Den lilla människans livsöde

Det är lätt att bli fartblind när man släktforskar, men hastar mellan olika kyrkböcker, källor och antecknar livsöden i en rasande fart. Men ibland är det nog inte fel och stanna upp ett tag, och fundera på vad det är man har fått reda på om sina släktingar och ägna deras livsöde lite eftertanke helt enkelt.  

liljedahl

I mitt arbete med att färdigställa en släktbok (ett projekt som legat nere större delen av hösten) så har jag idag återvänt till min farfars morfars mor för att komplettera med källhänvisningar och se om jag missat något. Hon föddes den 9 mars år 1839 i Jordkullshus i Halmstad, dotter till Nils Reuter och hans hustru Anna Gunnarsdotter.

När Pernilla var 17 år gammal lämnade hon föräldrahemmet för att påbörja sitt liv som piga. Gift det blev hon aldrig, utan fick ta den ena pigtjänsten efter den andra. Först bar det av till Halmstad nr 2 år 1859, och fram till 1867 hann hon med ytterligare fem olika pigtjänster innan hon det året återvände hem till föräldrahemmet. Pernilla hade nämligen blivit gravid med sitt första barn. Vem som är fadern vet jag inte, men det tyder ju på att Pernilla förhoppningsvis har haft någon form av kärlekshistoria. Den 30 april födde hon sonen Nils Petter. Men någon större trygghet fanns inte i föräldrahemmet. Hennes föräldrar Nils och Anna var utfattiga, och dessutom dör fadern Nils samma sommar den 12 augusti.

Två år senare tar Gustaf Nilsson över torpet, men Pernilla blir kvar som inhyses piga medan syskonen och modern lämnar Jordkullhus. Den 13 mars 1771 födde Pernilla sitt andra barn, även det en oäkta son som döptes till Olof. Nu får hon inte längre stanna kvar i Jordkullhus, utan tvingas flytta till Loarps fattighus med sina två små barn.

Här i fattighusets misär blir hon kvar i tre år. 1874 blir hon piga hos snickaren Per Persson, och hon har nu hunnit fylla 35 år. Pernilla, som nu är angiven som Petronella i husförhörslängden kommer hinna med ytterligare tre pigtjänster till innan hon 50 år gammal läggs in på Lunds lasarett på grund av Fistula stercoralis. Hon avlider i Lund den 4 augusti 1890 och begravdes även där.

Det här är ett livsöde inte allt för ovanligt för oss som släktforskar och passerar ofta ganska obemärkt. Men jag kan ändå inte låta bli att ägna Pernilla en stunds tanke, då jag är nyfiken på hur hon själv upplevde sitt liv. Självklart var det hårt och arbetsamt, och framför allt svårt att försörja och uppfostra sina söner utan någon hjälp. Men var hon lycklig emellanåt? Hon hade ju uppenbarligen minst en kärlekshistoria, kanske fler. Vad var hennes ljusglimtar i livet, förutom hennes två söner? Mycket av det vi tar för givet i livet idag var en hård kamp för Pernilla, som att se till att hennes barn fick de mest grundläggande behoven tillgodosedda som mat i magen och tak över huvudet. Hon blev som sagt var aldrig gift och fick därför inte någon liten stuga att kalla sitt eget hem, utan levde hela tiden som anställd hos någon annan och fick rätta sig efter deras regler. Att hennes liv avslutades på ett lasarett, troligen ensam bland en massa okända (även de sjuka) var nog inte heller så roligt för Pernilla. Men även om hennes liv mest bestod av slit och hårt arbete, och kanske inte allt för mycket glädje så är hon ändå inte bortglömd, för i dag har jag ägnat henne en tanke…

På fotot ovan ser du Pernillas son Olof Liljedahl
tillsammans med sin hustru Anna Kronvall.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s