträd är nu för vildvuxen och har långa grenar som spretar hit och dit. Så jag har kommit till insikt att det är dags att beskära mitt släktträd.

Detta budskap kommer säkert många av er anse vara värre än att svära i kyrkan, radera sådant som tagit tid att forska fram! Men låt mig förklara hur jag tänker. När jag började forska på allvar för tiotalet år sedan, så var det med abonnemang på Genline, och efter att i ungdomen sporadiskt forskat med mikrofiche, så var det en milsvid skillnad. Jag var inte heller på den tiden duktig att skriva upp källreferenser, och efter att ha inspirerats av Jan Granaths inlägg från den 4 november, Komplettering, restaurering och underhåll, så beslutade jag att 2015 skulle bli året då jag gick igenom hela min släktforskning.

Vad har då hänt de senaste tio åren? Det finns nu tillgång till kyrkböcker i färg med hög upplösning och bra skärpa, vilket gör en stor skillnad. Materialet slutar inte heller vid slutet på 1890-talet för husförhörslängder och 1860-talet för dödböcker som det gjorde på den tiden på Genline. Materialet är idag mer omfattande, och även andra källor än ministerialböckerna finns att tillgå online. Vidare så har mina kunskaper om släktforskning och olika tillvägagångssätt för att få tag på information ökat, och framför allt, jag har blivit mycket bättre på att tyda handstilar.

Det har varit mycket diskussioner sista tiden om släktforskare vs. Släktsamlare, och så länge alla tycker det är roligt, så får var och en göra som den vill, även om jag har svårt för de som av okunskap eller lathet sprider felaktigheter på nätet, men för mig är 90% av det roliga att leta, hitta och komma till insikt i hur min släkt har levt och haft det under de föregående århundradena. Att presentera sitt resultat för andra, det är de sista tio procenten, och det är de 10 % jag vill lyfta tankarna kring i detta inlägg.

I framtiden kanske det kommer finnas en stor homogen databas tillgänglig på nätet, kvalitetssäkrad (inga felaktigheter) och med källreferenser, där man kan knappa in sitt personnr och få hela sitt släktträd presenterat för sig, ni vet – den magiska knapptryckningen. Många anser kanske att vi redan är där idag, med Ancestry, Myheritage och allt vad tjänsterna på nätet nu må heta, men jag påstår istället att vi är bara i början av den utvecklingen, det är för många olika aktörer som tävlar om våra släktträd, och det finns på tok för mycket felaktigheter i träden på nätet idag.

Nu ska jag berätta något chockerande, något som vi ofta inte tänker på – det finns faktiskt de som inte har börjat släktforska (än), men som ändå kan vara intresserade av att få ta del av det du forskat fram. Idag, och även de kommande åren kommer en släktbok (ni vet med pärmar och sidor av papper) vara det bästa sättet att dela med sig av sin släktforskning. Det är dessutom ett bra sätt att efterlämna sin forskning till kommande generationer. För nu ska jag vara brysk – vad händer med din släktforskning om du dör imorgon?

Tror du någon kommer spara ut din Gedcom-fil från din dammiga dator? Eller hitta det där omärkta USB-minnet med alla dokument? Eller att ditt släktträd kommer finnas kvar på din privata hemsida för alltid? Sanningen är, att hemsidor på gratis webhotell raderas efter ett antal månader av inaktivitet, åtminstone enligt det finstilta som de flesta inte läser. Eller för den del, bli medlem på någon av trädbyggarsidorna bara för att komma åt just din forskning?

Så nu har jag påbörjat mitt arbete med min släktbok, och kommit till den insikt, att jag har forskat för brett för att skapa ett genuint intresse för den som kommer läsa min bok. Ta min morfars morfar, Lars Johan Larsson, född i Vena socken 1840, jag har följt alla hans syskon, deras barn, och barnbarn, kommit långt in på 1900-talet, tagit med föräldrar till ingifta etc., men det blir enligt mig för mycket information om för avlägsna släktingar för att det ska vara intressant att läsa. Jag kommer nu, att i varje familj följa föräldrarnas och barnens hela liv, och vad gäller barnbarnen stanna upp när de lämnar föräldrahemmet.  Jag kommer alltså fokusera mer på själva stammen i släktträdet. Det är en gräns som jag satt upp, och det kommer innebära att jag beskär mitt släktträd här och där. Personligen är jag inte ute efter att kunna skryta om att ha si och så många tiotusentals personer i mitt register, utan att istället kunna berätta en bra och intressant släkthistoria baserat på korrekta fakta, för den som det berör – mina släktingar.

Så mitt personliga råd är till dig som är nybörjare, sätt redan från början upp en gräns för hur långt från din ana i direkt uppstigande led du vill forska för att undvika framtida ”onödigt” arbete, och för dig som är släktforskarproffs, var inte rädd att revidera din släktforskning och gallra bland alla poster, det är inte en tävlan vem som har flest personer registrerade, utan handen på hjärtat – vi vill väl alla dela med oss av en spännande, kvalitativ släkthistoria. Eller?

Advertisements
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Dags att beskära släktträdet

  1. Alf Ödlund skriver:

    Det där var verkligen tänkvärt och något som talar direkt till mig. Fast jag startar med en man som föddes 1683 och som nu gett mig ett rent hiskeligt stort och vildvuxet träd, ett riktigt släktsamlarträd om jag skall vara ärlig. Jag skall denna dag börja klippa i trädet!

    Gilla

  2. Elaine Oscarsson skriver:

    Shit!

    Känns som vi är jämngamla och började släktforska samtidigt 😉

    All släktforskning som jag gjorde i början av min ”karriär” med hjälp av microfiche och bländrande i pärmarna med PLF-utskrifter sitter som berget. Kanske kan rabbla upp datum och namn i sömnen t o m.

    Satt i början då alltid på Hultsfreds bibliotek och fick allt som oftast sällskap av min nu älskade Nisse. Han var ju tyvärr inte så älskad på den tiden då det första han sade till mig med en 70-årings barskhet:
    – Använd blyertspenna till dina anteckningar, så du kan sudda det som blivit fel.
    Ja, det var ju innan laptopens värld så papper och penna var arkiv-verktygen.
    – Skriv alltid upp alla källor, alla sidor i husförhören personerna bott på.

    Och nu 20 år senare så förstår jag Nisse till 100%
    Erkänner suckande att jag inte skrev upp källorna på den tiden, men ALL tid man fick lägga på att skjuta in microfiche och leta här och sedan byta så kändes tiden till att skriva upp källor som överkurs.
    Släktforskning med microfiche enbart med det material som biblioteken ägde kan man jämföra med att köra 20 km/h på krokig grusväg och där dagens ALLA underbara CD-rom från förbundet + hela Sveriges kyrkböcker via abonnemang på hemmadatorn är 3-filig 110-väg.
    Ja, det är nog en bra liknelse 😉

    Använder mig för skoj skull av Google ibland när man snubblar över ovanliga efternamn och kom på det sättet i kontakt med en syssling till min mamma tack vare hennes släktforskningshemsida. Hon hade ympat sina grenar till att starta på mor- och farföräldrar, mycket smart.
    Försökte själv ympa mina men detta fungerar inte riktigt på mitt arkiv då de olika grenarna korsar varandras lite här och var.

    När man berättar för folk att man släktforskar så är ju den stående frågan:
    -Hur långt har du kommit?
    Jag har haft samma svar i kanske 15 år nu:
    – 1681 och då 6 km från där jag är född.
    Och jag kan erkänna att jag ”nöjer mig” med det svaret.
    Känner ingen längtan att gå längre bak i tiden än vad det finns husförhör, födelse/vigsel/död-böcker.
    Däremot älskar jag när man hamnar i sin födelseförsamling framåt mitten av 1850-talet och högt jublar:-Se till att bo kvar och skaffa massvis med barn som bor kvar!!!!!!
    Är det något som verkligen ger mig ”rysningar” i släktforskningen så är det att hitta mina klasskamrater i släktträdet.

    Och självklart sträcker jag på mig några decimeter när jag lurar prästernas kråkhandstil och kan följa personerna med hjälp av något annat!!!!

    Liked by 1 person

  3. En mycket intressant o tänkvärd sida. Hittade många användbara tips. Tycker jag fortfarande är nybörjare fast jag har hållit på några år. Det är så lätt att man vill forska på allt och det blir väldig spretigt. Nu har jag koncentrerat mig på min mormor och mofars anor vilket är fullt tillräckligt.
    Mitt senaste projekt är att dokumentera. det jag hittills kommit fram till och ge möjlighet för andra att läsa, på http://www.minslaktresa.se.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s