Jag har tappat gnistan med att släktforska!

Det är bara ett ändlöst hav av bönder och torpare i min släkt, det finns inget som sticker ut och är spännande… Jag kommer inte få några egna barn, så vad är det för mening att släktforska vidare? Det känns som jag har kört fast helt och hållet, kommer inte vidare längre, jag ger upp!

Bored

Har du känt så någon gång? Eller kanske hört någon annan säga så? Man får lätt intrycket av att alla andra mer eller mindre lever för sin släktforskning, medan man själv kanske kommit in i en svacka då det inte längre känns så kul, eller man inte riktigt vet hur man ska komma vidare.

Jag har bara bönder i släkten, inget spännande alls!  

Fram till industrialiseringen på 1800-talet så var merparten av Sveriges befolkning jordbrukare innan massinflyttningen till städerna tog sin fart. Att stöta på många jordbrukare i släkten gör alla. Det man får tänka på är att adel exempelvis är det få som stöter på i släkten under 1800-talet, utan sin grindana mot adel brukar komma på 1600- eller möjligen 1700-talet. Har du kommit tillräckligt långt tillbaka än? Ibland hindras man också av att kyrkböckerna har blivit förstörda i brand, kanske fanns din spännande ana på just den släktgrenen.

Sen tycker jag det är synd att säga att det inte är spännande med jordbrukare. Javisst, när du börjar bygga trädet, och tar dig bakåt i kyrkböckerna kan de måhända kännas lite enformigt. Men sen, när du börjar djupdyka i källorna, det är då de spännande livsödena börjar träda fram. Börja med att ta reda på vad som hände i socknen under deras liv, missväxt, bränder, extrema vintrar, eller när rödsot och pest drog in över bygden. Ta dig in i domböckernas spännande värld, det är först några decennier in på 1800-talet som prästerna börjar anteckna om brott i kyrkböckerna, men våra förfäder var flitiga besökare vid både häradsting och rådstuga även under 1600- och 1700-talen, antingen som anklagad, offer eller vittne. Glöm inte heller att gamla tidningar är en källa till mycket spännande information, både stort och smått. Sök här på Kungliga biblioteket.

Jag kommer inte få några egna barn, varför släktforska vidare?

Jag erkänner att när jag åter började släktforska i vuxen ålder var det för att min dotter skulle få veta mer om sitt ursprung. Hon är idag 17 år och totalt ointresserad av släktforskning. Skulle nyfikenheten vakna så står det två böcker hemma i bokhyllan med hennes släkt, redo att upptäckas. Men för min egen del, tog nyfikenheten väldigt fort över, för mig har själva resan varit det spännande, att hela tiden få upptäcka nya saker om min egen släkts historia. Dessutom har jag träffat på släktingar jag inte alls visste om fanns tidigare som har blivit väldigt glada att få ta del av det jag forskat fram. Har du inga barn, ladda upp ditt forskningsresultat på internet och låt andra ta del av det, man vet aldrig vem som kommer uppskatta det du har fått fram och den tid du lagt ner i ditt sökande.

Själv har jag på senare tid helt gått över till att forska om lokalhistoria, och även om jag stöter på några enstaka släktingar här och där, är det uteslutande personer jag inte är släkt med som jag skriver om, men det gör det absolut inte mindre spännande för det, och i det fallet handlar det ju inte om att lämna något efter mig specifikt åt min dotter.

Det känns som jag har kört fast helt och hållet!

Alla släktforskare kan nog skriva under på att de kört fast någon gång i sitt sökande. Kyrkböcker som saknas, präster som efterlämnat svårlästa texter, personer som försvinner ur kyrkboken utan att lämna minsta spår efter sig vart den tog vägen. Orsakerna kan vara många.

Mitt första tips är – ha inte för bråttom. Det är allt för ofta man märker att en person hastat igenom 1800-talet, och sen tar det stopp för de inte kan läsa handstilarna, eller känner inte till vilka fler källor än ministerialböcker och husförhörslängder som det finns. Så gjorde även jag i början, och det är spännande att komma ner till 1600-talet, men gör det du de första månaderna av din släktforskning har du nog haft lite för bråttom. 

Många gånger handlar det också om att ta sig tid att lära sig den tyska (nygotiska) handstilen för att inte missa viktiga detaljer i 1600- och 1700-talets kyrkböcker som till och med i värsta fall gör att du kommer in på helt spår. Jag rekommenderar fortfarande Henrik Anderös Läsebok för släktforskare. Tyvärr finns den inte att köpa i nytryck längre, men finns att låna på biblioteket eller köpa där begagnade böcker säljs.

Tillåt dina släktgåtor och vila också. Kör du helt fast på en gren, så fokusera på en annan några månader. Släktforskar du bara med Riksarkivet, unna dig själv ett abonnemang hos Arkiv Digital. Bara deras register Befolkningen i Sverige 1840–1947 (BiS) löser många gåtor när folk försvinner spårlöst. Själv är min släkt väldigt fokuserad till norra Småland, men lyckades med den databasen hitta min försvunna person på Gotland av alla ställen, det hade jag aldrig gjort utan BiS.

Framför allt, ta hjälp av andra kanske mer erfarna släktforskare! Även om man inte kommer ända fram till lösningen på problemet, så kan man få tips på hur man ska komma vidare, och bara diskutera frågan brukar åtminstone för mig innebära en nytändning.

Vad har du själv för tips till den som tillfälligt tappat glöden med släktforskningen? 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Jag har tappat gnistan med att släktforska!

  1. Gunvor Persson skriver:

    TIPS. Ta ett DNA test, och du får 1000-tals nya infallsvinklar…

    Gillad av 1 person

  2. Yvonne Åhlund skriver:

    Utan torpare och bönder hade inte adel präster borgare haft så mycket att komma med. då hade de själva fått göra det bönder och torpare gjorde för dem.

    Gilla

  3. Hans-Olof Almquist skriver:

    Jag har en torpare som anfader i Blekinge som är spännande så jag sparar den händelsen tills jag tröttnat på allt annat. I kyrkboken fick han dödsorsak ” dråpslag”! Prästen noterade även platsen. Det visade sig att han hade kommit i slagsmål på en krog i grannbyn 1836. 3 ynglingar hade slagit ihjäl honom, länsman kom och tog dem. Jag har namnen på alla 3 och att de flyttades mellan olika häkten. Men någon dom har jag inte hittat, ännu! Mord fördes tydligen till Högre Rätt, vilken vet jag inte ännu. Domstolsarkiv verkar svåra tycker jag. Men var så säker jag återkommer för att se vad straffet blev.
    Detta kallar jag kött på benen till de torra namn och datum som det lätt stannar vid annars.
    Bouppteckningar är väl annars en mer lättnavigerad källa till hur folk levde och vad de hade för materiella tillgångar förr. Där kan också nämnas arvingar som man annars hade missat De utgör god grund för fortsatta funderingar och sökande.
    Jag gjorde mina första trevande försök till släktforskning på min fars sida, 1969 i Riksarkivet i Lund med bomullsvantar på de gamla tjocka dammiga böckerna. Hittade då en förfader som hade en okänd fader. Mamman pigan hade varit på Bäckaskogs slott och arbetat. Där förlustade sig kungar m.fl. med pigorna. Jag måste bara placera hennes på platsen 9 månader före nedkomsten.Vem vet……? Kan jag ha kunglig börd?
    Efter en vecka i Lund la jag ner min släktforskningen med tanke att ta upp den igen som pensionär, Där är jag nu, 2 vintrar efter omstarten men började med min mors släkt istället, och min frus släkt.
    Men nog har jag uppslag att fortsätta med lång tid framöver hemma vid datorn med Arkiv Digital.

    Gilla

  4. Lasse Ericsson skriver:

    Gör som jag, kontakta hembygdsföreningen för det ställe du forskar i. Dom har ofta mycket annat att erbjuda, som kan göra din forskning spännande. I mitt fall fanns det bl.a. en hel pärm med avskrivna dokument från den by där jag på en gren har mina anor. Där fanns mycket att läsa om mina anor på 1700- och 1800 talen fram till i början på 1900-talet. Titta gärna på min blogg där jag skrivit om det och mycket mer.
    https://anorsanor.wordpress.com

    Gilla

  5. Sonja Olausson skriver:

    Intressant

    Gilla

  6. Ann-Sofie Lövqvist skriver:

    Att leta sig bortom kyrkböckerna är ett bra tips. På min morfars sida av släkten finns bönder vars gårdar låg under några av de stora skånska godsen. Vissa godsarkiv finns på Landsarkivet och där har jag hittat arrendekontrakt och syneprotokoll som ger en bild av hur gården såg ut.
    Min mormor var fosterbarn och kände inte sina föräldrar, men hennes mor var född i ett torp som hörde till ett gods i Småland. När jag studerade en karta upptäckte jag att torpet fortfarande fanns kvar och kontaktade då godset för att fråga om det var möjligt att titta närmare på det. Det var det! Hembygdsföreningen i socknen hade också gjort en torpinventering, tillgänglig på Bygdeband, och personen som hade skrivit artikeln om min mormors morfars torp delgav också ett personligt minne av min mormors morföräldrar. (En varning dock: det finns också en släktskapsuppgift i artikeln som inte stämmer, så man bör alltid kolla upp primärkällan.) Min mormors morföräldrar råkade också ut för det tragiska att deras äldste son dog i en olycka. I lokaltidningen som fanns digitaliserad på KB:s hemsida kunde jag läsa mer om händelsen.
    Arkiv finns inte bara på Landsarkiven, utan också hos kommunen, regionen/landstinget, på museer och hos förenings-, folkrörelse- och näringslivsarkiv. Det finns också en del bilddatabaser på nätet där man kan hitta äldre foton, Lantmäteriet har tjänsten Historiska kartor och mycket mer. Så det är tiden mer än lusten som är problemet, tycker jag. 😊

    Gilla

  7. Yvonne skriver:

    Jag körde fast pga av sjukdom, jag kunde inte längre läsa 1700-talstext. Då började jag utforska mina mor- och farsföräldrars kusiner, emigrantgenerationen i slutet av 1800-talet. Jag följde kusinerna ett par generationer framåt. – När jag senare började med DNA-släktforskningen hade jag mycket hjälp av detta.

    Gilla

Lämna ett svar till Yvonne Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s