En stillsam fundering

ancestry

”Jag skrev in mitt namn och födelseår och började min resa bakåt i tiden. Det har aldrig varit enklare att upptäcka hur dina förfäder levde sina liv. Utforska en av världens största samlingar av historiska uppgifter och släktträd på internet. Skapa ditt släktträd gratis på Ancestry idag…”

Så säger dom i reklamen från Ancestry.se. Och faktum är att de har rätt i att det aldrig har varit så lätt som idag att släktforska. Stora mängder av kyrkböcker och andra originalkällor finns digitaliserade, bekvämt åtkomliga från den egna datorn hemma. Sen att det inte bara är att skriva in sitt namn och födelseår och få allt serverat direkt som Ancestrys reklam vill påskina, det är ju en annan sak. Alla vi som har hållit på med släktforskning sen tidigare vet att det inte är riktigt så lätt.

Det som poppar upp som svampar ur jorden på senare tid är en lång rad med olika indexerade register. Förutom olika släktforskarförbunds CD-skivor med databaser, så börjar nu de stora aktörerna att producera det ena registret efter det andra. Ancestry har sitt register med namnindexerade födelseuppgifter för personer födda 1860-1941, och nyligen släppte MyHeritage i samarbete med Arkiv Digital ett register över de svenska husförhörslängderna 1880-1920. För några månader sedan släppte även Arkiv Digital Sveriges befolkning 1950.

Frågan är om man inte luras att tro att det börjar bli för lätt att släktforska?

Missförstå mig inte nu, jag gillar också dessa register. Då min släkt är till allra största delen fokuserad till Småland, så har jag under många år haft stort nöje och nytta av CD-skivorna från PLF i Oskarshamn. Eller för att inte tala om Sveriges befolkning 1880, 1890 och 1900 när någon släkting lämnat en socken utan att prästen varit tydlig i böckerna vart denne person tog vägen så har dessa skivor varit guld värda för att hitta personen i den nya socknen. Sveriges befolkning 1950 är en pusselbit som vi släktforskare längtat efter länge, de senaste veckorna har jag haft väldigt stor nytta av det registret.

Men jag fick mig en tankeställare härom månaden. Jag som säkert flera andra håller på och gå igenom mitt material från Genline-tiden. När jag hade abonnemang där slutade kyrkböckerna 1896, och vad än värre var så var dödböckerna inte inskannade längre än till 1860-talet i början. Kommer tyvärr inte ihåg hur det var med födelse- och vigselböcker, men tror att det var samma sak med dom – de tog slut 1860.

Därför blev jag väldigt förvånad när jag fick hem en födelsejournal och såg att den kvinnan hade haft ytterligare en födsel… ett syskon till min ana jag inte känt till, då barnet inte överlevde. Handen på hjärtat, när vi kikar i husförhörslängden så antar vi nog många, inklusive mig själv att de barn som står med där, är de barn som familjen fått. Men så är inte fallet många gånger. Blev det ett dödfött barn antecknades det endast i födelseboken, inte i husförhörslängden. För den som är ambitiös och tålmodig, så gäller det alltså att gå igenom födelseböckerna för den socken/stad under de år som familjen bodde där för att inte missa något.

Likaså är faran med dessa indexerade register. Även om vi tror att vi är smarta när vi söker, använder olika stavning på personerna, kombinerar sökorden, mixar med jokertecken etc. så kan det faktiskt vara så att vi missar poster. Det är inte heller säkert att den som skrev in posten tydde originaltexten rätt, eller ännu värre helt missat att skriva in den.

Min oro är att tilltron till dessa register kan bli för stor, och det är inte bara hos de som precis börjat släktforska. Även om registren generellt sett håller en hög kvalité, så förekommer det fel.

Har man för bråttom kan man missa uppgifter, eller ännu värre komma in på helt fel spår. Om man söker efter en person och bara får upp en enda post som resultat, då måste det ju vara rätt person? Inte behöver man väl lägga tid på att verifiera uppgiften då eller hur?

För den som vill komma sanningen närmast så är det nog ihärdigt bläddrande bland sidorna i kyrkböckerna som gäller även framöver. De indexerade registren sparar väldigt mycket tid, men använd dom klokt, och endast som ett stöd för att hitta rätt i originalkällorna. Och för att återkoppla till Ancestrys reklam, att man bara behöver skriva in sitt namn och födelsedatum – den dagen det blir så enkelt så är det dags att hitta på något annat, för vad ligger utmaningen och spänningen i det?

Och slutligen, när vi pratar om indexerade register, så är inte steget så långt till alla publicerade släktträd på internet, som också kan vara ett stöd om man har kört fast. Jag tänker dock inte ta upp det ämnet i detta inlägg, och jag tror nog att många redan känner till vad jag tycker om dessa träd, utan låter istället denna bild illustrera det:

flowchart

Advertisements
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En stillsam fundering

  1. Per-Arne Wisén skriver:

    Ett mycket välformulerat och trevligt inlägg. En nyttig påminnelse för oss alla att alltid stämma av mot kyrkoböckerna.

    Gilla

  2. Gunilla Olofsson skriver:

    Beskriver precis min syn på släktforskning! Hela charmen med släktforskningen är att söka i och tolka informationen i originalkällorna som kyrkböcker etc.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s