Elisabeth Gustafsdotter – Ett tragiskt sätt att bli världskänd

(klicka på bilden för att förstora den)

Den 27 november 1843 föddes Elisabeth Gustafsdotter, dotter till bonden och hemmansägaren Gustaf Ericsson och dennes hustru Beata Carlsdotter i Stora Tumlehed, Torslanda. Elisabeth hade en storasyster, Anna Christina som var tre år äldre, född 15/10 1840. Så småningom utökades syskonskaran med Carl Bernhard 4/1 1848 och Svante 22/5 1851. Den lilla gården, ett tjugofjärdedels mantal kronoskatte där Elisabeth tillbringade sin barndom hade modern Beata ärvt av sin föräldrar. Familjen hade det modest ställt, och av bouppteckningen efter Beata kan vi utläsa att gården var värd 1000 riksdaler, och att de vid den tiden hade en kviga, en tjurkalv och fyra höns.

Men livet som levnadsglad och harmonisk bonddotter kommer snart förändras till ett dystert levnadsöde, och slutligen blev Elisabeth känd över hela världen på det mest tragiska och fruktansvärda sätt.

Den 14 oktober 1860, då 17 år gammal lämnar Elisabeth Torslanda och flyttar in till Göteborg, där hon blir tjänsteflicka hos arbetaren Lars Fredrik Olofsson i Carl Johans församling i fyra år. Efter att ha flyttat till domkyrkoförsamlingen 1864, födde hon ett dödfött barn 21 april 1865. Redan nu försörjde sig Elisabeth på prostitution, hon var välkänd av polisen i Göteborg, och behandlades två gånger för könssjukdomar.

Den 7 januari 1866, 22 år gammal, så lämnade hon Sverige för gott och flyttade till Svenska församlingen i London. I flyttbetyget kan man se att Elisabeth kunde läsa ganska bra, men hennes kristendomskunskaper var det sämre med.

1869 ska hon ha gift sig med snickaren John Thomas Stride i Sheerness. Äktenskapet tog slut 1881, och därefter bodde hon främst på ett inkvarteringshus på 32 Flower och Dean Street. Under denna tid försörjde hon sig på sömnad, städning, bidrag från svenska församlingen och tidvis prostitution. De tre sista åren levde hon vid Fashion Street i ett brokigt förhållande med hamnarbetaren och alkoholisten Michael Kidney…

När vi forskar om våra anor, och då tänker jag på våra torpare på 1800-talet, så ser vi framför oss små, timrade, grå stugor och hårt leverne, men ändå tänker vi oss nog något av en idyll. Framför torpet springer ett par lösa höns, borta i den lilla hagen står en ko eller två och idisslar, himlen är blå, och på sidorna om grusvägen till torpet växer vackra vildblommor i alla dess färger.

Det är så långt ifrån livet som Elisabeth kom att leva sina sista år i Whitechapel i London där mord, prostitution och våld var vardag. Fattigdomen var stor, arbetslösheten likaså, och många var de som svalt. De som hade någonstans att sova om natten bodde trångt, kallt, fuktigt, och rummen var fulla av insekter och löss. Lika vanligt var det att man var hemlös – att kläderna på kroppen och de få ägodelar man hade i fickorna var allt man hade.

Kvinnorna och de unga flickorna som sålde sina kroppar kallades för ”unfortunates”, och blev de gravida fick de göra abort på något smutsigt ställe eller till och med på någon bakgata, vilket inte allt för sällan ledde till döden på grund av infektioner eller efter att ha inandats kemikalier eller gift.

Livet kunde vara hårt och orättvist även i Sverige, fattigdom och hungersnöd var vanligt förekommande, och självklart förekom prostitution även i de svenska små städerna och till och med på landsbygden i socknarna, men oss idag 2015 känns det ändå som en stark konstrast till det liv man hade på landet förr mot misären i Whitechapel på 1880-talet.

Den 30 september 1888 möter Elisabeth sitt slutliga öde vid Berner Street i Aldgate då Jack the Ripper brutalt skär halsen av henne vartefter han blev störd och flydde in i de mörka grändernas skydd och försvann. Elisabeth slutade sin resa den 6 oktober 1888 då hon begravdes på Östra Londons kyrkogård, och hennes gravplats och gravsten finns fortfarande kvar än idag. Besöker du denna kyrkogård någon gång, kosta på dig en liten bukett blommar även till Elisabeths grav och ägna en tanke åt den svenska bondflickan som det gick så fel för.

Som fotnot, på Wikipedia står det i slutet om Elisabeth ”Det är också osäkert om Elizabeth Strides föräldrar och släkt ens visste om att hon hade mördats och blivit begraven”. Tja, eftersom föräldrarna dog 1864 respektive 1879 så var det nog svårt att meddela dem. Men kanske stod de ”på andra sidan” och tog emot sin dotter…