Fältväbeln som flydde sitt straff

Förr i tiden var det inte bara staten och då ytterst kungen som hade makt över människornas liv utan det hade även kyrkan. Många av de brott som beskrivs i de gamla domböckerna krävde att man även pliktade (betalade böter) till kyrkan. Vanligt var även att få stå kyrkplikt, att stå på knä på en liten pall i kyrkan under gudstjänsten och skämmas inför hela församlingen för det brott man gjort. 

FältväbelSahl

Ett av de allra vanligaste brotten var sex utanför äktenskapet (kallades lägersmål), vilket i sin tur benämndes olika beroende på civilstatus. Sex mellan två ogifta personer kallades lönskaläge. Var kvinnan oskuld (jungfru) så kunde mannen dessutom dömas för mökränkning, vilket innebar att han var tvungen att betala böter till kvinnans släkt just för att hon då inte längre var oskuld. Om den ena personen var gift, så kallades det enfalt (enkelt) hor, och var båda gifta (med andra personer) så kallades det twefalt (dubbelt) hor.

Vid ordinarie laga tinget i Vimmerby den 1 mars 1701 så hade länsman Jonas Tun instämt fältväbeln Bengt Sahl. Bengt, som var en gift man hade belägrat och mökränkt konan (kvinnan) Maria Larsdotter på Hornebo gård i Södra Vi.

Vid ett tidigare ting hade Maria och drängen Olof Persson (som tjänade hos Lars Svensson i Vimmerby stad) bekänt lägersmål med varandra. Tinget hade den gången efterlåtet brottet då de båda ville bli ett par och gifta sig. Men senare hade ryktet gått i Södra Vi att Bengt Sahl var far till barnet och inte drängen Olof. Kyrkoherden hade då övertalat Olof att bekänna sanningen.  

Bengt Sahl stod nu inför nämdemännen och bad ödmjukast för sig och beklagade – han var en gammal fattig tjänare och som hade tagit avsked för sin bräcklighet. Uppenbarligen var han dock inte för bräcklig för att rulla runt i sänghalmen med Maria. Då Bengt var en gift man, och nu hade begått lägersmål för andra gången blev han dömd till att betala 160 daler silvermynt i böter. Men då han inte hade så mycket pengar (vilket var en ansenlig summa på den tiden) så omvandlades böterna till kroppsstaff – att löpa 9 gånger gatlopp.

Att löpa gatlopp innebar att springa med bar överkropp mellan två rader av män som hade spön och käppar, och som slog varsitt slag mot den dömde när han sprang förbi. Ett av de mest kända gatloppen deltog brandchefen Sven Lindberg i, då han och brandvakterna Anders och Mattias pekades ut som ansvariga för branden 1697 på slottet Tre Kronor i Stockholm. Gatloppen skulle dessutom följas av straffarbete i halsjärn på Marstrands fästning i sex år. Men Lindberg klarade inte av sina sju gatlopp utan dog av den brutala hanteringen. Och nu var det Bengt Sahls tur att springa mellan käpparna.

Inte heller Maria klarade sig från straff, hon dömdes till 40 daler silvermynt för lägersmålet, och ytterligare 5 daler för att hon talat osanning och sagt att Olof varit fadern till barnet. På samma ting steg även Anna Hansdotter fram, hon var hustru till Bengt Sahl och ville nu skiljas från sin man. På den här tiden var det väldigt få orsaker som gjorde att man kunde ansöka om skilsmässa men äktenskapsbrott (otrohet) var ett av dem. Så nu ville Anna få ”sin dehl af deras fattiga boo” och att länsman Jonas Tun tillsammans med några nämndemän skulle upprätta ett inventarium över deras egendom, så att bodelning sedan kunde ske.  

Man skulle kunna tro att historien slutade där, att man tagit lärdom av sina hårda straff. Men den 17 februari 1702 var det åter dags för Maria Larsdotter att stiga fram inför tinget. ”Länsman Jonas Tun, förestälte konan Maria Larsdotter, som nu andra gången, är belägrat af fältwäbelen Bängt Sahl, aflat och födt barn.”

Men denna gång var inte Bengt Sahl närvarande. Skräckupplevelsen av gatloppet året innan hade gjort att Bengt valt att rymma, och ingen visste nu vart han tagit vägen. Ensam kvar stod nu Maria skamsen och rädd. Hon var nu tvungen att bekänna sitt brott, och då det var andra gången hon dömdes till lägersmål så fördubblades böterna till 80 daler silvermynt. Självklart skulle hon även stå kyrkplikt och skämmas inför hela församlingen också. Men en sån stor summa hade inte Maria, och böterna blev förvandlade till kroppsstraff; ”Har intet at böta medh, ty pliktar Ris för Tings stufwudörren.” Återigen fick hon stå fastkedjad med bar rygg vid pålen och de nyfikna åskådarna kunde se märkena i hennes hud från straffet förra året, och snart skulle blodet rinna igen…

Men var det då bara länsman eller kyrkoherden som kunde anklaga någon för lönskalänge? Svaret får vi i nästa fall, denna gång från häradstinget den 13 juni 1707. Då steg kvartermästaränkan hustru Maria Korp fram och angav sin son (!) Anders Wigman för första resan begånget lägersmål. Detta hade skett med konan Maria Jacobsdotter på Norra frälsegården i Wi, ”vilken kona nu 3:e gången är med lönskaläge beträdd”.

Anders själv var dock inte närvarande denna tingsdag, han låg nämligen sjuk här i staden. Han skulle dock inte ha nekat till sin gärning, och nämndemännen Hans i Djurstorp och Nils i Bomåla skickades hem till Anders. De återkom snart, och kunde berätta att Anders fortfarande stod för sin handling, och ville få sin dom.

Domen föll som så; Då ogifta drängen Anders Wigman tillstod lägersmålet med Maria, så fick han böta 40 daler silvermynt och att stå kyrkoplikt. Anders skulle dessutom ge 4 daler silvermynt årligen till barnets uppfostran till dess det sig själv kunde nära (vilket betydde tills det ansågs vara vuxet).

Värre blev det för Maria Jacobsdotter, för henne var det tredje gången hon blev dömd för lönskaläge; ”Ty sakfälles hon fuller i följo av till år 1694 års förordning till 15 daler silvermynt och hor, jämte efter kyrkolagen 9 kapitlet 4§ att erlägga jämte kyrkoplikten 200 daler silvermynt”. Den summan hade naturligtvis inte Maria, och straffet omvandlades till 14 dagars fängelse på vatten och bröd vilket skedde efter att hon stått kyrkoplikt.

Relaterade inlägg:

När elden härjade i Sevede

Källa: 

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIAABA:20 (1701-1701) Bild 260 (AID: v280415.b260)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIAABA:54 (1702-1702) Bild 230 (AID: v280419.b230)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIAABA:216 (1707-1707) Bild 740 (AID: v280439.b740.s134)
Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s