Tjuvpojkarna Linck i Vimmerby 1689

Det är nu ett tag sedan jag bloggande, efter 160 inlägg under drygt 4 år kände jag att både jag och mina läsare kunde behöva ett välförtjänt avbrott. Under våren har jag arbetat en hel del med min nästa lokalhistoriska bok som nu är färdigskriven och som jag planerar att publicera under augusti månad – låt mig få återkomma med mer detaljer om den boken vid ett senare tillfälle. Men idag ska vi åter rikta blickarna mot Vimmerby stad, året är 1689 och denna gång är det bröderna Niclas och Melchior Linck som fångat mitt intresse.

Vimmerby1709Linck

Den 20 juli var det rådstuga, och närvarande var borgmästare Nils Collin tillsammans med samtliga rådmännen. Fram för rätten steg Swän Swänsson och anklagade sämskemakare Hans Georg Lincks son Niclas för att på Knutsmässomarknaden den 10 juli ha tagit ifrån honom en pung innehållande ungefär 15 daler och 20 öre kopparmynt. Till detta nekade förstås Niclas, men omsider erkände han att han hade tagit pungen av organistens son Anders, men Niclas påstod att han inte hade fått mer än 1 daler silvermynt av dess innehåll. För dessa pengar hade han samma dag köpt sig ett par skor för en daler kopparmynt och tobak. Så Anders var den som från början påstods ha tagit pengarna, och Anders skulle enligt Niclas bett honom att gömma pungen, och gett honom 2 daler kopparmynt för att han inte skulle berätta det för någon.

Nu inkallades Anders, som hade varit anförtrodd att se om Swän Swänssons varor på torget medan Swän var borta i ett ärende. Rätten frågade hur det stod till med pengarna och sa åt Anders att ”intet förtijga sanningen”, men Anders nekade enständigt till att någon pung eller pengar tagit och inte heller haft någon som helst kunskap om det.

Den 22 juli, två dagar senare var det åter rådstuga i Vimmerby. Nu tillfrågade rätten Niclas ”hwem som honom instigerat (pådriva, intala) att bekenna osanning på spelemansgossen Anders, att han skolat tagit penningarne ifrån Swän Swänsson?” På det svarade Niclas att det var ingen som hade övertygat honom till det, utan att det var hans egen idé. Rätten frågade vidare om han för någon tid sedan hade borttagit ett får på moen? Det nekade Niclas först till, men omsider bekände han att förra året hade han tillsammans med sin bror Melchior tagit ett vitt får utom åbron, som han hade fått ett stycke kött av, men ingen korv, då det inte hade gjorts någon korv. Rätten ansåg inte att hela sanningen hade framkommit, och lät nu därför föra ner Niclas till stadens arrest.

Den 29 juli, en vecka senare, hämtades Niclas upp ur häktet, för att åter få möjlighet att berätta hela sanningen. Niclas erkände att han hade tagit Swän Swänssons pengar, men att det inte hade varit en så stor summa som Swän hade angivit. Niclas berättade även att han hade nedgrävt en del av dem vid en husknut, och därför tog byfogden med sig pojken ut för att leta reda på det nedgrävda bytet. De båda var dock snart tillbaka i rådstugan, utan att ha funnit det som blivit nedgrävt. Niclas sa då att hans broder Casper vetat om att Niclas hade grävt ner pengarna, men nu tog stadstjänaren Swen med sig pojken ut en andra gång, och denna gång hittade de pengarna; insvepta i ett litet stycke lintyg fanns 1 daler och 14 öre kopparmynt som byfogden Johan Zachriasson tog emot och förvarade.

En stund senare samma dag tillfrågades tjuvpojken Niclas om han hade någon mer kännedom om några fårs bortstjälande, vilket han först nekade till, men omsider tillstod att hans broder Melchior föregående år fasttagit ett får på moen, berättades sig ha mött sin bror på åbron, när Niclas var på väg till Korka kvarn. Melchior hade då bett honom att hålla fåret och bära det under åbron. Niclas hade sedan gått vidare till till Korka.

Den 4 augusti framhades åter tjuvpojken Niclas Linck och tillfrågades vidare om de bortstulna pengarna från Swän Swänsson på marknaden, men Rätten kunde inte få fram någon mer bekännelse än den som tidigare hade getts; nämligen att i pungen hade det inte varit mer än 4 daler för vilja Niclas hade köpt ett par skor, lite vetebröd och russin, resterande pengar hade nu byfogden i förvar. Mycket längre kom man inte denna dag, utan Niclas fick återvända till arresten.

Den 19 augusti omtalades åter Niclas Linck, men nu i ett annat ärende. Det var Anna, hustru till avlidne Anders Hindersson, som berättade hur Magnus Keyser förleden lördag tilltalade tjuvpojken Niclas Linck, att han förra sommaren hade bortstulit ur Keysers källare 5 rullar med tobak genom att ha uppbrutit märlan för dörren medan Keyser låg och sov och Keysers hustru varit vid bykällan för att tvätta byk. Niclas berättade nu att det var hans bror Melchior som hade sagt åt honom att stjäla: Melchior hade sagt åt Niclas att gå nedför Lillegatan med tobaken gömd i sina byxor, och när Niclas kom ner till porten där Melchior bodde (hos Gabriel Nilssons), hade brodern kastat ner en nyckel så Niclas kunde låsa upp och komma in. Melchior bar sedan genast ner och gömde tobaken i källaren. Några dagar senare hade bröderna sålt den stulna tobaken uti i Södra Vi socken.

Drängen Pehr Nilsson från Vena uppkallades till rådstugan och förmanades att bekänna vad han föregående lördag hos Anna hade hört talas. Han berättade då att Melchior och Niclas ska ha följts åt till Ingebo för att köpa rovor, då Melchior hade sagt; ” hwar skole wij fåå lijtet toback, Magnus Keyser har fuller tobak, kan du intet komma till att taga dig någon der?” Först hade inte Niclas velat stjäla, men brodern hade övertalat honom, och stal de fem rullarna tobak när Keyser låg och sov. Melchior var vid detta tillfälle bortrest, men när han hemkom skulle det hela redas ut.

Hur det hela slutade är tyvärr oklart. Jag har inte hittat något domslut i domboken, kan det ha funnits en möjlighet att det hela löstes utanför rådstugan? Däremot så verkar inte Niclas och Melchiors framtid i Vimmerby stad ha påverkats märkbart. Den 20 maj 1692 avlade Melchior borgared, och några år senare, den 7 september 1699 gjorde Niclas detsamma. Niclas Linck blev senare själv Rådman vid Vimmerby rådhusrätt år 1715, vilket han förblev fram till sin död den 29 oktober 1732. Kartan högst upp är den från 1709 (klicka för större bild), och där kan vi se att Melchior då bodde på tomt nr 65 i början på Storgatan, medan Niclas Linck bodde vid torget på tomt nr 58 (Niclas ägde dessutom ytterligare två tomter i staden). Det finns mycket mer om dessa två bröder i domböckerna, så vi får säkert tillfälle att återkomma till deras händelserika liv framöver.

Källförteckning:

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 2990 (AID: v222255.b2990)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 3010 (AID: v222255.b3010)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 3020 (AID: v222255.b3020)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 3030 (AID: v222255.b3030)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 4480 (AID: v222255.b4480)
Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530b (1694-1700) Bild 3660 (AID: v222256.b3660)

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tjuvpojkarna Linck i Vimmerby 1689

  1. Urban Sundquist skriver:

    Kuriosa: kommunalborgmästaren i Boden hette Nils Collin på 1950-talet. Hans son var klasskamrat med mig.
    /Urban Sundquist

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s