Vimmerbykringlor och rackarekonor

Det finns många starka kvinnopersoner i Vimmerbys historia, kvinnor med skinn på näsan och som inte var blyga att stå upp för sig själva det som var deras. Ibland trasslade dessa kvinnor in sig i brottsliga tilltag och inte alltför sällan i beskyllningar och rena slagsmål. Dessutom på 1600-talet bodde det kanske runt 300 personer i Vimmerby, alla kände alla och alltid fanns det någon som kunde vittna när det hänt något bråk.

En av dessa kvinnor föddes i Vimmerby på första hälften av 1600-talet, något årtal vet vi inte då det saknas kyrkböcker för den tiden, men hennes namn var Anna Hansdotter Guuth och hon var dotter till Hans Erichsson och hans hustru Estredh. Anna hade tre syskon som överlevde till vuxen ålder, Ingeborg, Anders och Erich.

Den 19 oktober 1667 nämns Anna första gången i rådstugan1 och då gällde det som medbrottsling i en stöld. Det var så att Elisabeth Swensdotter, som hade varit piga hos Hans Werner året innan hade gjort inbrott hos sin tidigare arbetsgivare. En söndag då alla var i kyrkan hade Elisabeth brutit upp en kista och en skåpsdörr och enligt Werner stulit 14 daler och 16 öre kopparmynt, en kaka och ett stycke kött.

Elisabet erkände stölden inför rådhusrätten, men sa att det bara hade funnits 4 daler och 16 öre kopparmynt i kistan. Pengarna hade Anna Hansdotter räknat och tagit hand om för att gömma hemma hos sig. De båda hade stött på varandra på söndagen när Anna hade ertappat Elisabeth hemma hos Werner med de stulna nycklarna i handen. Därefter gick meningarna isär något vem som hade fått tagit del av tjuvgodset. Det hela slutade med att Elisabeth fick böta 11 daler 9 öre, och Anna Hansdotter 3 daler 29 öre.

Jag har inte lyckats få reda på vem Anna var gift med, och domböckerna avslöjar endast att hon hade en dotter, inte vad den flickan hette. Det vi får reda på genom fallet ovan är en pusselbit av Annas karaktär, när hon såg en chans så tog hon den, även om det var på fel sida om lagen. Det skulle dock dröja hela 12 år innan hon dök upp i rådstugan igen;

Den 25 februari 1679 besvärade2 sig Anna Guuth över Lisbeta Nilsdotter som hade skällt henne för både tjuv och hora i sin stuga, ”Ty du ligger hvar natt hos min man medan iagh hafwer bårta warit!” Lisbeta hade hött åt Anna, men inte slagit till henne. Karin Persdotter vittnade, och berättade att när Lisbeta kommit in hade Anna hälsat henne ”välkommen morsyster”, men då hade Lisbeta svarat ”fansyster!” Därefter hade anklagelserna haglat. Den dagen slutade det med att Lisbeta skulle återkomma med fler vittnen i saken. Den 3 maj hade hon ännu inte lyckats få fatt i några vittnen, och rådstugurätten därefter den 17 maj så hade Lisbeta valt att resa bort. Hela borgarskapet som var närvarande då gav dock Anna goda lovord. Efter det verkar det ärendet ha runnit ut i sanden. Att ha olovligt sex där båda var gifta kallades dubbelt hor och var mycket allvarligt, att rådhusrätten släppte ärendet bör med andra ord ha betytt att de inte alls trodde på Lisbetas anklagelser, och hon verkade ju dessutom inte speciellt ivrig att få Anna sakfälld.

Den 4 maj 1681 besvärade3 sig hustru Ingeborg Bergesdotter över Anna Hansdotter Guut som då hade förbannat henne och skällt henne för sköke skurka (hora och skurkpack). För det dömdes Anna efter det 30 Cap. i Rådstugubalken för okvädesord till böter, 6 marker silvermynt.

Den 10 mars 1686 skulle en mindre trevlig sida av Anna Hansdotter avslöjas. Vid rådstugan4 i Vimmerby kärade hustru Kirstin på tompten till Anna som hade gett hennes flicka några av de berömda vimmerbykringlorna att sälja. När flickan senare skulle göra räkning för kringlorna så saknades det en. Anna anklagade då direkt flickan för att ha tagit den och låst in henne i ett skåp. När flickan eftersöktes hittades hon ståendes i skåpet, och dessutom hade Anna slagit henne så blodet rann.

Några dagar efter den otäcka händelsen kom Kirstin till Jon Carlssons brunn för att hämta vatten. Då kom Anna och både slog och drog Kirstin i håret och skällde henne för att vara en tjuv.

Anna Guuth steg nu upp i rätten och berättade sin version av vad som hänt; Hon hade givit flickan sex stycken kringlor att sälja, och när Anna hade gått ut hade flickan gömt en kringla i skåpet och burit ut bara fem stycken. När flickan kom tillbaka så tog Anna henne i armen och ledde henne till skåpsdörren där hon gömt kringlan och bannat henne.

Dagen efter kom Kirstins flicka ihop sig med Annas dotter i salig Mester Christians ladugård där hon slog henne, vilket Kirstin bekräftade. Ytterligare en dag senare kom Kirstin till Jon Carlssons brunn och ville ta vatten, men där mötte hon på Anna som hindrade henne och stötte bort henne från brunnen. Anna sa åt henne och packa sig därifrån och ta vatten i Hans Roswalls brunn istället, och att Kirstin skulle ha skam för det att hon lät sin dotter slå andra.

Rätten dömde nu hustru Anna Hansdotter Guuth för blodvite i anledning av Cap. 9 i såramålsbalken med vilja till 12 marker till treskiftes. Hustru Kirstin dömdes för hårdragning enligt 12:e Cap. till 6 marker till treskiftes. Dessutom dömdes denna dag Kirstin till 12 marker silvermynt för att ha ropat otillbörjliga och missfirmliga ord till borgmästare Nils Colin på allmän gata, och dessutom 6 marker för att ha kallat Hans Roswalls hustru Beata Drummond för lorthora.

Den 8 januari 1694 stod Anna inför nästa utmaning i rådstugan – denna gång var det Margareta Nilsdotter Ruuth som besvärade5 sig att hustru Anna hade föregående nyårs afton uti Bengt Swans hus och stuga skällt henne för att vara en rackarekona, och att Anna inte skulle gå till bords förrän hon bett om ursäkt. Anna å sin sida sa att ursäkten skulle komma från Margareta som hade gett henne två örfilar vid senare marknaden och dessutom kallat Anna för både gammal tjuv och fyllehynna.

För rackarekona fick Anna plikta 12 marker silvermynt efter det 31 Cap. i Rådstugubalken, och hon varnades samtidigt av rådhusrätten att aldrig mer skymfa eller vanära Margareta. För de två örfilarna och okvädesorden fick Margareta plikta 6 marker silvermynt.


Källa:

1) Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6529b (1665-1679) Bild 720
2) Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6529b (1665-1679) Bild 4240
3) Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 450
4) Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530a (1680-1693) Bild 2050
5) Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län (H) EVIIBAA:6530b (1694-1700) Bild 70

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s