Vilka spår lämnar du efter dig?

En av höjdpunkterna för oss släktforskare är när gofikan med sju sorters småkakor är avklarad och ett välmående har infunnit sig efter andra påtåren kaffe. Det är nu det sker, man får följa med in finrummet, slå sig ner i soffan och fram kommer gamla fotoalbum och man får berättat för sig om vilka som är på de svartvita fotona och historier om deras liv. ”Sen finns det ju förstås de här gamla breven också, men de kanske du inte är intresserad av? Jaha, det är du, men du, jag tror jag har kvar farmors dagböcker här någonstans också…”

Med lite forskande i de svenska kyrkböckerna kan vi idag utan några större svårigheter bygga vårt släktträd ett antal generationerna tillbaka. Våra sedan länge avlidna släktingar vaknar sedan till liv genom kompletterande källor så som gamla tidningar, en och annan dombok och framför allt gamla foton, brev, betyg, dagböcker och annat som en gång har skrivits ner för hand och sparats.

Men frågan är, vilka spår har du lämnat efter dig till kommande generationer? Den 1 juli 1991 tog Skatteverket över folkbokföringen, ett uppdrag som sedan 1686 utförts av kyrkan. I sommar är det 28 år sedan allt började föras digital. Svenska folkets uppgifter finns nu mer i ett antal databaser hos Riksarkivet, och det finns de som ser det som en fara. Det har till och med föreslagits att när en person dör, ska uppgifterna ur folkbokföringen skrivas ut på arkivbeständigt papper och lämnas till respektive lands- eller stadsarkiv. Personligen har jag ingen rädsla för att Skatteverket en vacker dag skulle komma på att börja radera gamla uppgifter ur sitt system, lagringsutrymme är som sagt var inget problem idag, och dessutom känner Skatteverket till de svenska släktforskarnas behov av uppgifterna. Men de uppgifter skatteverket har, och som förvisso är väldigt viktiga, kommer framtida släktforskare endast kunna bygga skelettet (stommen) i sitt släktträd av.

vacation

Vi har aldrig varit så aktiva på sociala media som vi är idag, när vi är på semester och har checkat in, så springer vi så fort benen bär till stranden för att ta den där första semesterbilden med tårna i solvarm sand eller en härlig drink i handen och lägga upp på Facebook, Instagram och allt vad det nu kan heta. Dina foton lagras dessutom med automatik i någon molntjänst, men vem hittar den fotoskatten när du inte längre finns?

Och hur många gånger bemödar du dig med att tagga vem som är på bilderna, det är ju så självklart för dig som känner dem vilka det är.

När skrev du ett brev för hand med papper och penna senast och skickade till någon? Misstänkte väl det. Vill man meddela en person något, så ringer man med mobilen eller skickar ett sms. Det blir inte mycket till spår efter dig med den tekniken. Att skicka julkort håller också på att dö ut, önska god jul gör vi på Facebook.

Börjar ni se vart jag vill komma? Det jag är rädd för är att framtidens släktforskare inte alls kommer ha samma förutsättningar att kartlägga våra liv, och även om man själv tycker att man har levt ett ganska ”lagom” liv utan några större äventyr, så är ditt liv lika värdefullt att dokumentera och kartlägga som någon annans i ditt släktträd.

Så jag skulle vilja tipsa alla som läst detta inlägg att göra följande:

Vårda dina digitala foton

Ta hand om dina egna fotografier. Ta dig tid och i filnamnet ange vem det är på fotona. Självklart behöver du inte göra det för alla de hundratals foton du tar varje år, men när man går igenom sitt fotobibliotek brukar man hitta ett och annat foto som sticker ut, där flera av ens familjemedlemmar eller släktingar finns med, ange på dessa vem som är med på de fotona.

Att framkalla foton gör man allt mer sällan nu för tiden, om det inte är för något speciellt tillfälle. Men varför inte plocka ut 4-8 foton varje år, framkalla dessa och sätta in i ett album där du med egen hand kan skriva vem som är på fotot, och kanske vilket tillfälle det är taget. Tänk vad kul för efterkommande generationer att få ta del av det, och använda som referens när de går igenom alla dina övriga digitala foton. Glöm för den delen inte heller den viktiga aspekten att ha god backup på ditt fotobibliotek och tala om vart det finns för dina närmaste.

Skriv om ditt liv

Skriv om ditt liv, berätta det du upplever i din vardag, bra som dåligt, och reflektera av det som har hänt. Att skriva dagbok tror jag är något som allt färre ägnar sig åt, vardagsstressen tillåter inte att man tar sig den tiden, och när man släktforskar så vill man ju dyka ner i de historiska källorna. Men som jag skrev tidigare, ditt liv är också viktigt. Själv skriver jag inte dagbok, men jag har däremot skrivit ihop ett antal sidor om mitt liv, allt från mitt första minne, min barndom, att börja skolan, kompisar, äldre släktingar jag minns, att gå på marknad, cirkus och åka på semester. Att börja arbeta och bilda familj och allt det som har hänt däremellan som har fastnat som speciella minnen hos mig. Att skriva memoarer handlar inte om att fylla en hel bok, jag tror att jag har ungefär 50 A4-sidor med text om mitt liv. Men att skriva om sitt liv borde ingå i varje släktforskares checklista, jag ser det som en naturlig pusselbit i mitt släktforskningsresultat och något som förhoppningsvis kommer att glädja några i de efterföljande generationerna.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vilka spår lämnar du efter dig?

  1. Per-Arne Wisén skriver:

    Tack för ett intressant och tankeväckande inlägg. Jag har faktiskt en handskriven dagbok liggande här, kanske någon släkting i framtiden kommer att läsa den. Jag har skrivit om stort och smått, ibland väldigt detaljerat, vad det kostade att åka buss, äta en lunch ute eller bensinpriset när jag körde min första bil.

    Gillad av 1 person

  2. Ulla-Britt Frandén skriver:

    Tack för intressant inlägg. Som så många andra har jag tänkt skriva om mitt liv. Kanske framförallt min ”gamla” sjuksköterskeutbildning med höga krav på studier, klädsel och fritid. Var t.ex tvungen att få tillstånd av rektor för att gifta mig och om jag nu nödvändigtvis skulle gifta mig fick jag se till att det skedde på en planerad ledighet. Det var inte frågan om extra ledigt. Kanske efter din fina inspirationsskrift skulle ta mig i kragen.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s