Fängslad på Kalmar slott, del 2

JöddeStim

Att känna till frihetskämpen Nils Dacke hör till den svenska allmänbildningen, men har du hört talas om upprorsmannen Jödde Stim? Dacke, som även han en kortare tid satt fängslad på Kalmar slott innan han lyckades rymma, mobiliserade som bekant i början på 1540-talet en småländsk upprorshär som satte skräck i Gustav Vasa. Sverige hade på den tiden ingen egen inhemsk armé, utan kungen förlitade sig istället på kostsamma legoknektar från de tyska furstendömena. Vasa mobiliserade 4000 legoknektar i kampen mot Dacke, och hur det gick för Dacke är ingen hemlighet.

Lärdomen som Vasa fick var att det inte var tvunget att hyras dyra utländska legoknektar, och han började istället bygga upp en svensk armé som i slutet av hans tid som kung var 15.000 man stark, varav en tredjedel var rekryterade från Småland.

Men även om Vasa hade lyckats kväva upproret i Småland, så var det ett landskap som han för resten av sitt liv undvek att besöka. Han var fortfarande orolig för nya uppror, så pass att han den 21 februari 1545 skrev ett brev till Sten Eriksson i vilket man kan läsa om hans planer att bygga ett slott vid den lilla staden Vimmerby för att bättre kunna hålla band på smålänningarna. Något slott blev det aldrig, men kämparglöden var långt ifrån slocknad i Småland.

Del 2_1På den inre borggården står slottsbrunnen i vilken en fånge drunknade år 1650.

I mars 1624 började en knekt vid namn Jödde Stim att samla missnöjda knektar och även allmogen i Södra Möre härad. Kronan hade inte lyckats betala ut soldaternas löner, och allmogen å sin sida var trötta på de höga skatter som krigen hade medfört.

Missnöjet var som störst i överste Patrick Ruthwens, kapten Bengt Björn och kapten Claude de Lavals kompanier. Patrick Ruthwen var född omkring 1586 i Skottland (död där 1651), men var i svensk tjänst 1609-1637. Jödde Stim, som troligen var landsman till Ruthwen, började nu planera tillsammans med en grupp musketörer om att mörda Ruthwen och Björn. Man samlades till ett möte i den lilla byn Köl i Madesjö socken för att planera morden i detalj. Men på något sätt hade den före detta knekthövitsmannen Sven Håkansson fått reda på mötet, samlat ihop en skara av troget krigsfolk och överföll Jödde och hans anhängare i Köl.

Nu bröt det ut en vild strid, musköter avlossades och värjor högg vilt i luften. Knekten Truls från Örsjö fick armen genomskjuten av Jöddes män. Ännu värre gick det för korpralen Carl i Resebo som avled. Sven Håkansson lyckades dock gripa alla upprorsmän utom två, som flydde västerut. Men dessa två hann inte så långt, i Harstenslycke bara några kilometer ifrån Köl kom Sven ifatt dem. De två upprorsmännen barrikaderade sig då i en gård, men Svens män tände helt enkelt på gårdshuset och de två upprorsmännen brändes till döds.

Till sin hjälp hade Håkansson Sven Ingemundsson som tillträtt som länsman i Madesjö samma år som upproret utspelade sig (1624). Som tack för sin insats blev Ingemundsson skattebefriad så länge som han förblev länsman, och blev på så sätt en rik man i socknen. Livet slutade dock inte lyckligt för Ingemundsson, då han senare dömdes till att ha tagit mutor, och dessutom brukar våld mot en änka i Hagnebo. Han förlorade efter domen sin tjänst som länsman och hemmanet Gangsmad.

Del 2_2Resterna av den gamla trappan i fångetornets vägg.

Jöddes uppror skedde samtidigt som 1624 års riksdag, och för att stilla upproret så skickade Gustav II Adolf hem superintendenten i Kalmar, Mag. Jonas Rothovius och allmogens rikdagsmän. Samtidigt förmanade kungen genom brev bönderna i Södra Möre till ”undersåtig lydnad”.

Men hur gick det för Jödde Stim då? Han hade inte hunnit fram till mötet, och var därmed inte med i den våldsamma striden i Köl. Men med Nils Dacke i minnet sattes resurser in för att gripa en rad inblandade, däribland Jödde Stim, och de förpassades nu till Kalmar slottsfängelse. Några lyckades dock rymma ur slottsfängelset, och höll sig i skogarna i Södra Möre och plundrade förbipasserande resande. Men även dessa män fångades in, och avrättades. En del bönder som ingått i den upproriska skaran förvisades med sina familjer till Ingermanland.

Förutom Sven Håkanssons insats, som för övrigt prisades av Gustav II Adolf, så arbetade Kalmar slotts ståthållare Bengt Kafle vidare under april månad med att rensa ut de missnöjda knektarna. Även Bengt Kafle var nytillträdd på sin tjänst som ståthållare. Han hade en lång karriär inom militären, och hade även varit ståthållare i Jönköping innan han kom till Kalmar.

Jödde Stim tillsammans med Jon Månsson, Nils Göte och Sven Silkelock sändes till Stockholm för vidare förhör hos hovrätten. De fyra anlände den 24 april, och efter avslutade förhör stod det klart att Jödde Stim var ledaren av upproret. Han lades på stegel och avrättades genom rådbråkning. Även Jon Månsson som varit en av Jöddes mest förtrogna fick plikta med sitt liv. Nils Göte, som smitit från sin vakttjänst på Kalmar slott dömdes även han till döden då han vetat om konspirationen men inte avslöjat den. Den fjärde mannen, Sven Silverlock frikändes helt och kom undan med livet i behåll då han inte hade varit delaktig. Sven, tillsammans med Jon och Nils fördes dock tillbaka till Kalmar för vidare förhör för att få fram fler personer som varit delaktiga i det hela. Ett antal personer blev slutligen avrättade. Två män, troligen Nils och Jon, blev lagda på stegel och sedan avrättade vid Sandås i Kalmar. Ytterligare tre män miste livet då de avrättades vid galgbacken i Törnebäcks bro. Kung Gustav II Adolf var förstås mycket upprörd över det hela som inträffat och han kallade (i ett brev till sin mor Kristina) konspirationen för ett nytt Dackeuppror och påstod till och med att Jödde skulle vara en släkting till Nils Dacke, vilket är föga troligt. Skräcken för ett nytt Dackeuppror levde med andra ord ännu kvar. Men slutligen lät kungen rannsakningarna upphöra då ”allmogen afgifvit sin försäkran att lefva i stillhet”.

BritaNilsdotter

En annan person som satt fängslad i Kalmar slott i början på 1600-talet var Brita Nilsdotter, hustru till Per Lindormsson Ulfsax. Hennes make Per hade varit delaktig i striderna mellan Hertig Karl och Sigismund i slutet på 1500-talet, och då valt att strida för Sigismund. Som bekant är fick Sigismund dra sig tillbaka till Polen med svansen mellan benen efter att ha förlorat slaget vid Stångebro utanför Linköping den 25 september 1598 – den sista inbördesstriden på svensk mark.

Per Ulfsax som redan två år tidigare hade utstått hertig Karls vrede och förföljelse såg nu ingen annan utväg än fly landet och följa med Sigismund till Polen. Per, som hade varit en förmögen man fick nu alla sina 180 gårdar indragna. Han verkar dock ha varit en självisk man, då han inte tog med sig hustrun Brita till Polen. Brita som blev kvar i Sverige fängslades på Kalmar slott på grund av ett brev som maken Per skrivit till Gustaf Stenbock daterat den 20 mars 1603.

Det var dock inte första gången som Brita satt inspärrad, redan 1596 hade hon varit fängslad och torterad på grund av anklagelser för att ha mördat en djäkne (yngling, lärjunge) på sin gård. Nu satt hon alltså på nytt i fångenskap på Kalmar slott anklagad för landsförräderi, men väntan blev inte så lång. Redan samma år så mötte hon sitt öde då hon avrättades genom halshuggning, möjligen på innergården på Kalmar slott.

Nu levde inte hennes make så länge efter det, han ska ha avlidit i Polen någon gång efter 1606, men han slapp i alla fall sitta fängslad under ångest, och förnedringen med att bli avrättad.

För att sluta cirkeln så ska nämnas att Britas far, Nils Persson en rik man från Holma i Lemnhults socken hade varit en öppen anhängare till självaste Nils Dacke. Det något märkliga är att efter Dacke-upproret så försonades Nils Persson och Gustav Vasa, och 1549 utsågs Nils till ”Överste för allt småländska krigsfolket”. Nils dog den 19 oktober 1572, och var gift med Estrid Gustavsdotter, mor till den avrättade Brita och sönerna Per och Gustav.

 

Slottshäktet

Jödde och Brita är exempel på fångar på Kalmar slott från tidigt 1600-tal. Men källorna är få från denna tid, och ännu färre från medeltiden. Men det finns några källor som ändå ger en liten inblick i hur många personer som satt häktade, och vilka brott de var anklagade för på 1600-talet. 

I Mantalsregistret för Kalmar slott i januari 1607 får vi veta att det fanns två män och tre kvinnor fångna för lägerskap, fyra män för dråp, en man för landslöperi, en för tjuvnad, en för det han förtalt sig, en kvinna för trolldom och tre kvinnor för barnamord.

I ett brev daterat den 16 november 1611 adresserat till landets ståthållare så klagade regeringen på att slottshäktena ”voro uppfyllda med en myckenhet fångar, af hvilka en del till äfventyrs aldrig varit lagförda”. Ståthållarna befalldes att straffa de brottsliga fångarna och släppa fri de andra. Med andra ord kunde man fortfarande i början på 1600-talet bli kastad i fängelsehålan utan att egentligen vara anklagad för något specifikt brott.

Går vi några år framåt i tiden, till 1669 så kan man se i Kalmar läns landsbok att den 1 januari satt det i slottsfängelset endast tre fångar, en lösdrivare, en förrymd soldat och en förrymd båtsman. Lite senare på året, den 1 juni var det sex fångar; en tjuv, en horkarl, två rymlingar, en kvinna anklagad för trolldom, och en piga som ”för det hon utgifvit sig för mansperson och klädt sig i manfolkskläder, är af gevaldigern införd för förhör.”

På hösten, den 1 oktober var fortfarande en av de förrymda soldaterna och horkarlen kvar, medan sex nya fångar tillkommit, en anklagad för våld, och en lösdrivare för att ha rymt från hustrun, två kvinnor för trolldom, och en son för olydnad mot sina föräldrar.

I slutet på året, den 1 december är det tio fångar i slottshäktet; pigan i karlkläder hade rymt men var nu återinsatt och även den olydige sonen var kvar. Övriga fångar var en lösdrivare, en förrymd knekt, en anklagad för trolldom, en för falskmynteri, två för tjufnad, en för barnamord och en löjtnant Petter Sturr för slagsmål och flera andra anklagelser.

Fångarna fick på denna tid 2 öre om dagen i underhåll, för vilket de bland annat skulle köpa mat och ved till att elda med på vintern. Totalt under 1669 uppgick underhållspengarna till 137 dahler och 2 öre. En anmärkning i landsboken har även gjorts att utbetalning hade skett för en fånge Håkan Blåå som suttit i fängelse i Vimmerby.

Blåå
Från Vimmerby dombok den 16 mars 1670, där dåvarande byfogden Magnus Olofsson begär ersättning för tiden 16 juli 1669 till 31 augusti samma år under vilken han ”hafwa födt och medh näring opphållet” fången Håkan Blåå. Håkan lyckades som synes bryta sig ur fångekistan och rymma.

Slottshäktets fångelistor

Även om jag kommer återkomma till fler fångar från 1600-talet, så är det i och med fånglistorna i Justitiekanslerns huvudarkiv från mitten av 1700-talet som informationen blir mer omfångsrik och vi får bättre kännedom om fångarna och hur lång tid de fick sitta i häktet i väntan på straff eller frikännande.  

Del 2_31755 Års Martii Månads Fånge Lista på de hit till Calmare Slått införde Criminalister hwilka efter Konungens höga Befallningshafwandes gifna ordres här blifwit insatta att wid wederbörande domstolar undergå ransakning och erhålla dommar öfwer deras begångna brott och missgjerningar; och emellertid hafwa de här åtnjutit wanligit underhåll.”

Förr i tiden dömdes ingen till fängelsestraff i den betydelsen som idag att vara frihetsberövad under ett antal månader eller år för att avtjäna sitt straff. Istället kunde man dömas till att plikta (betala) en bötessumma för ”mindre” brott, men ofta var bötessumman så högt satt att brottslingen inte hade råd att betala. Då förvandlas domen till kroppsstraff istället, exempelvis spöstraff för män och risstraff för kvinnor. Man kunde även dömas till ett antal dagar på vatten och bröd.
Grövre brott kunde bestraffas med ett antal år av fästningsarbete för män, eller spinnhus för kvinnor. Att dömas till fästningsarbete var lika skrämmande som dödsstraff, då många gick under av det tunga arbetet. De allra värsta brottslingarna straffades med döden genom hängning eller halshuggning.

Men det innebar ju inte att man inte satt inspärrad månad efter månad i ovisshet. Först spärrades man in i väntan på att få komma till tinget, och var inte brottet så pass allvarligt att det sammankallades ett extra ting, ett så kallat urtima ting, så fick man sitta och vänta tills det ordinarie tinget hölls, vilket var tre gånger om året. Att åka till tinget för förhör och utfrågning kallades för rannsakning. Det var långt ifrån alla brott som avklarades på ett och samma ting, utan väldigt ofta förpassades (skickades) fången tillbaka till slottshäktet i väntan på nästa ting.
Efter dom vid tinget kunde straffet utdelas där samma dag, men vid grövre brott förpassades som regel fången tillbaka till häktet, antingen för att domen skulle upp till hovrätten för bedömning, eller i väntan på verkställande av straffet.

Den allra första fången i fånglistan är Anna Stina Mårtensdotter som fördes från stadshäktet i Kalmar till Kalmar slottshäkte redan den 28 januari 1751. Hon hade med andra ord suttit i slottshäktet i drygt fyra år, och var nu dömd i Juli månad 1754 för inbrott och stöld. Dessutom var hon misstänkt för barnamord som skulle skett i slottshäktet. Anna Stina hade dömts till döden för sina brott. Men väntan var ännu inte över. Hennes fall togs upp i kungliga hovrätten, där domen mildrades till kroppsstraff. Efter verkställande av straffet släpptes så äntligen Anna Stina fri den 15 mars 1756. Hon hade då suttit häktad i över fem år. Så det var på darrande ben och med värkande rygg som hon i den kalla vårvinden kunde gå genom Kuretornets portvalv för att återvända hem, för resten av livet märkt för sina brott.

Del 2_4En stackars fånge i mörkret i fångetornet…

Nästa person i fånglistan var Anna Jonsdotter införd från Tjust härad den 9 oktober 1752, misstänkt för barnamord. Hon dömdes till döden av häradstinget i november 1753, men hovrätten ändrade domen till 30 par ris och hon skulle därefter avföras till Malmö spinnhus för att där arbeta i 6 år. Anna blev dock kvar i Kalmar slottshäkte ännu en tid då hon ”säga sig wara rådder med barn i arresten af corporalen Hörbeck.”

Totalt fanns det 25 fångar den 31 mars 1755 i Kalmar slottshäkte.

Fortsättning

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Fängslad på Kalmar slott, del 2

  1. Tomas Risbecker skriver:

    En smålänning i förskingringen tackar för din artikel – intressant läsning!
    Tomas Risbecker

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s