Ett sviket äktenskapslöfte

Broken

Från sommartinget i Vimmerby den 9 juni 1696 kommer en sorgsam liten historia. Inför kungliga majestäts befallningsman Johan Drangell och tingets nämndemän framhade frälsefogden på Ålhult välbetrodde Hans Swänsson drängen Lars Trulsson. Lars hade mökränkt konan Annika Carlsdotter och med henne fått barn under äktenskapslöfte, ett löfte som han nu inte ville stå för.

Drängen Lars var tillstädes, och tillstod att han tänkt ta Annika till hustru och fått barn tillsammans med henne, men ”kan nu intet komma sigs om hiärtat att äga henne seedeles efter det ähr hans moder och släkt så mycket emodt, der till ähr hon af så swaga ögon, att han fruchtar hon blir blind”.

Lars talade om att han inte hade gett henne några gåvor, och bad nu att få plikta för att bli henne kvitt. Man kan fråga sig vad för kärlek Lars hade känt för Annika, då han nu valde att svika henne på detta svekfulla sätt.  

Annika kunde inte säga att Lars hade gett henne några gåvor, men hon sa nu att han måste obligeras (förbinda sig) att gifta sig med henne. 

Drängens mor, hustru Lucia i Näfstad påstod att hennes son hade gjort det hela i oförstånd. Lars anhöriga hade inte vetat om att han lovat Annika äktenskap, och nu bad Lucia ödmjukast att han inte ”må twingas, efter han är een ung poike”.

Domen löd: Då äktenskap har lovats mellan drängen Lars Trulsson och Annika Carlsdotter utan anhörigas vetskap, så befrias Lars för samma, och pliktar för mökränkning 40 mark och Annika 20 mark och bägge skall stå kyrkplikt.

Sevede häradsting dömde Lars och Annica enligt enligt 1686 års kyrkolag, kapitel 15 §10 som lyder:

”Ingen må trolofvas, emot sin egen fria vilja, och vederbörandes samtycke. Icke heller skal någon trolofning hållas, ther icke tvenne ärliga och trovärdige vittnen, af mankön, en å hvartdera sidan, förutan föräldrar och förmyndare, äro närvarande. Ingen omyndig och stadd under annans våld, skal hemligen förlofva sig, hvarken skrifteligen eller edeligen: Gör thet någon, vare sådant ogilt, och plikte för brott sina. Samma lag vare med the trolofningar, som ske med någon, som mycket drucken är, och thet sedan ångrar.”

Så där stod nu Annica, ensam med ett litet barn att ta hand om och som nu betecknades som oäkta. Hon skulle dessutom bli tvungen att både betala böter till kyrkan och dessutom stå kyrkplikt och skämmas inför hela församlingen. Så mycket att skämmas för tycker jag dock inte att Annika hade. Jag vet inte hur hennes liv blev framöver, men vi får hoppas att hon blev lycklig, fick behålla den synen hon hade, och hittade en man som älskade henne djupt.

Källa

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIAAAE:36 (1696-1698) Bild 380 (AID: v208492.b380.s35)
Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s