Att tjäna som piga och dräng

Säger man piga och dräng, så går nog mångas tankar direkt till Lina och Alfred i Katthult, som till synes levde ett gott och trivsamt liv i den lilla idyllen hos husbonden Anton. Men att ha tjänst hos en husbonde förr kunde vara nog så hårt och kämpigt med långa arbetsdagar och slitsamma arbetsuppgifter.

”Genom historien och mycket långt fram i tiden utgjorde hushållet grunden för människors försörjning. Här bodde och arbetade familjer och anställda tillsammans och producerade merparten av det som behövdes för att klara tillvaron”

Det var alltså viktigt att tillhöra ett hushåll för att överleva. Antingen så var din familj kärnan i hushållet, du ägde eller arrenderade själv jord, eller så arbetade du hos någon husbonde och på så sätt ingick i ett hushåll. 

Alternativen på landet förr för att försörja sig var få för de fattiga. Den äldsta sonen i familjen kunde förvänta sig att så småningom ta över gården eller torpet av föräldrarna när de blev för gamla för att orka med. Ett alternativ för unga män var att bli rotesoldat (knekt) och på så sätt få ett litet soldattorp med tillhörande jordteg att försörja sig på. Vanligt för fattiga pojkar var också att lära sig skomakaryrket. Men alla kunde inte bli soldater eller skomakare, och för kvinnorna var alternativen ännu färre, så allra vanligast var att ta tjänst hos en husbonde. Sin första tjänst tog man som regel efter att ha konfirmerat sig då man ansågs vara gammal nog att vid 15 års ålder lämna familjehemmet och arbeta för sitt uppehälle. Men var det riktigt fattigt och ont om mat hemma kunde man få ge sig iväg ännu tidigare i livet. Härefter följde ett antal år som dräng och piga. Ofta stannade man bara ett år hos varje husbonde, då man fick slita hårt och många gånger troligen vantrivdes. Så med hoppet om att gräset var grönare på andra sidan sökte man sig vidare till en ny husbonde då tjänsteåret var slut. Det var som regel först när man gifte sig som man skaffade eget boende och lämnade tjänsteåren hos andra bakom sig.

Drängarna arbetade i huvudsak utomhus med jordbruket, röja mark, plöja, så och skörda. Om vintern skedde skogsbruket då det var lättare att dra stockarna med häst och kälke när det var snö. Det är inte utan beundran när man åker i Småland om somrarna och ser alla dessa stenmurar, stora bumlingar av sten som flyttats från de karga åkrarna och inser vilket slit som ligger bakom.  Pigornas arbete var än mer varierat, allt från att mjölka kor till att att baka, laga mat, ysta ost, stoppa korv, väva tyg, tvätta, allt med tidskrävande metoder och primitiva redskap… 

Drängar och pigor har funnits i vårt land ända sedan långt tillbaka i medeltiden, men först år 1664 kom den första legostadgan, eller tjänstehjonstadgan som den också kallades. Den innehöll ett regelverk för vilka plikter och skyldigheter husbonden respektive tjänstefolket hade. Allt eftersom kom det nya utgåvor av legostadgan, den sista kom 1833 vilken gällde ända fram till 1926. Mycket av livsvillkoren för pigorna och drängarna kom att påverkas av detta regelverk.

Piga respektive dräng är de allra vanligaste epiteten som vi ser på våra förfäder i kyrkböckerna. Båda dessa ord kan dock betyda flera olika saker; dräng betyder förutom man i tjänst hos husbonde även mansperson som ännu ej uppnått sin fulla utveckling, ung man, yngling, gosse, liksom piga kan vara (förutom kvinna i tjänst hos husbonde) ung kvinna, flicka; äv. om ogift kvinna (oavsett åldern) enligt SAOB.

Pigor
Pigorna Gustafva och Signe hos familjen Rydin
i Walmstedtska gården i Uppsala.

Att bli anställd

Förr var det på marknaden som husbönder, matmödrar och tjänstefolk träffades och kom överens om en kommande anställning. På 1800-talet blev det vanligt att annonsera i lokala tidningar. Det förekom också att man sökte tjänst hos husbönder där äldre syskon tjänade eller tidigare hade tjänat och därför visste att man skulle få det drägligt där.

Enligt 1833 års legostadga löpte anställningen från den 24 oktober och ett år framåt. Om man inte trivdes på sin plats och ville söka sig vidare så var man tvungen och säga upp sin anställning mellan den 26 juli och 24 augusti, annars förlängdes kontraktet automatiskt ytterligare ett år. Men man hade även en frivecka från den 24 oktober innan man var tvungen att senast inställa sig på sin nya arbetsplats. Friveckan var den enda vecka på året som man inte behövde arbeta, men samtidigt hade man ingen inkomst och var tvungen att ordna med sin egen mat och logi. Eftersom tillgången på mat kanske inte var den bästa, så kallades friveckan även för slankveckan.

Eftersom alla flyttade runt i socknarna samtidigt under den sista veckan i oktober, så var det en idealisk tid veckorna därefter att påbörja husförhören då alla infunnit sig på sin nya plats. När man anlände till sin nya arbetsplats så skulle man ha med sig sin kista i vilken man förvarade sina kläder och få ägodelar, detta var viktigt: ”§17: Ej må tjenstehjon, utan husbondens lof, förwara sin kista med kläder eller annat, som det till dagligt bruk behöfwer, å annat ställe, än der det tjenar. Efter annorlunda, plikta tjenstehjon halfwa lönen.” Man fick inte heller lämna sin arbetsplats ”gifwa sig ur husbondens hus eller öfwer natten är borta” utan att be husbonden om lov först, även då kunde man straffas.

Platsannonser i Stockholms dagblad den 19 mars 1836:

Pigannonser

Som synes är vissa formuleringar kanske inte lika gångbara i dagens platsannonser; ”Uti ett mindre, ordentligt hushåll åstundas som ensam en snygg, höflig och willig piga”…

Lönen

Förutom att man som tjänstefolk fick mat och husrum under året, så utbetalades dessutom en liten lön, ofta bestående både av naturaförmån i form av kläder och av kontanta penningar. Nedan är löneuppgifter hämtade från Lars O. Lagerqvists bok Vad kostade det:

1330, Halvårslön sommartid för dräng 1 mark penningar, 2 par skor och 1 par byxor. Sommarlön piga 3 öre, 1 par skor.

1560, Årslön för dräng, 6 mark.

1570, Årslön för piga, 8–12 mark, jämte naturaförmån.

1725, Huspiga, 40 daler kopparmynt/månad.

1740, Dräng 50 daler kopparmynt om året jämte 3 par skor, 2 skjortor och 2 par strumpor. Piga 24 daler kopparmynt, jämte 3 par skor och 2 par strumpor.

1815, Oxdräng, 45 riksdaler/år förutom bostad och kost.

1885, Piga 84 kronor kontakt/år jämte värdet av kost och logi 225 kronor.

1905, Piga 161 kronor kontant, jämte värdet av kost och logi 347 kronor.

1910, Dräng, 2:79/dag.

Som du ser för lönen år 1740 så tjänade en piga bara hälften av vad drängen gjorde, ibland kunde det till och med vara en tredjedel av drängens lön. Så var det ända fram till början på 1900-talet då skillnaden började minska något, trots att kvinnornas arbetsdag var längre än mannens och ofta minst lika slitig.

”Tjenstehjon skall i sitt förhållande wara gudfruktigt, troget, flitigt, lydigt, nyktert och sedigt samt icke undandraga sig det arbete och de sysslor, husbonde skäligen föresätter…” Den lilla lön (eller delar av den) som man arbetade så hårt för under hela året var lätt att bli av med om man inte levde upp till husbondens krav eller av oaktsamhet hade sönder någon av husbondens ägodelar. Man hade enligt legostadgan inte heller rätt att få ut sin lön (den kontanta delen) innan tjänsteåret var till ända.

Rätten att slå sitt tjänstefolk

”Felar tjenstehjon af lättja, wårdslöshet eller olydnad i tjensten, eller eliest förer ett oordenteligt eller straffbart lefnadssätt; äge husbonde med alfwarsamma föreställningar och, då de icke hjelpa, med måttlig husaga söka sådant rätta.” Detta var ingen ny företeelse, redan i de gamla landskapslagarna från medeltiden hade husbonden rätt att slå inte bara sitt tjänstefolk utan även sin hustru och sina barn, så länge det skedde med måtta. Vad som var med måtta var naturligtvis en tolkningsfråga. Den 1 oktober 1858 kom ny lag som sa att man nu endast fick utdela husaga till pojkar under 18 år och flickor under 16 år, i våra öron låter detta helt upp och ner, man fick slå barn men inte vuxna. Först 1920 avskaffades husagan helt och hållet.

Förutom att husbonden var i maktposition över sitt tjänstefolk, så var det även orättvis fördelning av arbetstid mellan kvinnor och män – pigans arbetsdag var nämligen längre än drängens. Tidigt på morgonen förväntades hon gå upp och koka gröt och sätta på kaffe så det var klart när männen vaknade. Ute i ladugården väntade korna på att bli mjölkade på morgonen, även denna uppgift var pigans ansvar. Medan pigan lagade kvällsmat så kunde männen lägga sig och sova en stund. När maten var uppäten så var männen oftast lediga för kvällen, medan pigan fick diska upp och städa. En annan orättvisa var om pigan blev gravid, då kunde husbonden nämligen välja att antingen halvera hennes lön, eller helt enkelt avsluta anställningen. Det är därför vi ofta ser att unga, ogifta kvinnor som födde barn återvände hem till föräldrahemmet. Tyvärr var det inte heller ovanligt förekommande att husbonden tog sig friheter av sexuell natur med de unga pigorna i hans tjänst. Makens otrohet med pigan var säkert inte heller okänt för hustrun alla gånger, men vad skulle hon göra? Hon kunde ansöka om skilsmässa, men det var ju inte säkert att hon hade någonstans att ta vägen, och det skulle troligen påverka hennes sociala status.

Husbondens åtaganden

Husbondens makt var stor, men samtidigt var han juridisk person för inte bara sin egen familj, utan ansvarade för alla på gården, tjänstefolk och inhyses inkluderade. Om en av hans pigor tjuvmjölkade grannens ko, så var det husbonden som fick ersätta grannen, inte pigan. Sen är det inte så svårt att gissa att det blev ”måttlig” husaga därefter av en vredgad husbonde. Det var även han som förvaltade all egendom i familjen, sin egen, hustruns och likaså de vuxna barnens så länge som de bodde hemma.

Husbonden hade dock även en rad med åtaganden som han var skyldig att leva upp till för sitt tjänstefolk. ”§6: Husbonde åligge tienstehjon med förswarligt underhåll och tienligt husrum förse.” Husbonden skulle även behandla sitt tjänstefolk väl och i sitt uppförande föregå med gott exempel.

Det fanns även en sorts ”ålderdomstrygghet” för den som varit sin husbonde trogen: ”§7: Husbonde må ej förskjuta det tjenstehjon, som oafbrutet hos honom troget och wäl tjent ifrån sitt trettionde år och till dess det för ålderdom kommit i den belägenhet, att ingen med dess tjenst kan wara belåten, utan drage husbonde försorg, att sådan berömwärdt tjenstehjon till sin död har skälig utkomst och skötsel, mot den betjening, det kan uträtta”. Om nu husbonden inte hade möjlighet att försörja sin trotjänare, så blev det församlingens skyldighet att ge personen underhåll och den vård som den sågs i behov av att vara.

Likaså skulle husbonden se till att tjänstefolket fick vård om de blev sjuka: ”§6: Sjuknar tjenstehjon, bör husbonde låta det sköta och wårda; hafwe dock rätt, om han will, att å lönen afräkna, hwad han till läkare eller läkemedel utgifwit.”

En månghundraårig epok tar slut

Under 1800-talet industrialiserades vårt land, och i samband med att jordbruket blev mer effektivt och krävde mindre arbetskraft, så var det många som istället sökte sig till fabrikerna, även kvinnorna. Man har beräknat att det år 1900 fanns omkring 140 000 pigor i Sverige (knappt 3% av landets befolkning), och det var ett antal som under de kommande åren snabbt skulle minskade ytterligare. Förutom industrialiseringen var även emigrationen en stor bidragande orsak till detta. Unga, svenska kvinnor var populära i Amerika, då de hade rykte om sig att vara arbetssamma och plikttrogna. I Amerika blev friheten mycket större för våra pigor, där styrdes nämligen inte deras liv av någon legostadga.

 

Källförteckning:

Kungliga Majestäts förnyade nådiga Legostadga, Stockholm 1833
Usla, eländiga och arma: Samhällets utsatta under 700 år, Annika Sandén 2013
Vad kostade det? Lars O. Lagerqvist, 2011
Svenska akademiens ordbok (online)
Pigornas slit, artikel i Populär Historia 7/2009
Stockholms Dagblad, 19 mars 1836
En piga bland pigor, tredje utgåvan, Ester Nordström, 1914
Sveriges folkmängd från 1749 och fram till idag, SCB

 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att tjäna som piga och dräng

  1. solveigjp skriver:

    Hej Daniel!
    Tack för din morgontidiga anforskning! Jag håller just nu på att skriva om min bys historia och går igenom alla på varje gård. Det är en ansenlig mängd tjänstefolk, framför allt pigor på gårdarna men så var de också billigare att städsla. Jag har en tid tillbaka sökt litteratur om pigor och drängar men inte hittat så mycket. Konstigt egentligen då det finns så mycket historisk forskning.

    Jag har hittat en titel men som du kanske redan känner till? Sten Carlsson 1977: ”Fröknar, mamseller, jungfrur och pigor. Ogifta kvinnor i ståndssamhället” Dock inte så mycket inlevelse i den tunna boken, mer om statistik men några guldkorn finns där allt. Har du flera uppslag i den vägen tar jag gärna emot.
    Jag går nu en släktforskarkurs och jag har tipsat både lärare och deltagare om din sida som jag läser med stort intresse.
    Hälsar
    Solveig

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s