Hustrun trodde maken var död

ANNA SOPHIA ISERBERGS ÖDE I VIMMERBY

Vimmerby är en av Sveriges äldsta städer, belägen på en grusås i norra delen av Kalmar län, djupt inne i de Småländska skogarna. Vimmerby har aldrig varit någon stor stad, men dess historia går långt tillbaka till tidig medeltid och är fylld med spännande levnadsöden. Idag skriver jag om en intressant kvinna som levde här på 1600-talet, Anna Sophia Iserberg, född ca 1660. Hennes liv blev kort men händelserikt; kärleksaffärer, vendetta med en rådman, den stora stadsbranden 1683 och något så ovanligt på denna tid som en skilsmässa.

Den 8 augusti 1682 kom för rätten mansfolket Magnus Schultz, fendrich under wälborne herr Gustav Machelers regemente, firendes till sin hustru Anna Sophia Iserberg som i hans bortawahrande i Cronans tienst sigh försadt, och brutet ächtenskapet, begierer saken nu företagas och uthiälpas, alldenstund han nu straxt will förreesa till Consistorium, hwarest han sökia will ächtenskaps skildnat; att således blifwa henne andra, ledige, qwitte, och åthskilde.

Magnus Schultz, fänrik under Gustav Machelers regemente ville skiljas. Hans hustru Anna Sophia Iserberg, med vilken han hade barnen Apollonia (f. i Urshult) och Elias (f. Skårstemåla m. Eksjö o. Vetlanda) hade varit otrogen och fött en liten son. Magnus hade varit borta i 2½ år och inte haft något umgänge med henne, och han tyckte nu att hon dragit vanära över honom.

Anna Sophia kom till svars, och berättade att under de 2½ år som hennes make varit bortrest så hade hon inte fått något livstecken från honom, inte ett enda brev. Anna hade därför antagit att Magnus avlidit, och hon hade under en tid burit sorgkläder, vilket alla i Vimmerby kände till och kunde vittna om.

Rätten frågade henne om hon verkligen inte haft någon kunskap om sin make, men på det svarade hon nej. Hon hade istället inlett äktenskapslöfte med kapten Jacob von Thaten med vilken hon fått sin lille son som nu var ¾ år. Sonen som föddes på Vindö i Eds socken (hos Annas svåger) döptes till Abraham, och fick även han efternamnet Schultz. Jacob hade när Magnus återvänt valt att resa till Tyskland, vilket inte var så märkligt då det var stor chans att bli dömd för hor.

Var Magnus upprörd över hustruns otrohet? Magnus ville helt klart inte vara gift längre med Anna, hon hade haft sexuellt umgänge med en annan man, och dessutom fött ett litet barn med honom. För hans del var äktenskapet redan avslutat. Men hade han saknat sin hustru, och vad kände han egentligen för hennes otrohet? Med tanke på att han inte hört av sig på 2½ år, inte ett enda brev eller skickat med någon hälsning med återvändande soldatvänner, så kanske äktenskapet redan innan inte var det bästa, ingenting som Magnus ville stå upp och slåss för, utan istället se det som ett avslutat kapitel.  

Den 24 mars 1683 framvisade notarie Gabriel Nilsson en fullmakt given av Magnus Schultz daterad Wimmerby den 7 september 1682 angående äktenskapsskillnad mellan hon och hans hustru Anna med begäran att det skulle utföras av rådhusrätten. Samma dag visade Anna upp fullmakter och attester ifrån Stockholm, Södermalms kämnärsrätt om äktenskapslöfte med kapten Von Phaten och ville nu att Vimmerby rådhusrätt skulle utföra äktenskapsskillnaden.

”Retten tog dhetta i noga betänkiande befinnandes sammangänget dhem emillan på Echtenskap lofwen wara skedh i Stockholm på Södermalm, hwarföre kan retten denne saaken eij antaga utan remitera till dhett höghwärdige Consistorium her öfwer ett uthslagh göra, såsom för detta skedt ähr.” Det skulle dock dröja till den 5 januari 1685 innan äktenskapet var helt upplöst och Magnus och Anna var skilda från varandra.

* * *

En person som Anna hade en dålig relation med i Vimmerby var Rådman Fux. Den 9 oktober 1682 kom Hindrich Fux upp i vid rådstugan med sin lille son, Albrecht på 4 år som Anna hade illa slaget, kullkastat på gatan och handen inrispat på ryggen och framme på bröstet. Den 15 november var Fux uppe i rådhusrätten igen, förutom att Anna slagit hans lilla son hade hon även skält hans hustru. Anna fick nu plikta 3 marker. Men Anna och Fux var inte klara med varandra.

Den 18 juni 1683 kärade rådman Fux till Anna Sophia Iserberg det hon förleden 2 november skällt Fux hustru för tredubbel hora. Fux berättade även att den 4 november kom Anna gående uppför gatan där några barn lekte. Hon fick syn på Fux son och började jaga honom genom Oluf Jonssons gård, hann ifatt honom på tvärgatan där hon hade illa slagit honom med ett spänne över bröstet och ryggen. Hans mor kom fram i rätten och visade upp barnets tillstånd. Anna å sin sida protesterade mot Fux vittnen då dessa män, tillsammans med Fux hade överfallit henne i sitt eget hus. Dessa två vittnen hade Fux tagit med sig till Anna för att försöka få henne att upprepa vad hon sagt om hans hustru. Tydligen var det väldigt infekterat mellan Fux och Anna, men någon dom i detta fall verkar inte ha fallit, vid rådstugan den 16 december angavs endast att actionen mellan Fux och Anna inte kunde avslutas då Anna var bortrest, troligen på grund av den stora branden i Vimmerby som skedde den 14 oktober samma år, många flyttade då ut på landet tills deras stugor åter var uppbyggda. Anna valde att flytta ut till Djursdala. Men

Anna valde så småningom att flytta ut till Djursdala, men där anser inte prästen att hon levde ett kristligt liv då hon hade ett förhållande utanför äktenskapet. Hon hade delvis betalat uppbyggandet av sin stuga för egna pengar, men även fått låna en del även av Carl Spaak. Det skulle senare visa sig att redan innan hade Anna betydande skulder, den 25 april 1685 lämnade Anna in sammanställningen från 8 augusti 1682 vilket visade att hon då hade skulder på hela 969 daler och 26 2/3 öre silvermynt. Anna har även köpt en tomt i Vimmerby, pengarna till den hade hon fått av överste Abraham Cronhjort i Växjö med vilken hon hade en förbindelse.

* * *

Den 5 juni 1686 kom för Rätten Anna Sophia Iserberg och bekänt sig blifwit hafwande aff det umgänge som hon medh Borgaren här i stadhen Peder Zachrisson hafft, och det under ächtenskaps lofwen.

I det samma kom prosten Johan Phoenix och berättade att Per Zachrisson genom Annas styvfar Lerman Segerbode och Per Zachrissons svåger Hans Israelsson varit vid prostgården och anhållit om lysning mellan Anna och Per. Det var då fortfarande oklarheter enligt prosten om Anna och Magnus verkligen var skilda och ville först ta reda på detta hos konsistoriet. Det slutade med att biskopen kom till Vimmerby tretton dagar därefter och stoppade vigseln. Då reste Anna och Per ifrån staden och upp mot Linköping, man trodde att de själva skulle till ta kontakt med konsistorium, men de valde istället att resa vidare till Stockholm.

I Stockholm födde Anna sitt fjärde barn, och nu frågade rätten vem som var dess barnafader, vilket Anna angav var Per, samtidigt påstod Anna att de endast haft sex en enda gång, Per hade de andra nätterna sovit ute i hennes sal. Rätten frågade nu Anna om hon ville ingå äktenskap med Per, och på det svarade hon Ja.

Per Zachrisson berättade nu att han genom sina ombudsmän varit i tankar att söka äktenskap med Anna och därför anhållit om lysning hos prosten. När de reste härifrån till Linköping hade Anna lovat att hon skulle stå för alla kostnader till Stockholm och att de där skulle gifta sig. När han var i Stockholm hade han blivit uppkallad till kämsnärsrätten på Södermalm och tillfrågadats om han var far till barnet som Anna fött i Stockholm. Något giftermål hade det aldrig blivit tal om, och efter fem veckor var det dags att resa hem igen. Anna hade nämligen träffat på en ny man, fänrik Simon Stadenberg och Per kände sig nu sviken av henne och ville inte veta av henne mer.

På hösten samma år gifter sig Anna med Simon. Anna är då 26 år gammal och det är hennes andra äktenskap i livet. Omkring år 1689 föder hon sitt femte barn, sonen Johan Stadenberg. Men bara några månader senare dör Anna 30 år gammal och begravdes den 23 februari 1690. Hon levde ett kort men händelserikt liv – ett av alla intressanta kvinnor i Vimmerbys historia.

Efter Annas död såldes hennes gård som låg vid torget till bokhållare Axel Loo. För den betalade han 1800 daler kopparmynt. Den 6/2 1695 presenterades ett nytt inventarium över Annas lösegendom värderat till 1770 daler, där 885 daler 10½ öre tillföll maken Simon, och resten delades lika mellan barnen Apollonia, Abraham och Johan. Dessutom hade Apollonia och Abraham 1800 daler i sin fädernegård. Som förmyndare för barnen utsågs deras morbror Elias Eisenberg och rådmännen Billing och Wetterberg fram till och med 14 maj 1700 då Apollonia gift sig med Anders Lind och hennes bror Abraham fyllt 15 år.  



Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s