1800-talets borgmästare i Vimmerby

Idag följer jag upp föregående inlägg med att berätta om 1800-talets borgmästare i Vimmerby stad. 1800-talet är det århundrade som vi lämnar den gamla tiden bakom oss och vi träder in i den nya, moderna tiden. I min bok (Vimmerby stads historia 1350-1799) berättade jag om äldre tiders borgmästare fram till och med Craemer som var den sista som hade tjänsten under 1700-talet, och det är här jag fortsätter resan idag. Borgmästaren åtnjöt stor respekt bland borgarna och hade en betydande makt i staden då han var ordförande i rådhusrätten. Men i och med kommunalreformen 1863 så minskade borgmästarens inflytande. Men låt oss nu börja…

Petter Johan Craemer som tillträdde som borgmästare 1783 dog den 27 januari 1801. Hans efterträdare och den första som tillträdde på 1800-talet blev vice häradshövding Christian Svalander. Svalander var född i Rubeslat i Byarum socken den 4 juni 1770 och var son till magister Samuell Svalander och fru Christina Kekerus. Samma år som Christian blev borgmästare gifte han sig med Anna Maria Aurell född 26 februari 1777 på Öland.

Norén skriver i sin bok följande om Svalander; ”Han var en mångsidigt intresserad man, och särskilt stadens skolväsen låg honom om hjärtat. Vid 1800-talets början pågick ett energiskt arbete för förbättrande av stadens lärdomsskola, såväl vad beträffar undervisningen som skollokalerna, och härvid ingrep Svalander kraftigt.”

Blomberg nämner Svalander i lite andra ordalag; ”Av efterlämnade handlingar att döma synes han ha velat föra och sköta stadens ärenden på ett ganska summariskt och för honom själv så lättvindligt sätt som det fanns möjlighet till.” Detta uttalande berodde på att Blomberg var förargad på hur rådhusrättens protokoll var skrivna, Blomberg skriver att protokollen ”skvallrar om slarv och en önskan att få protokollen skrivna så fort som möjligt utan hänsyn tagen till efterföljande personers möjlighet att kunna läsa dem.” Nu är det ju så att inte alla har en vacker handstil eller vill beskriva varje ärende med långa travande utlägg – så man kanske inte ska bedöma en persons insatser utefter detta. Blomberg anger Svalander som Christian Carl, varifrån Carl kommer vet jag inte, då hans dopnotis¹ i byarum lyder; ”Juni 4, föddes höglärde herr Magister Samuell Svalander och fru margareha Christina Kexerus son kallades Cristian”

Svalander flyttade in på gård nummer 4 i Norra kvarteret i Vimmerby². Här föddes sju barn; Samuel Anders 1802-06-28, Anna Christina Maria 1804-04-23, Carolina Amalia 1806-04-01, Eleonora Sofia 1808-06-22, Christian August 1810-05-20, Jonas Gustaf 1813-07-30 och Carl Edvard Otto 1815-04-15.

Dottern Eleonora drabbades av scharlakansfeber och dog bara nio månader gammal den 25 mars 1809. Både Christan och Jonas blev så småningom jurister och ledamöter i Göta hovrätt.

Klockan tre på natten mellan den 23 och 24 februari 1821 började det brinna i apotekare J. Bergelins fastighet vid torget, en brand som skulle sprida sig till många av stadens byggnader, inklusive Svalanders gård. Svalanders hus brann ner, och beslut togs att det inte återuppbyggas. Istället valde man att utöka torgets storlek till vad det är idag. Svalander som varit mycket aktiv med att hjälpa alla som blivit drabbade av eldens förgörande lågor köpte nu P. J. Anderssons gård⁷ i Västra kvarteret, nr 27 (vid Sevedegatan). Här skulle han bo kvar med sin fru fram till sin död⁹ den 11 februari 1835. Han dog av nerfslag (slaganfall) vid 64 års ålder, och begravdes den 27 februari. Precis som många andra borgare i staden så ägnade sig Svalander åt jordbruk, och ägde 19 jordlotter runt staden samt en kvarn vid Korka. Hans hustru Anna dog¹⁰ tre år senare den 20 september 1838.

Efter den stora branden 1821 så behövde staden ett nytt rådhus som byggdes under åren 1824-1825. Detta rådhus som pryder övre delen av torget kom att användas flitigt, inte bara till magistratens sammanträden, utan även till olika fester. År 1847 startade dessutom Vimmerby sparbank i rådhusets lokaler.
Norén skriver att på 1840-talet var häradshäktet så förfallet att det inte längre kunde användas, så därför placerades dessa fångar i stadens arrest istället som var belägen i nedre våningen. Men det lilla rummet blev då överbelagt och stanken från människorna spred sig i hela rådhuset. I ett angränsande rum till arresten bodde vaktmästaren med sin familj. Rådhuset användes ända fram till 1976 då det nya stadshuset stod klart. Idag huserar bland annat turistbyrån i detta hus.

Svalander efterträddes efter sin död av häradshövding i Tunaläns, Sevede och Aspelands domsaga Johan Gustav Bursie som bodde på gård nr 26 i Norra kvarteret. Johan föddes den 4 maj 1778 i samma socken som Svalander nämligen Byarum på gården Krängsberg. Han var son till Gudmund Krister Bursie, löjtnant vid Kungliga artilleriet och dennes hustru Agneta Falck. Faktum är att vid dopet¹¹ var Samuell Svalander ett av vittnena, så föräldrarna till Christian och Johan bör ha varit goda vänner.

Johan kom från en anrik släkt, där stamfadern var Peter Bursie, född 1575 i Skottland. Peter nämns i Älvsborgs lösen 1617 och var handlare och rådman i Jönköping.

Den 17 december 1805 gifte sig Johan med demoisselle Charlotta Fredrika Hult, född 15 januari 1782 i Västervik. Tillsammans fick de åtta barn; Claes Peter 1806-12-01, Angeta Kristina 1808-12-31, Herman Bernhard 1810-06-22, Gustaf 1814-10-14, Johan Oskar, Otto Fredrik 1817, Sophia Albertina Charlotta 1821-05-08 och Carolina Fredrika 1822-09-04. Både Claes och Herman blev häradshövdingar.

Norén beskriver Johan Bursie som en ”stillsam natur, som helt gått upp i tjänsten. Åtminstone ha protokoll och handlingar därutöver icke mycket att förmäla.”

Blomberg anger att sonen Herman skulle ha varit borgmästare i Vimmerby under åren 1843–1853. Herman som var riddare och häradshövding i Åse, Viste, Barne och Laske härader bodde i Lidköping, där även hans barn föddes, dog i Ås församling år 1890.

Borgmästare Johan Bursie bodde kvar på samma gård i Vimmerby fram till sin död¹⁴ den 26 april 1853. Han blev 74 år gammal och begravdes den 13 maj. Han var vid denna tid änkling då hustrun Charlotta avlidit året innan den 31 juli av hög feber. 1863 köpte staden Bursies gård som blev en del av hotellet.

Tre borgmästare styrde staden under 1800-talets första hälft, totalt skulle de bli endast fem under detta århundrade. Nästa person att tillträda borgmästartjänsten i Vimmerby var häradshövding Johan Fredrik Nyander. Detta var den första borgmästaren på 1800-talet som faktiskt var född i Vimmerby (även om det var i landsförsamlingen), nämligen den 21 juni 1805 på gården Djurstorp. Han var son till kronolänsman Anders Nyander och Martha Brandsten.

Borgmästare Nyander

Johan skrevs in som student vid Uppsala universitet år 1822 som student nr 4928. Han blev efter sina studier auskultant i Göta Hovrätt 1828. Johan blev även vice häradshövding, och bodde till en början som hyresgäst hos apotekare Bergelin (den man som branden 1821 började hos) på gård nr 5 i Östra kvarteret. Senare såldes gården till Kapten Hultin i Rumskulla, för att slutligen köras av Johan själv.

Den 16 december 1838 gifte sig Johan med 20-åriga demoiselle Justina Eleonora Christina Bergelin. Johan var då själv 33 år. Tillsammans fick de barnen Ludwig Wilhelm 1839-10-01, Fredrik Theodor 1854-09-24 och Johan Carl 1858-05-15. Sonen Ludwig dog som liten, den 7 november av svaghet. Det skulle dröja 15 år innan nästa son föddes, och inte heller Fredrik nådde vuxen ålder då han 13 år gammal dog av svårt maglidande den 8 september 1867. Sonen Johan Carl blev senare i livet posttjänsteman i Malmö.  

1844 sålde Nyander gården till Baron C. E. Leijonhufvad och köpte istället gård nr 1 i Norra kvarteret. 

Norén gör följande beskrivning av Nyander som borgmästare; ”Protokollen från nyanders tid vittna om hans utpräglade ordningssinne och noggranna inträngande i föreliggande mål. De äro även mycket utförliga och bära spå av en mänsklighet mot de tilltalade, som var väl behövlig ännu på 1850-talet, då en äldre tids rättuppfattning satte sin prägel på lagstiftningen.”

Nog var det äldre tiders syn på brott och straff som gällde långt in på 1800-talet. På torget fanns en påle där man bands fast för att slita spö eller ris vid bestraffning, och skamstocken vid kyrkan fanns kvar fram till 1841. Intill Åbro-bron låg stadens galgbacke där folk som dömts för riktigt grova brott hängdes. Ytterligare en galgbacke låg ute vid Skillingarum nämligen Sevede häradstings avrättningsplats, där sista hängningen skedde den  12 augusti 1828 då en man hängdes som hade knivmördat sin granne. Men nya tider svepte in över Sverige, spöstraffet avskaffades 1855 och hängning i galge avskaffades 1864. (Härefter avrättades brottslingar med bödelsyxa eller giljotin fram till 1910.)

Det var också under Nyanders tid (1854) som grabben Gustaf Ernst Nyman spred skräck i staden genom att anlägga en rad bränder, och vilket jag har skrivit om i ett tidigare inlägg (Mordbrand i Vimmerby!)

År 1870, då Nyander var 65 år gammal så tog han avsked som borgmästare. I tidningen Nya dagligt Allehanda finns en liten notis den 24 mars 1870 som säger; ”Afsked. K. M:t har den 17 innevarande mars, uppå gjord ansökning, beviljat borgmästaren i Vimmerby J. F. Nyader nådigt afsked från nämda borgmästare-embete.”  (Nyander var med andra ord inte borgmästare fram till sin död vilket Blomberg angett.)

Men även om Nyanders tid som borgmästare var över, så var inte hans arbete i Vimmerby stad det. Efter avslutat borgmästarämbete så valdes han in i stadsfullmäktige. Nyander dog¹⁶ den 27 december 1885 av ålderdom, 80 år gammal. Han begravdes den 1 januari 1886.

I Svenska Dagbladet onsdagen den 30 december 1885 kan man läsa följande; ”Dödsfall. Den 27 december afled i Vimmerby f. d. borgmästaren därstädes Johan Fredrik Nyander, född 1805, vid en ålder av 81 år. Nyander härstammade från en gammal slägt. Efter att hafva på göta hofrätts förordnande såsom landtdomare hållit åtskilliga ting, blef Nyander 1852 vice häradshöfding. 1853 blef han borgmästare i Vimmerby, hvilken tjenst han innehade till 1871, då han begärde och erhöll afsked. I sin krafts dagar en dugande kommunalman, skarpsynt domare, redbar och omutlig, tillvann sig Nyander stor tillgifvenhet och aktning inom den stad, hvars styresman han var nära ett 20-tal år. Enkling sedan några år tillbaka, lefde den gamle tillbakadraget. Han sörjes närmast af ende sonen, ingeniör Johan Carl Nyander.”

Den nya tiden stod för dörren. Redan på Nyanders tid hade staden fått en telegrafstation, och 1886 drogs den första telefonlinjen till staden av ett privat bolag. 1877 var järnvägen mellan Vimmerby och Hultsfred klar och det första tåget började rulla den 3 augusti 1877. På den tiden avgick det ett tåg i vardera riktning på förmiddagen, och likaså ett tåg på eftermiddagen. Restiden var 55 minuter för de 2,2 milen. 

Vi är nu framme vid den sista person som var borgmästare i Vimmerby på 1800-talet och som tillträdde tjänsten 1870, nämligen Otto Gustaf Wahlberg.

Borgmästare Wahlberg

Otto föddes 2 juli 1833 på gården Nynäs¹⁷ i Vireda socken (Jönköpings län) och var son till kapten och riddare Clas O. Wahlberg (senare postmästare i Gränna¹⁸) och dennes fru Sofia Dorothea Zander.

Otto var student i Uppsala 1852, kameralexamen 1854, kansliexamen 1855, och student i Lund 1857. 1859 blev Otto vice häradshövding, vilket han var fram till 1870 då han flyttade in i Vimmerby för att ta över borgmästartjänsten. Här hyrde Otto boende hos sin företrädare Nyander¹⁹. Men redan året därpå flyttade han in på gård nr 19 i västra kvarteret, i det hus som idag kallas för borgmästargården. 1871 gifte han sig dessutom den 22 september med Nanny maria Hult, född här i Vimmerby 4 juni 1851, dotter till apotekaren Ejlert Gustaf Hult och Anna Maria Vilhelmina Hernblom.

Tillsammans fick de barnen Claes Gustaf 1872-11-12, Otto Ossian 1875-01-19, Getrud Sofia 1876-05-17, Sigrid Maria Emilia 1878-10-04, Thor Alfred 1880-07-13, Hans Erik 1884-06-13, Nanna Brigitta 1888-02-22, Eva Kerstin 1890-01-11, Torsten Gunnar 1893-07-27, Gustaf Adolf 1894-12-10. Äldsta sonen Claes Gustaf blev sjöman, men dog redan vid 21 års ålder den 17 september 1893.

I Östgötaposten den 4 februari 1898 kan vi läsa om Wahlgrens lön; ”Vimmerby stadsfullmäktige beslöto den 29 Januari, efter en stunds liflig debatt, att stadens borgmästare O. G. Wahlberg skall erhålla en löneförhöjning om 1,000 kronor pr år så länge han tjenstgör. Härigenom blifver hans inkomst, som med sportler och annat taxerats till 3,000 kronor, från och med detta år vid pass 4,000 kronor. Drätselkammaren hade föreslagit blott 500 kronors lönetillägg, men flertalet af stadsfullmäktige ansågo detta vara för litet. Borgmästaren har tjenstgjort 28 år.”

Den 8 juni 1902 fick Vimmerby och Otto Wahlberg fint besök när tåget rullade in på stationen och av klev kung Oscar II. Nyheten spreds över landets dagstidningar, och i Dalpilen kan vi läsa följande; ”Genom en vacker defilé af äreportar och flaggor begåfvo sig kungen och kronprinsen med svit till kyrkan och bevistade gudstjänsten. Efter gudstjänsten begaf man sig till stadshotellet, där staden gaf frukost för de kungliga, centralbanans järnvägsstyrelse, landshöfdingarne, m. fl. Flere skålar utbraktes, och telegram afsändes till drottningen. Efter frukosten passerade de kungliga genom stadens centrum. Öfverallt var blomsterklädt och flaggprydt. Från kringliggande landsbygd hade mycket folk kommit. Vädret var mulet med blåst. Kl. 12,55 e. m. afreste konungen och kronprinsen med invigningståget till Linköping.”

I februari månad 1907 drabbades borgmästare Otto Wahlberg av svår lunginflammation, av vilken han avled den 28 samma månad. Han blev 73 år gammal och begravdes den 6 mars²⁰.

Källreferens kyrkböcker