Nya EU-förordningar kan försvåra framtida släktforskning

Hur vi lever idag och hur våra liv dokumenteras skiljer sig från tidigare generationer. Hur påverkar det framtida släktforskare, och kan nya förordningar från EU ytterligare komma att försvåra vår släktforskning inom en inte alltför avlägsen framtid?

Känn dig privilegierad du som släktforskar idag. Aldrig förr har det varit så lätt att få tag på de uppgifter som behövs för att vi ska kunna sammanställa våra släktträd och släktutredningar. Kyrkböcker, skattelängder, bouppteckningar och militära arkiv från äldre tider finns digitaliserade och lätt åtkomliga via abonnemang hos Arkiv Digital och SVAR. Personuppgifter efter 1991? Bara och ringa till Skatteverket och önska på så får man ta del av information så som var folk har bott, vilka barn eller föräldrar de har utan att man blir ifrågasatt. Dokumentation om oss svenskar har skett under flera hundra år, och inget annat land i världen är det så enkelt att släktforska i som i Sverige.

Vigseldatum i äldre tider talar om en hel del för oss som släktforskar. För det första var det som regel efter vigseln som de två makarna flyttade ihop och fick ett gemensamt boende. Det var också efter bröllopet som det blev lagligt och accepterat av kyrkan att de älskande två hade sex (köttsligt umgänge) och fick barn tillsammans. Vigselorten var oftast den ort som den blivande hustrun bodde i. Då de gift sig tog maken över rollen från hustruns far som förmyndare, kvinnorna förr var som bekant omyndiga. Maken hade nu ansvaret för hustruns förmögenhet och eventuella inkomst. På 1600-talet och första hälften av 1700-talet då prästerna sällan angav moderns namn, kunde man genom vigseldatum med god sannolikhet avgöra vem som var moder till de olika barnen om fadern varit gift mer än en gång.

Idag är däremot vigseldatum och vigselort en obetydlig källa till information om vi bortser ifrån arvsrättsfrågor.  Idag skaffar man barn utan att vara gifta. Kyrka väljer vi oftast en som vi tycker är mysig, romantisk eller har ett bra läge, det behöver inte alls vara den ort vi bor på. Dessutom är det många som gifter sig först efter att ha varit tillsammans flera år, kanske är till och med barnen vuxna och utflugna innan man gifter sig. En stor del av de som gifter sig är inte troende och går inte regelbundet i kyrkan, utan gifter sig i kyrkan för att det är tradition och att det blir ett vackert bröllop. Ska man vara lite krass så kan man till och med påstå att en vigsel är idag i paritet med en 50-årsfest eller en examensfest.

Sedan Skatteverket (tidigare Riksskatteverket) tog över ansvaret för Sveriges folkbokföring sommaren 1991 så antecknas inte längre personuppgifter i samma utsträckning som tidigare. Ett exempel är att inte vigselort registreras, ett annat exempel är dödsort. Personen kan ha dött på annan ort eller till och med utomlands, men det enda som finns registrerat hos skatteverket är sista folkbokföringsadress.  Skatteverkets huvuduppdrag är att hålla reda på medborgarna och deras ekonomiska rättigheter och skyldigheter, exempelvis att man betalar rätt mängd skatt.

Frågan är hur lätt det kommer att vara att släktforska i framtiden, när våra barnbarn om 60-70 år vill sammanställa sitt släktträd – vilka problem kommer de stöta på då? Som jag ser det blir största problemet att reda ut vem som har levt med vem, bara för att man har bott på samma adress behöver det inte betyda att man har haft ett förhållande. Detta har i och för sig inte något att göra med att Skatteverket dokumenterar färre uppgifter, utan att allt fler väljer att inte ingå äktenskap utan lever som sambos. Dessutom, om vi gifter oss så gör vi det idag allt senare i livet.

Men för att återvända till inledningen, de uppgifter som finns hos Skatteverket i deras olika register är som sagt var lättåtkomliga för oss som släktforskar. Men frågan är hur länge till. För det har nu nämligen börjat dyka upp andra orosmoln på släktforskarhimlen.

I april 2016 antogs nämligen en ny EU-förordning som innebär att vår befintliga personuppgiftslag (PUL) kommer ersättas den 25 maj 2018. Denna nya förordning ska stärka den personliga integriteten så att när du exempelvis slutar på ett företag ska du kunna begära att alla uppgifter som finns om dig ska raderas. Det kommer alltså inte att få finnas något dammigt arkiv i källaren där man kan se vem som jobbat på företaget och i vilken befattning. Självklart förstår jag också att sådan information kan vara svår att få tag på redan idag, men inte omöjligt, och troligen kommer inte denna förordning försämra framtida släktforskning nämnvärt. Men istället ser jag det här som ett varningstecken, ett första steg av tveksamheter som EU kan påverka dokumentationsgraden om svenska medborgare framöver. Nästa förordning kanske ger nya direktiv för Skatteverket vad och hur länge de får lagra olika data på ett för oss släktforskare negativt sätt.

Trots att vi som aldrig förr exponerar våra liv i digital form på Facebook, Twitter, bloggar och andra populära media så är det förhållandevis personfattig information. Även om en del massproducerar foton och inlägg då de exempelvis gifter sig så är det många som inte gör det. Det vi efterlämnar oss är i mångt och mycket av karaktären selfies från semestern, gillade kattbilder eller som trenden var för några år sedan – att fotografera maten innan vi äter den. Och vad är det som säger att Facebook ens finns kvar om 10 år? På 90-talet var det AltaVista som var den populäraste sökmotorn… idag är det Google.

Den sista ”Sveriges befolkning” visar hur vår befolkning såg ut 1990. Det är 26 år sedan, lite mer än ett kvarts sekel! Kanske är det dags att samla trupperna i landets släktforskarföreningar och börja fundera på hur man ska kunna åstadkomma en ny databas. Jag vet att det inte finns nyare mantalslängder som underlag, utan man får istället hitta nya vägar. Jag vet inte heller exakt vad den ska innehålla för information, men jag tror att behovet och önskan om en sådan är stor bland Sveriges nuvarande och även kommande släktforskare. Om nu inte EU även sätter stopp för ett sådant projekt i framtiden…

Annons