Vägen in till domböckerna

När man börjar släktforska så är det i huvudsak kyrkans böcker som man använder, födelse- vigsel- och dödböckerna ger information om livets tre stora händelser, medan husförhörslängderna ger en röd tråd i varje persons liv var de har bott och arbetat. Men efter några år som vill man få veta mer om personerna, och då brukar jag rekommendera att börja söka i domböckerna.

På 1800-talet antecknade prästen i husförhörslängden när en person hade blivit dömd för ett brott, vid vilken häradsrätt och vilket straff som blivit utdömt. Men anteckningarna är färre under början på 1800-talet, för att helt försvinna i 1700-talets husförhörsböcker. Detta betyder inte att man var mer laglydig under äldre tider, utan att man får söka informationen på andra sätt.

Att ge sig i kast med domböckerna kan inledningsvis vara jobbigt, vid första anblick består de bara av sida upp och sida ner av tätskriven och till en början svårläst text. Men belöningen för den som tar sig tiden att läsa dessa böcker brukar vara stor, för det är här som våra anfäder får liv. Men måste man då läsa all text för att hitta just sina egna förfäder? På den frågan vill jag svara både ja och nej. 

Dombok1

Som du ser ovan, så har personen skrivit med den tyska handstilen, eller nygotiska som den även kallas i flödestexten. Namnet på personen som texten handlar om, i detta fall borgaren Magnus Håhl, är istället skriven med latinsk handstil. Den latinska handstilen liknar mer den vi är vana vid att läsa, och gör att namnet står ut i texten. På så sätt går det mycket fortare att skumma igenom sidorna i jakten på sina egna förfäder.

Saköreslängden

Men för den som inte vill söka igenom hundratals sidor i domböckerna finns det andra vägar att hitta rätt i det digra materialet. Domböckerna fördes i kronologisk ordning, och sist i domboken för respektive år upprättades allt som oftast den så kallade saköreslängden

Saköreslängd

I saköreslängden antecknades alla som hade dömts under året och som antingen skulle betala böter eller plikta med kropps- eller fängelsestraff. Ovan ser du saköreslängden för Vimmerby rådstuga år 1745 där vi bland annat kan läsa att ”förafskedade båtsmannen Wimmergren för han under gudstjensten sålt brännewin” dömts 27 mars att betala 10 daler silvermynt, vilka fördelades en tredjedel till kronan, en tredjedel till staden och en tredjedel till målsägaren.

Saköreslängden blir med andra ord en sorts innehållsförteckning, men tänk dock på att här tas endast de personer upp som faktiskt dömts för ett brott. En person som blivit frikänd hamnar inte i denna lista. Dessutom kan en person förekomma i domböckerna av många andra orsaker, exempelvis som vittnen eller för att själv dragit någon inför tinget. I städernas domböcker tas även mycket annat upp så som tomtköp, ansökande av burskap, tvister om testamenten och andra intressanta saker. Så vill man inte missa någon så är det ändå att bläddra från pärm till pärm som gäller. En fördel med saköreslängden är också att man får reda på vilket straff som faktiskt delades ut för det begångna brottet. Det var väldigt vanligt förr att dömas till böter, men om man inte kunde betala så omvandlades straffet till kroppsstraff istället. 

Som parentes kan nämnas att jag har skrivit av saköreslängden för Vimmerby stad för åren 1725-1749, vilken du finner här: Vimmerby saköreslängd 1725-1749

Slottshäktets fångelistor

Hade man gjort något mer allvarligt brott så hamnade man ofta i slottshäktet i väntan på rannsakning vid tinget. Därför är även slottshäktenas fångelistor intressanta för att hitta kriminella släktingar och därmed en genväg in i rätt dombok. Arkiv Digital har digitaliserat fångelistorna från mitten av 1700-talet fram till 1825. Sök på Justitiekanslern -1974 för att hitta listorna. 

Dombok2

”1751, den 28 januari hitfördes från Calmar stadshäkte, qwinsfolket Anna Stina Mårtensdotter, anklagad och wid stadsrätt dömd i juli månad 1754 för inbrott och stöld, samt misstänkt barnamord här under fängelset”. Anna Stina hade med andra ord suttit i häktet i fyra år, och dessutom blivit gravid under tiden. Det var inte allt för ovanligt att fångvaktarna tog sig friheter med de fängslade kvinnorna. 

I fångelistorna fördes anteckningar om när personerna förpassades till tinget, och på så sätt blir även fångelistorna en sorts innehållsförteckning till domböckerna. Fångelistorna upprättades månadsvis, så en person förekommer vanligtvis på flera ställen, och genom att följa dessa så får man information om när personen finns med i de olika domböckerna. 

Då fångelistorna fördes länsvis så kan man förhållandevis snabbt hitta släktingar i dessa längder. Precis som i saköreslängderna kan man här utläsa vilka straff som personerna fick för sina brott.

Avskrifter och indexeringar av domböcker

Ett fjärde tips är att söka efter avskrifter eller indexeringar av domböcker. Själv har jag haft mycket nytta av Gunnar Björkmans ”Personregister till Wimmerby stads dombok och protokoll för åren 1614-1725” utgiven 1957 och som finns digitaliserad hos Arkiv Digital (v115704.b1). 

Dombok3

Hos Arkiv Digital finns domböcker digitaliserade från tidigt 1600-tal fram till mitten på 1750-talet. Dessutom kan man via Beställningsfotografering för en mindre ersättning få önskad dombok digitaliserad. 

Så för att få tag i spännande material om din släkts historia och till dina släktböcker så är domböckerna en rik källa för bra för att ignoreras. Lycka till i ditt sökande!

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vägen in till domböckerna

  1. Anette skriver:

    Mycket informativt och bra, tack!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s