Röverier och oroliga tider i Södra Möre på 1680-talet

skog

Har du anor i Torsås socken som ligger i Södra Småland då kanske du till och med har en fredlös stråtrövare i ditt släktträd. Säger man fredlös rövare tänker de flesta på Robin Hood som levde i den Engelska Sherwood-skogen. Här i Småland tänker vi på Nils Dacke som slogs mot Gustav Vasas tyska legoknektar på 1540-talet. Men faktum är att det fanns många fler rövare och fredlösa i de Småländska skogarna förr i tiden. I Södra Möres dombok från slutet av 1680-talet har jag hittat en spännande levnadshistoria som jag tänkte dela med mig av här. Historien om Lönbo Lasse.

Den 21 februari 1687 inleddes det ordinarie vintertinget för Södra Möre härad i Wassmolösa. Inför tingsrätten steg då kronobåtsman Hindrich Månsson Malm i Torehult fram och anklagade Lars Olufsson, Lönbo Lasse kallad, för våldsamheter.

Lönbo Lasse1

Det hela hade börjat söndagen den tredje advent 1686, då Hindrich tillsammans med Lönbo Lasse samt båtsmännen Oluf Amundsson i Lönbo och Lars Blomma i Kinbäcksmåla varit i Wästragården i Torehult. Där hade de druckit fyra kannor öl, och sedan gått hem till Per Giermundsson, och där hade bråk uppstått.

Lönbo Lasse ville att Per skulle ge dom både mat och öl, och dessutom husrum för natten. Men Per sa att han inte var någon krögare, och att han inte hade någon öl åt Lasse och hans mannar. Lasse som var drucken spatserade då fram och tillbaka över golvet, och sa att Per skulle skaffa fram det han begärt, dessutom anklagade han Pers hustru  Karin Persdotter för att vara tjuv-Håkans hora, och då hon förtörnades över det stötte Lasse till henne så hon ramlade över ända. Hindrich försökte gå emellan, men Lasse blev då ond på honom, och gav honom en örfil, och slog sedan Hindrich under vänstra örat med bössan så hårt att Hindrich ylade av smärta. Hindrich fick nu hjälp av kvinnfolket att snabbt ta sig därifrån och ut i sin bod. Men där fick han inte vara länge, för Lönbo Lasse och Oluf Amundsson hämtade honom ”och droge honom medh wåldh dher uth och åter in i stugan till bakars igen, dherest slog Lasse honom de bådhe brun och blådh, och nödsakandes på sina bara knän tiggia lifwet af dhen.”

Men Lasse var nu uppeldad, och trots att Amundsson och Blomma tillslut fick av honom bössan, så hann Lasse ändå skjuta inne i stugan så delar av taket ramlade ner och föll på tjänstepigan Margaretha Månsdotter som satt med Hindrichs lilla barn i knät.

Hindrich Malm anklagade nu i rätten i sin tur Lönbo Lasse för att ha begånget hor med Elin Sunisdotter i Fagereke, trots att Lasse var en gift karl. För detta måste väl ändå Lasse plikta tyckte Hindrich. Lasse erkände inför rätten att han ”sig hafwa rådh konan Elin Sunnisdotter i Fagereke medh barn”.

Denna Lönbo Lasse var dock känd i trakterna, och inför nämnden steg nu den ena efter den andra fram och anklagade honom för allt ont. Han hade tillsammans med en grupp förrymda soldater gjort en massa röveri och tjuveri. Lasse och hans tjuv-gäng hade dessutom bränt upp flera hus i Thorsås och Vissefjärda. Dessutom hade han varit med när hans kumpan Tjuv-Håkan ifrån Kroksmåla sköt ihjäl Jöns Nilsson Locka i Glosebo.

Det var inte heller första gången som Lönbo Lasse stod inför tingsrätten. Redan 1683 hade han vid Michaels tid stulet ett tennstop från rådmannen Jöns Berg i Karlskrona, och därmed inlett sin kriminella bana. För flera av dessa brott hade han dock blivit benådad enligt kungligt brev av den 18 september 1686, så för de tidigare brotten kunde han inte dömas, även om de naturligtvis inte låg honom till fördel inför den kommande domen. Dagen gick nu mot sitt slut, och Lönbo Lasse fördes fängslad till Kalmar slottshäkte i väntan på fortsatt rättegång.

Anno 1687, den 26 Aprilis till fölie af högedla och Wälborne Ammiral och Landshöfvingens herr Hans Cleriks skrifwelse des dato Calmar den 15 huius, hölts extra ordinarie ting i Södra Möre härads å rättan tingstadh Wassmolösa, öfwerwarandes Cronans befallningsman Wälbetrodde Gudhers Knutsson sampt rättens tolv nämndemän.

Lönbo Lasse2

Lönbo Lasse hade hämtats från Kalmar slott, och efter att tidigare protokoll upplästs, och då ingen av parterna hade mer att anföra, så var det dags för domen att falla:

Lars Olufsson, gift karl, skall böta för ”halft hoor” med Elin Sunisdotter i Fagereke 80 daler silvermynt, för det våldsamma bråket hemma hos Per Giermundsson 40 daler att plikta för huusbrott, 40 daler för att ha beskyllt hustru Karin Pärsdotter ”hafwa horat med dhen gifta Röfware Tiufen Håkan”, och för att ha stött till henne så hon ramlat ytterligare 3 daler. För örfil och munslag på Hindrich Malm 3 daler, och ytterligare 6 daler för det hårda slaget med bössan. Men för det att Lönbo Lasse trugat sig 16 öre av Gumme i Kallemåla, 16 öre av Pär Olufsson och 16 öre av Pär Persson i Torahult samt 4 öre av Anders Pärsson i Mörhult… ”dherföre skall han mista lifwet”. Lönbo Lasse som nu var dömd till döden skickades tillbaka till Kalmar slottshäkte i väntan på hovrättens prövning av domen.

Den 30 maj 1687 hölls ordinarie ting i Wassmolösa, och då steg Elin Sunisdotter fram, den ”kona” som Lönbo Lasse hade rått med barn;

Lönbo Lasse3

”Dito bekände konan Elin Sunisdotter i Fagereke å Crono ogift född af äkta säng dhet Tiufwen Lönbo Lasse gift Karl har rådt henne med barn, anhållandes dhet hon för sin syndh må få plikta.”

 ”Resolutio Elin Sunisdotter i Fagereke ogift som har låtet Kränkia sig utaf dhen gifta Lönbo Lassen skall efter Kongl. Maj. Straffordning, för halft hoor böta 40 daler silfwermynt och sehan undergå sedhewanlig Kyrckioplikt. Och efter som intet ägho att försona bötterna medh, fördhenskull sleet hon genast Rijs utför tingsdörren.”

Men hur gick det för Lönbo Lasse? Vi går tre år framåt i tiden, för då dyker nämligen Lasse upp på tinget i Vassmolösa igen.

Anno 1690 den 30 Juni höltz i följe af hans nådes högwälborne Herr Baron Admiral och landshöfdingens Hans Clecks Ordres de dato Callmar den 4 sistleden hujus Extra Ordin. Tingh med Södra Möhres härad å rätten Tingstad Wassmolösa, af orsak att kiälmen och kringstrykaren Löhnbo Lasse fasttagen ähr, Öfwerwakandes detta Tingh Crononas Befallningsman Wälborne Anders Cnutsson med efter upskrefve härads Nämbdemänn.

Lönbo Lasse4

Inför rätten fördes nu Lönbo Lasse fram, nu en karl om sina 30 år, som den 26 april 1687 i detta ting för sina begångna ogärningar blev dömd till döden, men av hovrätten blev domen ändrad till att löpa 9 gånger gatlopp, och sedan resten av sitt liv arbeta i halsjärn vid Marstrand fästning. Gatloppet hade Lasse utstått, men sedan rymt från fångtransporten från Kalmar slott till Mastrand fästningen två gånger. Efter att ha rymt den andra gången hade Lasse gömt sig i skogen i tre år, mestadels vid Torsås socken. Hem till sin hustru vågade han sig inte i rädsla för att bli gripen. Lönbo Lasse hade av Lars Hansson fått ett falskt respass, med vilket han tänkt sig till Linköping i Östergötland. Trots att Lasse sedan tidigare var gift, så hade han slagit följe med ”een ogift kåhna”, och de båda blev gripna, och efter landshövding Erik Lovisins order ”till Callmare slott fängsligh förder blef”.

Lönbo Lasse berättade inför rätten att han i sin ungdom varit soldat under Kalmar regemente i sju år, där han stal några saker från Olof i Engen, och för det avstraffades här i Vassmolösa med 6 gånger gatlopp. ”Tingsrätten förmanade denna Lars att nu ”betänkia sin ewiga siähls salighet, och förden skull bekiänna hwad ondt han bedrefwat, dhe åhren han gått i skogen, sedan han bekom Högl. Kungl. Håfrättens domb, och blef med lijfwet pardonerat.”

Lasse började då berätta att första gången han skulle föras till Marstrand så rymde han från fångtransporten straxt norr om Växjö, men blev åtta dagar efter dess hemkomst åter fängslad av Lars Pärsson och John Rebb. De hittade Lasse då han låg gömd i ett ”fohrhuus” hos nämndeman Lars i Karsjö, utan att gårdsfolket hade kännedom därav. Andra gången fördes han dagen efter Påhlmässa ifrån Kalmar slott, men när han var tre mil ifrån Marstrand så lyckades han åter rymma. Ett liv i halsjärn och fängsel som vägde omkring 20 kilo och hårt straffarbete var ett svårt straff med ofta dödlig utgång, så Lasse gjorde naturligtvis allt för att slippa detta.

Hem vågade sig som sagt var inte Lönbo Lasse, utan första tiden var han i skogen mellan Lönbo och Glosboo, och levde i tron att han återigen skulle bli benådad av kungen om han inte gjorde någon människa oförrätt på ett år. Men nu steg inför rätten fram den ena efter den andra som anklagade Lönbo Lasse för att ha stulit allt från silver till kläder och mat. En hel del stölder erkände också Lasse, men tillslut blev anklagelserna för många och enligt Lasse oriktiga; ” Mehra will Lars Olofsson nu intet tillstå, ehuruwähl uthskillige kommo för rätten, som drogo misstankar till honom, att han skulle dem något afhändt, besinnades han att ingen måtte påbörda honom till att bekiänna det han aldrig giordt, han hafwer däss uthan nogh ondt bedryfwit, dhet honom nu ånrgrar, låfwande  att ingen tingh willja döllja af det han weet sigh wara skylldigh till.”

När alla anklagelser var framlagda så berättade Lars att den ”kåhna” som slagit följe med honom i skogen, Ingier Åkesdotter var född i Långemåla, Tvings socken. Inger skulle ha blivit ”besåfwen” av en ryttare vid namn Petter Lindh, för vilket hon fått plikta, och sen sex veckor före påsk kommit ihop med Lönbo Lasse. Tillsammans drog de upp planer på att ta sig till Kopparberget för att få arbete i gruvan, och samtidigt få behålla livet.

Lönbo Lasse fördes nu ut ur tingssalen, och in leddes istället Ingiär Åkesdotter. Rätten frågade henne hur det kom sig att hon rymde bort tillsammans med Lönbo Lasse som var en gift karl. Hon svarade då att Lasse hade bedragit henne att följa med honom dit upp, sägandes att han inte hade någon trogen här nere. Då hon inte visste bättre så hade hon låtit sig övertalas, och på vägen hade de agerat som hustru och bonde. Rätten frågade nu om Lasse under färden mot Kopparberget hade rövat eller stulet något, men det nekade hon alldeles till. ”Ingiär beder för sigh med gråtandes tåhrar, föregifwandes att hon förr under Ähgtenskap låfwer af Petter Lind blef häfdad men sedan hon födt barn, rymbde han från henne.”

Dagen var nu till ända, och rätten bad generalen att förvara dessa fångar var för sig till morgonen, och tillse om Lars i synnerhet något mer kunde sig påminna att bekänna.

Den 1 juli 1690 fördes Lönbo Lasse åter inför den sittande rättens stränga blickar. Och nu berättade han att Per Löfs hustru föregående vinter hade bett honom skaffa sig lite mercurium med vilken hon ville förgifta sin styvson. Mera hade han inte att angiva, och bad nu om nåd för sig. Men allmogen ropade alla med en mun att få slippa en sån ogärningsman då ingen bättring var att förvänta hos honom. För andra gången dömdes nu Lönbo Lasse till döden, och utslaget gick på nytt upp i hovrätten för prövning. Återigen fördes Lasse i fängsel till Kalmar slottshäkte där väntan i ovisshet om utgången blev lång.

Den 1 oktober tog dock resan slut för Lönbo Lasses del. Han hade för sista gången förts från Kalmar slott i fängsel de två milen till Vassmolösa i isande novemberkyla. Där besteg han galgbacken som låg synlig ifrån landsvägen och sedan lades snaran om hans hals vartefter han hängdes.

Lars Olufsson var född i Magdegärde, Torsås socken, son till bonden Olof Bondesson och dennes hustru Maria Påfvelsdotter. Magdegärde hade brukats av Lars släkt i flera generationer, men troligen var han inte äldsta sonen eller så var inte livet som bonde något som lockade honom. Istället inledde han en mindre lyckad karriär i det militära. Den 14 mars 1679 gifte Lasse sig med Maria Anundsdotter, en hustru som inte omnämns speciellt mycket i protokollen, vilket kanske inte är så märkligt då hon blev bedragen två gånger och knappast kände något stöd för sin make.

Källreferens:

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län EVIIAAAE:32 (1685-1687) Bild 3300 (AID: v208273.b3300)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län EVIIAAAE:32 (1685-1687) Bild 3430 (AID: v208273.b3430)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län EVIIAAAE:32 (1685-1687) Bild 3510 (AID: v208273.b3510)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län EVIIAAAE:38 (1688-1691) Bild 1580 (AID: v208529.b1580)
Torsås CI:1 (1652-1711) Bild 36 / sid 63 (AID: v41144.b36.s63, NAD: SE/VALA/00385)

Relaterade inlägg:

Ett kärleksdrama i Vimmerby år 1664
Pirater och bedrägliga borgmästare i 1600-talets Kalmar

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s