Den 22 augusti 1722 förekom borgaren Jonas Christopherssons hustru Christina Gabrielsdotter, och uppvisade en liten silverklocka, vilken hon uti sin dyngekast när hennes folk utkörde dess gödsel funnit. Hos Jonas hade målarmästaren Petter Wadsteen från Eksjö lämnat sin son Måns Persson under tiden han skulle färdigställa ett mindre arbete.
Denne Måns Persson för rådstugurätten straxt upphades, examinerades och tillfrågades om icke han denna lilla silverklocka om 2½ lods vikt som tillhörde Vimmerby kyrkohåv ifrånbrutit och borttaget, vilket han bekände och tillstod sig gjort. Rätten frågade honom när han detta syndig brott utfört och hur han kom in till håven som hängde fram om altaret i kyrkan på en pelare?
Svarade det han den 28 januari på stadsläktaren under högmässan varit, sig där fördolt till dess och litet förrän folket utgick tillsomnat, och han sedan uppvaknat när kyrkodörren var igensluten, emellan högmässan och aftonsången, då nedergick av stadsläktaren, utdrager klinkebandet vid lilla dörren och med bemälde rem klinkan fastband, då han sedermera går till den pelaren, varest kyrkohåven hängde, på vilken silverklockan var fastnålad, den med dess lilla silverrig ifrånbröt och hos sig gömde, och sedan han detta gjort sköt skottstången ifrån stora kyrkodörren och utgick förr än folket kom i aftonsången, då han lämnade dörren något efter sig öppen i samma dag om aftonen säger han sig nedgräva klocka vid ett fårhus vägg, uti borgaren Jonas Christopherssons dynge- och gödselstack.
Den 4 februari nästa söndagen där efter, när benämnde klocka på kyrkostolen efterlystes berättar sig gått till samma rum, därest han henne nedergrävde och förvarande, men ej hittade, som han angav till kyrkan att igenbära och på kyrkotröskeln lägga, men han då efter långt sökande ej igenfinna kunde, mera sade han sig intet denna gången ha att bekänna. Emellertid skrev rådstugurätten till prosten magister Johan Norrström i Eksjö och begärde få veta om Måns Perssons ålder, efter han ser mycket liten och barnslig ut, såsom till fysik högst 10 år gammal vilket brev med posten till Eksjö straxt bortsändes och avgick.
Den 3 september 1722 förehades åter igen Måns Persson, och allvarligen tillfrågades om han intet mer ur kyrkan tagit eller om icke han orubbat och på en sida ifrånbrutit fattigbössan i kyrkan, som var gjord av järn och fastspikad vid en pelare i kyrkan, vilket han tillstod, berättandes sig hittat en gammal kyrkospade, med vilken han ifrånbrutit fattigbössan på en sida, men intet några penningar kunnat ut ur henne få, utan måste lämna densamma, vilket kyrkovärden Kindberg betyga att hon är så välgjord och förvarad, att ingen penning ut ur den kan utbekomma.
Dessutom bekände han att av den ammunition som herr översten Frumerie under Kalmar infanteriregemente i kyrkan låtit insätta att förvaras borttagit så vid pass några skott (som han sade) så ungefär emot ett eller halvannat skålpund krut, samt sex eller sju muskötflintor och några kulor, om vilket straxt tillskrevs löjtnant under kompaniet herr Axel Adam Giöös, av innehåll om han här vid skulle hava något att påminna eller efterfråga, sig infinna och ransakningen bevista.
Emellertid ankom herr prosten mag: Norrströms brev, där uti han förständigade att målaren Petter Wadsteens son är christnad den 18 januari 1704 och är uppförd i kyrkoboken vid namn Erland Magnus.
Den 5 september 1722 infann sig löjtnant Giöös då Måns Persson åter förehades och tillfrågades om han något mer borttaget hade, än han förr bekänt, vilket han alldeles nekade till.
Herr löjtnanten tillfrågades huru mycket av ammunitionen han saknade, varpå han svarade sig intet kunna så litet ibland en så stor myckenhet sakna, och skulle han något av krutet bortstulit lärer det varit ganska ringa.
Måns moder infann sig samma gång, och då hon tillfrågades om sin sons ålder, svarade att han är något på det 16:e året, då henne förestäldes att han var på det 19:e året, men där på svarade, min äldsta son om han till nu levat har han varit så gammal, vilken och är döpt med det namnet Erland Magnus, men denne gossen lät vi och kalla Magnus, och är han intet äldre än jag berättat. Sedan tillfrågades herr löjtnanten om han mer hade att påminna, var på han svarade, intet denna gången utan gjorde avträde.
Herr prosten Norrström ej igenfunnen uti kyrkboken denna Måns Perssons namn, utan den äldsta hans bror för denna yngre, varför förordsakades man å nyo honom tillskriva, och begärade han skyndesammast leta efter när denne Måns Persson är född och döpt.
Den 22 september 1722 företogs efter erhållet brev ifrån herr prosten Norrström om Måns Perssons ålder var uti han berättar, att målaren Petter Wadsteens äldsta son Erland Magnus är avsomnad den 12 april 1704 (”den 12 Aprilis afsomnade Målarens Peters lilla son Erland Magnus 3 månader gammal”), som finns målad på den dödas likkista och denne yngre är kristnad den 12 april 1706 (”den 12 Aprilis christnades Peter Målares barn och kallades Måns”) som herr prostens attest utvisade, var på sedan denne Måns Persson förehades och förhördes om han hade mera att bekänna, då han vid tillfrågan svarade, att han en del den förra gångerna av fruktan mera krut bekänt sig taga än han gjort, utan så ungefär till ½ skålpund, kulor sade sig inga tagit, men sex eller sju flintor har han med krutet stuckit hos sig.
Nu föll domen mot Måns:
Emedan Måns Persson själv efter egen bekännelse tillstår det han i Vimmerby kyrka två gånger insomnat, låtit sig inlåsa först den 24 december 1721 och andra gången 28 januari, och en liten silverklocka och silverring om 2½ lods vikt ifrån kyrkohåven frånbrutit, den hos sig tagit, tillika med av det i kyrkan inlagda krut och flintor, och bortstulit för den skull i anledning av Cap. 24 i tjuvbalken samt Cap. 3 straffbalken samt straffordningen av den 18 maj 1653 (Drottning Kristinas straffordning – i vilken för kyrkotjuvnad personen straffades redan vid första resan med dödsstraff) och krigsartiklarna 1683 § 103 för slik begången stöld å priviligerat rum, dömdes han Måns Persson till att mista livet, vilket den höglovliga kungliga hovrättens höggunstiga rättvisa omprövande allerunderdånigst submitteras och underställas.
Den 5 november 1722 vid Vimmerby rådstuga; Den 30 oktober ankom ifrån herr Baron Generalmajor och landshövdningen Fleetwood, den höglovliga kungliga Göta hovrätts dom, angående kyrkotjuven Måns Persson, av innehåll att som han för begången stöld i Vimmerby kyrka, är av rådstugurätten dömd, att mista livet sitt och hängd bliva, dock som denne Måns Persson är ung till åren, och han intet någon stöld förr begånget, för den skull prövar kungliga rätten i anledning av kungliga majestäts allernådigste förordning av den 23 april anno 1714, den 16 juni 1719 samt kungliga majestät reskript av den 24 mars 1714 om ty lika mål var dödsstraffet sålunda lidrat att han sig till välförtjänt straff, och androm till sky och varning, nu för dess ungdom avstraffas med 15 par spö, 3 slag av vart par, samt efter han intet begått herrens högvärdiga nattvard, sitta en söndag vid kyrkodörren i stocken, och allvarsamt åtvarnas, att för slika missgärningar taga sig till vara, så kärt honom är att svårare straff undergå dat: Jönköping den 16 oktober 1722 förmälandes herr Baron Generalmajor och landshövdning Fleetwood, att denne Måns Persson skall i desse dagar ifrån Kalmar hit till Vimmerby återsändas att undergå execution, befallandes magistraten den forersamt låta befordra och verkställigheten där av under attesterad med kungliga hovrättens dom återsända, som behörigen skall bliva efterkommit och verkställt.
Fadern Petter Erlandsson Wadsteen (1672-1752) var här i Vimmerby detta år för att göra kyrkomålningen. Några år tidigare hade Petter, tillsammans med Zakarias Hake, båda målarmästare från Eksjö under åren 1707-1708 varit i Djursdala kyrka och målat ett flertal scener ur bibeln. Djursdala kyrka invigdes av Vimmerbys präst Johan Phoenix den 9 maj 1692.
Den 8 juni 1713 vid Sevede härad steg änkan Kerstin Eriksdotter i Vimmerby fram för rätten och bekände sig vara besoven av en resande person vilket skedde 3 dagar före midsommarafton 1712 på vägen mellan Ragellstorp och Kärrtorpet i Södra Vi. Kerstin hade blivit med barn, och tinget valde att remittera saken till Vimmerby rådstuga. Vid rådstugan framkom det att det var Petter Wadsteen som var den resande personen, och fallet gick vidare till Göta hovrätt.
Den 2 november 1714 upplästes högvälborne herr vice landshövdingens ankomna brev av den 26 oktober med bifogad dom av höglovliga kungliga Göta hovrätts dom, över gifta målaren Petter Erlandsson Wadsteen och änkan Kerstin Eriksdotter vilka äro dömda för enkelt hor, och högbemälte kungliga hovrätt rättevisligen approberat och gillat, anbefallande högvälborne herr landshövdingen magistratet samma dom uti vederbörande execution ställa. Några år senare fick Petter uppdraget att göra kyrkomålningen i Vimmerby, men då hade han för all del sonat sitt brott. Peter var gift första gången 1703 med Catharina Månsdotter Stalin, andra gången med Maria Hagman, och dog den 5 juni 1752 av ålderdoms svaghet. Vad som hände med sonen Måns förtäljer inte denna historia.
Anforskning 