Alldeles utanför den lilla handelsstaden Vimmerby i Sevede härad, Norra Småland låg på medeltiden en bondby med några bondgårdar, var av den största var frälsegården Näs. Till gården Näs hörde det åkrar och ängar samt skog. Fram tills början av 1400-talet hade prästgården för Vimmerby legat belägen i Hörestadshult, öster om Vimmerby utmed landsvägen mot Västervik. Men den 28 oktober 1411 skänker Johan Mörske sin gård i Näs till prästboet i Vimmerby.
Johan Mörske var präst i Vimmerby från och med 29 juli 1402, han prästvigdes i början av 1380-talet i Linköping, och nämns som präst första gången 1385. Johan kom från en rik frälsesläkt, hans far hette Peter Swed, och Peter gav sin fru Ingeborg Jonsdotter Näs i morgongåva. Familjen ägde även ett par gårdar i Björkö i Njudung (Småland), samt Riseberg i Fivelstad (Östergötland) som Ingeborg fått i arv efter sina föräldrar.
De kommande århundradena levde och verkade Vimmerbys präster i prästgården i Näs. En av de mer kända prästerna är Olaus Sunonis som föddes i Linköping 1604, samma år som Giötheborg börjar bebyggas av nederländare och Vimmerby får tillbaka sina stadsprivilegier. Olaus var son till rådmannen Sune Johansson och blev student i Uppsala 1625 och tillträdde som präst i Vimmerby 1648. Sunonis arbetade bland annat hårt för att Vimmerby skulle få en ny kyrka, det som skulle bli den så kallade karolinerkyrkan. Han lyckades samla in 3.423 riksdaler kopparmynt till bygget, men dog 26 juni 1680 och hann aldrig se sin kyrka färdigbyggd.
Efter Sunonis tillträdde Johannes Phoenix som föddes 1631 i Målilla där fadern J. B. Phoenix var kyrkoherde. Johannes blev präst i Vimmerby 1682 och beskrevs som en from och stilla man. Han blev kontraktsprost och även riksdagsman, och på juldagen 1685 höll Phoenix den första gudstjänsten i den nya karolinerkyrkan.
Innan vi lämnar 1600-talets präster så vill jag återge en text ur min bok om en av de arbetsuppgifter som Sunonis fick hantera som präst; ”Att skilja sig på 1600-talet var väldigt ovanligt. Gällande lag i början på århundradet sa att skiljsmässa var tillåten om en av parterna begått äktenskapsbrott eller hade rymt sin väg. Men innan skiljsmässan beviljades skulle förlikningsförsök och varningar, ja till och med bestraffningar utföras.
Den 6 maj 1668 behandlades vid konsistoriesammanträdet det ärende som vilket Olaus beskrivit i ett brev tillsammans med kyrkoherde Daniel Gislonis Smalzius i Vena. Det hade uppstått osämja och missförstånd mellan äkta makarna Elin och Måns i Gnöttlerum. De hade gift sig hösten 1667, men Elin var missnöjd, hon klagade på Måns bristande virilitet, och att han hade vilselett henne, då hon ”säjandes sig nu vara så god möö såsom före än hon blev gift med honom”. Hon var klart missbelåten och ville skiljas, trots att förlikningsförsök hade gjorts av flera personer i deras omgivning. Man kan ju tänka hur Måns kände sig när det tisslades och tasslades om detta i byn. Konsistoriet beslöt att pedellen Torbjörn skulle ta med Måns till ”barberaren Joachim Pieler, at skönia hans svaghet och förnimma, om han visste någor boot och remedium därtill”. Men några sådana piller fanns ju inte på 1600-talet, så på eftermiddagen stod åter Måns inför konsistoriet med ett brev från barberaren, som med ”konkretion och detaljer” gav besked om Måns ”naturlige impotens”. Stackars karl, vad skämmigt.
Men med dessa fakta, beslutade konsistoriet att hustru Elin var ”ifrån sin man ledig och löös förklarat, och fri till annat gifte frisagd”. Måns å sin sida förmanades att inte inlåta sig med någon ny kvinna för äktenskap. Efter konsistoriets utslag så förlikades Måns och Elin.”
Men åter till prästgården i Näs. 1830 är det Ambrosius Lindahl som är präst i Vimmerby, och det är detta år som den vackra prästgården byggdes som står kvar än idag. Ambrosius föddes den 2 april 1787 i Södra Fogelhem i Södra Vi och var son till kronolänsman Jonas Lindahl och hans fru Anna Brita Nyman född 16 maj 1798 på Överkvilla, Österåkers socken. Ambrosius var gift med Sophia Dorothea Bergstedt, och tillsammans hade de sonen Fabian Ludvig. För den genealogiskt intresserade så hade Ambrosius sina anor i Vimmerby stad, då han var sonson till borgaren Nils Lindahl och dennes hustru Maria Malmbeck. Nils var skräddare, och beviljades burskap i Vimmerby stad den 27 september 1718.
1895 arrenderar Samuel August Ericsson och hans hustru Hanna, född Jonsson, bondgården i Näs av prästgården, och detta skulle komma att långt senare påverka prästgårdens öde. Tillsammans hade nämligen Samuel och Hanna en dotter döpt till Astrid, som senare i livet skrev ett antal barnböcker som kom att forma barndomen för många barn i flera generationer – självklart talar jag om allas vår sagotant Astrid Lindgren. I början av 2000-talet sålde församlingen Näs prästgård till Vimmerby kommun. Idag 2015 ingår den vackra prästgården i ”Astrid Lindgrens Näs” som ägs av ”Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB” ett bolag bildat 2006 och som är dotterbolag till Vimmerby kommun Förvaltnings AB. I bolagets ansvar ingår Paviljongen, den gamla prästgården, trädgårdarna och Astrid Lindgrens barndomshem. Barndomshemmet är alltså det boningshus som ligger nästgårds, norr om prästgården, som idag ägs av de tre döttrarna till Astrids bror Gunnar. Dessa tre systrar äger även det gula huset bredvid barndomshemmet, som är Astrids förebild till Villa Villekulla. Den som har anor i Vimmerbys prästsläkter och vill besöka stadens vackra gamla prästgård och gå runt i dess trädgård måste med andra ord betala inträde till Astrid Lindgrens Näs…
För den som vill läsa mer om Näs och Vimmerbys präster rekommenderar jag, förutom min egen bok ”Vimmerby stads historia” även de böcker som skrevs av Nils Bergström åren 1975-1995.
Källreferenser:
Vimmerby stads historia, Daniel Johnsson 2015
Södra Vi C:3 (1746-1800) Bild 145 / sid 283 (AID: v41119.b145.s283)
Vimmerby landsförsamling AI:10 (1830-1836) Bild 99 / sid 90 (AID: v24401.b99.s90)
Sex präster i Vimmerby under sex århundraden, Nils Bergström 1997
Allabolag.se
Vimmerby kommuns hemsida
Anforskning 