Idag tänkte jag återkomma till ämnet backup, att ha en säkerhetskopia av sin släktforskning. Jag tog upp detta den 11 december 2014 i ett gästinlägg på Jan Granaths blogg och då jag har arbetat många år inom IT så var min infallsvinkel den gången mer fokuserad på långtidslagring. Det kom då många bra kommentarer, flera av de gav mig en tankeställare. Då det dessutom tillkommer nya släktforskare hela tiden så tar jag mig friheten att ta upp ämnet ännu en gång.
För oss är släktforskning en hobby, ett fritidsintresse som ger oss mycket glädje och nöje. Faktum är att vi lägger ner många hundratals timmar på släktforskningen, och därför är det viktigt att man även tar sig tid att ta backup. Det vore en katastrof när datorn går sönder om det är det enda stället man har förvarat sin forskning på. Och det är just det, det handlar inte om utan när en dator går sönder, då den har en begränsad livslängd.
Så hur ofta och på vilket sätt ska man ta backup då? Alla kan nog hålla med om att ta backup är inte det roligaste att hålla på med (det stjäl ju värdefull forskartid!) Den första frågan är lätt och svara på, hur många timmar av mödosamt bläddrande i kyrkböcker och andra källor känner du för att göra om ifall ditt forskarresultat skulle försvinna? Idealiskt är naturligtvis att ta backup efter varje pass som man har forskat, men åtminstone en gång i veckan kan vara en bra tumregel.
Den andra frågan, på vilket sätt man ska ta backup, är egentligen inte heller svår att svara på – gör på det sätt som du tycker är smidigt, och som fungerar bra för dig. Det jag kan tipsa om här är olika alternativ.
Det är en gammal välkänd sanning att tekniken utvecklas och förbättras i en rasande fart. Media som CD- och DVD-skivor, för att inte tala om disketter tillhör det förgångna. Dessutom är CD/DVD ett media som åldras förhållandevis snabbt, det är inte säkert du kan läsa skivan om tio år som du bränner idag. Många datorer som säljs idag saknar dessutom DVD-läsare.
USB-minnen är smidiga att hantera, kostar idag väldigt lite och har god lagringskapacitet. För daglig backup är det ett utmärkt media. Dessutom är det ju perfekt om du ska ta med dig och dela med dig av dina foton eller släktforskning till någon annan. USB-minnen är dock inte något bra alternativ för långtidslagring, vem har inte haft ett USB-minne som helt plötsligt är tomt när man väl ska använda det? Använd gärna flera USB-minnen om du föredrar detta media, då har du en kopia av backupen vilket inte är fel.
Extern hårddisk (via USB) är ett annat och enligt mig bättre alternativ. Visst kostar det lite mer, men å andra sidan har du mycket större lagringsutrymme på en disk mot ett USB-minne. Bra om du skannar mycket foton i hög upplösning. Det är lika smidigt att hantera som ett USB-minne, anslut disken via USB-porten och du är igång. Med en del externa hårddiskar följer det dessutom med ett backup-program som du kan ställa in att automatiskt ta backup på ett valfritt antal kataloger på din dator (vilka du själv väljer ut) så fort USB-disken ansluts.
Tänk dock på att köpa en mekanisk disk om du ska långtidslagra på hårddisken. En SSD-disk (Solid State Drive) börjar tappa sin data så småningom om den inte får ström. Hur länge det dröjer beror på flera faktorer; hur mycket man har skrivit till den, vilket typ av flashminne som sitter i den och hur den har varit förvarad. Enligt en rapport från Dell kan det variera allt från tre månader till tio år.
Lagring på internet är ett annat alternativ. Har du inga jättestora lagringsbehov så finns det flera bra gratisalternativ att välja på. Själv använder jag Dropbox. Där har du fördelen att du alltid har tillgång till dina filer oavsett vilken dator du sitter vid – förutsatt att du har åtkomst till internet förstås.
Hur du vill kombinera dessa media är upp till dig, huvudsaken är att du tänker till och faktiskt tar dig för att ta backup. Krånglar man till det så drar man sig för att göra det så fundera en stund på hur du tycker det blir smidigast för din del.
Personligen har jag nu mer mina originalfiler lokalt på datorn, en kopia på Dropbox samt en kopia på en extern USB-disk. Tänk på att ha minst en backup utanför din bostad. Om olyckan är framme och din bostad brinna ner, så finns det ju annars inget kvar. Här är lagring på internet en riktigt bra lösning.
Många släktforskare har idag sitt träd hos någon leverantör på internet. Visst är det smidigt att kunna komma åt sitt träd oavsett vart man befinner sig och dessutom kunna dela med sig av sin forskning till andra. Samtidigt låter man leverantören ansvara för backup av sina data – det är känns smidigt och bekymmersfritt. Men jag skulle ändå rekommendera att du har en lokalt sparad kopia av ditt träd som backup. Företag köps och säljs, och helt plötsligt kan det vara helt andra användarvillkor som gäller. Bättre att ligga steget före i såna fall.
Teknik i all ära, men det är en kamp att hela tiden hänga med i utvecklingen, nya backupmedia dyker upp vilka gör befintliga lösningar föråldrade. Dessutom är det en kamp att hela tiden spara sin information på bäst möjliga filformat då även de utvecklas och ersätts hela tiden.
…Och då kommer vi till sist till den stora frågan, vad händer den dagen du går bort? Ingen lever för evigt. Men det vore ju trevligt om allt ditt slit och nerlagda timmar kan komma någon annan till glädje. Mitt råd är därför som tidigare, vänta inte med att dela med dig av din forskning. GedCom-filer i all ära, men merparten av din släkt är inte släktforskare – för de är det enklare att ta del av din forskning genom en släktbok.
Ta dig därför tiden och tryck upp ett antal släktböcker och dela ut bland släkt och andra intresserade. Släktforskningen blir du aldrig klar med, så vänta inte för länge med att trycka upp din bok, det är bättre att trycka upp en ny utgåva efter ett antal år istället för att aldrig komma till skott.
Vill man att släktboken ska finnas kvar en bra tid framöver (och vara tillgänglig för andra) så hör med ditt kommunbibliotek om de vill ta emot en kopia. Ett annat bra alternativ är kommunarkivet. Så länge som din släktforskning har tillräckligt mycket anknytning till orten brukar det inte vara något problem.
Vill du vara riktigt säker på att din släktforskning ska finnas kvar för riktigt lång tid framöver kan du spara den på skivor av det så kallade 5d-formatet. Forskare på University of Southampton har tagit fram lagringsmedia med en kapacitet på 360TB och livslängd 13,8 miljarder år. Med tanke på att jorden beräknas vara obeboelig om 1,7 miljarder år är det ju inte så tokigt. Dessa skivor ska dessutom vara mycket mer tåliga mot höga temperaturer. Här pratar vi alltså om extrem långtidslagring. Däremot vilket filformat du ska använda kan jag inte råda dig till. Även om trenden inom IT de senaste åren både för företag och privatpersoner har varit lagring i molnet (någon extern leverantör via internet) så är det ändå ett intressant media för långtidslagring med god kapacitet som vi kanske kan se ute på marknaden inom några få år.
Så avslutningsvis, börja och ta backup om du inte har kommit igång redan. De minuter som det tar är det verkligen värt den dagen din dator slutar fungera. Allra mest värdefullt är naturligtvis det som inte går att forska fram igen, så som intervjuer, inskannade foton, brev och dokument som du fått låna och kanske inte har tillgång till att låna igen i framtiden.
Anforskning 