Fängslad på Kalmar slott, del 1

Kalmar slott, Smålands stolthet och ett av Sveriges bäst bevarade renässansslott anlades i slutet av 1100-talet. Detta anrika slott och befästningsverk skulle få uppleva bildandet av Kalmarunionen år 1397 då Sverige, Norge och Danmark förenades. Men här skulle även bland annat blodiga krig mot danskarna utspela sig med belägringar och våldsamma stormningar. Under 1500-talet rustades den då föråldrade medeltidsborgen upp till att bli ett storslaget renässansslott av både Erik XIV och Johan III. Men det är inte denna del av slottets mer storslagna historia som denna artikelserie handlar om.

1658 slöt Sverige fred med Danmark i Roskilde, och då övergick Skåne, Blekinge och Halland till att bli svensk mark. i och med det upphörde också Kalmar slott att vara gränsskydd mot de hatade danskarna. Vid slutet av 1600-talet förlorade slottet sin status som Kungaborg, och en lång period av förfall inleddes. Tiden efter brukar beskrivas som att ”de ståtliga salarna fick nya användningsområden som t.ex. fängelse och kronobränneri” mer som en parantes i slottets historia. Och det är förvisso sant, att kronobränneri var det inte speciellt länge, men Kalmar slott har under flera hundra år varit både slottsfängelse och slottshäkte.

Denna artikel handlar om både slottet som fängelse men även om de personer som fick uppleva fasorna då de på darrande ben klev in på borggården, för att sedan förpassas till fångetornets mörka fängelsehåla. Vilka brott var det man hade gjort för att bli kastad i slottshäktet och där i ovisshet oroligt få vänta på rannsakning vid häradstinget eller ännu värre, verkställandet av sin dom?

Artikeln är inspirerad av Manne Hofréns Historieglimtar från Kalmar slott (1961), även om slottet större delen av mitt liv har legat mig varmt om hjärtat, och är troligen en bidragande orsak till mitt intresse för historia. Jag är dock själv ingen historiker – men jag hoppas att artiklarna kommer att ge dig som läsare en stunds spännade och intressant läsning. Så låt oss börja!

Slottets tidiga historia

Innan vi kommer in på de spännande delar som handlar om fängelsets historia, så måste jag naturligtvis berätta lite om slottets historia i allmänhet.

Som jag redan antytt så var Kalmar slott ett mycket viktigt befästningsverk under medeltiden. På 1200-talet ansåg kung Magnus Ladulås att slottet var ett av landets två viktigaste fästen (det andra var naturligtvis slottet Tre Kronor; ”Derefter sedan Magnus Ladulås vid sin död 1290 lemnat riket åt sin äldsta, af rikets herrar till konung utkorade son Birger samt i ersättning lemnat län till hertigdöme åt sina 2 yngre söner Eric och Waldemar, förbehöll han dock åt konung Birger Stockholm och Kalmar och antydde derigenom att dessa slott voro riktets då vigtigaste och för konungadömets öfvervälde nödvändigaste fästen liksom de äfven redan då voro de starkaste” [Sylvander, 1865].

Kalmar slott skulle förbli en mycket viktig del i det svenska försvaret under hela medeltiden. Senare kom även Älvsborgs fästning och Viborgs slott att inräknas bland Sveriges främsta försvarsverk. Men låt oss gå tillbaka över 900 år då slottets historia tar sin början. Som vanligt och kanske som sig bör, så är källorna få från den tiden för över 900 år sedan. Handelsstaden Kalmar börjar omnämnas i olika källor på 1100-talet, och det är också här vår resa börjar.

Del 1_1I mitten av bilden det mäktiga Kuretornet, till vänster Kungsmakstornet, och till höger Rödkullatornet. I förgrunden till vänster ligger norra postejen. 

Sverige är bara hälften så stort till ytan som idag, landskapen Halland, Blekinge och Skåne tillhör Danmark, så Södra Möre är den sydligaste utposten för det svenska riket. Kristendomen håller på att breda ut sig, men än är det många som inte har övergivit den gamla asatron helt och hållet.

Sylvander börjar sitt bokverk från 1864 med att berätta om St Eriks slott, ett slott som härstammar från folksägnen. Detta slott skulle vara ett fristående torn ”uppfört af grofva murar med väldiga hvalf i bottenvåninge”. Borgtornet skulle vara uppfört under åren 1150-1155 under Erik den heliges tid, därav dess namn. Den äldsta uppgiften om St Eriks slott är från 1654 då J. Loccenius nämner en folksägen som säger att Erik den helige skulle ha grundlagt Kalmar slott, vilket med största sannolikhet är fel. Första gången som denna borg nämns enligt Sylvander i de skriftliga handlingarna är när Östgötalagsmannen Magnus Benedictson Minnessköld af Bjälbo i slutet på 1190-talet omnämner sig som ”Borghöfding i Kalmar” (Prefectus Kalmarnensis) i ett brev till rådet i Lybeck.

Det vi däremot vet är att det på Östersjön härjade sjörövare, från söder fanns hela tiden hotet från de krigiska danskarna, och från öster hotet från de hedniska Esterna och Venderna. Vi vet också att Kalmar var en viktig knutpunkt för sjöfarare och handel.

Låt oss nu rikta blickarna mot den plats där Kalmar slott ligger idag. Denna holme var från början betydligt mindre än nu, och dess höjd var dessutom lägre. Men man insåg platsens fördelar, och här på holmens östra sida, alldeles vid strandkanten byggdes ett runt borgtorn, ungefär 13,9 meter i diameter av granit och sandsten. I bottenvåningen av detta borgtorn låg ett nästan kvadratiskt rum av måtten 8 x 8½ meter, och enligt Åkerlund kan rummet ha varit avdelat med en mellanvägg. Denna byggnad (omnämnd av Olsson som den äldre medeltidsborgen) kallades för Kalmar hus, en beteckning som den behöll långt fram i tiden, även 1393 i Kalmar stads tankebok omnämns det som ”Calmarna hws”. Först på 1400-talets första hälft omnämns ”slothet”.

Kalmar hus ska ha uppförts av Knut Eriksson, inte bara som ett skydd, utan framför allt för att hävda sitt inflytande över Kalmar stad, då de tyska furstenrikena i söder växte sig starka. Det tyska inflytandet var på den tiden i Kalmar av betydande karaktär. Men tiderna förändrades, och Kalmar hus kunde så småningom inte längre ge det skydd som det var tänkt för, varför man under Birger Jarls tid påbörjade arbetet med en ny fästning (den yngre medeltidsborgen). Man började med att fylla ut holmen, öka dess omfång, men även öka dess höjd över havet. Därefter påbörjades byggnationen av den nya borgen. Den bestod av en rektangulär borggård, omsluten av en hög mur med ett runt torn i vardera hörn; Rödkullatornet, Södra tornet, Fångetornet och Kungsmakstornet. Dessutom fanns två fyrkantiga torn på norra och västra sidan av slottet. Det största och mäktigaste var Kuretornet, som blickade ut över den smala landtunga som förband holmen med fastlanden fram till 1734 då den grävdes ut och ersattes med en träbro. När borgen stod färdig var den Sveriges modernaste och starkaste fästning.

Denna fästning har sedan under åren som följde byggt till och förändrats, framför allt under Gustav Vasa och hans söner Erik XIV och Johan III:s regeringstid. På 1570-talet hade man byggt om alla de hus på borggården så att alla sidor då var sammanhängande stenbyggnader istället för fristående hus. Borgen hade då förvandlats till ett ståtligt slott.

Denna imponerande syn som fästningen var, framför allt det ståtliga Kuretornet var något som dom flesta enkla bönder inte sett maken till tidigare. Därför berättas det i sägnerna om dess uppförande; ”att jätten från de djupa skogarne kommit till stranden och uppbyggt Kalmar Slott och att en jätteqvinna i vredesmod häröfver lindade sitt hår om ett ofantligt klippstycke och slungade detsamma mot den nya byggnaden, men den hann dock ej fram till Slottet utan slog ned utanför nuvarande inkörsporten och gick då sönder i 3 stycken, ett mot hvardera af de 3 tornen emot landsidan.” Detta hat skulle vara symbolik för ”hedendomens hat och fientlighet mot kristendomen”.

Den äldre tron till det övernaturliga blir åter tydligt i sägnerna. I Rödkullatornet talas det om att en vit jungfru emellanåt ska ha visat sig från andra våningen, ”hvarföre detta torn betraktades med hemsk rysning”. Från Kuretornet har en vit gudinna vissa tider för länge sedan vandrat över borggården till nordöstra portvalvet och därifrån till Vattentornet där hon ska ha försvunnit. Hon ska även förr ha visat sig på taket till Kuretornet vid midnatt. I äldre tider, fortsätter sägnerna, berättas det att Oden om julnatten kört med brinnande hästar och brinnande vagn över borggården med åskliknande dån.

En benämning för vattentornet som Sylvander nämner är trollpacketornet, och frågan är om han egentligen inte menade fångetornet. Vad jag känner till har det aldrig suttit några fångar i vattentornet. Namnet kommer av den förföljelse av kvinnor under medeltiden som fängslades på Kalmar slott för att ha utövat trolldom och häxeri. Dessa kvinnor var med andra ord några av de första stackare som spärrades in i den mörka fängelsehålan på Kalmar slott.

Del 1_2Till vänster Fångetornet, i mitten Vattentornet, och till höger Kungsmakstornet.

Man får även ha i åtanke att slottet mången gång har varit belägrat och bombarderat av kanoneld, så omfattande reparationer var tvungna att utföras. 1525 hade Gustav Vasa själv belägrat slottet, då det ockuperades av Berend von Melen. Berend hade så sent som två år tidigare blivit utsedd till riksråd, men hade nu väckt Gustav Vasas misstänksamhet för förräderi. Berend och hans mannar kapitulerade, men Gustav Vasa utmålade det hela som att han hade stormat slottet; den 25 juli skriver han nämligen; ”ath wij haffua stormath them slotthit öffuer hoffuedth och dragit the falske forraedere ther wth med haaredt”.

Även Gustav Vasa visste att Kalmar Slott var ett av, om inte det strategiskt viktigaste befästningsverket i Sverige. För att kunna premiera handeln i staden och därmed intäkterna så tog han 1532 ifrån Vimmerby, Pataholm och Mönsterås sina stadsprivilegier. 1538 befriade han dessutom Kalmar stad från skatt det året, och efterskänkte tidigare förfallna och obetalda skatter för att få fart på fästningsarbetet. Tillbyggnaden av slottet fortsatte som sagt var av Gustavs söner Erik XIV och Johan III och det var under deras tid som slottet förvandlades till ett vackert renässansslott.

Innan vi lämnar slottets byggnadshistoria bör även den vackra slottsbrunnen mitt på borggården nämnas. Brunnen grävdes redan 1560, men brunnsbyggnaden tillkom troligen inte förrän i slutet av 1570-talet. 1650 omkom en fånge då han ramlade ner i brunnen och drunknade; ”Den 8 Aprilis 1650… Landzhöfdingens bewillielsse är gifwet fijra Soldater for dee begrofwo en fånge som drunkenade uthj Slottzbrunnen”

Kalmar Slott har under vissa tider varit kungligt residens. Kalmar stads tankebok talar om att ”Then tiidh konungh Erik [Av Pommern] war Cronader y kalmarna til konungh ok tha han haffde redit sina erikx gatw tha kom han till Kalmarna ok han haffde skilt her Abram [Broderson Tjurhuvud] fra Kalmarna; tha bleff han mestadels vppa Kalmarna j thry aar” vilket bör ha varit åren 1407-1409. Även hans gemål Filippa av England var med till Kalmar slott (då hennes hovmästarinna dog där 1407).

Slottets fängelserum

När man idag går en rundvandring på slottet är det framför allt fångetornet och kvinnofängelset som visar vart man förr kunde sitta inspärrad, men det har funnits många fler ställen och rum under de olika århundradena som har huserat fångar, framför allt i början på 1800-talet var det flera andra rum som användes till olika typer av fångar.

I Kalmar slotts nordöstra hörntorn är fångetornet beläget, vilket var slottets tidigaste fängelse. Tornet är cirkelformat och är förenat med norra och östra ringmuren. För att komma in i fängelsehålan fick man från borggården gå igenom en dörr i tornets södra vägg. Innanför dörren fanns ett litet rum, och från dess inre ända började en spiraltrappa som gick genom muren upp till en avsats sex meter över dörrens tröskel. Från viloplanet ledde fem trappsteg till vänster ner till vaktrummet, och till höger fortsatte trappan till tornets övre rum.

I Vaktrummets golv fanns ett hål igenom vilket fångarna firades ner vartefter luckan slogs igenom och fångarna var mer eller mindre i mörker då fängelsehålan inte hade någon form av fönster eller öppning. Golvet i fängelsehålan var ungefär 35 cm tjockt, gjort av gråstenar och bruk, och därunder fanns stora kullerstenar utan bruk. Här och där vittnar djupa gropar i golvet om fångarnas desperata försök att bryta sig ut för att rymma. En smal trappa bestående av sex steg ledde upp till ett litet rum i tornets mur. Rummet var 1,85 meter i takhöjd, och 2,2 meter över fängelsehålans golv. Här fanns latrinen där fångarna kunde göra sina behov. Dess avlopp var en murad kanal med svag böjning som mynnar ut precis ovanför nuvarande markytan. Denna kanal var den enda tillförseln av ”frisk” luft, och dess svaga böjning var medvetet gjord för att inte fångarna skulle kunna se ut, och försvåra för andra att föra in saker till fångarna. Även i det lilla latrinrummet och i norra sidoväggen är stora partier av muren bortbrutna av fångarna. Det liv de levde där inne var ett rent helvete.

Fångetornet2Fångetornet så som det såg ut på den tiden det var fängelse. På genomskärningen ser man ingången från borggården längst ner till höger, och trappan i tornets tjocka yttervägg som ledde upp till fångvaktarens rum. Till vänster den lilla nisch där fångarna fick göra sina behov, och fånghålans enda luftintag.

Fängelset finns omtalat i två medeltida brev. Det första, skrivet 27 juni 1404 på Gotland nämner Johan van Pütten och Kurd Leczkow av herr Abraham Brodersson som hålls fångna på Kalmar slott; ”dat de Denen hebben geuangen her Johan van Pütten und her Curd Leczkowe und holden se geuangen to Calmaren in deme torne”. Det andra är från 1505 då Kalmar slotts hövitsman får klagomål då han ”gripith bönder utaff Möra ok nokro utaff Siwedhe ok lakth töm i torneth ok i haektilse”. Så redan på 1500-talet satt några från Sevede härad fängslade i Kalmar slott.

Enligt M. Olsson ska fängelsehålan använts under hela medeltiden fram till någon gång på 1500-talet. Alldeles i början på 1500-talet så härjades flera delar av slottet av brand, och fångetornet blev då svårt skadat och de delar över våningen som användes som vaktrum rasade (Byggnation av nuvarande övre delen av fångetornet påbörjades 1559). Här efter går Olssons och Åkerlunds menar isär;

Olsson drar slutsatsen att man från 1572 års slottsräkenskaper kan utläsa att en krutkammare inreddes i det gamla ”fongatornet”. Åkerlund å sin sida menar att krutkammaren istället inreddes i Kuretornet, och att det är i Kuretornet som fångarna hölls vid denna tid, och att det gamla fångetornet övergavs redan 1556. Det vi dock vet är att i gamla fångetornet revs 1572 det gamla bjälklaget som var fängelsets tak, och ett nytt tak lades in, dock på lägre nivå än tidigare.

Den 9 juni 1576 får Krister Gabrielsson brev från Kungen att krutet förvarat på slottet var förstört ”för then orsak, att thet Kure Torn ther vdi Kruthett legatt hafuer, icke är sså wäll medh taak förvaredt som thett sig borde, Och althenstund wij nu same Torn wle anners lathe förbygge, och icke heller kunne lijde, att Krwth Cammern schall bliffue så när the wåninger, ther wij pläge wistes vdi Dherfföre haffue wij för gott ansehett, ath thett runde Torn som weter Sudost på Slotthett och nämmest widh Köketh måtte ther till förordnet bliffue”. Olsson drar nu sin slutsats att Kuretornet kan ha använts som krutkammare även fortsättningsvis, parallellt med krutkammaren i fångetornet.

Efter Johan III:s död 1592 försummades underhållet på slottet, men det skulle bli än värre. I maj månad 1598 landsteg Sigismund i Blekinge. Han tog sig med sin här av 5000 man till Kalmar, där han med hot fick befälhavarna att öppna stadens portar, och därmed intog Sigismund även Kalmar slott. Sigismund fick dock några månader senare lämna Sverige med svansen mellan benen, besegrad av hertig Karl. Men kvar på Kalmar slott var Sigismunds anhängare ledda av ståthållare Johan Larsson Sparre, vilket naturligtvis inte var tänktbart. Herig Karl begav sig i februari 1599 till Kalmar, och natten mellan den 1:a och 2:e mars belägrar han staden. Men istället för att säkra även slottet börjar hans manskap att av någon anledning plundra staden. Det skulle dröja nästan två och en halv månad innan Sparre gav upp och överlämnade Kalmar slott till hertig Karl. Under den flera månader långa belägringen skadades slottet ytterligare.

Byril

Hertig Karl var inte den som visade någon nåd, efter belägringen utspelade sig Kalmar blodbad den 16 maj 1599, då ståthållarna Johan Sparre, Kristoffer Gyllengrip och Lars Rålamb halshöggs. Även slottsprästen Byril gick samma öde till mötes. Ytterligare 18 personer, slottets kansliskrivare, vaktmästare och knektbefälen avrättes, dessa med hängning. Ståthållarnas huvuden träddes upp på stänger över den västra stadsporten, en sed som var bruklig vid denna tid, 56 år tidigare hade Nils Dackes huvud satts på påle vid samma port.

Senare skulle tornet inredas som kök vilket det förblev ända fram till 1780. 1788 och åren framöver användes rummet slutligen som brygghus (tvättstuga).

Del 1_3Inifrån Fångetornet i det rum som senare kom att bli kök. I väggen kan man se vart golvbjälkarna för det tidigare golvet fanns, ovanför vilket fångvaktarnas rum var beläget. I förgrunden skymtas luckan till dagens ingång till fängelsehålan.

År 1930 gjorde Martin Olsson arkeologiska utgrävningar av fångetornet. Under de år som det varit inrett kök i tornet hade rummet där fångarna tidigare förvarats använts till avfallsförvaring, det var ju bara och öppna luckan i golvet och kasta ner resterna. Efter att ha tagit bort detta lager av avskräde påträffades dock lämningar från tiden då det var fängelse. Bland annat fann man stora samlingar fragment av ylletyg, som troligen var från de slitna filtar som fångarna försökte värma sig med. Även starkt rostangripna järnföremål hittades; kedjor, en järnring och en vev av järn, troligen från den gamla hissanordningen med vilken fångarna hade sänkts ner genom vaktrummets golv.

FångetornetFångetornet så som det ser ut idag. Golvet till fängelsehålan är sänkt, och rummet ovanför är omgjort till kök. I köket ser man vart det ursprungliga bjälklagrat fanns. 

I Kalmar slotts största och ståtligaste torn, Kuretornet var troligen fängelset beläget åren 1556 till 1697. Tornet uppfördes på 1280-talet, och under medeltiden var Kuretornet porttorn till borgen och tillika dess starkaste försvarsverk. Om man vid anfall blev tvungen att överge övriga försvarsverk så skulle Kuretornet tjäna som en sista tillflyktsort. Här bodde även borgherren under de kalla vintermånaderna. Kure betyder speja/hålla utkik på fornnordiska, därav tornets namn. Tornet är byggt i kalksten, och har tjockare väggar än de övriga tornen på slottet; bottenvåningens vägg är 4,3 meter tjock, för att i andra våningen bli 4,1 meter.

Bottenvåningen består av portgången och ett litet vaktrum på vänster sida. Det har aldrig funnits möjlighet att från bottenvåningen ta sig upp till de överliggande sex våningarna, utan detta har skett via en trappa från borggården på vänster sida om portvalvet. Även om fängelset flyttats från det gamla fångtornet till Kuretornet så var förhållnadet för fångarna inte bättre, de behandlades väldigt illa och hade usla levnadsförhållanden.

På 1640-talet omnämns förutom Fångekammaren (i Kuretornet) även ”Quin Folcka Fånga kammren” i räkenskaperna, den senare omnämnd 1653 som ”Kåne Cammarenn”. Denna fängelsekammare avsedd för kvinnor ska enligt Olsson ha legat i förborgen. När kvinnokammaren försvann är för mig okänt.

Den 30 juni 1696 skrev dåvarande landshövding Bleckert Wachtmeister en begäran till kung Karl XI om bättre utrymme för fångarna. I skrivelsen anförde han att det på Kalmar slott endast fanns ett enda rum ”till att förwara fångar utj, så att både qwinfolk och mansfolk måste sittta utj ett fängelse tillsammans, hwilket ofta gier tillfälle til stora odygders bedrivande”. Wachtmeister begärde att ett eller två rum på slottet skulle repareras och användas som fängelse. I vändande post kom svaret det 7 juli att Wachtmeister skulle ta reda på kostnader för ”twänne rums optagande till fångehuus, då Wij sedan läre draga försorg om medlens wid handen skaffande”.

Självklart var kungens snabba och positiva svar glädjande för Wachtmeister som genast skred till verket. Vid den i Kalmar stad pågående byggnationen av domkyrkan var en arkitekt vid namn Abraham Svanskiöld verksam. Svanskiöld var född i Stockholm år 1644, och hade tidigare bland annat varit arbetschef vid Borgholms slott byggande åren 1687-1693.

Wachtmeister gav nu Svanskiöld i uppdrag att ta fram ritningar för det nya fångehuset som skulle innehålla två rum. Detta förslag lämnades sedan in till Kungen den 17 juli för godkännande. Den 22 samma månad kom kungens svar; att landshövdingen hade att ”här om hoos Kongl. Rådet Gref Dahlberg at påminna wid förslagens insändande på Slåttz arbetet för nästkommande åhr, då det på samma åhrs Stat skall blifwa ihugkommet och opfördt.” Byggnadsritningarna godkändes med andra ord. 1697 uppfördes det nya fångehuset i sten på insidan av västra vallen, i norra delen av västra förborgen. Där hade stora delar av dess grundmurar grävts ur norr om tvärmuren, invid portgången.

På en ritning från 1770-talet kan man se att de två ursprungliga rummen hade delats upp i två vilket skedde 1762. I dessa fyra mindre rum kunde upp till 30 fångar inrymmas vid behov; ”Uti fånge Stenhuset på Slottet och de 4:ra hvalfde rummen kan några 30 fångar rijmas när nödige Lafvar blifva tilökte”.

På ritningen visas även det tredje rummet, ”Tredje Fångekammaren” som hade byggts till vid fångehusets norra ända. Detta var ”intet hvalf som sijnes af profilen” och hade en golvyta på 56 kvadratalnar, vilket motsvarar omkring 20 m². I detta rum skulle upp till 30 ”qvinfolk-fångar” kunna inrymmas. Man slås direkt av två saker; 30 personer ihopträngda på ynka 20 kvadratmeter blir riktigt trångt, och bara med ögonmått mätt på skissen så har alltså de två första, ursprungliga rummen dubbelt så stor golvyta. Ändå uppskattas de att ta samma antal, med största sannolikhet manliga fångar.

Fånge Stenhuset har varit föremål vid två olika arkeologiska undersökningar, dels av Martin Olsson på 1930-talet och dels av Kalmar Läns museum 1998-2000. Vid den första får vi reda på att stenhuset hade haft murade ytterväggar av sten, medan mellanväggar och golv varit av tegel. Vid denna tid var redan husets väggar redan nedbrutna, men de nedre delarna av murarna, eldstäderna samt tegelgolvet fanns kvar och var väl bevarade.

Men skaran av olyckliga växte, och den 20 november 1756 upprättar fortifikations-befälhavare Carl Magnus Råberg ett förslag på nya rum för fångarna. Dessa skulle skapas i valven under Östra vallen. Ser vi i fångerullarna vid den tiden så är det sällan mer än ett dussin personer som sitter i häktet och väntar på sin dom, men sen tillkommer minst ett 50-tal dömda straffångar som utför fästningsarbete. Råberg skrev; ”Rummen till de på Callmare Slått införde Criminalister äro allenast Trenne, uti hwilka icka kan rymmas öfwer 30 personer, och antahlet slijcka missgiärningsmän merendels går ther öfwer”. Råberg föreslår därför att iordningställa ”Ett under den Östra Courtinen warande Hwalf”. Detta genomfördes, och detta fängelserum kom att kallas ”Hvalfvet vid Siö Porten”. Nu fanns alltså två fängelsebyggnader på Kalmar slott, det äldre Fånge Stenhuset, och den nybyggda Valvet vid sjöporten. Den senare var dimensionerad för mellan 40-50 man.

På 1770-talet började man även använda vissa rum i slottet för fångar. Bland annat användes ett rum innanför Gyllene Salen till ”quinnfolck som sitta på watten och Bröd”, ett annat rum som användes var ett litet angränsande rum till Gröna salen.

I den så kallade frökenrumslängan som uppfördes 1654 finns på mellanvåningen kvinnofängelset bestående av två rum, det inre rummet avgränsat med en mellanvägg i trä.

De två rummen förekom första gången i räkenskaperna år 1600, och kallades då ”dee Twenne Nija Vndercamrerna”. Där fanns då ”1 döhr med låss och nijckell för inre Cammaren, 3 Rammer medh 2 fönster i hwardera, 1 kackelugn medh ierndöhr före. 1 döhr för yttre Cammaren medh låås och nijckell, 2 fönster Ramar med 2 fönster i hwar, 1 kackelvng medh iärn döhr före”.

Det inre rummet nämns 1694 som Överstens skafferi, och det yttre rummet, omnämnt som ”Förmaket till Skafferiet” skulle på 1730-talet komma att användas som skolsal. År 1780 förfogade kronobränneriet de två rummen; här bodde nämligen då brännerivaktmästaren. Det är också på 1780-talet som det inre rummet delas upp i två med den skiljevägg av bräder som finns kvar än idag. Någon gång i början på 1800-talet omvandlas de tre rummen till kvinnofängelse.

Det yttre rummet är 6,6 x 5,2 meter (34,3 m²) stort, och 2,6 meter i takhöjd. Väggarna är vitkalkade, och till nedre delen målade i ljusgrå kalkfärg. Golvet är bräder av furu som efter så många år är mycket slitna. Taket består av vitlimmande bräder. Det finns två fönster i rummet (149 cm breda, 84 cm höga) infattade i valvbågade nichar i norra väggen. För varje fönster är det järnstänger (8 stående och 4 liggande tvärgående. Varje korsning är omsluten av järnringar. På motsatt sida av rummet, mot södra väggen står en kakelugn.

DSC_4113Kvinnofängelset, längst till vänster skymtar en av de korta, väggfasta sängarna. I mitten dörren in till det innersta rummet, och till höger ett av de gallerförsedda (och idag övertäckta) fönstren.

In till nästa rum är stenväggen 76 cm tjock, och dörren dit in är 160 cm hög, 84 cm bred och består av tjocka stående bräder med liggande bräder på utsidan. Dörren går inåt, och har två grova skjutreglar av järn.

Det mittersta rummet är 5,2 x 5,6 meter (29,1 m²). Även i detta rum finns två fönster av samma slag som i det yttre rummet, även dessa med järngaller, samt en likadan kakelugn. Mot den västra väggen, i hörnet mot den södra väggen finns fem så kallade sänglavar i vilka man låg och sov sida vid sida. Varje säng är 177 cm lång och 70 cm bred, och står på golvfasta ställningar med en höjd av 60 cm från golvet till sängens botten.

Mellan mittenrummet och det innersta rummet är som tidigare nämnt en skiljevägg av trä som är  vitlimmade, men idag är smutsiga och slitna. Även in till det innersta rummet finns en dörr av samma storlek och utseende som den mellan det yttre och mittersta rummet.

Det innersta rummet är 2,6 x 5,2 meter (13,5 m²) och har endast ett fönster, även detta försett med galler. I det sydvästra hörnet finns en kakelugn, och mot den västra väggen i hörnet mot den norra väggen finns ytterligare fyra sänglavar av samma storlek som de ovan nämnda. Det var i detta innersta rum som de värsta fångarna satt.

Vi har nu gått igenom slottets historia, och de rum där fångarna förvarades. Nästa gång kommer jag börja berätta om de olika personer som satt inspärrade där, och jag kommer då gå tillbaka till 1600-talets början.

Fortsättning

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Fängslad på Kalmar slott, del 1

  1. Gunvor Persson skriver:

    Intressant. Kanske hamnade ”min” Marna där… i väntan på avrättning, som ju är straffet för barnamord.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s