Avstraffade vid Vimmerby torg 1747

Låt oss för en stund gå tillbaka i tiden med hela 275 år. Året är 1747, och i den lilla staden Vimmerby belägen i de djupa Småländska skogarna i norra Kalmar län är Axel Loo inne på sitt femte år som stadens borgmästare. Mer intressant är dock att patrullerande på stadens stenbelagda gator är den nitiska stadsfiskalen Bengt Giöterström – inga skvaller undgår honom och inga rykten är för svaga för att följa upp i sin strävan på att lagen skall följas.

Detta skulle visa sig bli ett år då Vimmerbys borgare vid ett flertal tillfällen skulle få bevittna hemskheten med både spö- och risstraff vid rådstugan som låg i hörnet av torget. Det hela började på våren;

Den 9 maj ställdes för rätten konan Elin Olofsdotter, som för hustjuvnad yppad hos sin husbonde handelsmannen Paul Linck, blivit på gårdagen igenom sakägaren uti arrest inmanad, vilken tillstod sig sedan förledne påsk uti åtskilliga små krampersedlar stulit till 12 dalers silvermynts värde, vilka persedlar ägaren en del hos handelsmannen Jöns Bergs piga Lisken och en del hos Jonas Kullander, samt Paul Werners dotter återbekommit, vidgåendes konan sig dem tagit utur husbondefolkets kramkista, då under tiden matmodern gått ut ur kammaren och låtit nyckeln sitta uti.

Paul Lincks käresta uppkom och yttrade; Det Elin Olofsdotter utan tvivel stulit mer än angivit är, än känt det ännu icke så noga kunnat saknas, vidare än att på hitz cattunet [bomullstyg] fattandes fem alnar, var av nu allenast vidgås en halv aln vara stulen. Berättandes för övrigt, sedan en dal av de stulna persedlar hos henne blivit sedda, och igenkända, har hon föregivit det dess lägersman skomakagen Lars Feltsten, som efter utstånden plikt blivit driven ut ur staden, henne dem samma givit, vilken på tillfrågan därom sådant vidgått, sägandes sig dem köpt, dock ej att utnämna hos vilken, varför och bemälte Lars Feltsten, som för delaktighet i denna tjuvnad blivit arresterad, nu uppkallades och nekade högeligen sig ej givit Elin några persedlar, men kunde eljest icke frångå, att han på Elins anmodan för madame Linck sagt, att han givit Elin något Cattun till en liten tröja. Även som han nu vidgår givit henne ibland några styver till barnets uppfostran, samt att han av henne tillbaka fått 3 eller 4 hävdade skjortor, av vilka han sagt sig köpt tvenne hos fru majorskan på Älåkra.

Betjänten Kullander gav tillkänna, att kopparslagaren Lund bortmist några skjortor, som han förmenar Elin har stulit, utom det hon förövat otrohet hos sin förra husbonde apotekaren Stockfisch, ty kommer hon över helgen att bliva under arrest, tills så väl som det ena, som andra kan givas nogare upplysning.

Den 12 maj förekallades tjuvkonan Elin Olofsdotter och Lars Feltsten till vidare förhör, och föreställdes om de hos kopparslagaren Lund bortkomna tvenne skjortor, hvartill Elin alldeles nekade, men Lars väl vidgick nu som förr, det han av henne fått skjortor, ej vetande om de varit stulna. Och som ej vidare bekännelse därutinnan stod att erhållas; Så lät sakägaren sin talan falla, Men som uppå apotekaren Stockfisch notice, huru han ej efter beskickning, varken själv ville uppkomma eller giva anledning till bevis ifrån sig, Elin ej kunde neka det hon under dess tjänstetid hos honom olovandes ur huset tagit ett gammalt bolster, en huvuddyna, en rya och ett par gamla grova lakan, som genom fiskalen Giöterström och stadsbetjänten Kullander blivit henne ifråntagna och av dem värderades tillsammans till 10 daler silvermynt.

För övrigt infann sig handelsman Petter Novander och beklagade det under den tiden Elin vistats hos honom, har åtskilligt med mera bortkommit, men Elin varken kunde förmås till bekännelse eller överbevisas mera än tvenne Cattunsnmössor till 12 öre silvermynts värde. Att Lars vetat av kläderna från Stockfisch kunde han så mycket mindre neka, som han legat på demsamma och blivit hos honom funna.

Rådhusrätten var nu redo att fälla sin dom över Elin:  

Emedan konan Elin Olofsdotter, efter anklagande, vidgått sig under sin tjänstetid hos handelsman Paul Linck begått hustjuvnad till 12 daler silvermynt, dito hos apotekaren Stockfisch 10 daler, samt hos handelsman Petter Novander till 12 öre, vilka persedelägaren bör åter bekomma; Alltså i förmåga av lag 40:e och 42:a cap: missgärningsbalken prövades skäligt det bör hon Elin Olofsdotter, som ej har att böta med, avstraffas efter stöldens värde 22 daler 12 öre silvermynt med sex par ris, som i anseende till hustjuvnaden fördubblas, och bör således undfå 12 par ris, 3 slag av vardera och Lars Feltsten, som genom döljande gjort sig i samma tjuvnad delaktig även därför avstraffas med 6 par spö, 3 slag av vardera paret, samt sedan bägge efter förr gjort beslut, ovägerligen och uppehållt fördrivas ifrån staden.

Här dyker även en kort och väldigt ovanlig notering upp, nämligen vem det var som utförde straffet;

För avstraffandet av förbemälte personer begärde strafftjänaren Stenbom 2 daler silvermynt vardera, och tillsades dem att till undgående av vidare fasttagande och avstraffande genast ur staden försvinna.

Bara två månader senare skulle nästa fall av tjuvnad tas upp vid rådhusrätten;

Den 6 juli ställdes för rätten  handelsmannen Lars Ekmans piga Maria Jonsdotter vilken på gårdagen blev inmanad i arrest och av handelsman Petter Novander, för det hon i dess hus under hans och dess hustrus frånvaro bortstulit ett par gardiner för dess fönster. Pigan närvarande tillstod, det hon en aftonstund utbrutit tvenne spikar ifrån bemälte handelsmans fönster, samt gardinerna uttagit, av vilka hon gjort sig ett förkläde och ett par halsdukar, varför hon kommer ut i arrest förvaras tills onsdagen.

Den 13 juli förekom åter handelsmannen Lars Ekmans piga Maria Jonsdotter, vilken på den 6 juli tillstått sig frånbrutit tvenne spikar utur handelsman Petter Novanders fönster och ett par gardiner uttagit, varav hon gjort sig ett förkläde och ett par halsdukar som nu uti käranden Novanders närvaro uppvisades, samt befanns vara 6 alnar hemvävd gardinväv och värderades á 8 öre alnen till 1 daler 16 öre silvermynt.

Maria Jonsdotters husbonde Ekman var tillstädes, som sade sig icke tillförne förstått, att hon stulit; För den skull och som pigan Maria Jonsdotter frivilligt tillstått detta sitt brott, så dömdes hon enligt 40 Cap: §6 missgärningsbalken att för det hon brutit ut handelsman Novanders fönster plikta med 7 par ris, tre slag av vardera, samt för övrigt efter 47 Cap: plikta hälften av stöldens värde 24 öre silvermynt, som dess husbonde Lars Ekman åtagit sig för henne utlägga; Och målsäganden Novander förnöja vad som brister i det återbekomna.

Den 8 augusti utstod Maria straffet på torget vid Vimmerby rådstuga.

Man kan tänka sig att det var många både nyfikna och dömande blickar som iakttog när straffen på Elin och Maria verkställdes, straff som kunde ge men för livet. Senare på hösten i oktober månad dömdes den 16-åriga tjuvgossen Hinric till 9 par spö, men det är en annan historia…

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s