14-åring dömd till 6 par ris eller vad han vid avstraffningen kunde prövas tåla…

Den 10 januari 1743 hade Rector Scholae härstädes i Vimmerby herr magister Johan Grape, angivit reservbåtmansgossen Anders för begången stöld uti dess hus förleden går natt emellan den 8 och 9 innevarande månad, ifrån dess tjänstepiga Elsa, i så måtto, att sedan han som hades på roten, några dagar vistats i dess hus, har han om natten inpracticerat sig i tjänstefolkets bod, och uppbrutit bemälte pigas kista och där utur borttagit 21 daler 12 öre silvermynt i vita penningar, plåtar 2 daler silvermynt samt 7 öre dito mynt i runstycken, jämte en av silver förgyld ring, samt spänne.

Gossen Anders Mattsson som för detta tjuveri blivit inmanad i arresten, uppkallades därifrån och ställdes för rätten, tå han godvilligt vidgick stölden med berättelse, att sedan han om aftonen avbidit tills folket lagt sig, har han över gärdesgården ifrån Kinborgs gård gått i boden som var olåst och brutit upp kistan med en stake, och där uti tagit de omrörde persedlar, vilka han glömt under Carl Johan Mådvigs sons stall, tills han om morgonen därpå blev gripen, och därifrån framhaft penningarna förutan 2 öre silvermynt, som han köpt sig frukost för hos Jonas Björn.

Handelsman Carl Johan Mådvigsson inställde sig och berättade, att denna gosse, som några veckor i höstas, varit i hans tjänst, åtskilliga gånger snattat ifrån honom, ej vetande huru mycket det kunnat vara, då gossen bekände, att han här hemma i staden tagit ifrån honom 4 sexstyver i Syserum 2 dito och i Segelrum 2 styver, förutan det han vid Målshem avvikit med 5 daler silvermynt och olovandes begivit sig till Västervik, varest han blivit ertappad och Mådvigsson fått igen samma 5 daler silvermynt på 8 öres silvermynts när, dem han förtärt, och ännu ej blivit återställda. I lika måtto har hustru Margaretha Castman angivit denna gosse ifrån sig tagit 1 daler silvermynt förleden nyårsdag, vilket gossen vidgick, och att samma daler icke blivit henne återställd, emedan han för skor och annat köpt bort dem.
Efterfrågandes om han intet här i staden hos någon haft vederlag och gömt de stulna penningar, vartill han nekade vidare än hos Israels änka, som han en gång bjudit gömma 3 daler kopparmynt, vilka på efterfrågan varest han undfått, han tillstod sig tagit hos Johan Wimmercrantz tillika med en sexmarksplåt dessförutan, som han sett ligga i stugan, och han bortsnattat. Ifrån hattemakaren Wennberg tillstår han sig en gång tagit 2 sexstyver och 11 öre silvermynt i runstycken, för vilka han köpt mandel. Johan Wimmercrantz beskickades varifrån erhölls efterrättelse, att det blivit saknat 1 daler 16 öre silvermynt i plåtar, som legat på bordet och bortkommit.

Uppå erinran det denne gosse i Gietterum blivit med tjuveri beträdd, tillstod han sig hos postbonden därstdes tagit en vallmarströja åt en gosse, en hatt och ett par strumpor, som blivit honom straxt därpå i Lund ifråntagit, men nekar sig i Lund något stulit, mer än mat ifrån båtsmännen, som där varit.

Jonas Björn kom tillstädes på beskickning och tillstod att gossen hos honom köpt; blandöl, brännvin och vetebröd, vilket han betalat, och han ännu hos honom tillgodo 7 öre silvermynt på sexstyver han nedsatt i kant. Hattmakaren Wennberg kunde för sjukdom ej komma tillstädes, utan lät igenom stadsbetjänten förmäla sig över mist en hatt, vartill gossen nekade. Rätten företog sig att räkna tillsammans det gossen Anders Mattson stulit, nämligen:

Hos magister Grape och pigan Elsa, som är åtbekommit kontant 23 daler 19 öre, en förgyld silverring och spänne, 1 daler 16 öre, totalt 25 daler, 3 öre.
Ifrån Carl Johan Mådvigsson, varav återfått 12 öre, 1 daler 6 öre.
Hos hustru Margareta Castman, ej återfått 1 daler.
Av Johan Wimmercrantz, som ej heller blivit återställt 1 daler 16 öre.
Ifrån Erich Wennberg, intet återfått 23 öre.

Totalt 29 daler och 16 öre.

Frågades hur gammal Anders var? Var på han svarade 14 år, och att han är född i Fliseryd socken, därest hans föräldrar bott; varom ej vidare stod att utforska, emedan ock rådstugurätten i anseende till dess klenhet och lilla växt, fann honom ej heller hunna vara äldre, eller över 15 år, ty avvisades han; Men kom straxt igen tillbaka och sade sig hava mer att bekänna. Då han berättade, att förutom det föregående har han hos Johan Wimmercrantz utur dess bod tagit en plåt eller två daler silvermynt, samt ett stycke nopkin (noppigt tyg), samt band, vilket han gömt under kopparslagarens loge. Sade också att ingen mera vetat av hans snatteri än Mådvigs Petter, som han givit med av det han för de stulna penningarna köpt, vilken ock bjudit honom tiga, så att ingen kommo under vädret därmed.

Till upphämtande av det, som skall ligga förvarat under logen, sändes Anders med stadsbetjänten, vilken kom tillbaka med nopkinet, men banden kunde ej finnas, ehrur han sade sig lagt dem på samma ställe, sedan han där av tagit sig till ett par strumpeband, vilka han sedermedra bortbytt med prästedrängen, och fått 2 styver emellan, samt dessutom avskurit ett stycke till strumpeband åt kopparslagarens piga Caisa vid namn. Ett par klippingshandskar har han samma gång tagit, vilka han försålt till Petter Kinströms tjänstegosse Flitig, och fått 7 styver för. Förleden Luciamarknad har han ifrån en Västgöte stulit en daler silvermynts plåt, som han köpt mandel för.

Mådvigs Petter eftersändes, som nekade sig haft någon bekantskap med Anders, varken om dess tjuveri eller handel, vidare än han en gång råkat honom på apoteket och sett honom hava 1 dalers plåt, och köpt mandel, men Petter nekar sig där av fått något, ehuru Anders det påstod, att han så väl den, som flera gånger fått mandel av honom. Nopkinet mättes till 8 alnar och värderades á 16 öre silvermynt alnen, vilket emedan det var mätt lämnades till Carl Johan Mådvigsson att förvaras. Ohc som ej mera var att ransaka, eller gossen till vidare bekännelse kunde förmås, så avfördes han åter i arresten, och rätten stannade i följande utslag:

Alldenstund reserve båtsmansgossen Anders Mattsson frivilligt vidgått och bekänt, det han är i staden ifrån åtskilliga personer stulit uti kontant och persedlar tillsammans räknat till 36 daler silvermynts värde, varav en del sitt återbekommit, men en del intet, förden skull och emedan han ej prövas vara över femton år gammal, ej heller ännu gått till herrens heliga nattvard, finner rådstugurätten skäligt det bör han för en så ansenlig stöldresa av profossen för straffpålen med 6 par ris, tre slag av varje, eller mera, som han vid avstraffningen kan prövas tåla; Kunnandes vederbörjande, som sitt ännu icke återbekommit, göra sig angelägna, att utspana om någon tillgång därtill skulle finnas, och därom göra sig försäkrade.

Annons
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s