Släktingar minns och berättar…

Intervju

En av de allra mest spännande delarna av att släktforska är att få berättat sånt som inte går att forska fram ur kyrkböckerna, och även att få träffa avlägsna kanske innan helt okända släktingar. Idag när man släktforskar hemma via internet i all bekvämlighet så är det viktigt att inte glömma bort den här delen av släktforskningen, väntar man för länge kan det vara för sent. Som någon klok person har sagt; ”När en person dör så försvinner ett helt bibliotek av minnen.”


Att kontakta en släktning

Innan man kan intervjua en person som man inte träffat tidigare måste man förstås ta kontakt med denne. Ibland dyker frågan upp på olika forum, vågar jag ta kontakt? Tänk om de inte vill träffas? Mitt svar på den frågan är att självklart ska man göra ett försök, men acceptera att personen kanske inte vill träffas, eller prata om äldre tider. Min egen erfarenhet är dock att nästan alla jag har tagit kontakt med har svarat och det har lett till trevliga och spännande möten.

Finns personen på Facebook är det enkelt att skicka iväg ett meddelande. Även om många äldre också har börjat söka sin in på Facebook, så är det ändå en stor del av den äldre generationen som inte har en dator, då får man ta till brev. Men vad skriver man i ett sånt brev?

Själv brukar jag börja med att presentera mig själv, vad jag heter och var jag bor, samt att jag håller på med släktforskning. Jag berättar sedan hur jag är släkt med personen i fråga, och fortsätter sedan med att berätta varför jag har tagit kontakt. I mitt fall har det oftast varit för att söka efter foton på någon gemensam släkting. Avsluta sedan brevet med att det skulle vara väldigt trevligt att få träffas, och att du har möjlighet att ta dig till personen du skrivit till. Sist i brevet lämnar du dina fulla kontaktuppgifter, namn, adress, telefonnummer och epostadress. Personligen brukar jag även skriva ut den del av min släktforskning som omfattar våra gemensamma anor och skicka med, och skriver då samtidigt i brevet att utskriften får de självklart behålla.

Sen är det bara att vänta, ibland ringer personen samma dag de fått brevet, ibland kan det ta flera veckor innan de tar kontakt, kan vara så att de varit sjuka, bortresta eller inte haft ork och tid att ta tag i det, så misströsta inte.

En del tycker man ska ringa upp själv en tid efter att man skickat brevet, men det tycker jag man ska undvika. Personen i fråga kanske inte alls vill ha kontakt med dig över huvudtaget och det måste man respektera.

Att intervjua en släkting

För oss släktforskare är det guld värt när en släkting vill berätta hur det var förr i tiden, och intressanta historier om äldre släktingar som kanske varit döda i många år. Men hur går man till väga, och vad ska man fråga?

För det första så beror allt på vem du ska intervjua. Är det din egen mormor som du känt i hela ditt liv och redan har en relation till så är det mycket enklare än att intervjua en släkting du kanske bara träffat en eller två gånger, eller kanske bara kommer träffa en enda gång (om den bor väldigt långt bort).  

En del brukar rekommendera att man både spelar in med diktafon och filmar med videokamera, och nog är det bra då man får med allt som sägs, men alla känner sig inte bekväma med att ha med en massa tekniska prylar och att allt som sägs sparas. En bra medelväg kan vara att använda mobilen som de flesta har idag, men var uppriktig med att du spelar in samtalet. Personligen så använder jag block och penna, skriver ner stödord och renskriver sedan kort efter att intervjun är klar. Försök att få intervjun att bli ett trevligt samtal efter att fikan är avklarad, och dela hellre upp den i flera besök istället för att fråga i flera timmar, då den som blir intervjuad kan bli för trött. Till nästa besök kanske personen har kommit på ännu mer att berätta om det du redan har frågat tidigare.

Undvik faktabaserade frågor som när är du född, vad hette din pappa och liknande, sånt tar du naturligtvis reda på innan du träffar personen. Ett riktigt bra och naturligt sätt att få igång någon att berätta om sin barndom och sina minnen är givetvis att sitta och titta i fotoalbum. Glöm inte och anteckna vem som är vem på fotona, och be sedan snällt att få scanna in de foton som är intressanta, bäst är att göra det på plats. Får du låna hem foton, så skicka aldrig tillbaka de med posten när du ska lämna tillbaka dom, postens hantering av brev och paket känner vi alla till, och gamla foton går inte att ersätta.

Förslag på 35 olika frågor man kan ställa

Här nedan följer förslag på vad man kan prata om, men se de som utgångspunkter, låt personen i fråga berätta så fritt som möjligt och komplettera med egna frågor om sånt som du är nyfiken på;

  1. Berätta om dina tidiga år, hur såg huset ut där du bodde, hur var det möblerat?
  2. Vad är ditt första barndomsminne?
  3. Vad var din favoritleksak när du var liten?
  4. Hade du något husdjur?
  5. Vad gillade du att göra på fritiden? Fanns det en bästa kompis/andra barn att leka med?
  6. Berätta om dina syskon, lekte ni mycket tillsammans som små?
  7. Hur träffades dina föräldrar?
  8. Vad arbetade din pappa och mamma med?
  9. Vad var dina föräldrars fritidsintressen?
  10. Hade ni jordbruk, fanns det djur på gården, vilka i såna fall?
  11. Fanns det elektricitet, telefon, tv, om inte när kom det?
  12. Vad åt ni för mat hemma? Tillverkade ni egen korv, saftade/syltade?
  13. Vilka lärdomar/visheter har du fått med dig av dina föräldrar?
  14. Fanns det andra släktingar där du bodde som var en del av din vardag?
  15. Vad minns du om din farmor/farfar och mormor/morfar?
  16. Hur var det att gå i skolan, vad tyckte du var roligt/tråkigt? Hur var lärarna?
  17. Hur länge gick du i skola, lördagar? Vad åt ni i skolan?
  18. Fick du hjälpa till hemma med sysslor och kanske passa syskon?
  19. Hur firade ni jul? Midsommar? Födelsedagar?
  20. Gjorde er familj någon längre resa när du bodde hemma?
  21. Har du några starka barndomsminnen som du minns speciellt mycket?
  22. Läste du mycket som ung, vilka var dina favoritböcker?
  23. Gick du mycket på bio? Favoritfilmer?
  24. Brukade ni besöka marknader när du var liten? Hur var dom?
  25. Har du gjort värnplikt, var i såna fall och hur var det?
  26. Hur var det att flytta hemifrån, vad var ditt första, egna boende?
  27. Vad var ditt första arbete? Vad har du haft för yrken?
  28. Hade du velat prova på något annat yrke om du haft chansen, vilket i såna fall?
  29. Hur träffade du din respektive?
  30. Berätta om din bröllopsdag.
  31. Har du varit med i tidningen någon gång?
  32. Vilka har varit dina svåraste beslut att fatta i livet?
  33. Har du haft något smeknamn, när/hur uppstod det?
  34. Finns det några spännande släkthistorier som du fått berättat för dig?
  35. Finns det några äldre släktgravar, torp eller andra platser som jag kan besöka?

Tänk på att det kan finnas saker som personen inte vill prata om. Det kan vara dålig relation med något syskon/släkting eller tragiska saker som hände för länge sedan. Förr pratade man inte om oäkta barn, kriminalitet eller osämja i familjen. Försök hela tiden vara lyhörd under samtalet och undvik sånt som personen verkar tycka är obekvämt att prata om. Vissa saker kanske personen inte vill prata om förrän han/hon lärt känna dig lite bättre. Tänk också på att samtalet ska vara givande för er båda.

Slutligen, fokusera inte bara på dina allra äldsta släktingar, även om de är de du ska börja med. Intervjua även dina egna föräldrar och syskon/kusiner till dessa, de har också mycket intressant att berätta och tillföra till din släktforskning.  

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s