Pirater och bedrägliga borgmästare i 1600-talets Kalmar

Pirate ship

Som släktforskare så kommer man förr eller senare få ett ökat intresse för sin lokala historia. När släktträdet växt sig ståtligt så brukar man försöka ta reda på vad som hände runt omkring de personer som man forskat fram. Idag tänkte jag dela med mig av tre intressanta livsöden ur den Småländska historien som jag stött på. Alla tre levde eller hade anknytning till Kalmar på 1600-talet. Kanske är du släkt med någon av dom?

Baron Gustaf Adolf Skytte af Duderhof

Det är inte bara i de karibiska vattnen det har förekommit pirater utan även utanför de svenska kusterna. Men låt oss börja från början. 1637 föds en gosse som döps till Gustaf Adolf. Han tillhörde den friherrliga ätten Skytte af Duderhof och var son till landshövdingen Jacob Skytte och Anna Nilsdotter Bielkenstierna. Han blev student vid Uppsala och vid 20 års ålder tjänstgjorde han som ryttmästare vid Smålands ryttare. Men livet som yrkesmilitär passade inte den unge Gustaf Adolf och efter bara två år sadlade han om till pirat.

Han hade sitt hem på Strömsunds säteri vilket han förvandlade till ett riktigt piratnäste, och med sig hade han sin svåger Gustaf Drake af Hagelsrum och sin syster (Drakes hustru) Christina Anna. Under fyra års tid gjorde dessa tre och deras besättning vattnen vid Smålands kust, Öland och på övriga Östersjön osäkert för fredliga handelsfartyg. 1663 tog dock äventyret slut. Gustaf Adolf och hans pirater hade då bordat en holländsk galliot och dräpt hela dess besättning. Gustaf Adolf fångades in och fördes till Jönköping där han arkebuserades den 27 april.

Gustaf Adolf gifte sig den 9 februari 1659, alldeles i början på sin piratkarriär med friherrinnan Brita Margareta Hamilton af Deserf. De fick dock inga barn tillsammans utan Gustaf Adolf gick döden till mötes i Jönköping barnlös. Gustaf Adolf ägde även en tomt i Kalmar stad, vilken han den 16 mars 1663 sålde till kaptenen Johannes Douglies (född i Skottland 1605).

Mårten Hansson – en tvivelaktig borgmästare

Under 1600-talet var det vanligast att kungen valde vem som skulle få det ärofyllda och ansedda uppdraget som borgmästare. Den 15 juni 1650 valdes Mårthen Hansson till politieborgmästare i Kalmar stad. Men valet av denna man visade sig snart ha varit ett misstag, och han fick borgerskapet emot sig från början. Den 15 december 1655 lämnade borgarna in en skrift till rätten som var full med hårda ord och beskyllningar mot Mårten.

Men vad var det som gjorde Mårten så illa omtyckt? Det hela berodde på att han var illojal mot sina kollegor och blev dessutom 1656 inblandad i ett rättsfall där Bengt Giöstafsson som var stadssyndikus i Kalmar anklagade Mårten för att ha förskingra pengar och dessutom erbjudit Bengt en del av de förskingrade pengarna. Mårten verkade inte se någon större skillnad på sina egna och stadens penningar. Men den man som har låg moral dyker ofta upp i flera händelser under sin levnad. Detta gällde i högsta grad borgmästare Mårten.

1663 var det dags att stiga upp inför rätten igen. Mårten anklagades av tavernaren Mauritz von Saltzau för att hålla offentligt horhus och kallade Mårtens hustru för en ”utslipat hoora” och även Mårtens döttrar fick likande epitet utdelade av Mauritz. Under rättegången framkom dock sanningen, vilket visade sig vara det att en av Mårtens döttrar hade levt ett något mindre anständigt liv då hon hade haft en älskare. Dessa två dömdes till böter och kyrkoplikt.

Under åren fick Mårten betala böter vid flertalet tillfällen, och tillslut ansåg landshövdingen att det inte längre var passande att en man som Mårten skulle representera staden genom borgmästartiteln. Mårten som nu kände att tiden var kommen höll dock ett anförande i rådhusrätten den 14 oktober 1674 där han skyllde på ålder, han vill dra sig tillbaka från borgmästarämbetet och nämnde sin egen styvson Jonas Björk som efterträdare. Under sitt anförande påtalade han att ”om han av mänsklig svaghet något felat, så måtte detta varda honom eftergivet och förlåtet” men samtidigt tillade han ”att han icke kunde påminna sig sådant wara passerat”. Borgarskapat var nu lättade. Men skulle det bli bättre under Jonas Björk som borgmästare?

Mårten Hansson

Jonas Biörk – en våldsam borgmästare

Den 14 oktober 1674 installerades så Mårtens styvson Jonas Biörk som politieborgmästare i Kalmar stad. Jonas verkar dock precis som sin styvfar ha haft en tveksam inställning till hur man uppför sig som borgmästare, och landshövdingen hade ögonen på Jonas från start. 1678 anklagade stadspresidenten i Kalmar, Erik Ehrenklo Jonas för att ha förföljt honom och dessutom motarbeta hans intressen. Likheterna i sitt agerande var med andra ord likvärdigt med sin nu avlidne styvfar Mårten.

1678 brakade det lös en skandalös händelse mellan Jonas och hans båda halvsystrar Catharina och Helena Mårtensdöttrar. Systrarna anklagade Jonas för att ha lurat dom vid arvskiftet efter fadern. Tvister om arv var vanligt förekommande i rådhusrätterna förr i tiden, men oftast utspelade sig striden verbalt inför sittande rätten, dock inte i det här fallet.

Jonas som hade surnat till över anklagelserna besökte systrarna och hur det nu kom sig så slutade det med att han började prygla dom blodiga med sin promenadkäpp. Men det skulle han inte ha gjort!

Helena slet av Jonas peruken samtidigt som Catharina slet åt sig käppen. Med ett krafttag slets Jonas ner i framåtböjd ställning och drogs runt i rummet av Helena medan Catharina slog med käppen med full kraft allt vad hon förmådde över Jonas. De gick så hårt åt honom att blodet slutligen forsade ur både näsa och mun. Jonas blev så småningom befriad från sina rasande systrar och fick rymma från platsen med svansen mellan benen. Hädanefter blev han hånfullt omnämnd som ”kvinnohjälte” och varnades för att ge sig i slagsmål med kvinnor.

Hade Jonas haft en skamfilat anseende och dåligt rykte sedan tidigare så gjorde en sån här händelse inte saken bättre. Den 15 maj 1680 talade guvernören Hans G. Mörner inför rådhusrätten och sa att det var Jonas skyldighet att hålla sig ifrån ämbetets utövande tills anklagelserna hade rätts ut. Jonas fick dra sig tillbaka, och återvände aldrig som borgmästare då han dog den 5 april 1682. Jonas var gift med Elisabeth Chorealius född 1659, dotter till superintendent Canutus Mathie Chorealius i Karlskrona och Elisabeth Persdotter Rothovia.

 

Litteratur/källreferens

Kalmar och kalmarbor under 1600-talet, Gunnar Håkansson 1944
Kalmar tidning, lördagen den 25 juni 1910

Relaterade inlägg:

Röverier och oroliga tider i Södra Möre på 1680-talet
Ett kärleksdrama i Vimmerby år 1664

Advertisements
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s