Ett av pestens offer i Vimmerby 1711

pesten_1000_547633a

År 1711 drabbades Vimmerby i Småland av pesten för sista gången. Pestens drog in över staden både från Kalmar i söder och från Jönköpings- och kronobergs län i väster. Vår lilla stad var omringad av den fasansfulla smittan, och det var oundvikligt att vi skulle drabbas.

Det finns kyrkböcker bevarade från denna tid, men i början på 1700-talet antecknades inte dödsorsaken, så vi vet inte med säkerhet vilka som hade drabbats av pesten av de som dog 1711-13. Undantaget är borgmästarfamiljen Collin som drabbades obarmhärtigt hårt. Den 15 juli 1711 dog deras piga Karin, och bara några veckor senare den 8 augusti dog både dottern Helena Collin och borgmästarhustrun Margareta Prytz. Slutligen dog sonen Jonas Collin den 15 augusti.

Men i domboken för Vimmerby rådhusrätt från den 10 augusti 1713 så finner vi faktiskt ett offer till för pesten namngiven. Närvarande vid rådhusrätten denna dag var borgmästaren Niclas Budeen och rådmännen Lars Grönfelt, Johan Wilhelm, Sven Erichsson, Anders Hellers samt Jöns Arvidsson Borre.

pesten

Fram för rätten steg bonden Pehr Gudmundsson ”å egne och dess swågers” Johan Spetz vägnar med stämning mot änkehustru Maria Månsdotter efter arv av sin salige svärmoder Anna Elisabeth Spetz. Arvet bestod av en åkerlott vid lerbacken, en kålgård och 100 daler kopparmynt samt procent i gården. Anna Spetz var änka efter borgaren och länsman Magnus Olofsson.

Maria Månsdotter, änka efter Anders Larsson steg därefter fram för rätten och anförde att hon ”måst i 18 åhs tijd skiöta och föda sin moder” utan att syskonen eller svågern hade hjälpt till överhuvudtaget. Dessutom hade modern legat till sängs de sista 8 åren och varit tvungen att skötas som ett barn då ett av hennes ben hade varit förtärt av maskar. För att Maria hade ensam vårdat sin mor alla dessa år hade modern muntligt lovat henne att hon skulle få ärva åkerlotten och kålgården. De 100 daler kopparmynten som Pehr påstod att hennes avlidne make Anders Larsson skulle ha förstulit så nekade hon alldeles dertill, och sa att det måste bevisas med obligationer (skuldebrev).

Borgaren Johan Olufsson, efter avlagd ed, intygade att salig Anna Elisabeth Spetz på sin sotesäng (sjukdomsäng) och då hon var inficierad (infekterad) av pesten 1711 skall ha yttrat, att denne hennes dotter hustru Maria skulle efter hennes död åtminstone få den lilla egendom hon efterlämnade då Maria slitit å det värsta med henne. Herr rådman Heller berättade i sin tur att denna hustruns broder, skomakaren i Stockholm, salig mäster Oluf Spetz även han ska ha utlåtit sig, att denna hans syster skulle ha kvarlåtenskapen för sitt stora besvär.

anna_spetz_familj

Pehr Gudmundsson hade ”intet bewijs till sin tahlan”, och erkände att svägerskan hade haft mycket besvär och annat av deras salig moders och svärmoders födande. Därefter fattade rådhusrätten sitt beslut och meddelade; För den skull som deras salig moder och svärmoder Anna Elisabeth Spetz vid gott förstånd förklarat för sitt yttersta, det skulle denne hennes dotter Maria behålla för allt sitt besvär den ringa kvarlåtenskapen som hon och ensam henne i så lången tid fött. Dessutom hade Maria sett till att Anna Spetz kommit i jorden (stått för begravningen). Därför dömde nu rätten att Maria Månsdotter ensam skulle få ärva den lilla egendomen som efterlämnats av hennes mor ”och hafwer [de övriga] arfwingarna inget tilltalan wijdare till henne i detta måhl”.

Denna stackars kvinna Anna Elisabeth Spetz som i 8 års tid hade varit liggande till sängs med smärtor och maskangripet ben och som slutligen drabbades av den hemska pesten är inte okänd i Vimmerby stads historia. Detta var nämligen samma kvinna som var skyldig till den stora branden i Vimmerby 1683 då eldens giriga flammor svepte fram över hela den lilla trästaden och alla 33 gårdar brann ner tillsammans med rådhuset och rektorsgården. Anna hade på grund av fylleri varit vårdslös med elden i spisen och hon hade vaknat på natten den 4 oktober av att det brann i hennes tak. Men det är som sagt var en annan historia.

 

Källreferens

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län EVIIBAA:6532 (1713-1720) Bild 670 (AID: v280119.b670)
Vimmerby stadsförsamling CI:4 (1706-1755) Bild 150 / sid 349 (AID: v41466.b150.s349)
Vimmerby stads historia 1350-1799, Daniel Johnsson 2015
Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s