Att tyda gamla texter

Group of happy elderly men laughing and talking

Jag har under hösten tillbringat en hel del tid på kommunbiblioteket på orten där jag bor, på lokalhistoriska avdelningen (Ncbd) läsandes ett antal intressanta böcker. Mitt emot denna avdelning, på andra sidan rummet står lånedatorerna för släktforskning med diverse abonnemang och CD-skivor. En eftermiddag när jag satt i lugn och ro och läste så hörde jag två äldre män, båda hade passerat sin 80-årsdag, som satt vid en av datorerna och pratade. Jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna en liten stund, och det gentlemännen höll på med i glad gemenskap var att tyda någon gammal text. Det var diskussion fram och tillbaka vad personen i dokumentet hette, och det märktes att de tog god tid på sig för att få det hela rätt.

Jag log lite för mig själv, och insåg att detta var ytterligare ett av svaren på varför man släktforskar… det gemensamma intresset för historia och släkt, att få dela nyfikenheten och glädjen med någon likasinnad. Men beundransvärt var också det tålamod som herrarna visade upp, det var noga att varje ord, varje bokstav skulle bli rätt.

Jag vet hur det var när jag själv började släktforska, man var ivrig, nyfiken och drevs på av det faktum att det var så lätt att ta sig förhållandevis långt tillbaka i släktens historia ganska fort. Jag började på min farfars sida, och hittade snart koppling till gästgivarsläkten Dyk i Kisa/Grönhult, och den ingifta hustrun Emerentia Jacobsdotter Pistol. Men när jag slog upp Emerentias födelsenotis så tog det tvärstopp:

Emerentia

Köping C:1a (1652-1733) Bild 79 / sid 141 (AID: v40392.b79.s141, NAD: SE/VALA/00211)

Jag kunde tyda mig till Emerentia, och Jacob Pistol, kanske mycket för att jag visste att de namnen skulle stå där, men sen var det ju bara ett spret av bokstäver och kladd! Det  var dessutom Genlines svartvita avfotograferingar man satt och tydde, vilket gjorde saken ännu svårare. Det här var tiden före Facebook med likasinnade vänliga släktforskare som man kunde fråga om läshjälp. Så då när jag inte kunde läsa vad det stod, så lät jag det vara. Bättre att inte gå vidare, än att gissa sig till något som troligen skulle bli fel och leda på villospår.

Sommaren 2014 köpte jag ”Läsebok för släktforskare” från Rötters bokhandel, ett häfte som jag klart kan rekommendera, och som jag självklart skulle köpt långt tidigare. Med hjälp av den kunde jag nu lära mig tyda den så kallade tyska handstilen (eller nygotiska) som användes i Sverige under 1600- och 1700-talet. Så på en skuggig balkong några soliga sommardagar så satt jag och tränade på öglade bokstäver och skrev kollegieblocket fullt. Nu öppnade sig plötsligt nya möjligheter – 1700-talets domböcker med allt det fängslande som står däri.

Men att bara köpa en läsebok gör inte att man blir duktig på att tyda texter och handstilar. Det är som att lägga pussel, det kräver tålamod och tid, mycket tid. Varje individ som genom historien fattat pennan, doppat den i bläckhornet och skrivit i böckerna har ju dessutom sin egen handstil, och därtill varierande kunskap av rättstavning. Så det enda jag kan rekommendera är tålamod och en massa övning.

Domböcker är för övrigt ett utmärkt exempel på att lära sig tyda text, du har långa flödestexter med mycket varierande ord, till skillnad från exempelvis födelseböckerna där du har samma återkommande ord hela tiden. Jag gav mig nu i kast med att ”översätta” 1730 års dombok i Vimmerby.

Vimmerby 1730

Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Kalmar län EVIIBAA:6534 (1730-1735) Bild 30 (AID: v280121.b30, NAD: SE/VALA/0382503)

Tillvägagångssättet jag använde var att så fort jag stötte på en bokstav eller ett ord jag inte kunde läsa, så skrev jag ett frågetecken istället, och tro mig, i början var det fullt med frågetecken! Men så läser man mer och mer, och plötsligt lossnar läskoden allteftersom, och man kunde gå tillbaka och ersätta frågetecknen till rätt bokstäver och ord. Ju mer man kunde läsa, ju roligare blev det.

Så vill du komma långt tillbaka i tiden i din släkt, ta dig tiden att lära dig de äldre handstilarna. Det går självklart att be andra tyda text, men ofta måste man ta sig igenom många sidor för att hitta det man söker, och då är det bra att själv kunna läsa stilarna. Sen kommer det alltid situationer då man behöver läshjälp av andra när man kör fast, det gör jag själv fortfarande. Men tänk på att när du har fått hjälp, stressa då inte vidare utan ta dig god tid och jämför det översatta med originalhandstilen, så du lär dig lite mer varje gång du får hjälp.

Det finns fler hinder med att läsa gammal handstil. Föråldrade ord och uttryck förekommer ofta och dessa får man lära sig allteftersom, precis som förkortningar av bland annat rymd- och viktmått men även myntsorter så som daler silvermynt och daler kopparmynt. Och slutligen så hade man en helt annan ordbok på 1600-talet än idag: Här är inledningen på ett brev från Karl XI 15 april 1676:

Giöre witterligit, at Oss hafwer wåre trogne undersåtare, Borgmästare och Rådh sampt menige borgerskapet af Wimmerby stadh, igenom sin utskickade och till nästförledne Rijkzdag i Upsala, och Wår thersammanstädes wäll öfwerståndne Cröningshögtijd fullmächtigade. Underdånigst anhållit, at Wij theras Stadzprivilegier och hwad them af Wåre Konungzlige förfäder…

Hur man än bär sig åt med sån text så slår Words rättstavning helt bakut! Så med min nyvunna förmåga att tyda äldre skrivstil tänker jag nu under våren att gå igenom min släktforskning och börja fylla i de luckor som mitt otränade öga varit orsak till under tidigare år, det ska faktiskt bli riktigt roligt.

Det två herrarna på biblioteket då? Jo, dom satt kvar när jag gick hem. Hade jag inte varit i sammanhanget något blyg hade jag gått fram och pratat med dom, samtidigt så var dom så inne i det dom höll på med så jag ville inte störa. Men jag hoppas att när jag en gång i framtiden och är så gammal, att jag då har en vän och dela mitt intresse med för att sitta och tyda sedan länge tillbaka torkade bläckplumpar i diverse historiska dokument, och att jag då har lika kul och gemytligt som dessa två hade.

 

Länkar:

Läsebok för släktforskare
Bokstäver och gamla handskrifter av Lars Bägerfeldt

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att tyda gamla texter

  1. Birgitta Krantz skriver:

    Du skriver alltid så kloka inlägg. Jag skriver också frågetecken när jag inte kan läsa. Bra tips med läseboken. Måste köpa den och försöka lära mig mer, så jag kan göra som du och gå tillbaka för att förhoppningsvis kunna tyda frågetecknen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s